Östermalms Annonstidning
Östermalms Annonstidning senare med titeln Östermalm med undertiteln Annonstidning och Tjensteblad var en dagstidning utgiven i Stockholm 4 oktober 1894 till 30 oktober 1896 under första titeln, och sedan under namnet Östermalm till den 14 november 1913. Tidningen trycktes först hos G. Isakson från den 4 oktober till 29 oktober 1894, och sedan 3 till 21 mars 1895. U. Fredriksson var tryckare 6 december 1894 till 27 februari 1895. Efter 21 mars 1895 hos F. Hammar och C:o. Tidningen trycktes med antikva och titelvinjett från och med 11 oktober 1894. Tidningen kom ut torsdagar med 4 sidor i folio med 6 spalter på formatet 50 x 37,5 cm och utdelades gratis i början. Tidningen gavs ut och redigerades av handlanden Per Jansson Vendelius, som den 2 oktober 1894 erhöll utgivningsbevis. Tidningen fortsattes av tidningen med nya titeln Östermalm med Annonstidning och Tjensteblad som undertitel från 6 november 1896 till 14 november 1913. Tidningen trycktes från i början av 1900-talet Stockholms Dagblads tryckeri med antikva som typsnitt och med titelvinjett. Tidningen kom ut en dag i veckan fredagar med 4 sidor i varje nummer. Formatet var folio med 6 spalter 55,5 x 39,5 cm till ett pris av 1 krona 20 öre i prenumeration. Utgivningsbevis var utfärdat för Hilma Gustaviana Aronson 30 oktober 1896 för denna tidning, som utgjorde en fortsättning av Östermalms Annonstidning sedan Tjenstebladet hade sammanslagits med tidningen. Redaktionsort var hela utgivningstiden Stockholm. Ansvarige utgivare redigerade tidningen. Till 5 september 1895 kom tidningen ut på torsdagar och sedan från 17 maj 1895 till upphörandet på fredagar. Den fullständig titeln var från 1900 till 4 maj 1906 Östermalm / Annonstidning / och/ Tjensteblad, sedan 1906 till 1913 Östermalm/ Annonstidning. Tryckningen skedde på många tryckerier vilket framgår av tabell nedan. Bara svart färg användes och hela tiden antikva som typsnitt och med 4 sidor. Upplagan var cirka 6000 med en topp 1906 på 7000 exemplar. Satsytan varierade men hela tiden stora format större än tabloid. I början var tidningen gratis men kostade efter 1900 mellan 50 öre och en krona. Tidningen hade flera utgivningsuppehåll.
Figaro (tidning)
Figaro var en svensk veckotidning som gavs ut i Stockholm 1878–1925. Figaro grundades av Hugo Nisbeth (avporträtterad som Agathon Hund af Hutlösa i August Strindbergs satir Det nya riket). Nisbeth ledde Figaro fram till sin död 1887. Efter honom övertogs tidningen av Oscar Norén. Norén efterträddes av Georg Lundström (signatur Jörgen), som gav ut Figaro 1888–1903. I juli 1903 sålde Lundström Figaro till redaktör T. Nyström. 1904 togs Figaro över av Johan Levart, alltjämt med Lundström som medredaktör fram till dennes död 1910. Mönstret för tidningen togs av Nisbeth från de amerikanska söndagsbladen. Jämte noveller, skisser, kåserier, utrikesöversikter, notisavdelning och kulturhistoriska uppsatser innehöll tidningen politiska artiklar i liberal anda samt redogörelser för ryktbara brottmål i utlandet. Från december 1884 till januari 1886 var tidningen även daglig, och bland dess medarbetare märktes då André Oscar Wallenberg. Under Lundströms ledning utvecklades Figaro till en i sitt slag berömd publikation, och blev en av Sveriges främsta skämttidningar. Med en obesvärad frispråkighet och med ett personligt skrivsätt kåserade Lundström om en mängd ämnen. Han gick ofta till hätskt personangrepp, men tillämpade både världserfarenhet och sunt förnuft, vilket gjorde honom till en maktfaktor i pågående debatter. Han angrep ofta det som han uppfattade som pryderi, hyckleri och falsk