Vanlig tångräka
Vanlig tångräka(Palaemon adspersus) är en äkta räka i ordningen tiofotade kräftdjur. Arten kallas också för östersjöräka, långfingrad tångräka, blek tångräka eller bara tångräka. Arten är genomskinlig med gröna, grå eller rödbruna nyanser och kan bli upp till 8 cm lång. Den har pigmentfläckar under den horisontella panntaggskölen på panntaggens undersida. Rostrum, panntaggen, har fem till sju tänder på ryggsidan, där en tagg sitter bakom ögonhålans bakkant och två till fyra på buksidan. Klosaxen på andra benparet tar upp drygt halva kloleden. Den är ganska lik elegant tångräka (Palaemon elegans), som dock har skarpare färger och saknar pigmentfläckarna underkanten av panntaggen.Ytterligare olikheter är att den eleganta tångräkan har två taggar på ryggsidan bakom ögonhålans bakkant och att klosaxen på andra benparet endast är en tredjedel av hela kloleden. Östra atlantkusten från Shetlandsöarna och mellersta Norge till Nordafrikas kust. Går in i Medelhavet och Svarta havet, längs sydkusten dock främst på den västliga delen. Går in i Kattegatt och Skagerack samt Östersjön upp till Ålands hav. Tångräkan uppträder på sommaren ganska nära ytan men på vintern förekommer den på djupare bottnar. De lever ofta i ålgräs och alger så som blåstång där den fångar maskar och andra kräftdjur. Räkan blir könsmogen vid cirka 1 års ålder, och leker en till två gånger per år, honan bär de 300 till 2 500 äggen under stjärten tills de kläcks efter ungefär en månad. Larverna lever pelagiskt den första tiden. Vanlig tångräka fiskas med ryssja eller håv, framför allt i Danmark, där mellan 200 och 300 ton tas årligen. De serveras ofta färskkokta och skalade som "pillede rejer". Den kokta räkan blr röd.
Intense pulsed light
Intense pulsed light (intensivt pulserande ljus), förkortat '''IPL''', är en teknik som skapar högintensivt ljus med en våglängd på cirka 550 nm - 1200 nm under en mycket kort tid. IPL kan användas både av medicinska och kosmetiska skäl, vid behandlingar av bland annat hudproblem och hudsjukdomar. Exempelvis kan denna metod användas vid borttagning av pigmentfläckar, minska ytliga blodkärl och akne. IPL kan även användas vid permanent hårborttagning. Det finns dock säkerhetsrisker förknippade med sådan behandling, som brännskador på huden och ögonskador. Den vanligaste biverkningen vid IPL-behandling är pigmentrubbning. Då hudens pigment tar upp ljuset omvandlas det till värme kan man få brännskador på huden. Dessa brännskador kan göra att hudens pigmentering både ökar och minskar och ge ärr. En person med mörkare hudton har större risk för att få brännskador på huden då mer ljus absorberas av huden. Hur länge dessa brännskador finns kvar varierar allt frånågra månader till flera år. Den starka strålningen från IPL kan även skada näthinnan. Detta kan leda till synnedsättningar och i värsta fall blindhet. Skadorna kan vara både övergående och bestående skador. Strålningen kan även skada linsen och iris samt ge upphov till inflammationer i ögat. För att undvika detta är det nödvändigt att skyddsglasögon används vid IPL-behandlingar.
Hud
Hudens viktigaste funktioner är att. Hårens rot är dold i huden och omges av sin hårsäck. Tillväxt sker i botten på hårroten. I hårsäcken mynnar oftast en talgkörtel som tillför smörjande, fetthaltig talg till håret och hudens yta. Talgkörtelns aktivitet styrs av hormonella faktorer, vilket är tydligt vid puberteten då ökad aktivitet kan leda till ökad sekretansamling och inflammationer (akne). Hudens pigmentbildning skyddar hudcellernas DNA, vilket kan skadas av ultraviolett strålning. Solljus kan göra huden solbrynt eller solbränd. Detta stimulerar pigmentbildningen, men den påverkas även av hormonella faktorer, till exempel en ökande pigmentering vid graviditet. Vissa hudområden är normalt mer pigmenterade, exempelvis vårtgård och delar av könsorgan. Människans hudfärg beror dessutom på fler faktorer än pigmentering, exempelvis på blodets syremättnad och födan. Pigmenteringen kan även vara ojämn, exempelvis som fräknar. Liksom hos flera andra däggdjur kan människans hud förenklat ses som treskiktad. Hudens yttersta lager kallas överhuden (epidermis) och är mellan 0,05-1,5 mm tjockt. Vid ögonlocken är överhuden tunn, medan den på fotsulorna och andra delar av kroppen som utsätts för påfrestningar är tjockare. Hornlagret kallas det översta lagret av överhuden, vilket består av döda celler som innehåller det hårda hornämnet keratin. Hornlagret skyddar kroppen mot stötar och gör huden nästan helt vattentät. Samtidigt hindrar hornlagret bland annat bakterier och kemikalier från att komma in i kroppen. Hornlagrets hudceller, främst keratinocyter, "nöts" hela tiden bort och ersätts av nya celler som bildas i tillväxtlagret som finns precis under. Längst ner i överhuden återfinns pigmentceller, melanocyter som har i uppgift att skydda arvsanlagen i cellkärnorna mot solens ultravioletta strålar. I epidermis finns även Langerhansceller som ingår i det adaptiva immunförsvaret. Under överhuden är läderhuden (dermis) belägen. Detta lager är omkring 1–4 mm tjockt. Det är uppbyggt av fibrer och innehar gott om blodkärl, nerver och känselkroppar. I läderhuden finns även svettkörtlar och talgkörtlar. I talgkörtlarna bildas talg som gör huden mjuk. I svettkörtlar produceras svett som senare mynnar ut i små öppningar, porer. Svett består av vatten och salter och är nästan helt luktfri, det är endast när svett kommer i kontakt med bakterier som det börjar lukta. Om man duschar och tvålar in sig för mycket kan hudens naturliga fettyta försvinna vilket gör huden torr. I underhuden (subcutis) lagras fett som isolerar kroppen från stötar och kyla. Överviktiga personer har mer underhud än magra. Bland annat proteinerna kollagen och elastin bygger upp huden. Blodkärlen är betydelsefulla för kroppens temperaturreglering. Detta styrs av sensoriska strukturer (känselkroppar). Svettkörtlarna är temperaturreglerande. Speciella typer av apokrina svettkörtlar på vissa av hudens områden (bland annat axiller) producerar vissa dofter. Underhuden utgör ett värmeisolerande och stötdämpande skikt. Den är dessutom en energidepå som kan utnyttjas vid födobrist. Även här finns känselkroppar. Kvinnor har mest utvecklad underhud. Överhudens celler avstöts kontinuerligt och ersätts av celler som bildas i hudens basala lager. Hudens yta, hornlagret, utgörs av döda celler, fyllda av det motståndskraftiga proteinet keratin. Tillväxten av celler regleras av flera faktorer. Hudens åldrande är en långsam process under hela livet. Tecken observeras redan i 30-årsåldern. Huden blir tunnare och får fina linjer, tydligast kring ögonen där huden är tunn. Kollagenproduktionen minskar och huden blir mindre elastisk och tappar lyster. Samtidigt börjar fler pigmentfläckar synas. Då huden blir tunnare blir den mer ömtålig och reagerar starkare på yttre påverkan som till exempel solljus. Hastigheten i hudens åldrande beror dels på arv, dels på yttre faktorer, exempelvis solljus, tobaksrökning, kost och livsstil.
