Lärobok
En lärobok eller skolbok, är en bok vars innehåll redogör för ett ämne eller fenomen för att förmedla kunskap. Avsikten är främst att informera och inte att roa eller underhålla som skönlitterära verk gör. Läroböcker används i skolans olika stadier, på gymnasiet och i postgymnasial utbildning. De är specialinriktade på vissa målgrupper som definieras genom ålder och utbildningsnivå. Den traditionella pedagogiken i Sverige förutsätter användning av läroböcker i de olika ämnena, men det finns pedagogiska inriktningar där läroböcker undviks eller där eleverna själva tillverkar sina läroböcker. I vissa länder ska läroböckerna vara gratis för eleverna på de obligatoriska stadierna. I dessa skolsystem utgör kostnaden för läroböcker därför en stor utgift. Det är vanligt att elever får låna läroböcker enbart för den tid de behöver dem och att de återanvänds av de efterföljande årskursernas elever. Böckerna kan vara utsatta för starkt slitage och dessutom är uppgifterna i dem inte alltid aktuella längre, vilket försämrar inlärningssituationen. Detta måste kompletteras med att läraren fått information om de förändringar som skett sedan boken kom. På senare tid har sponsring av skolans läroböcker genom företag förekommit, vilket många gånger fått utstå kritik. Tempte, Nils (1965). Lärobokstypografi under 1900-talet. I Sten G. Lindberg (red.), Biblis (s. 106–140). Stockholm: Föreningen för bokhantverk. Äldre läroböcker i fulltext på Projekt Runeberg.
Läsebok för folkskolan
Läsebok för folkskolan var en läsebok som användes i den svenska folkskolan. Den utkom på Norstedts förlag 1868 och blev första icke-religiösa bok i Sverige som fick allmän spridning. Den svenska obligatoriska folkskolan tillkom 1842. Men det rådde en kronisk brist på läroböcker. Vid det första mötet med folkskoleinspektörerna 1862, var den allmänna meningen att staten borde understödja utgivandet av en lämplig läsebok. Då historieprofessorn F. F. Carlson blev chef för ecklesiastikdepartementet 1863 delade han omedelbart ut uppgifter till ledande skolmän med syfte att skapa en läsebok. Till sist kom det praktiska redigeringsarbetet att utföras av fem personer. Störst insats gjorde Artur Hazelius, men många av dennes förslag refuserades och han gav därför ut en egen antologi: Fosterländsk läsning för barn och ungdom. Läseboken skulle vara en allbok i skolarbetet och avsåg att täcka alla viktiga ämnesområden utom matematiken. Den innehåller sju så kallade avdelningar och fungerade på så vis som flera läroböcker inom samma pärmar. Första avdelningen är Stycken af blandadt innehåll med i huvudsak skönlitterära stycken, som ofta har bearbetats och avkortats. Första stycke är dikten Guds godhet av Betty Ehrenborg-Posse. Den kom att bli kvar i alla följande upplagor. Andra avdelningen är Naturskildringar från fäderneslandet som inleds med Richard Dybecks folkviseliknande dikt Du gamla, du friska, du fjellhöga Nord, som senare kom att bli Sveriges nationalsång. Avdelning tre är Berättelser och lefvnadsbilder ur fäderneslandets historia, avdelning fyra Naturskildringar från främmande land och femte avdelningen Berättelser och lefvnadsbilder ur allmänna historien. Därefter kommer en avdelning med Beskrifningar af allmänna naturföreteelser, uppfinningar m.m. och slutligen Danska och Norska stycken. Förutom faktainnehållet tjänade boken som underlag för träning av läskonsten och andra språkliga färdigheter. Den skulle även vara norm för moralisk, religiös, social och nationell fostran. Hela undervisningen kretsade kring läroboken inte bara i folkskolan utan även på seminarierna där undervisningen till stor del bestod i lära kandidaterna att använda boken i sitt yrke. Flera handledningar i lärobokens rätta bruk gavs ut. Den första upplagan utgavs i 25000 exemplar och inom tre år hade 75000 exemplar utkommit. Sådana upplagor hade dittills bara religiösa skrifter som bibel, katekes och psalmbok kunnat uppvisa. Under de följande åren utkom nya upplagor med smärre revideringar. Från början trycktes vissa avsnitt med frakturstil, trots att ett av målet med boken var att lära ut läsning av antikva. De sista frakturavsnitten försvann i sjunde upplagan 1876. 1878 utkom den åttonde upplagan, som var den första med mera genomgripande revideringar. Ytterligare omfattande tillägg kom i upplagan 1890-1893, då sidantalet översteg 900. Även om texten präglades av konservatism, så fick 1899 års upplaga ett helt nytt illustrationsmaterial i urval av Carl G. Laurin. Både 1890-1893 och 1899 års upplagor fick beteckningen den nionde men den förra benämndes "omarbetade" medan den senare "å nyo omarbetade och tillökade". Ytterligare utökade upplagor, men med större delen av det ursprungliga textmaterialet bibehållet, utgavs först 1907 som tionde "fullständigt omarbetade" och 1910 som tionde "fullständigt omarbetade och reviderade" upplagan. Till sist hade man uppnått ett sidomfång på 1920 sidor uppdelat på årsklasser och bundet i volymer av varierande omfång. Men vid denna tid hade kritiken mot den traditionella läseboken blivit så omfattande att en helt ny utgåva blivit nödvändig.
