Manskapsvagn
Manskapsvagn är en slags byggbarack på hjul. Den flyttas med hjälp av traktor och används som fikarum/duschrum/omklädningsrum/kontor på byggarbetsplatser och skogshyggen. Den ersätts alltmer av byggbaracker eller containrar utan hjul som flyttas med hjälp av lastbil och kan staplas på varandra. Måtten för en manskapsvagn är oftast 2,50m på bredden och 4-9m på längden. Kallas även: byggbod/byggbarack på hjul, byggfutt, byggvagn, rastkoja, personalvagn, skoggshuggarkoja, arbetsvagn. Det förekommer att gamla manskapsvagnar renoveras eller byggs om så att de kan användas som redskapsbod, bastu, gäststuga eller till och med en enkel liten flyttbar bostad. I Tyskland är det många, främst unga "alternativa", som bor i ombyggda manskapsvagnar ("Bauwagen" på tyska). På flera ställen i landet finns det "Bauwagenplätze",där folk bor i sina manskapsvagnar, cirkusvagnar, husvagnar eller husbilar.
Aina Cederblom
Aina Cederblom, född 26 september 1896 i Kungsholms församling, Stockholm, död 21 augusti 1986 i Stockholm, var en svensk äventyrare. Efter finska vinterkriget evakuerade hon fiskare från Hangö och transporterade byggmaterial, så de kunde bygga nya bostäder i Ekenäs skärgård. Hon var huvudperson i ett avsnitt av tv-programmet Här är ditt liv med Lasse Holmqvist, i premiärsäsongen 1980. Hennes personlighet gjorde att programmet fick stort genomslag. Cederblom hade tidigare varit helt okänd för den breda allmänheten. Cederblom var dotter till löjtnanten Harald Cederblom (1863–1935) och Hedvig Elisabet Cederblom (1859–1921) och växte upp på Hantverkargatan 23 i Stockholm. Hon reste bland annat ensam med en femmeters öppen båt med aktersnurra till Svarta havet och Medelhavet, till Grönland och på båtfärder i Fjärran Östern. Hon skrev flera böcker om sina resor. Författaren William Rigmark skrev 1979 en bok om Cederblom, Världshavens vagabond. Aina Cederblom är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Cederblom var teckningslärare, textilkonstnär och intresserad av vävning. Under sin utbildning till gick hon på slöjdgymnasiet på Nääs slott norr om Göteborg. År 1933 gjorde Cederblom sin första resa över Atlanten och hamnade av misstag i Klaksvik på Färöarna. Där träffade hon en kurskamrat från slöjdseminariet på Nääs som gift sig med man från Färöarna. De bestämde att starta en vävskola och Cederblom återvände året därpå. Syftet var att kvinnor på öarna skulle få en försörjningsmöjlighet och samtidigt bevara den lokala vävtraditionen. Hösten 1936 fick Cederblom en tjänst som textillärare vid Tagores skola i en liten stad nära Bolpur i Västbengalen. För att resa till denna avlägsna stad i Indien reste hon med lastfartyget S/S Ceylon till Sri Lanka. Med på resan fanns Rospiggen III som sjösattes i Colombos hamn. Cederblom for på egen köl utmed Indiens karga ostkust till hamnstaden Visakhapatnam i delstaten Andhra Pradesh. För att hinna fram till Tagores vävskola fick hon lämna Rospiggen och ta tåget till Santiniketan och kom fram två dagar innan skolterminen började. Cederblom samarbete med den berömda poeten Rabindrah Tagore varade i ett helt år. När hennes elever fick ställa ut sina vävar vid terminens slut kom Mahatma Gandhi på besök och studerade den svenska varpen. I slutet på 60-talet startade 70-åriga Cederblom Escola Artesanal Sueca Brasil, en vävskola i Olinda i nordöstra Brasilien. Hon samlade vävstolar och