Wijkmanska Blecket
Wijkmanska Blecket är en studentorkester hemmahörande vid Uplands nation i Uppsala. Orkestern bildades i maj 1981 av Anders Bengtsson och Anders Folkeson för att spela på en födelsedagsfest för en av nationens tidigare kuratorer. Hösten samma år antogs namnet Wijkmanska Blecket, syftande på Svante Wijkman och Wijkmanska rummet på Uplands nation. Sjömansskjortor, inköpta på Marinens överskottslager, infördes som obligatorisk orkesteruniform under hösten 1982. Valet av klädsel saknar egentligt symbolvärde, enda anledningen bakom det var att sjömanskjortorna var de billigaste plagg som stod att finna. Under de första åren gjorde sig Wijkmanska Blecket känt som jazz- och sambaorkester. Sedan 90-talet har även förekommit vissa inslag av hårdrock. Den nuvarande repertoaren består främst av jazz, schlagers och allehanda trallvänliga landsplågor. Till skillnad från många andra studentorkestrar har Wijkmanska Blecket ingen balett, utan står för underhållningen själva. Sedan 1999 spelar alltid Wijkmanska Blecket på Carolina Redivivas trappa innan mösspåtagningen på sista april. Wijkmanska Blecket gav år 1990 ut singeln Tuffe Uffe, en nidvisa om Ulf Ekman och Livets Ord (mel. Battle Hymn of the Republic). Vid ett tillfälle 1997 uppträdde orkestern tillsammans med Eddie Meduza. Samlade pizzor, (LP, 1986) One Shot 001. Tuffe Uffe, (7", 1990) WB-SL-9001. Gonora, den hemska skivan, (LP, 1991) One Shot-002. Partybuss, (CD, 1996) One Shot 003. Klart till drabbning, (CD, 2001) One Shot 004. Styv Kuling, (CD, 2009) One Shot 005. Bleck Metal, (CD, 2019) One Shot 006.
Battle Hymn of the Republic
The Battle Hymn of the Republic är amerikansk fosterländsk sång med text av Julia Ward Howe och blev populär som ett slags nationalsång för den republikanska sidan (nordstaterna) under Amerikanska inbördeskriget. Melodin har använts i många andra sammanhang och har en komplicerad förhistoria. På svenska är den känd som en skämtsam supvisa, Halta Lottas krog ("Åtta öre kostar supen, på Halta Lottas krog i Göteborg"). Originalmusiken skrevs av William Steffe från South Carolina 1853. Han skrev också den enkla texten "Canaan's Happy Shore" eller "Brothers, Will You Meet Me?", med refrängen "Glory hallelujah", och använde den som en sång för Metodistkyrkans ungdomsläger, som han ledde. I Steffe's tappning blev melodin känd och spreds även till Europa, där den bland annat översattes till svenska: "Bröder, viljen I gå med oss?" Till melodins senare historia hör flera andra omtextningar, i Sverige bland annat som "Femton öre kostar supen ... uppå Halta Lottas krog" i Göteborg, eller Tuffe Uffe med Wijkmanska Blecket. Även texten "Karl den tolfte hade hundratusen man", har använts. Melodin har även använts till kampsånger till idrottslag. Bland annat "Här kommer Änglarna" till IFK Göteborg Fotboll och "Saik är laget" till Sandvikens AIK Bandy. Även Manchester United i England har använt melodin som kampsång. " Glory Man United". Tottenham Hotspur FC har också använt melodin som kampsång. "Glory Tottenham Hotspur". Leeds United. "Glory Leeds United". I Danmark användes melodin till en nidvisa över statsminister Thomas Madsen-Mygdal. Med annan text blev sången särskilt känd på 1860-talet: "John Brown's Body", som sjöngs av Thomas Bishops bataljon i Massachusetts Infantry. Texten, som tillskrivs Bishop, uppfattades handla om den radikale slaverimotståndaren John Brown som avrättades 1859 i Virginia. Bishops bataljon förflyttades till Washington, D.C. 1862. När Howe deltog vid en inspektion av trupperna hörde hon sången sjungas. Hennes kollega, prästen James Clarke, föreslog att hon skulle skriva en ny text till soldaternas sång och då tillkom "Battle Hymn of the Republic". Emellertid, enligt författaren Irwin Silber som skrivit en bok om inbördeskrigets sånger, handlade sången ursprungligen om en äldre, mindre känd skotte vid namn John Brown som ingick i 12th Massachusetts Regiment. En artikel av den amerikanske populärmusikjournalisten Mark Steyn bidrar med bakgrunden till historien: Uppenbarligen hade soldaterna i John Browns trupp gjort en sång om denne för att skämta med honom - med i princip samma text: "John Brown's body lies a-mould'ring in the grave". Senare kom alla, inklusive fru Howe, att anta att sången var en klagovisa över slaverimotståndaren John Browns död, som hade stort propagandavärde för nordstaterna. Howes text publicerades första gången på första sidan till tidningen The Atlantic Monthly i februari 1862 (Den sjätte versen som Howe skrev och som sällan sjungs fanns inte med vid publiceringen). De bibliska referenserna i texten är många. Liknelsen med Herren som en vintrampare som i vrede krossar Jerusalems fiender såsom "the grapes of wrath" står i Jesaja 63:3-6.
