Värmeväxlare
En värmeväxlare används för att överföra värmeenergi från ett medium till ett annat. Mediet kan till exempel vara vatten eller luft, men även andra fluider och i enstaka fall även fasta partiklar. Värmeväxlare kan exempelvis användas för att bibehålla värme vid ventilation, eller för passiv kylning. Det varma mediet flödar i motsatt riktning mot det kalla. Denna typ är effektiv, då den kan överföra nästan all värmeenergi från den ena sidan till den andra. Den används med fördel i hus för att återföra värmen i ventilationssystem. Även vanliga radiatorer fungerar enligt motflödesprincipen när luften via konvektion strömmar upp utefter elementet. Kallas även för plattvärmeväxlare eller korsströmsvärmeväxlare inom ventilation där medierna passerar varandra i ett lamellpaket av veckade aluminiumplåtar. Korsströmsvärmeväxlarens verkningsgrad är cirka 50-60 %. Motströmsvärmeväxlaren kan i bästa fall komma upp i 90 %. Konstruktionen gör rengöring komplicerad. Det varma mediet flödar i samma riktning som det kalla. Denna typ har betydligt sämre återföringsgrad. Man kan se det som om man blandar de ingående mediernas temperaturer. Det varma mediet flödar vinkelrät mot det kalla. Denna är vanlig i bilar och luftkonditioneringaggregat då den går att göra liten och kompakt. Den har dock inte speciellt hög värmeåterföringsgrad. Det varma mediet byter plats med det kalla genom ventiler eller annan mekanisk rörelse. Denna typ kan också få hög verkningsgrad, och påminner lite om motflödesväxlaren. Den har dock en nackdel att den inte till 100% separerar medierna. Den är vanlig för att återföra värmen i ventilationssystem. Den roterande värmeväxlaren består av ett roterande hjul uppbyggt av veckade aluminiumprofiler där den varma frånmediat värmer upp rotorn, som därefter värmer upp den kalla tillmediat. Sats om värmeväxlare: I en given värmeväxlare, där värmegenomgångskoefficienten, (k eller U) är konstant och vätskeflödena är konstanta på ömse sidor av värmeöverförande delar råder direkt proportionalitet mellan det överförda värmeflödet och temperaturdifferensen mellan två godtyckliga punkter i värmeväxlaren. Värmeflödet (värmeeffekten) = konstant gånger (en godtycklig temperaturdifferens i en punkt). Effektuttag [J/s] = flöde [kg/s] * värmekapacitivitet [J/(kg*K)] * temperaturskillnad [K] * verkningsgrad [η]. Där J = Joule, kg = Kilogram, K = Kelvin. Om en husägare mäter upp att temperaturen på ingående rör med vattenburen värme till sin värmepanna är 40 °C och utgående temperatur är 60 °C samt att det därmed är just vatten som används i rören. Flödet fastställs till 0,001 m³/s (1 liter/sekund) med data från cirkulationspump eller med ultraljudsmätning. Om en värmepanna avger 600 J användbar värmeenergi från ved med ett energivärde på 1000 J så har den en effektivitet på η = 0,6. Massa [kg] = Densitet [kg/m³] * Volym [m³]. Vattnets densitet vid 50 °C är 987,7 [kg/m³] vilket ger en massflöde på 0,988 [kg/s]. Specifik värmekapacivitet vid 25 °C för vatten är 4181,3 [J/(kg*k)]. Det innebär att det går åt 4181,3 Joule för att värma 1 kg flytande vatten 1 °C. Hela formeln: Effektuttag [J/s] = volymflöde [m³/s] * densitet [kg/m³] * värmekapacitivitet [J/(kg*K)] * temperaturskillnad [K] * verkningsgrad [η]. Resultat: Nyttig effekt = 0,988 [kg/s] * 4181,3 [J/(kg*k)] * 20 [K] * 0,6 = 49 558 W. Radiatorer (värmeelement) som finns i hus är värmeväxlare som överför värme från varmvatten till luften. Kylskåp använder värmeväxlare för att med ett kylmedium kyla luften i kylskåpet. Varmvattenberedare nyttjar en värmeväxlare för att överföra värme till kranvattnet. Bilen har flera värmeväxlare, kylaren, för att motorn inte skall bli överhettad och kupévärmen som kommer ifrån en annan växlare. Den senare kallas ofta "värmepaket".
