Registreringsskyltar i Sverige
Bokstäver som normalt ej används kan dock användas på personliga skyltar. Koderna för diplomatstatus regleras i bilaga 2 till Transportstyrelsens föreskrifter om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret och består av följande beteckningar. Skyltarna använder normalt samma typsnitt för siffrorna som förekom på civila registreringsskyltar fram till 1973 men från 1990-talet har andra typsnitt använts allt oftare. Äldre skyltar var ibland gjutna men är mer vanligen målade med schablon eller tryckta. Pansarfordon har i regel registreringsnumret målat direkt på fordonet, med eller utan svart bakgrund. Skyltarna saknar kontrollmärken, vilket på militära fordon i förekommande fall i regel sitter i kupén. Numreringen är inte alltid slumpmässig. Det finns i vissa fall en logik i numreringen av fordonsserier, vilket tydligt kan ses på exempelvis terrängbilsserien 11, 13 och 20, där fordonets två första siffror börjar just med dessa nummer. Skyltar med nummer 1 till 300 var tidigare använda för provfordon och hade en gul ram. Försvarets fordon är inte registrerade i Transportstyrelsens vägtrafikregister, utan i Militära fordonsregistret (MIFOR) som förs av Försvarets materielverk. Under 2014 införs en ny skylt för tävlingsfordon. Dessa fordon får bara köras på allmän väg i begränsad utsträckning, eftersom de har undantag från vissa regler, såsom kontrollbesiktning och miljökrav. Skyltarna får orange bakgrund. Om ett fordon förlorat en eller båda registreringsskyltarna får fordonet endast köras kortast lämpliga väg till närmsta polisstation. Där efterlyser man de förlorade skyltarna och provisoriska registreringsskyltar utfärdas. Dessa skyltar är av gul plast och registreringsnumret textas med tuschpenna på skyltarna. Dessa skall vara stämplade med polisens stämpel i mitten av skyltarna. Polisanmälan av stölden är en förutsättning för att, efter utredning, slippa ansvar för parkeringsböter och annat som en skylttjuv orsakat. Interimsskylt används vid export eller import av fordon. Kallas även tillfällig registrering. Skylten äröd med vit text. I Sverige är det Transportstyrelsen som ger ut registreringsskyltar. Enheten heter Trafikregistret och tillhörde före 2009 Vägverket. År 1900 registrerades Sveriges första personbil, den tillhörde Knut Bonnier. Då "Förordningen om automobiltrafik av den 21 sept. 1906" trädde i kraft, skulle en Automobil vara försedd med ett "... särskilt ordningsnummer, hvilket, jämte en gemensam, länet betecknande bokstaf, utgör automobilens igenkänningsmärke". I Stockholm registrerades A 1 på kronprinsen, i Göteborg O 1 på konsul H. Grebst och i Malmö M 1 på byggmästare Frans Andersson. Fram till 1972/1973 bestod svenska registreringsnummer av en länsbokstav för det län där fordonet hör hemma följt av en till fem siffror, med undantag av Stockholms stad som hade A och Stockholms län som hade B (Stockholms stad ingick inte i Stockholms län förrän 1968 utan lydde under Överståthållarämbetet). Om ett län hade fler än 99999 inregistrerade fordon utökades länsbokstaven med ett A och i förekommande fall med ett B. Numret 1 var i många län reserverat för landshövdingens fordon, med undantag för Stockholms stad där A 1 var kungens fordon. Systemet byggde på att varje län höll ett register över samtliga fordon i länet. Skyltarna var vita med svart text. Under lång tid tillverkade bilägarna dem själva genom att köpa en plåt och siffror som fästes på plåten. Det fanns ytterligare fyra sorters skyltar. Dels interimsskylten som användes tillfälligt för nya bilar och som hade röd bakgrund. Dels saluvagnsskylten, som användes för bilar som stod hos bilfirma och användes vid provkörning och hade grön bakgrund. Båda hade vit länsbokstav och vita siffror. Dels fanns de militära skyltarna med gula siffror utan bokstav och svart bakgrund som finns kvar än idag. Den fjärde skylten var en så kallad turistvagnsskylt som hade röd text mot vit bakgrund.