Carl Georg Björling
År 1893 blev Björling, efter två olika disputationsprov, docent i först rättshistoria och senare även i romersk rätt. Från hösten 1896 förestod han den extra ordinarie professuren i båda dessa ämnen fram till dess att han i december följande år blev ordinarie. Slutligen erhöll han 1901 den ordinarie professuren i civilrätt. Från 1926 och till sin död var han tillika universitetets prorektor. Björling hade vid sidan om sin tjänst vid universitetet en lång rad förtroendeuppdrag inom kommun och föreningsliv. Han var till exempel ordförande i Lunds stadsfullmäktige 1911-1922, ordförande för högre elementarskolan för flickor från 1923, vice ordförande i Lunds sparbank från 1924, inspektor för Ystads nation 1907-1918 samt ålderman i Lunds Knutsgille 1927-1934. Han hade också ett flertal uppdrag som sakkunnig i ecklesiastikdepartementet samt som ledamot i olika statliga kommittéer. Björling författade ett antal juridiska fackböcker av vilka hans Lärobok i civilrätt för nybörjare utkom i minst fjorton upplagor mellan 1910 och 1954 (de senare utgåvorna bearbetade av Åke Malmström). Björling ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund. Björling var son till matematikern Carl Fabian Emanuel Björling och dennes hustru Minna Agnes Cecilia von Schéele. Björling var gift första gången 1901 med Ingeborg Sökjer-Petersen (1878–1901) och andra gången 1906 med Clara Dieden (1876–1942) som var dotter till godsägare Gotthard Dieden och hans fru Ellen född Kockum. Björling var far till Johan Björling. Riddare av Nordstjärneorden, 1908. Kommendör av Nordstjärneorden (2:a klassen), 1919. Kommendör av Dannebrogsorden 1920. Bidrag till obligationsrättens lära om prästationsorten / af Carl G. E. Björling. - 1897. Civilrätt : lärobok för nybörjare / C.G. Björling, Å. Malmström. - 1958. Grunddragen av äkta makars rättsförhållanden enligt nya giftermålsbalken / av C. G. Björling. - 1922 - 2. översedda uppl. Grunddragen av äkta makars rättsförhållanden enligt nya giftermålsbalken / av C. G. Björling. - 1920. Lärobok i civilrätt för nybörjare / av C.G. Björling.. - 1918 - 4. uppl. Lärobok i civilrätt för nybörjare / av C.G. Björling. - 1923 - 5. uppl. Lärobok i civilrätt för nybörjare / av C.G. Björling. - 1930 - 6. uppl. Lärobok i civilrätt för nybörjare / af C. G. Björling. - 1910. Lärobok i civilrätt för nybörjare. Rättelser och tillägg. - 1933. Minnesskrift med anledning av stadsfullmäktiginstitutionens i Lund femtioåriga tillvaro / C.G.E. Björling, Torsten Uggla. - 1913. Penningdeposition enligt justiniansk rätt / af Carl G. E.. - 1894. Rättelser och tillägg till Lärobok i civilrätt.. - 1933 - 6. uppl. Rättelser och tillägg till Lärobok i civilrätt för nybörjare.. - 1913 - 2. uppl. Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler. 1, Inledning till rättskunskapen. Förvaltningsrätt. Finansrätt / C.G. Björling, Robert Malmgren. - 1927 - 2. omarb. uppl. Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler. 2, Civilrätt / av C.G. Björling. - 1927. Vår äldsta lagkommentar.. - 1896. Vår äldsta lagkommentar / utgifven af Carl G. E. Björling. - 1896. Anmärkningar rörande presidenten D:r Berndt Hasselrots "Svar till professor Björling i anledning av hans anmälan ".. - 1923. Berndt Hasselrot in memoriam.. - 1930. Civilrätt : lärobok för nybörjare / C.G. Björling, Åke Malmström.. - 1950. Civilrätt : lärobok för nybörjare / C.G. Björling, Åke Malmström. - 1954. Civilrätt : lärobok för nybörjare / C.G. Björling, Åke Malmström. - 1953 - 13. uppl. En återblick på de föregående nordiska juristmötenas arbete. Ett och att beakta vid granskning av inteckningshandlingar.. - 1933.