CD-spelare
En CD-spelare (cd-spelare) är en elektronisk apparat, avsedd för uppspelning av CD-skivor. CD-spelare brukar oftast finnas i en stereo för hemmabruk, en bilstereo, i datorer eller som portabla enheter. Vissa cd-spelare klarar av att spela upp skivor av andra typer än CD, som exempelvis DVD eller CD-ROM. DJ:s använder sig av mer avancerade cd-spelare där man bland annat kan ändra ljudets hastighet och tonart. De flesta cd-spelarna matas bara med en skiva, men det finns cd-spelare som kan matas med flera skivor samtidigt och de kallas cd-växlare. Fördelen med dessa är att man kan växla mellan ljudspår från olika skivor, utan att behöva byta skiva. Sony och Philips var de två företag som jobbade hårdast med att utveckla den nya tekniken Compact Disc. År 1981 hade de tillsammans utvecklat en accepterad standard för denna teknik vilket möjliggjorde att man kunde börja tillverka och sälja cd-spelare för allmänheten. Det utvecklades olika prototyper av spelare, där man bland annat testade olika lägen att placera själva skivan i. Sony var först ut på marknaden år 1982 med sin modell CDP-101. Sony lyckades även år 1984 lansera den första portabla cd-spelaren D-50, som sålde över alla förväntningar. Modellen fick sedan namnet Discman eftersom det var cd-marknadens motsvarighet till Walkman. År 1983 kan man säga var startåret för cd-spelaren eftersom försäljningen då kom igång på allvar. Utöver Sony hade bland annat Philips och Hitachi modeller ute på marknaden. Sony sålde så många spelare att andra tillverkare tvingades halvera sina priser. År 1986 såldes det över en miljon cd-spelare, vilket gör den till en av de snabbast växande elektronikprodukterna någonsin, tillsammans med den nyare DVD-spelaren. Svenska språkrådet rekommenderar gemen stavning, det vill säga cd-spelare och cd-rom istället för CD-spelare och CD-ROM.
Stora inneklimatpriset
Stora Inneklimatpriset är ett pris som instiftades 2001 av Slussen Building Services i samarbete med Svensk Ventilation, Energi- och Miljötekniska föreningen och Svenska Kyltekniska Föreningen. Priset tilldelas företag eller organisation inom inneklimat, energi och VVS, som utvecklat en betydelsefull produkt, tjänst eller metodik med goda möjligheter att komma till praktisk nytta. Produkten/tjänsten/metoden skall vara innovativ, bidra till bra inomhusklimat och långsiktigt begränsad resursanvändning. Stora Inneklimatpriset syftar till att öka intresset för inneklimatteknik, stärka dess ställning och uppmärksamma teknik som främjar ett sunt inomhusklimat i energieffektiva byggnader. Juryn består av representanter från branschorganisationerna och ordförande är docent Lars Ekberg från CIT som också är adjungerad professor i installationsteknik vid Chalmers. Priset är en staty bestående av en ekstomme med en infälld mässingsventil. Pristagaren vinner, förutom ära och staty, marknadsföring, samt en föreläsning för en exklusiv skara medlemmar i nätverket FEGIS. Priset har rönt viss uppmärksamhet i media och den akademiska världen. Exempelvis i pressmeddelande Mittuniversitetet, artikel i VVS-Forum, Fastighetstidningen Energi och Miljö Sundsvalls Tidning eller hos CIT Energy Management. Priset startade 2001 för att främja inneklimatet genom att uppmärksamma tekniken som skapar den. Priset delas ut nästkommande år. 2021: Smartfront, för sin metod för uppgradering av fasad, ventilation och fönster på befintliga fastigheter. 2020: Skolfastigheter i Stockholm AB (SISAB), för SOLIDA, AI-styrt inomhusklimat. 2019: Camfil, för produkten Megalam EnerGuard – en ny typ av högeffektiva filter för avskiljning av partiklar från ventilationsluft. 2018: Swegon, för systemet WISE - en flexibel och heltäckande lösning för behovsstyrning av byggnaders system för ventilation, värme och komfortkyla. 2017: MidDec Scandinavia, utveckling av radonsensorn för inomhusluft. Sensorn mäter kontinuerligt radonhalten, och mätresultatet görs tillgängligt via internet. 