Gasbil
Gasbil, bil med förbränningsmotor för gasdrift. De två vanligaste formerna för gasdrift är CNG (Compressed Natural Gas, "komprimerad naturgas") och LPG (Liquid Petroleum Gas, ungefär gasol). Den svenska termen för CNG är fordonsgas, och trots den engelska förkortningen kan fordonsgasen bestå både av naturgas och biogas. Den svenska benämningen på LPG, gasol for fordonsdrift, är motorgas. Motorerna i gasbilar är oavsett typ av gas lika bensinmotorer, och gasbilar kan ofta köras både på bensin och gas. Men tyngre fordon som lastbilar och bussar är enbart anpassad för gas. Fordonsgas består antingen av naturgas, biogas eller en blandning av dessa. I båda fallen består gasen till största delen av metan. Tankställena kan vara anslutna till ett naturgasnät, en biogasanläggning eller ha egna lagringstankar. I tankstationen komprimeras gasen och lagras i bilens gastankar under stort tryck (i storleksordningen 200 bar). Den förblir i gasform under lagring. Bilar avsedda för fordonsgas brukar även kunna köras på bensin, men i många länder är kostnaden vid gasdrift betydligt lägre. Motorgas är den svenska benämningen på gasol när den används för fordonsdrift. Gasol består till större delen av propan och lagras i flytande form under relativt lågt tryck (ungefär 20 bar). Motorgas och fordonsgas är inte utbytbara eftersom tankar och gassystem är helt olika uppbyggda. Jämfört med till exempel bensindrift ger gasdrift lägre utsläpp av bland annat partiklar. Gas som består av biogas är ett biobränsle och ger liten klimatpåverkan. Naturgas ger något mindre koldioxidutsläpp än drift med andra fossila bränslen. Den vanligaste typen av gasbil i Sverige drivs med fordonsgas. Gasbilar är klassade som miljöbilar och reducerar därför förmånsvärdet för förmånsbilar med 40 procent. Antalet gasbilar i Sverige var den 1 januari 2010 drygt 23 000. Gasbilarna utgjorde 2009 7,5 procent av alla miljöbilar sålda i Sverige.
Andreas Carlgren
Hemming Andreas Carlgren, född 8 juli 1958 i Västra Ryd i Stockholms län, är en svensk politiker (centerpartist) och ämbetsman. Han har tidigare varit Sveriges miljöminister, generaldirektör, kommunalråd, riksdagsledamot och styrelsemedlem i statliga bolag. Carlgren gick grundskola och gymnasium på Kristofferskolan i Bromma, Stockholm, och studerade senare på lärarutbildningen, vid Stockholms universitet 1981–1982. Han var förbundsordförande i Centerns Ungdomsförbund 1984–1987, samtidigt med Anna Lindh i SSU, Beatrice Ask i MUF och Maria Leissner i LUF (då FPU). När han valdes till förbundsordförande avbröt han lärarstudierna. Han var senare verksam som lärare, och även anställd på Studieförbundet Vuxenskolan. Därefter var han anställd på utbildningsföretaget M-gruppen, där en av huvuduppgifterna var miljöutvecklingsprogram för näringslivet, bland annat med miljörevisioner. Andreas Carlgren registrerade 1990 egen firma där han åtog sig utbildning och konsultverksamhet avseende miljöstrategi i företag och organisationer och flera uppdrag för M-gruppen. År 1990 blev han kommunalråd i Ekerö kommun. Carlgren ingick i gruppen som utarbetade 1991 års partiprogram, ett program som ansågs som en avgörande förskjutning i liberal riktning för centerpartiet. På centerstämman 1992 valdes Carlgren in i partiets presidium (först som andre vice ordförande, från 1998 som förste vice ordförande). Carlgren ingick i början av 1990-talet i dåvarande regeringens "pappagrupp", som leddes av Peter Örn, och som banade vägen för pappamånader i föräldraförsäkringen. Vid valet 1994 valdes Carlgren till riksdagsledamot för Stockholms län, och satt i riksdagen under perioden 1994–1998, under de år då Centerpartiet samarbetade med den socialdemokratiska regeringen för att sanera den svenska ekonomin. Carlgren var ledamot av utbildningsutskottet, och gjorde där flera överenskommelser med den socialdemokratiska regeringen 1995–1998, både på skolområdet och när det gällde universitet, högskolor och forskning. Det gällde friskolor, utbyggnad av högskolorna runt om i landet. Carlgren lämnade alla politiska uppdrag år 2000 när han utnämndes till generaldirektör vid Integrationsverket. Där var han verksam sex och ett halvt år från den 17 januari 2000 till oktober 2006 då han utnämndes till miljöminister. Integrationsverket hade uppgiften att följa upp och utvärdera hur integrationen utvecklades, samt att stödja kommunernas arbete med nyanländas etablering och att främja integration. Efter riksdagsvalet 2006 utnämndes han till miljöminister i Fredrik Reinfeldts regering. Under Carlgrens tid som miljöminister fastställde riksdagen nya mål att Sverige ska minska klimatutsläppen med 40 procent 1990–2020, ha noll nettoutsläpp 2050 och vara oberoende av fossila drivmedel för fordonsparken 2030. Flera miljöbilsincitament infördes, bland annat miljöbilspremien, befrielse från fordonsskatten för miljöbilar och den så kallade supermiljöbilspremien. Reglerna för att bygga ny vindkraft gjordes enklare och dubbelprövningen avskaffades, med syfte att skynda på vindkraftsutbyggnaden. Sveriges totala växthusgasutsläpp minskade 20 procent 1990–2012, enligt Naturvårdsverkets statistik, varav 12 procent minskade från och med 2007. Ett nytt havsmiljöanslag infördes i statsbudgeten, och anslaget höjdes stegvis till 740 miljoner kronor om året i Carlgrens sista budget. Genom den nya aktionsplanen som antogs av Östersjöländerna i november 2007 sattes för första gången ett tak för utsläppen till Östersjön och ansvar för utsläppsminskningarna fördelades mellan Östersjöländerna. Havsmiljöinstitutet inrättades 2009 som nationellt center för tvärvetenskapligt samarbete mellan olika universitet, och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) inrättades 2011. Carlgren har även innehaft betydande poster i företagsstyrelser, bland annat som styrelseledamot i AB Vin- och Spritcentralen.