Registreringsskyltar i Grekland
Registreringsskyltar i Grekland har vit botten och svarta tecken. Registreringsnumren består av tre bokstäver, ett bindestreck och fyra siffror. Som bokstäver används endast sådana versaler ur grekiska alfabetet som det finns likadana till utseendet i det latinska alfabetet. Man använder A, B, E, Z, H, I, K, M, N, O, P, T, Y, X. De två första bokstäverna indikerar distriktet där bilen registrerades, dock inte någon lättförståelig förkortning. Vissa fordon tillhörande försvar, polis, brandkår, diplomater mm har grekiska bokstäver som inte kan ses i latinska alfabetet, till exempel brandkåren ΠΣ. Nyare registreringsskyltar har ett EU-märke på vänster sida. Bilder på grekiska registreringsskyltar.
Registreringsskylt
En registreringsskylt är en skylt som anger ett fordons registreringsbeteckning. Regler för skyltarna finns i Wienkonventionen om vägtrafik, som åtminstone alla länder i Europa följer. Där står att bilar som ska köras utanför sitt land ska ha skyltar med latinska bokstäver och vanliga siffror. En oval dekal, nationalitetsmärke, som anger landskod ska finnas bak på fordonet. Inom EU godkänns alternativt en blå remsa på skyltens vänsterkant. Registreringsskyltarna har vit botten och svarta tecken. Registreringsnumren består av (från höger) en siffra, ett vertikalt streck, en bokstav ur det arabiska alfabetet (för närvarande endast أ/['alif] och ب/[ba']), ytterligare ett vertikalt streck och avslutningsvis två till fem siffror. Skyltarna är personliga och bilarna byter alltså skyltar vid ägarbyte. Diplomatbilar har gula skyltar och statsägda bilar har svartgrå skyltar. Registreringsskyltarna har svarta tecken på gul botten. Registreringsnumren består enbart av siffror uppställda NN NNN NN. Nyare registreringsskyltar har ett blått märke med landskoden IL och en liten israelisk flagga på vänster sida. Detta märke påminner om EU-märkena som finns på många europeiska registreringsskyltar. Registreringsskyltarna har olika färger beroende på typ av bil (lätt/tung) och användning (privat/kommersiell). De har två rader. I övre raden står stadens namn med kanji (kinesiska tecken) och en siffra baserat på klassificeringen av fordonet, samt ytterligare två siffror. Nedre raden består av ett hiraganatecken och fyra siffror. Skyltarna gäller inte utanför Japan, så för utlandsresor måste man skaffa en översättningsskylt med latinska bokstäver. Kina har blå bakgrund med vita tecken för bilar och gula med svarta tecken för tunga fordon. Det finns ett kinesiskt tecken (för provins), en latinsk bokstav och vanligen 5 latinska bokstäver och siffror blandat. Kina har inte skrivit på Wienkonventionen om vägtrafik och kräver att utländska fordon inklusive de från Hongkong och Macau monterar på kinesiska skyltar vid gränsen. Dessa skyltar har svart bakgrund. Hongkong har brittiskinspirerade skyltar med vit bakgrund fram och gul bakgrund bak och svarta tecken. Vanligen används två latinska bokstäver och ett tal 1-9999. Bilar som också körs i Fastlandskina brukar ha svarta kinesiska skyltar monterade bredvid. Registreringsskyltarna har oftast grön botten och vita tecken, men det finns avvikelser. Registreringsnumren har två rader. På den övre finns några hangul-stavelser. Tills 2003 var det stadens namn i klartext, till exempel 서울 för Seoul, men det är borta nu. Dessutom finns två siffror där. I nedre raden finns fyra större siffror. Före 2003 fanns där en hangulstavelse, men den har flyttats till övre raden. Det finns tusentals möjliga stavelser i hangul. Man håller på att införa vita skyltar med svarta tecken, en rad, i europeisk stil. De ska ha samma tecken som innan men med en rad. Registreringsskyltarna har vit botten och svarta tecken. Registreringsnumren består av tre siffror, ett mellanrum och en siffra. Alternativt består de av fem siffror som är sammansatta. Siffrorna är ganska små. På vänster sida sitter siffror av europeisk typ och under dessa finns texten LIBAN. På höger sida finns först arabisk text och sedan finns siffror under av arabiskt snitt. Nyare registreringsskyltar har ett blått fält på vänster sida som påminner om ett EU-märke men det är försett med träd som härstammar från Libanons flagga istället för EU-stjärnor. I det blå fältet finns också arabisk text som kännetecknar Libanon istället för europeiska bokstäver som finns i det blå fältet på till exempel svenska registreringsskyltar. Libanons registreringsskyltar har i helhet ett snitt som ser europeiskt ut. Bokstäverna och numren baseras inte på någon geografisk ort för fordonet, däremot finns det nummerserier för olika fordonstyper och skyltfärger. Nya skyltar med EU-märke infördes år 2008, sist av alla dåvarande EU-länder.
