Orientalisk dans
Den orientaliska dansens rörelser är sprungna ur gammal folktradition från länderna i norra Afrika och Mellanöstern. Enligt muntlig tradition har den rest till Egypten med de folk som senare kom att kallas romer ("zigenare", "gypsies" vilket kommer av en felaktig uppfattning om att de kom från Egypten), vars ursprung finns att hitta i nutidens Rajastan. Den migration som förde dem till bland annat Egypten, där de kallas ghawazee, fortsatte enligt denna teori längs med Medelhavets norra och södra kust. Flamenco sägs enligt samma teori vara resultatet av ett möte mellan de moriska och sydeuropeiska grenarnas dans- och musiktradition. Dansformen har utvecklats och spänner över allt från genuin folklore till den mer flärdfulla kabaréstilen (som i väst kallas magdans). Det finns många olika inriktningar och stilar. Den klassiska egyptiska stilen kallas ibland Raqs Sharqi (vilket betyder dans från öst/Orienten) och är den form som mest framförs och lärs ut i Sverige. En annan traditionell egyptisk folkloristisk dans är Baladi. Baladi är en urbaniserad form av folkloristiska danser och framförs traditionellt främst av kvinnliga solodansare. Den klassiska ashra baladi-repertoiren utvecklades från den sydegyptiska mansdansen Raqs el-Assaya - käppdansens - musikaliska struktur. I danserna används ofta ett höftskynke för att markera höfterna. Kabarédansare använder på scen ofta den tvådelade kostym (badla) som man brukar associera med magdans, medan baladi oftast dansas i en snäv, hel klänning som utvecklades från den kvinnodräkt som kallas tob. I vissa typer av den folkloristiska stil som kallas saïdi (från övre, alltså södra Egypten) används även käppar - se Raqs el-Assaya ovan. Magdans består av en serie olika rörelser, en mycket vanlig rörelse är höftåttor där höften rör sig så att den formar en åtta. Rörelsen kan göras både som vertikala och horisontella åttor. Orientalisk dans är en dans som i dagsläget spridit sig över hela världen. Med magdansskolor i de flesta länder och stora orientaliska dansfestivaler dit dansare vallfärdas för att lära sig orientalisk dans. Det är svårt att bedöma en professionell artist eller lärare inom orientalisk dans eftersom det inte finns universitet i Sverige där orientaliska dansare kan utbilda sig. Därför är vägen till att bli ett proffs svårare att tyda. Många dansare reser världen runt för att utbilda sig och går diplomerande privata utbildningar.
Varieté Vauduvill
Varieté Vauduvill är en ambulerande tältvarieté som från 1982 till 1995 årligen turnerade i Sverige sommartid, och som med ojämna mellanrum fortfarande uppträder. Föreställningarna inspireras av den gamla marknadsvarietén som konstform och efterhand har Varieté Vauduvill blivit en bärare av denna tradition i ny tappning. På varieténs scen har förekommit sådant som svärdslukning, fakirkonst, trolleri, ormtjusning, magdans, illusionism, akrobatik, utbrytarkonst, eldslukning, lindans men också kuplettsång, bondkomik, tankeläsning och smärre dressyrakter. Den musikaliska sidan har inte minst varit tongivande och sällskapet har vinnlagt sig om ett estetiskt och artistiskt genomgripande uttryck. I och med sitt avstamp i äldre tiders marknadsvarieté och sin utblick mot det slutande 1900-talets nycirkus i framförallt Frankrike och Kanada kan Varieté Vauduvill sägas vara en av länkarna mellan tradition och nytänkande inom varietékonsten i Sverige. 2011 gjorde gruppen en bejublad comeback i Hammenhög och kommer även sommaren 2012 spela i Skåne. I boken Kusiner finns gruppens första tio år som turnerande sällskap dokumenterade.