överblivet byggmaterial i Sverige. Lions Club och Myrorna skänkte matsilver och husgeråd. Johnsonlinjen erbjöd henne resa till Recife med alla varor instuvade i en redskapsbod på hjul. När fartyget anlände till Recife välkomnades Cederblom av ärkebiskopen Dom Hélder Camara, som hjälpte till att skaffa en tomt vid ett kloster i Olinda. Efter ytterligare en resa till Sverige för att skaffa mer begagnat byggmaterial och en gammal buss från SL kunde vävskolan i Olinda invigas 1970. Cederblom ägde tre mindre motorbåtar som alla hette Rospiggen. Det finska vinterkriget pågick vintern 1939/40. Den 13 mars 1940 fick befolkningen i Hangöområdet besked att Sovjetunionen skulle arrendera den isfria hamnen på 30 år. Fiskarbefolkningen fick stora svårigheter, var skulle de bo och var kunde de fiska? Nylands fiskarförbund startade en insamling, vilket resulterade i många gåvor från Finland och Sverige. Cederblom skaffade en gammal trålare och hjälpte till att evakuera hangöborna. Därefter seglade hon till Stockholm och skaffade byggmaterial och fraktade till Ekenäså fiskarfamiljerna kunde bygga bostäder. Sommaren och hösten 1940 gjorde hon fem resor mellan Stockholm och Ekenäs genom minerade farvatten. De följande åren organiserade hon soppkök för 500 barn i Helsingfors. Rospiggen I köpte hon 1931. Båten var knappt fem meter lång, med en utombordare på 6-8 hästkrafter. Rospiggen III var 5,4 meter, bränsletankarna rymde 800 llter och farten bara fem knop.
Krake (byggnadstyp)
Kraken är en traditionell form av byggnad som i dag förekommer i området kring södra Vänern, speciellt på Kållandsö. Väggarna och långsidorna utgörs av ett sammanhängande rakt sadeltak täckt av vass som ligger bunden på en bärkonstruktion av granstockar. Golvet kan bestå av träplankor eller bara jordgolv. Gavlarna är ofta klädda med okantade grova brädor, men ibland är även dessa gjorda av vass. Själva taknocken kan antingen vara belagd med råghalm, eller brädor försedda med s.k. ryttare eller sparrar. Vassbeklädnaden bör ha en tjocklek på mellan 15 och 20 cm, då den blir helt tät för all form av nederbörd samtidigt som detta vasskikt har god isoleringsförmåga. En välbyggd krake anses ha en livstid på ca 50 år utan nämnvärt underhåll. Kraken har sedan 1800-talet använts som redskapsbyggnad (främst för fiskeredskap) eller som vinterförvaring för båtar. Vassen gör att det finns en god och jämn ventilation och luftfuktighet inomhus. Byggnaden är sval under heta sommardagar och kan också snabbt värmas upp inomhus med enklare värmekällor vid kallt väder. I de fall då byggnaden används som fritidshus, jaktstuga eller liknande, är kraken ofta klädd med innerväggar av trä. Krakens historia är mycket lite dokumenterad. Den förekommer i områden där tillgången på vass är god och det är rimligt att tro att den har byggts sedan urminnes tider både som redskapsbod, fähus och människoboning. Lokala sägner säger att den i äldre tider också förekom vid Östersjökusten och att kunskapen om hantverket kommit från Finland. Krakens historiska väg skulle alltså gått från Finland till de Östgötska kusterna vidare västerut för att till slut nå Vänerlandskapen och Kållandsö där den fortfarande byggs och används. Vid en inventering av de krakar som gjordes på Kållandsö under 1990-talet noterades krakar som byggts redan under 1800-talets sista år. Dessa har då dock klätts om eller kompletterats med ny vass.