Jägarexamen
Jägarexamen är en svensk examen som avläggs av den som vill inneha jaktvapen. Naturvårdsverket reglerar kraven och examen genomförs i regi av de två svenska riksorganisationerna för jägare Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet. Själva provet består av en teoretisk och en praktiskt del. Efter godkänd jägarexamen registreras jägaren i jägarregistret och ett jägarbevis utfärdas. För att erhålla vapenlicens för jaktvapen krävs från och med 1985 att den licenssökande har tagit jägarexamen. Detta krav gäller dock ej för jägare som före 1985 haft vapenlicens för jakt med samma vapentyp som den nya licensansökan avser. En komplett jägarexamen består av ett teoretiskt prov och tre praktiska prov, hagelgevärsprov, grundprov kulgevär och högviltprov kulgevär. Om man enbart vill söka licens för hagelvapen så räcker det att klara det teoretiska provet och hagelgevärsprovet. För licens för kulvapen klass 2, 3 och 4 krävs att man klarat det teoretiska provet och grundprov kulgevär, för kulvapen klass 1 krävs dessutom avklarat högviltprov kulgevär. Provavgifterna för samtliga prov (4 st) är ca 840-1000 kr (beroende på antal omprov) detta exklusive kostnad för ammunition. Det föreligger inget krav på genomgången formell kurs för att få avlägga prov för jägarexamen. Ett flertal organisationer och företag erbjuder dock längre eller kortare kurser inför provtillfällena. De läroböcker som ges ut används både inom organiserad undervisning och för självstudier. I läroböckerna och på kurserna behandlas vanligen områden som vilt i Sverige, viltvård, jaktmetoder, jaktlagstiftning, vapenkunskap och skytte. Jägarexamen ger dock inte rätt att bedriva jakt utan för detta erfordras jaktkort och jakträtt, samt rätt att använda jaktvapen.
Elisabet Nemert
Elisabet Sofia Nemert, född 12 februari 1950 i Stockholm, är en svensk författare. Hennes böcker är översatta till sex språk. Bortom stjärnan har sålt i 75 000 exemplar i Sverige. Nemert är uppvuxen i Stockholm men bosatt i Sollentuna kommun. Hon är gift med tandläkaren Per Gålnander och har två döttrar. Nemert har en bakgrund som adjunkt på högstadiet och gymnasiet. Hon undervisade i svenska, historia och filmvetenskap. Under den perioden skrev hon ett stort antal läromedel framför allt för skolan, i ämnen som religion och konflikthantering. Efter romanen Bortom stjärnan, som blev en succé, övergav hon läraryrket för att skriva på heltid. Hennes första sju skönlitterära böcker har handlingen förlagd till en historisk miljö. Det har sagts att hon "skriver i Marianne Fredrikssons anda och förenar spännande intriger med djup och livsvisdom". Andra kritiker har kommenterat hennes "nitiskt förklarande, adjektiv- och adverbspäckade språk". 2002 – Bortom stjärnan. 2003 – Den vita liljan. 2005 – Rovfåglarnas tid. Läroböcker (i samarbete med andra författare). 1991 – Medvind, Antologi 1. 1992 – Medvind, Antologi 2. 1992 – Medvind, Lärobok 1. 1993 – Medvind, Lärobok 2. 1993 – Medvind, Klassikerboken. 1993 – Medvind, Fantasi och tanke 1. 1993 – Medvind, Språkträning 1. 1994 – Medvind, Fantasi och tanke 2. 1994 – Medvind, Språkträning 2. 1994 – Medvind, Medvind 3. 1996 – Dialog Språk Läsa Tala Skriva. 1998 – PULS Religionskunskap 4-6. 1997 – Öppna för samtal. 1995 – Filmantalogi del 1: Svenska klassiker. 1995 – Filmantalogi del 2: Internationella klassiker.