2016: Lindab, för utveckling av produkten Ultralink som använder ultraljud för att mäta luftflöde och temperatur i ventilationskanaler. 2015: Free Energy Sverige, för sin värmepumplösning (HYSS) Hybrid Solar System som utnyttjar värmepumpens fördelar att ta tillvara förnybar energi. 2014: Skanska, för utveckling av Deep Green Cooling, ett koncept för komfortkyla utan eldrivna kompressorer. 2013: SWESIAQ, för SWESIAQ-modellen, en systematiska metod för hantering av innemiljöproblem. 2012: Camfil, för sin Road Show Trailer, ett rullande laboratorium för luftmiljömätningar och utställning. 2011: Swegon, för en intelligent, innovativ och kommersiellt tillgänglig helhetslösning för klimatstyrning av hotell. 2010: Systemair/PQR Consult/Gösta Schelin, för ett luftbehandlingssystem med från- och tilluft samt värmeväxling som företagen utvecklat tillsammans. 2009: Jeff Electronics, för ett kommersiellt tillgängligt, innovativt styrsystem för kyrkor och andra gamla byggnader som utgör en omistlig del av Sveriges kulturarv. 2008: ebm-papst, för en kommersiellt tillgänglig, mycket resurseffektiv fläkt som väl täcker behoven i merparten av ventilationstillämpningar. 2007: Swegon, för produkten Parasol som medger bra ventilation och hög kyleffekt utan dragproblem. 2006: Munters, för tekniken att med roterande växlare kunna överföra både värme och fukt inom tillämpningar som värmeåtervinning, avfuktning (bostäder, lokaler, virkestorkning, lager) och komfortkyla. 2005: Fläkt Woods, för en innovativ konstruktion av ventilationsfläktar, den nya fläktteknikens höga verkningsgrad gör att bra ventilation kan nås med minskad el-användning. 2004: SenseAir, för ett lättanvänt och kostnadseffektivt verktyg för att mäta temperatur och koldioxidhalt, två viktiga parametrar vid kvalitetsbestämning av inneklimat. 2003: Kontrollelektronik, för sitt arbete med applikationer av frikyla. 2013: Jan Lindholm, riksdagen.
Media Oriented Systems Transport
Rent fysiskt kan nätet vara en ring men kan även vara ett virtuellt stjärnnät med dubbelkablar ut från ett nav av hopkopplingar. Max antal noder i ringen är 64. I kritiska tillämpningar kan man ha redundans med dubbelringar men detta var 2011 ovanligt. MOST tillåter "plug and play" vilket gör att noder dynamiskt kan kopplas in eller ut i ringen utan att omkonfigurering måste ske. MOST är ett synkront nätverk där data skickas i en jämn synkroniserad ström vilket är viktigt vid överföring av ljud och bild - "strömmande data" där kapaciteten är given och köhantering ej behövs. En av noderna är styrande i nätet och sänder synkroniseringsdata som gör att alla noder får samtidiga klockor. Kapaciteten är uppdelad i 60 kanaler. För till exempel en radiokanal kan man bestämma på vilken eller vilka kanaler den ska läggas samt vilka noder som är sändare resp. mottagare. En av kanalerna är reserverad för data som styr nätet. MOST fanns 2011 i tre versioner. MOST använder optisk fiber, men MOST 50 och 150 tillåter även par-tvinnad elektrisk kabel. Den optiska fibern är av "POF"-typ (Plastic Optical Fibre). Denna fiber har en kärna med c:a 1 mm diameter. Det är i kärnan som ljuset reflekteras under sin väg. Plastfibern tillåter inte samma längder som glasfiber, men klarar gott de längder som finns i ett fordon. Varje nod eller styrenhet har ett dubbeluttag med ingående resp. utgående fiber och fibrerna ingår i fordonets normala kabelmattor. I kopplingsscheman anges ofta en liten ring med en pil som symbol för fibern och riktningen i ringen. Ljuset i fibern skapas av lysdioder i det röda frekvensområdet och läses av fotoceller. Varje nod transmitterar ljuset vidare till nästa nod i ringen. Fördelen med optisk fiber är okänslighet mot störningsfält och hög hastighet. Fördelen med plastfiber jämfört med fiber av glas är. Jämfört med skärmad tvinnad par-kabel gäller även. MOST