Wozzeck
Operan utspelar sig i en tysk landsortsstad i början av 1800-talet. Exposition: Wozzeck i hans förhållande till omvärlden. Musikalisk form: fem karaktärsstycken. Ett öppet fält sent på eftermiddagen, man ser staden i fjärran. Wozzeck och hans kamrat Andres täljer käppar åt kaptenen i ett buskage. Man hör tre ackord i orkestern, denna scens viktigaste musikaliska gestalter. Till bleck och stråkar som spelar med stråkens baksida talar Wozzeck för första gången: "Du det här stället är förbannat" (ty. Du, det Platz ist verflücht). Andres sjunger en glad jägarvisa som kontrasterar mot orkesterns konturlösa, dystra ackompanjemang. Wozzeck fortsätter. Han ser en ljus fläck - där brukat ett huvud rulla om kvällen... Någon tog upp det, och det blev hans död. Wozzeck sjunger till en fallande heltonsskala som operan igenom är typisk för Wozzeck. Andres söker slå bort Wozzecks hemska syner och tar åter upp sin jägarvisa (dubbelvariation med hälften så långa notvärden och koloraturutsmyckning). Wozzeck tycker sig se "frimurarna". Andres sjunger sin visa i en tredje variation, men tycks komma av sig. Båda lyssnar spänt. Efter tre våldsamma hornackord säger Wozzeck utom sig: "Hör du, de'e någon som följer oss därnere!" (ty. Hörst Du, es wandert was mit und da unten!). Fort bort! Andres håller tillbaka kamraten: "Ah, du är tokig" (ty. He, bist du toll). Wozzeck har svårt att andas. Han ser syner och tar den nedgående solens sista skarpa strålar för ett eldsken - från jorden upp i himlen. Det blir plötsligt mörkt. Andres hycklar likgiltighet. Man hör trummor i fjärran. Wozzeck slutar: "Tyst, allt är tyst, som vore världen död" (ty. Still, alles still als wäre die Welt tot). De går långsamt medan ridån småningom sjunker. Orkestern fortsätter med ett sammanbindande mellanspel, där de båda österrikiska militärsignalerna Zum Gebet (horn och trumpet) och Abblasen (klarinett) klingar spöklikt som en påminnelse om staden. Denna scen har musikaliskt formen av en rapsodi, en fri fantasi, uppbyggd av tre ackord. Det harmoniska elementet spelar alltså en framträdande roll. Ackorden presenteras med ständig omväxling och variation. Tonsättaren påpekar att musiken innehåller starka impressionistiska inslag, vilket ligger nära tillhands för en scen så insvept i naturmystik. Marie, Wozzecks älskade, sitter vid fönstret med sin lille son. Mellanspelet glider över i en militärmarsch när ridån går upp. Marie härmar pratande musikens rytm. Vaktparaden kommer förbi fönstret. I spetsen för den går tamburmajoren. Marie beundrar honom. Han hälsar och hon vinkar tillbaka. Grannfrun Margret gör elaka anmärkningar om Maries kättja. Marie tar upp en soldatvisa. De båda kvinnorna kommer i gräl och Marie ropar: "Luder!" Hon slår igen sitt fönster och militärmusiken försvinner med ens. Marie känner medlidande med sin "stackars lilla otäcking". Tempot blir mycket långsamt. Marie sjunger en öm vaggvisa ackompanjerad av en solistisk kammarorkester. Andra strofen är en variation. När Marie märker att barnet somnat tystnar hon och sitter liksom försjunken i tankar (tomma kvinter i orkestern, en återkommande symbol för Maries obestämda väntan son slutar först med hennes död, se ledmotiv III). Plötsligt klappar det på fönstret. Marie rusar upp och öppnar för Wozzeck, som hon kallar Franz. Men Wozzeck hinner inte stiga in. Han måste till kasernen. Marie undrar varför han ser så konstig ut. Wozzeck är kvar i sina spöksyner från fältet (orkestern tar upp ackorden från förra scenen). Marie försöker lugna honom genom att tala om pojken. Wozzeck förstår inte vad hon menar. Han går. Full av smärta betraktar Marie pojken. "Inte såg han på sitt barn" (ty. Er hat sein Kind nicht angeseh'n). "Han blir nog tokig så som han grubblar (ty. Er schnappt noch über mit den Gedanken). Hon rusar ut. Ridån går ner.