religiositet. Upplagan var varierande och kunde till och med uppgå till över 10 000 exemplar. Figaro var även en annonstidning. Prenumerationspriset var runt sekelskiftet 5 kronor, lösnummerpriset i Stockholm 10 öre och i landsorten 15 öre. Det var Jörgen som i Figaro spred uttrycket grilljanne om dåtidens bortskämda klädsnobbar: "Grilljanne är en specefik [sic!] stockholmare: en ung herre som går till Jones på auktoritet, äter och dricker hvad som helst, bär pince-nez och dunderkäpp, grinar illa, gör ingenting (utom skulder), svältföder en tam dogg, lånar pengar av procentare, helst mot falska reverser, låter kappvaktmästare stoppa galoscher i fickorna på sig, skryter af sina 'eröfringar' och krämpor, klär sig gammalmodigt, brokot och kortstubbadt enligt Wienvarieté och som stalldräng, utan att ens ha en häst. Och slutar ofta på Långholmen i god tid. Med få ord: Grilljanne är en omodern, kortstubbad halfherre, som vet intet, tål allt, tror på rang och pengar, börjar hos Jones och slutar på Långholmen. Men en fin och förnäm och smakfull karl är ingen grilljanne.".
Vimmerby Tidning
Vimmerby Tidning är en borgerlig dagstidning som ges ut i Vimmerby.Tidningen definierr sig som en "nyhets- och annonstidning för norra Kalmar län". Den läses huvudsakligen i Vimmerby och Hultsfreds kommuner. Tidningenvar även författarinnan Astrid Lindgrens första arbetsplats. En känd, mångårig chefredaktör var Reinhold Blomberg. Chefredaktör 2020 är Christoffer Nielsen, som även är chefredaktör för Västerviks-Tidningen.
Stockholms Dagblad
Stockholms Dagblad (SD) var en konservativ morgontidning som gavs ut i Stockholm 1824-1931. Tidningen började utges 2 januari 1824 av notarien i poliskammaren G.E. Lodin och boktryckaren E.A. Ortman, hos vilken den trycktes. Den var ursprungligen endast en för huvudstadens behov avsedd annonstidning, i vilken mot betalning Överståthållarämbetets och poliskammarens kungörelser blev införda. Tidningen ansågs därför i början vara ett slags halvofficiellt organ för dessa myndigheter. Vid sidan av sin ursprungliga egenskap av lokal annonstidning blev bladet under Jonas Adolf Walldéns mångåriga ledning upparbetad till en innehållsrik nyhetstidning. Av Wilhelm Walldén utvecklades tidningen ännu mera i alla riktningar, även i fråga om den politiska avdelningen, så att den i början av 1870-talet fick anseende för att vara en av Sveriges inflytelserikaste politiska tidningar. Tidningen hade för avsikt att utreda och belysa aktuella politiska frågor på ett av partiväsen oberoende sätt. Även under de följande huvudredaktörernas ledning försökte tidningen hävda sin plats som de moderatas främsta organ i Sverige, även om den under den stora tullstridens år i strid mot tongivande konservativa kretsar kraftfullt bekämpade alla livsmedelstullar. Efter att alltifrån början ha utkommit varje vardag började tidningen 1885 att för varje vecka utge ett sjunde nummer, innehållande bland annat biografier, resebrev, konst och litteratur samt annan mera underhållande läsning. Redaktionen låg till en början på Västra Trädgårdsgatan. 1878 flyttade man till Herkulesgatan och 1906 till Vasagatan 9. Stockholms Dagblad var under senare halvan av 1920-talet Sveriges första tidning i tabloidformat. Tidningen var först med att publicera Disneyserier i Sverige, med Musse Pigg den 7 mars 1930. Det sista numret utkom 19 september 1931, varefter tidningen slogs samman med Stockholms-Tidningen. Karl Hildebrand, 1904–1913. Gustaf Gustafsson, 1913–1917. Ivar Osterman, 1917–1919. Gustaf Reuterswärd, 1919–1921. Wilhelm Ericson, 1921–1926. Harald André, 1926–1928. Ewald Stomberg, 1928–1931.