Trängselskatt i Stockholm
I det här sammanhanget räknas ej Södra Hammarbyhamnen till innerstaden, men däremot Norra Hammarbyhamnen. Tabellen nedan visar kostnaderna per passage som gäller från och med 1 januari 2020 samt tidigare belopp. Registreringen av skattskyldighet vid passagen av en av de 26 betalstationer sker helautomatiskt via laserscanning, transpondrar och fotografering. Vid varje "tull" finns flera instrumentportaler över vägbanan på vilka den nödvändiga utrustningen är monterad. Fordonet behöver inte stanna utan det kör under portalen och bryter en första laserstråle så att sändaren/mottagaren aktiveras, samtidigt fotograferar en kamera främre registreringsskylten. Därefter bryter fordonet den andra laserstrålen och den andra kameran utlöses, som tar en bild på bakre registreringsskylten. Även starkt nedsmutsade registreringsskyltar syns på bilderna. Är fordonet utrustat med en transponder finns sändare/mottagare på instrumentportalen som avläser tidpunkt, datum och belopp. Systemet har utvecklats och levererats av IBM. Systemet med transpondrar trappades ner jämfört med trängselskatteförsöksperioden eftersom det visade sig att det går tillräckligt bra att avläsa registreringsskyltarna med kamerorna. För dem som bor på Lidingö eller ofta reser till/från Lidingö så gick det att komplettera med nya transpondrar för att få en säkrare avläsning, med tanke på den tidigare "Lidingöregeln". De transpondrar som användes under försöksperioden är nu verkningslösa och ska återlämnas till Vägverket. Sedan 1 augusti 2008 är månadsvis inbetalning infört av Vägverket, vilket innebär att det kommer en faktura där föregående kalendermånads passager är samlade till ett skattebeslut. Betalas inte skatt in i rätt tid tillkommer dessutom en tilläggsavgift på 500 kronor och inkommer inte heller den i tid skickas ärendet vidare till Kronofogdemyndigheten som i sin tur lägger på 600 i grundavgift. För denna och andra skatter gäller att ärenden hos Kronofogdemyndigheten omedelbart ger betalningsanmärkning. Det finns i lag ett maxbelopp för påminnelseavgifter på 50 kr, vilket dock inte gäller skatter och myndighetsavgifter där ingen gräns finns. Trängselskatten tas ut på vardagar 06.00 till 18.29 (ej dag före sön- eller helgdag eller under juli månad, förutom de första fem vardagarna) och beloppet varierar under dagen, från 11 kronor mitt på dagen till 45 kronor i rusningstrafiken under högsäsong. Maxbeloppet är 135 kronor per dag och fordon. Trängselskatten är avdragsgill för privatpersoner för resor till och från arbetet (om man har rätt att dra av bilresor). För företag är skatten avdragsgill i sin helhet. Trängselskatten är inte momsbelagd utom för hyrbilar, vilket beror att enligt lag är ägaren och ingen annan ansvarig för trängselskatten, så att det som hyrbilsfirman debiterar kunden inte kan räknas som trängselskatt formellt. Eftersom trängselskatten debiteras i efterhand måste hyrbilsfirman ta separat betalt med extra administrationsavgifter, om de inte väljer att baka in det i hyrbilspriset (i båda fall med moms). För leasingbilar gäller dock att brukaren är ansvarig för trängselskatten och då blir det ingen moms. Trängselskatten gav inte under de första åren de förväntade intäkterna, även om det i och för sig uppfyllde ett politiskt mål att hålla nere biltrafiken i rusningstid. Experterna räknade med intäkter runt en miljard årligen och att alla kostnader för systemuppbyggnaden skulle vara betalade inom ett år, men så blev det inte. Ett område där kostnaderna skenade är driften av systemet. Den beräknades till 100 miljoner per år men det blev runt 400 miljoner istället. Ett hundratal konsulter, ett tiotal företag, tre myndigheter, två departement och en kommunförvaltning har jobbat med projektet. När trängselskatten permanentades 2007, översteg kostnaderna för driften av systemet fortfarande intäkterna.