Svenska byggnadsarbetareförbundet
Svenska Byggnadsarbetareförbundet, ofta förkortat Byggnads, är en arbetstagarorganisation som är medlemsförbund i Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska Byggnadsarbetareförbundet är geografiskt organiserat i 11 regioner, vilka i sin tur är indelade i 199 medlemskretsar. Ordförande sedan 2012 är Johan Lindholm. Förbundet ger ut tidningen Byggnadsarbetaren, som kommer ut med 14 nummer per år. Svenska Byggnadsarbetareförbundet organiserar anställda inom byggnadsindustrin, anläggningsbranschen, VVS-branschen, kylinstallationsbranschen, glasmästeribranschen, plåtslageribranschen. Då Byggnads grundades 1949 var det ett resultat av en längre tids försök från LO att genomföra sin industriplan. Man ville sammanföra alla yrkeskategorier inom byggsektorn i ett industriförbund. Men Byggnads blev inte så stort som planerat, eftersom flera förbund tvekade inför sammanslagningen. Svenska bleck- och plåtslagareförbundet, Svenska elektrikerförbundet, Svenska målareförbundet och Svenska murareförbundet kom därmed att kvarstå som självständiga organisationer. Vid starten hade förbundet cirka 108 000 medlemmar. Därav kom cirka 42 500 byggnadsträarbetare från Svenska byggnadsträarbetareförbundet, cirka 47 000 grovarbetare från Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, cirka 13 000 rörarbetare från Svenska metallindustriarbetareförbundet och cirka 5 500 anläggare och vattenbyggnadsarbetare från Svenska vägarbetareförbundet. Byggnadsträarbetareförbundet, som hade sitt ursprung i det 1889 bildade Svenska träarbetareförbundet, och Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet upphörde och uppgick helt i Byggnads. 1961 uppgick Svenska murareförbundet i Byggnads. 1967 slogs byggfackens lokala produktionsbolag samman till BPA Byggproduktion AB. 1970 upphörde Svenska stenindustriarbetareförbundet och en mindre del (300) överfördes till Byggnads. 1980 hade förbundet 158 174 medlemmar, varav 155 600 män och 2 574 kvinnor. 2000 uppgick Svenska bleck- och plåtslagareförbundet i Byggnads.