tillkom genom att ett antal biltillverkare och underleverantörer 1998 bildade The MOST Corporation, ett bolag med målet att definiera en standard och underhålla ett protokoll för multimediakommunikation i bilar. Resultatet blev en etablerad standard för bilindustrin och kontinuerlig anpassning till nya media och tillämpningar. MOST Corporation hade 2011 som medlemmar till exempel Daimler, BMW, AUDI SMSC och Harman. Dessutom finns som associerade medlemmar många andra biltillverkare, "system integrators", bl.a. svenska Volvo samt en hel mängd underleverantörer "suppliers" som Bang Olufsen, Clarion, Denso och Bosch. Exempel på styrenheter som kan bilda noder i MOST-ringen är. Flera tillämpningar väntas i framtiden. I många fordon var dock 2011 fortfarande vissa komponenter som mikrofon och högtalare anslutna med vanliga elkablar. MOST 25 som har en bandbredd på c:a 23 megabits/sek. Det motsvarar upp till 15 stereokanaler med CD-kvalitet eller 15 videokanaler i MPEG 1-format. Varje kanal får 4 bytes av varje datablock (frame) om 512 bits. MOST 50 dubblerar bandbredden så att varje block har 1024 bits. MOST 150 är nästan 6 gånger snabbare än MOST 25 och tillåter datablock om 3072 bits. MOST 150 erbjuder även en asynkron kanal som kan användas för till exempel Ethernet. Således en styrkanal, kanaler för "strömmande" data och för "paketerade" data. Introducerades 2007. Enkla och billiga kontakt-don som är lätta att ansluta och skarva. Analog radiomottagare (vanlig bilradio). Digitalradiomottagare (DAB-radio). TV-mottagare (att använda när bilen står stilla). CD-spelare, CD-växlare och DVD-spelare. Förstärkare som driver högtalare. Bildskärm på instrumentbrädan och skärmar/DVD-spelare för baksätespassagerare. Knappsatser eller styrdon för navigering på bildskärmen. Styrsystem för inställningar av bilens elektroniska funktioner. Mikrofon med omvandlare från analog till digital signal.
Kylanläggning
En kylanläggning är en anläggning som används för kylning, det vill säga att åstadkomma eller upprätthålla en temperatur, i en lokal eller ett ämne, som är lägre än omgivningens. Bland användningsområdena finns kyl- och frysförvaring av livsmedel och luftkonditionering, så kallad komfortkyla. Ofta används i kylanläggningen en kompressorkylmaskin, vilken förenklat består av förångare, kompressor, kondensor, expansionsventil samt ett köldmedium och fungerar enligt samma princip som en värmepump. Ett alternativ är absorptionskylmaskinen, vilken drivs av värme till skillnad från kompressorkylmaskinen som vanligtvis använder el. En kylanläggning kan också fungera genom att enbart använda uteluft som är svalare än luften i det utrymmet som skall kylas. Anläggningar som enbart arbetar med uteluft kallas också för att använda frikyla. Även för vattenburna kylsystem finns möjligheten att utnyttja frikyla. Här måste någom form av värmeväxlare mot uteluften installeras. Begreppet frikyla används också för att beskriva kyla som hämtas ur vattendrag, etc. En kylanläggning kan också använda frikyla med olika andelar uteluft. Genom att komplettera en kylanläggning med en växlare och ett styrsystem kan kylsystemet använda frikyla mot uteluft med olika andelar. Genom inställning i styrsystemet får man olika andelar av frikyla. Frikyla användes idag i alla kylsystem för dataanläggningar och kontrollrum typ SOS centraler eller andra bevakningscentraler. Generellt använder alla liknande anläggningar i Sverige och utomlands frikyla idag på grund av den goda driftsekonomin. Denna typ av kylanläggning använder generellt inte fjärrkyla. Många datacentraler och övervakningscentraler är byggda med egen möjlighet för vattenförsörjning, värme- och kyla samt luftförsörjning. Data, tele och övervakning (SOS etc). Kraven ställs i EU normer, som redan uppfyllts i svenska normer. Storleken på kylanläggning varierar från småskaliga kylskåp till storskaliga fjärrkylesystem.
