En telefonsignal (novell)
En telefonsignal är en novell skriven av den amerikanska novellförfattaren Dorothy Parker. Novellens originaltitel är A telephone call och publicerades i novellsamlingen Laments for the Living år 1930, då Parker var 37 år gammal. I Levande begråtna, som är den svenska utgåvan av Laments for the Living, motsvarar novellen ungefär sex sidor. Dorothy Parker hade vid tidigt 1900-tal gjort sig känd som poet, kritiker och författare av många verk. Parkers ställning för kvinnors rättigheter var allmänt känt och det faktum att hon var feminist var inget hon förnekade. Hennes syn på kvinnans ställning i samhället framkommer i många av hennes verk, vilka ofta handlar om kvinnoproblem. Dorothy Parker hade en sorglig uppväxt vilket återspeglas i en del av hennes noveller. Handlingen i En telefonsignal utspelar sig i en kvinnas hem. Kvinna väntar desperat i ensamhet på att hennes käraste ska hålla sitt löfte om att ringa upp henne. I väntan resonerar hon kring möjliga orsaker till varför han ännu inte har ringt. Hela berättelsen ses som ett förtvivlat försök till att föra ett samtal mellan kvinnan själv och Gud i hopp om att få sina böner besvarade. Kvinnan genomgår flertal humörsvängningar och går bland annat från att vara glad över att mannen kallat henne för "älskling" två gånger till att önska att han var död. Genom historien får läsaren en uppfattning av kvinnans djupa besatthet av mannen. Berättelsen tar upp sociala normer om män, och vad de tycks uppleva om en kvinna exempelvis ringer flera gånger, eller gör männen medvetna om att de är saknade och även anledningen till kvinnans sorg. Berättelsen avslutas med att kvinnan räknar fem i taget till femhundra i hopp om att hon ska få samtalet innan hon räknat klart. Hon försöker räkna på samma sätt ytterligare två gånger under berättelsen. I novellen berättas det om två personkaraktärer, den ena karaktären är kvinnan som beskriver sin desperata längtan efter telefonsamtalet. Den andra karaktären är mannen hon älskar. Varken kvinnan eller mannens utseende beskrivs i novellen, dock framkommer det att mannen är lång. Det gör det när kvinnan säger: "Jag ser honom aldrig ligga stilla och lång och död." Mannan beskrivs också som ung av kvinnan då hon säger: "Om en ung man säger..." Utöver detta saknar novellen ytterligare beskrivningar av de två karaktärernas utseende. Hela novellen utspelar sig i kvinnans bostad. Berättelsen är en inre monolog, vilket ger läsarna en ökad förståelse för kvinnans känslor. Kvinnans personlighet är tydlig i berättelsen då den är skildrad utifrån hennes perspektiv. Känslor och tankar framgår, vilket ger en tydlig uppfattning av karaktären. Mannens personlighet beskrivs knappt, förutom kvinnans få beskrivningar av honom som får honom att framstå som känslokall då hon säger saker som bland annat: "Han gråter aldrig.". Berättelsen är skriven ur kvinnans perspektiv, hennes tankar och handlingar förklaras av henne själv när hon resonerar med Gud. Hela novellen är en monolog som bland annat består av böner till Gud. En telefonsignal är en snapshotnovell, då bara en scen beskrivs utan någon inledning eller heltäckande förklaringar, detta är karakteriserande för just snapshotnoveller. Novellens titel har en tydlig koppling till berättelsen då kvinnan ängsligt väntar på att telefonen ska ringa. Novellen innehåller litterära tekniker som bland annat retoriska frågor i form av "Å, vad bryr jag mig om vad som händer över hela världen?" Novellen innehåller även många upprepningar och en och annan besjälning. Även vissa ordval är gammalmodiga, som exempelvis "... litet försenad", "... förbannar dem" och "... då blir han ond".