Parapeten
När Norra hamnen bebyggdes av bostadshus till H99-utställningen omformades Parapeten till en central marina med båthus och Helsingborg Yacht Clubs klubblokaler. Man öppnade även piren i norr och lade istället till en bro så att man kan nå piren från hamnens östra kaj. Bron döptes till Kvick-bron, efter färjan Kvick som gått mellan Parapeten och Hamntorget under H55-utställningen. I Parapetens södra ände, ut mot vattnet, ligger stranden Tropical Beach som skapades till H99-utställningen och numera är en populär badstrand på sommaren. Piren var bred nog att kunna hysa både uppläggningsytor för främst kol och ett stickspår från bangården i norr. År 1923 ersattes den tidigare parapeten av en ny, mer stadig variant i form av en cirka 1,5 meter hög, rundad betongvall, täckt av gula klinkerplattor. Längs piren uppfördes år 1936 Helsingborgs Segelsällskaps klubbhus, ritat av arkitekt Mogens Mogensen, med sin karakteristiska utformning som en fartygsbrygga in mot hamnen. Under andra världskriget kom Hamnpaviljongen att utnyttjas av militären för beredskapssyften. När byggnaden återlämnades efter kriget hade den blivit så nergången att den slutligen revs i februari 1946. Mellan 10 juni och 28 augusti 1955 hölls den internationella bostads- och konstindustriutställningen H55 i Helsingborg. En stor del av utställningen hölls på Parapeten, vilket ledde till att ett flertal byggnader uppfördes längs hamnpiren. Särskilt framstående var de tre paviljonger som ritats av arkitekt Carl-Axel Acking, som placerats tvärs över Parapeten, i öst-västlig riktning, med sina kortsidor ut mot sundet respektive in mot staden och en på längden utkragande övervåning som vilade på pelare ut över kajpromenaden. De flesta utställningsbyggnaderna var tillfälliga och revs eller flyttades efter H55:s slut, men till utställningen hade även en ny, mer permanent, restaurangbyggnad uppförts på samma plats som Hamnpaviljongen tidigare stått på. Byggnaden fick namnet Restaurang Parapeten, men kom även att kallas Hamnpaviljongen efter sin föregångare. Efter utställningen återgick hamnverksamheten till det normala, dock lades färjerutten med Kvick ner 1969, då man ansåg att färjan riskerade att krocka med de större tågfärjorna, vars väg Kvick korsade. Vid samma tid började hamnverksamheten minska allt mer, då stora delar flyttats till nya hamnar i söder, eftersom en allt större del av godshanteringen gått över från styckegods till containertrafik. Den stora omvandlingen av Parapeten skedde på 1990-talet i samband med att Norra hamnen omvandlades till ett bostadsområde. År 1996 anlades en bro mellan kajen och Parapeten som kom att benämnas "Kvickbron", efter färjan. Norr om bron upprättades en småbåtshamn med sex bryggor ut i hamnbassängen. Ett nytt hamninlopp skapades genom en öppning i Parapetens norra del. Hamnpiren kom genom detta att för första gången ligga fritt. Samtidigt anlades ett antal byggnader i anknytning till småbåtshamnen: ett antal redskapsbodar och ett klubbhus för Helsingborg Yacht Club. Söder om Kvickbron och segelsällskapets gamla klubbhus uppfördes ett antal yttelrigare paviljongbyggnader för kustbevakningen, lots, bogserbolaget och räddningstjänsten. När bostadsbebyggelsen vid kajen stod klar 1999, hölls ännu en utställning i form av bomässan H99 med stora delar av verksamheten längs Parapeten. Bland annat visades 15 enkla "flyt(t)bara hus" bestående av husbåtar på 15-30 m² längs pirkanten. Dessutom hade man återfunnit en av Ackings tre paviljonger från H55-utställningen som återställdes och placerades vid färjan Kvicks gamla anläggningsplats. Vid den mindre strand som genom sedimentation bildats vid Parapetens södra del anlades en "Tropical Beach", bestående av solstolar, palmer och utlagda trädäck. Tropical Beach blev en sådan framgång att Helsingborgs stad beslutade att fortsätta anlägga denna inför varje sommar.
Byssja
Byssja [bʏɧa], litet provisoriskt bostadshus. Vanligen det hus man byggde till att börja med, när man planerade att bygga ett bättre hus. I byssjan bodde man således under byggtiden. När det "riktiga" huset var färdigt och man flyttat in dit, var det vanligt att man lät byssjan stå kvar som redskapsbod eller liknande. Ordet fördes första gången in i Svenska Akademiens ordlista i och med utgåva 10 (1973).
