Glimtändare
En glimtändare är en komponent som tillsammans med en spole (drossel) används för att tända lysrör. I nyare installationer används inte glimtändare, utan tändningen sker på elektronisk väg med ett elektroniskt driftdon. En glimtändare består av en cylinderformad plastburk som innehåller en kondensator för att ta bort störningar och ett glasrör fyllt med en ädelgasblandning. Inuti röret finns två bimetall-tungor som inte vidrör varandra så länge strömmen är avstängd. När strömmen slås på joniseras gasen omkring dem varvid de värms upp och böjs mot varandra. De fungerar då som strömbrytare som kopplar glödtrådarna och spolen i serie med varandra och elnätet varvid glödtrådarna värms upp. Eftersom gasen inte längre är joniserad runt bimetall-tungorna kallnar de och kontakten mellan dem bryts. När strömmen genom spolen bryts induceras spänning som förhoppningsvis är tillräckligt hög för att kunna tända lysröret. Om lysröret inte tänds kommer hela proceduren att upprepas, vilket är orsaken till att lysrör brukar blinka några gånger innan det väl tänds. När lysröret väl är tänt kommer spänningen över glimtändaren aldrig att bli tillräckligt hög för att kunna jonisera gasen i den. Nackdelen med glimtändaren är att den liksom lysröret, så småningom bränns ut, när gasen i den tar slut och då måste den bytas ut. Det finns flera typer av glimtändare men de vanligaste är Serie 4-22w och Enkel 4-65w. Vissa glimtändare är även försedda med en fysisk säkring som löser ut om glimtändaren blir för varm. Detta uppstår när lysröret är utbränt och således bara blinkar utan att kunna tändas. Dessa kallas för "säkerhetständare" eftersom de genom att släcka det blinkande lysröret skyddar drosseln som annars riskerar att överhettas och fatta eld. Vid byte till ett nytt lysrör återställer man sedan säkringen med ett tryck och glimtändaren återfår sin funktion. Idag finns en också en elektronisk variant som saknar det gasfyllda röret och istället är försedd med ett litet kretskort. Den kallas för "evighetständare" eftersom den inte bränns ut som en vanlig glimtändare gör till slut. Dessa har heller ingen fysisk säkring. Tändningsproceduren skiljer sig också eftersom lysröret tänds direkt utan att först blinka några gånger. När det sedan är utbränt så löser en elektronisk säkring ut och släcker det. Vid lysrörsbyte så måste strömmen alltid vara avslagen så att den elektroniska säkringen kan återställas.
Lysrör
Lysrör är en elektrisk ljuskälla avsedd för belysning. Den joniserar argon och kvicksilverånga så de blir elektriskt ledande vilket leder till att UV-ljus skapas. Den ultravioletta strålningen i UV-ljuset exciterar atomer i det fluorescerande lyspulver som är applicerat på glasrörets insida. När den exciterade atomen avexciteras utstrålas synligt ljus. Ultraviolett strålning kan vara skadlig och man använder därför vanligtvis lysrör med glaskvaliteter som förhindrar UV-läckage. Det finns emellertid lysrör tillverkade av kiseldioxidglas (oegentligt kallat "kvartsglas") vilka släpper igenom den ultravioletta strålningen. Sådana lysrör används i vissa sammanhang bland annat för att döda bakterier och andra mikroorganismer. Ett lysrör förbrukar ner till en tiondel så mycket energi som en glödlampa. Dessutom kan speciallysrör hålla upp till 80 gånger längre än vad en glödlampa gör. En nackdel med lysrör är dock att de innehåller kvicksilver. Därför måste de tas om hand på ett särskilt sätt efter användning och inte blandas med andra sopor. I Sverige får lysrör och glödlampor av miljöskäl inte slängas bland hushållssoporna, utan de ska källsorteras som elavfall. Kommunernas återvinningscentraler tar emot allt elavfall (se återvinning). På grund av att ljusspektrumet från lysrör har bandkaraktär kan det bli problem med färgåtergivning i lysrörsbelysning. Detta är särskilt märkbart vid fotografering. Man försöker kompensera detta genom att ge lyspulvret olika sammansättningar. Lysrören finns i olika färgtemperaturer från 2 700 kelvin ("glödljus", "varm"), 3 000 kelvin ("varmvit"), över 4 000 kelvin ("dagsljus") och upp till 2 2000 kelvin (blått ljus för akvarier). Lysrören finns i olika former – raka, cirkulära samt av så kallad kompakttyp. För att driva ett lysrör krävs någon form av förkopplingsdon. Tidigare användes mest en magnetisk reaktor (drossel) tillsammans med glimtändare. Idag används oftast ett integrerat elektroniskt förkopplingsdon, vilket både sparar energi och skapar en bättre ljuskomfort genom att röret kan drivas på en högre frekvens än 50/60 Hz. Lyspulvrets sammansättning ger inte bara olika färgtemperatur på ljuset. Det gör också att lysrör kan indelas i tre grupper av färgåtergivning. För att ljusreglera ("dimma") lysrör erfordras speciella förkopplingsdon och dimmerutrustning. Fjärrstyrd signalering till apparatur som reglerar ljusstyrkan hos lysrör sker idag främst efter två principer: digital (DALI) respektive analog reglering (1–10 V). Kompaktlysrören är lysrör avsedda för mindre armaturer och därför vikts i slingor på en bas, som till exempel kan ha G-sockel eller bajonettsockel. Till skillnad från lysrörslamporna har de inte tändelektronik eller driftdon inbyggt. Innan begreppet lysrör började användas så kallades produkten för lysämnesrör eller ljusämnesrör. År 1938 började lysrör säljas i USA, men det skulle dröja till början av 1940-talet innan de introducerades i Sverige av Axel Annell. Den främsta fördelen med lysrör var deras livslängd. I genomsnitt fungerade ett lysrör fem gånger länge än en glödlampa. September 1940 skrev tidningen Ljuskultur för första gången om den nya uppfinningen, och den första användningen av lysrör i stor skala skedde redan i slutet av 1940, när Thulebolaget flyttade in i sitt nyuppförda kontor på Sveavägen i Stockholm. Strax därefter utrustades även AB Bofors kontor i Karlskoga, Noréns Herrekipering i Borlänge och Skandinaviska Bankens kontor i Göteborg med lysrör. År 1942 blev Lumafabriken det första svenska bolaget att tillverka lysrör. Detta var i samband med det minskade intresset för neonbelysning, till förmån för lysrören. Enkelfärgslysrör med ett färgåtergivningsindex (Ra) under 80. Fullfärgslysrör med ett färgåtergivningsindex över 80. Denna är den vanligaste typen idag och är mest energieffektiv sett i lumen/watt.