Novell
En novell (novellistisk) är en kort prosaberättelse. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder "nyhet". Det engelska ordet novel motsvaras på svenska av roman, medan novell på engelska heter short story ("kort berättelse"). En novellsamling är oftast en tryckt bok som innehåller flera noveller skrivna av samma författare. En samling av olika författares noveller kallas antologi. En del novellsamlingar har en ramberättelse. En helt kort novell benämns novellett. Novellens första mästare brukar kallas Giovanni Boccaccio med sin Decamerone. Edgar Allan Poe och Arthur Conan Doyle bidrog till ett stort intresse för kriminalnovellen, och 2013 mottog kanadensiskan Alice Munro nobelpriset i litteratur för sin novellkonst. Texterna följer prosaisk struktur, och överstiger i regel inte 100 sidor och understiger sällan tre - då kallas de ofta istället novellett. Novellen bör vara av berättande karaktär samt vara kompositionellt enhetlig med en avslutande avrundning. Dessutom bör en rörelseriktning av episk grundstruktur äga rum - det vill säga, något bör hända. Många noveller har också en något överraskande avrundning med en slutpoäng. I jämförelse med romanen är novellen dock mindre episkt bred, och medan romanen ofta strävar att ge en sammanträngd tidsbild av samhällslivet eller av en persons hela utvecklingsgång så ger novellen ett intressant specialfall och arbetar helst med färdiga karaktärer. Novellen kan sägas vara en form, snarare än en genre. Även om novellen teoretiskt kan följa samma genremässiga indelning som romanen görs detta sällan, och det saknas en allmängiltigt gängse klassificering. Det har sannolikt att göra med att den mer kompakta modellen i mindre grad än romanen kan innehålla komplicerade intriger och utvecklingsförlopp som krävs för att särskilja de olika genrerna. Edgar Allan Poe definierade 1842 en novell som att den ska kunna läsas i ett sträck utan avbrott. Den samtida skissen är en näraliggande genre som var mycket populär på 1800-talet. Längre noveller kallas ibland för kortroman. Noveller är ofta samlade kring ett temas eller en geografisk plats, såsom Rudyard Kiplings Djungelboken. Några novellsamlingar har en ramberättelse, såsom Decamerone eller Tusen och en natt. Formens motsvarighet på den facklitterära sidan är essän och på den dramatiska sidan av enaktaren. Uppmärksamma att den svenska definitionen av "Novell" ej bör misstas för det engelska ordet "Novel". Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Den moderna novellitteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskilt av de nordfranska trouvèrerna i form av fabliaux och contes, som blev givande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utvecklade novellens konstform. Övriga skattkammare, ur vilka den italienska novellistiken öste, var senantikens "Milesiska berättelser" samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen Hitopadeça (Bidpais fabler), De sju vise mästare, Gesta romanorum och Disciplina clericalis. I Storbritannien blev novellen stor under 1900-talets början, när James Joyce, Katherine Mansfield och Rudyard Kipling skrev omtyckta noveller, och Arthur Conan Doyle skapade med Sherlock Holmes ett stort intresse. I Edgar Allan Poes följe blev novellen stor under samma tid även i USA, med namn som Eudora Welty och Ernest Hemingway. Bland de mest produktiva novellförfattarna finns Anton Tjechov och Edward D. Hoch. Under 1900-talet framträdde också nyskapande novellförfattare från olika platser i världen där novellen tidigare haft litet inflytande, som sicilianaren Luigi Pirandello, Franz Kafka från Prag, japanen Akutagawa Ryūnosuke och argentinaren Jorge Luis Borges. Det finns många sätt att publicera noveller på: i bokform, i tidningar, på webben eller som e-böcker.