Bombattentatet i Centennial Olympic Park
Bombattentatet i Centennial Olympic Park var ett terroristdåd som ägde rum den 27 juli 1996 i Atlanta, Georgia under sommar-OS 1996 som pågick i staden. Två personer dödades och ytterligare 111 skadades. Det var det första av fyra bombattentat som Eric Rudolph skulle genomföra de närmaste två åren. Centennial Olympic Park var en central plats under de olympiska spelen, och tusentals åskådare hade samlats för en konsert med bandet Jack Mack and the Heart Attack. Rudolph placerade ut tre rörbomber omgivna av spikar på undersidan av en bänk och lämnade sedan området. Den största rörbomben vägde över 15 kg och var den största rörbomben i USA:s historia. Väskan med rörbomberna upptäcktes av säkerhetsvakten Richard Jewell på arenan som genast kontaktade polisen och började utrymma åskådare, och strax efter detta ringde Rudolph till polisen och berättade att han gömt en bomb varpå arenan började evakueras. Klockan 01:20 exploderade bomben. En kvinna dödades direkt av bomben och ytterligare en man avled av en hjärtinfarkt då han sökte skydd. 111 människor skadades. Richard Jewell hyllades först som en hjälte för att ha upptäckt bomben och hjälpt åskådare till säkerhet men nyhetsorganisationer började rapportera att Jewell var möjlig misstänkt i bombdådet. Jewell var vid tidpunkten okänd för polisen och FBI ansåg att deras gärningsmannaprofil om en ensamvarg passade in efter att de fått ett tips från Jewells tidigare arbetsgivare vid Piedmont College. Jewell ansågs vara misstänkt men han arresterades aldrig. Hans hus genomsöktes av polisen och han blev utsatt för noggrann bakgrundskontroll. Jewell blev utsatt för intensiv uppmärksamhet och övervakning från media, inklusive ett medieuppbåd utanför hans hem. Efter att Jewell rentvåddes från misstankar stämde han flera nyhetsbolag för förtal och krävde att de skulle ge honom en offentlig ursäkt. Jewell stämde även Piedmont Colleges universitetskansler för att ha gett en felaktig beskrivning av honom till polisen. I juli 2012 efter 15 år av rättegångar kom domen att mediernas beskrivning av Jewell som huvudmisstänkt i fallet var korrekt och att medierapporteringen gällde det faktum att han bara var misstänkt och polisutredningen mot honom. Jewell avled 29 augusti 2007 vid 44 års ålder av diabetesrelaterade komplikationer. Händelserna kring Jewell skildras i den biografiska filmen Richard Jewell. Efter att Richard Jewell inte längre var misstänkt för bombningen erkände FBI att de inte hade några andra misstänkta och utredningen gjorde få framsteg fram till 1997. Det året skedde två bombdåd i Atlanta, ett mot en abortklinik och den andra mot en lesbisk nattklubb. Bombkonstruktionen liknade bomben som användes i Centennial Olympic Park vilket ledde utredarna till slutsatsen att bombdåden hade samma gärningsman. Efter en bombning 1998 mot en abortklinik i Birmingham, Alabama som dödade en polis och allvarligt skadade en sjuksköterska fick FBI information om en registreringsskylt som till slut ledde dem till Eric Rudolphs identitet. FBI inkluderade Rudolph på sin lista FBI Ten Most Wanted Fugitives. Efter flera år på rymmen så arresterades Eric Rudolph 13 maj 2003 i Murphy, North Carolina av en nyexaminerad polis som misstog Rudolph för en inbrottstjuv. 2005 erkände sig Eric Rudolph skyldig till alla fyra bombdåden inklusive attacken i Centennial Olympic Park. Rudolph avtjänar för närvarande 4 livstidsstraff på ADX Florence.