Anna Sörensen
Anna Sörensen tillhörde de allra första kvinnor som utnämndes till lektor och rektor vid statliga läroanstalter. Redan 1915 hade hon sökt rektorstjänsten vid Folkskoleseminariet i Stockholm, en kunglig fullmaktstjänst som kvinnor då inte hade tillträde till. Akademiskt bildade kvinnors förening och dess ordförande Karolina Widerström engagerade sig för henne och hennes ärende blev ett pilotfall vad gäller att öppna dessa tjänster för kvinnor. Anna Sörensens utarbetade läroböcker, artiklar och historiska översiktsarbeten och hennes skriftställarskap återfinns i skärningspunkten mellan religion och pedagogik. Hon skrev läroböcker i kristendomskunskap med kollegan Maria Bergmark under 1910-talet. Hon tog ställning för en liberal teologisk ståndpunkt och deltog aktivt i det kyrkligt-teologiska mötet i Örebro 1910, där det fördes en intensiv diskussionen mellan företrädare för en modernare syn på den kristna livs- och världsåskådningen och en äldre teologi. I det begynnande 1900-talets spänningar mellan en bokstavstrogen katekesförmedling och en historiskt levande undervisning talade hon starkt för det senare. Hon engagerades också som föredragshållare vid tionde allmänna kyrkliga mötet 1920 tillsammans med bland andra Nathan Söderblom och Manfred Björkquist och talade här för en kristen trosuppfattning på modern historisk grund. Senare utvecklade hon denna ståndpunkt. Hon redigerade en serie tongivande läroböcker för skola och seminarium, "Arbetssättet i folkskolan, 1924–1929", tillsammans med Karl Nordlund och Sven Wikberg, och skrev där bland annat fram en modern kristendomsuppfattning för den reformerade folkskolan efter 1919. Hon var aktiv i Sveriges kristliga studentrörelse (SKS) och medlem av styrelsen för Sigtunastiftelsen. Redan under åren som adjunkt, och i än högre grad som rektor, satte Anna Sörensen starka avtryck i skolans och seminariernas arbete och framtida utveckling. Hon var engagerad inom många olika områden – lönefrågor, kvinnorörelse, kristen tro och kristendomsundervisning, skola och seminarieutbildning, biblioteksverksamhet, psykologi och specialpedagogik. Hon uppvisade betydande arbetskapacitet och anlitades för tunga utredningsuppdrag och som styrelseledamot i ett flertal organisationer. Hon arbetade för kvinnors rösträtt som styrelsemedlem i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Falun och hon var ledamot av Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse. Hon arbetade aktivt för att utveckla folkbiblioteken och hon var ledamot av Falu skolstyrelse och styrelseledamot i Svenska seminarielärareföreningen. Anna Sörensen anlitades som ledamot i flera stora utredningar om kvinnors och mäns löner inom undervisningsväsende och statsförvaltning under 1900-talets första decennier. Hon förespråkade lika lön för lika arbete med tunga sakargument. Som tillfälligt kallad ledamot av 1928 års lönekommitté uttryckte hon bitter besvikelse över att lika lön ännu inte fått genomslag hos kommitténs majoritet. Hon bidrog också till utarbetandet av ny stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna på uppdrag av ecklesiastikdepartementet 1913. Hon var den enda kvinnliga ledamoten bland 1932 års seminariesakkunniga, vilka i sin tur lade grunden för en senare reform av lärarnas utbildning. Hon ingick i redaktionen för den pedagogiska tidskriften Skola och samhälle, hon skrev folkskoleseminariets historia till dess hundraårsjubileum 1930, hon utarbetade den tredje volymen i verket Svenska folkskolans historia och hon dokumenterade Pedagogiska Sällskapets verksamhet.