Sofia Albertsson
Sofia Albertsson, född 1982, är en svensk författare och konstnär från Avesta i södra Dalarna. I april 2007 utkom hennes litterära debut Sexpuckona anfaller! Avsnoppande svar på dumma sexinviter på Vertigo förlag. Hennes andra bok, novellsamlingen Den plötsliga dörren, släpptes i augusti 2012 på samma förlag. Boken innehåller ett tiotal noveller, vilka rör sig mellan surrealism, skräck och vardagsrealism. Den plötsliga dörren erhöll Kulturrådets distributionsstöd 2012. Sofia Albertssons novell Stormens klösande hunger publicerades i Eskapix i september 2012. Novellen Han inom skuggorna publicerades i Eskapix februari 2013. I oktober 2014 kom skräcknovellsamlingen De överflödiga ut på Eskapix. I maj 2017 publicerades skräckantologin 13 svarta sagor om ond brådöd av Swedish Zombie där hennes novell Avväpnandet finns med. Stockholmspesten är Albertssons första roman, den utkom på Swedish Zombie den 1 augusti 2018 och är en dystopisk skräckhistoria om Stockholms undergång. I maj 2019 publicerades Albertssons novell De tre förlista i antologin Tjugo sällsamma berättelser jag fann i en garderob. En antologi vilken tillkommit genom en novelltävling anordnad av Catoblepas förlag och Göteborgs stadsmuseum. I november 2019 publicerades antologin Malmö 2048 av Svensk Sci Fi i samarbete med Malmö Stad, där Albertssons dystopiska novell Under Malmö finns med. Skräcknovellsamlingen Benkvarnen publicerades den 18 december 2020 av Swedish Zombie. Boken innehåller åtta noveller samt tre bonusnoveller som utvecklar skeenden i Albertssons roman Stockholmspesten. Benkvarnen, (novellsamling) 2020 utgiven av Swedish Zombie. Stockholmspesten, (roman) 2018 utgiven av Swedish Zombie. De överflödiga, (novellsamling) 2014 utgiven av Eskapix. Den plötsliga dörren - Berättelser om perversa ostar, skrikande ålar, flickors skära objekt, kroppspotatisar, deprimerade huvudfotingar, kättjefulla kvalster, våldsamt feta hinnor, grannen Kaos och andra osedligheter, (novellsamling) 2012 utgiven av Vertigo förlag. Sexpuckona anfaller! Avsnoppande svar på dumma sexinviter, 2007 utgiven av Vertigo förlag. Under Malmö, (novell) 2019, Malmö 2048 (antologi) utgiven av Svensk Sci Fi. De tre förlista, (novell) 2019, Tjugo sällsamma berättelser jag fann i en garderob (antologi) utgiven av Catoblepas förlag. Avväpnandet, (novell) 2017, 13 svarta sagor om ond brådöd (antologi) utgiven av Swedish Zombie. Han inom skuggorna, (novell) 2013, Brinn era djävlar! Brinn! (antologi) utgiven av Eskapix. Stormens klösande hunger, (novell) 2012, Beelzebub Be Bop (antologi) utgiven av Eskapix.
Sven Delblanc
Sven Delblanc, född 26 maj 1931 i Swan River i Manitoba i Kanada, död 15 december 1992 i Uppsala, var en svensk författare och litteraturvetare. Han anses av vissa som en av efterkrigslitteraturens främsta författare och skrev under sin verksamma tid ett flertal romaner och pjäser till radio och scenteater. Delblanc var docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet från 1965. Han var gästprofessor vid Berkeley-universitetet i Kalifornien 1968–1969. Delblanc installerades 1976 som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. 1987–1989 var han redaktör för Den Svenska Litteraturen I-V tillsammans med Lars Lönnroth. Han erhöll Aftonbladets litteraturpris 1965. Professors namn år 1991. Han utpekades före sin död ibland som författaren bakom pseudonymen Bo Balderson. Delblanc föddes i Kanada men växte huvudsakligen upp i Sverige, på gården Mölna Övre, väster om Vagnhärad i Södermanland. Han var son till Siegfrid Axel Herman Delblanc. Föräldrarna skilde sig, och fadern gifte om sig. Farfadern, Friedrich Hermann Delblanc, var boktryckare i Stockholm, men bördig från Leipzig i Sachsen. Moderns släkt kom från Väse i Värmland, och mormodern från Norge. Släkten Delblanc levde under 1300-talet i södra Frankrike i närheten av le Puy men en anfader deserterade under Napoleon I till Tyskland. Morfadern Axel Nordfält var inspiration till rollfiguren Samuel i Samuels bok. Sitt stora, folkliga genombrott fick