Våmhus socken
Våmhus socken (våmhusmål Womus) ligger i Dalarna, ingår sedan 1971 i Mora kommun och motsvarar från 2016 Våmhus distrikt. Socknens areal är 393,15 kvadratkilometer, varav 378,35 land. År 2000 fanns här 1 277 invånare. Tätorten och kyrkbyn Våmhus med sockenkyrkan Våmhus kyrka ligger i socknen. Våmhus församling bildades 1636 genom en utbrytning ur Mora församling. I jordeboken låg Våmhus under Mora socken ända fram till beslutet den 26 oktober 1888, då Våmhus utbröts för att bli en separat jordebokssocken. Våmhus socken blev under 1800-talet berömt för sina hårkullor, bland dem Martis Karin Ersdotter. Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Våmhus församling och för de borgerliga frågorna till Våmhus landskommun. Landskommunen uppgick 1971 i Mora kommun. Församlingen uppgick 2010 i Mora församling. 1 januari 2016 inrättades distriktet Våmhus, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000. Socknen har tillhört fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Dalarna. De indelta soldaterna tillhörde Dalregementet, Mora och Orsa kompanier. I Våmhus fanns ett Hemvärnsområde som avvecklades i början av 2000-talet. Våmhus socken ligger kring Våmån. Socknen har odlingsbygd vid sjöarna och vattendragen och är i övrigt en bergig skogsbygd med fäbodar och med höjder som i Anjosvarden når 763 meter över havet. Våmhus socken avgränsas i norr av en exklav av Mora socken. I öster gränsar församlingen till Orsa socken. I väster ligger Älvdalens socken och i söder gränsar Våmhus socken till Mora sockens huvuddel. I den sydöstra, och mest befolkade, delen av socknen ligger orterna Våmhus kyrkby, Kumbelnäs, Bäck och Björkvassla. Cirka 5 kilometer norr om kyrkbyn ligger fäbodarna Rädbjörka samt Fyriberg. I västra delen av socknen ligger Hykjeberget med naturreservat på gränsen mot Älvdalens socken. I övrigt ligger här bland annat fäbodarna och byarna Nedre Blecket, Övre Blecket, Stor-Vasselnäs, Lill-Vasselnäs, Ryfsäl, Övre Bjönsaberg, Nedre Bjönsaberg, Indnäs samt Indor. I norr hade socknen en del större exklaver, som var skilda från huvudbygden genom andra exklaver av Mora socken. Den nordligaste exklaven (Våmhuskölen) har sin nordligaste del kring Fisktjärnåsen, cirka 5 kilometer väster om Kräckelbäcken i Mora socken. I sydöstra delen av denna exklav ligger Oradtjärnbodarna samt Våmhuskölens naturreservat. En annan enklav låg kring Gyrisberget. Här ligger bl.a. Tramsgravs naturreservat och dalgången Dyverdalen kring vattendraget Dyvran. Några boplatser från stenåldern och tre stensättningar är funna. Dessutom har fångstgropar samt slagg från lågteknisk järnhantering påträffats. Namnet (1539 Womess) är ett bygdenamn, Vam(b)o-os. Förleden kommer från sjön Våmsjön, vars första del är våm, 'våm, buk, mage' syftande på sjöns form. Efterleden är os, 'åmynning', syftande på Våmåns mynning.
Batteri 3R12
Ficklampsbatteri (3R12) är ett rektangulärt, alkaliskt eller zink-kol galvaniskt element som huvudsakligen används i ficklampor men även vissa experimentsatser i elektronik. I Sverige är den vanligaste varianten 4,5 volt (3R12) med 3–4,8 Ah (49–78 kJ) med måtten 67×62×22 mm. Det korta blecket är pluspol, det långa minus. Vanliga tillämpningar är ficklampor, experimentsatser för elektronik mm. Eftersom batteritypen har blivit mindre vanlig, och därför har blivit förhållandevis dyr, har det kommit adaptrar med samma utseende som använder 3 st AA-batterier istället, vilket ger samma spänning men i de flesta fall något lägre energiinnehåll.
Brassband
Ett brassband (mässingsorkester) (av engelskans brass för 'mässing') eller en bleckblåsorkester är en blåsorkester med enbart bleckblås- (av tyskans bleck för 'plåt') och slagverksinstrument. En typisk bleckblåsorkester av den typ som förekommer bland annat i Frälsningsarmén och på ett flertal bruks-, gruv- (såsom i filmen Brassed Off) med flera orter i England består av. En fulltalig bleckblåsorkester består av 28 personer. Det är vanligt med tävlingar mellan bleckblåsorkestrar. I Storbritannien finns ett flertal tävlingar på regional och nationell nivå. I Sverige genomförs tävlingar årligen i samband med Svenska brassbandfestivalen där Sveriges representant till EM i brassband utses. År 2018 vanns brassbandfestivalens elitdivision av Göta Brass Band. 1 soprankornett (esskornett). ett antal b-kornetter (ofta 9 stycken) fördelade på stämmorna: solokornett (4 stycken, varav en principal/stämledare). 1:a kornett (oftast kallad repianokornett) (1 stycken). ett antal althorn (ofta 3 stycken) fördelade på stämmorna: solohorn. ett antal barytoner (barytonhorn, ofta 2 stycken) fördelade på stämmorna: 1:a baryton. eufonium (ofta 2 stycken). tenortromboner (ofta 2 st) fördelade på stämmorna: 1:a trombon. ess- och b-basar (ofta 4 st, två av vardera) – bastubor.