Delblanc med sin romansvit om Hedeby, ett fiktivt samhälle i Sörmland, som omfattar böckerna Åminne, Stenfågel, Vinteride och Stadsporten. TV-serien Hedebyborna, som Delblanc själv skrev manus till, bygger på de tre första böckerna i romansviten. Mot slutet av sitt liv insjuknade Delblanc i cancer. Delar av sin sista bok, Agnar, skrev han på maskin med endast vänster pekfinger, eftersom cancern hade spritt sig till hans högra underarm och hand. "Det betyder ju mindre om jag ännu vill skriva. Med ett pekfinger kan man skapa en värld", skriver han i bokens sista kapitel, som han avslutade i juni 1992. Sven Delblanc avled den 15 december 1992. Han ligger begravd på Hammarby kyrkogård söder om Uppsala, några kilometer från villaförorten Sunnersta där han bodde. 1964 – Ariadne och påfågeln (radiopjäs). 1965 – Göm dig i livets träd (radiopjäs). 1966 – Robotbas (publicerad i Dialog nr 2 1966). 1967 – Vingar (radiopjäs). 1969 – Fångvaktare (ursprungligen publicerad i utdrag i Konkret nr 2 1968). 1973 – Gettysburg (radiopjäs). 1977 – Kastrater (uppförd på Dramaten i bearbetning av Per Verner-Carlsson). 1977 – Morgonstjärnan. 1978 – Den arme Richard (uppförd på Dramaten 1978). 1979 – Väntrummet (radiopjäs). 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV-serie) (manus). 1978 – Hedebyborna (TV-serie) (manus). 1986 – Prästkappan (TV-serie) (bok). 1990 – Kära farmor (TV-serie) (manus). 1992 – Maskeraden (TV-serie) (manus). 1993 – Hemresa (manus, TV-teatern gjordes efter hans död). 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV-drama). 1970 – Telefonservice (radiopjäs). 1972 – Disputationen (TV-drama). 1992 – Maskeraden (TV-drama). 1993 – Hemresa (TV-drama). 1964 – Generalens natt (novell, Bonniers litterära magasin nr 33. Publicerad i bokform i Ny svensk berättarkonst, red. Lars Gustafsson och Daniel Hjorth 1966). 1965 – Om Trosaån och om kykloper (novell, Bonniers litterära magasin nr 34). 1966 – Frälsare (novell, Bonniers litterära magasin nr 35). 1966 – Kreators suckan. Hommage à Paracelse (dikt, Horisont nr 13). 1968 – Högt liv i Manitoba (novell, Böckernas värld nr 3 1968). 1968 – Novell (Bonniers litterära magasin nr 37). 1970 – Teatern brinner! (novell, Dagens Nyheter 24/12 1970). 1971 – Jag tänker ofta på Lucky (novell, Böckernas värld nr 6 1971). 1971 – Zeinab, Goldar ... (novell, Dagens Nyheter 5/12 1971). 1965 – Aftonbladets litteraturpris. 1970 – BMF-plaketten för Åminne. 1970 – Svenska Dagbladets litteraturpris. 1970 – Litteraturfrämjandets stora romanpris. 1974 – Sixten Heymans pris. 1981 – Signe Ekblad-Eldhs pris.
Cora Sandel
Cora Sandel, pseudonym för Sara Fabricius, född 20 december 1880 i Kristiania (Oslo), Norge, död 3 april 1974 i Uppsala, Sverige, var en norsk författare. Fabricius växte upp i Tromsø. Hon reste som ung till Paris för att etablera sig som konstnär men fick inte något gensvar och blev aldrig utställd under sin livstid. 1921 flyttade hon till Sverige. Författardebuten kom först vid 46 års ålder i samband med skilsmässan från maken, den svenske skulptören Anders Jönsson. Alberte och Jakob (1926) blev den första i en serie på tre, förmodat delvis självbiografiska, romaner, som tar sin utgångspunkt i Albertes isolerade liv i Tromsø. Tillsammans med Alberte och friheten (1931) och Bara Alberte (1939) var detta hennes stora litterära verk. Som kvinnliga konstnärs- och utvecklingsromaner hör Alberte-böckerna till höjdpunkterna i Norges mellankrigslitteratur, och är ett huvudverk i norsk romandiktning över huvud taget. Böckerna visar hur en kvinna kan stå emot yttre press och inre hämningar och följa sin egen väg som konstnär. Sandels prosa är scenisk, men med en delvis bitande ironi. Denna stil renodlar hon i de båda romanerna Kranes konditori (1945, dramatiserad av Helge Krog och även filmatiserad) och Kjøp ikke Dondi (1958). Sandel är också en av Norges absolut främsta novellister, och gav ut fyra rika och varierade samlingar: En blå sofa (1927), Carmen og Maja (1932), Mange takk, doktor (1935) och Figurer på mørk bunn (1949). Hennes Samlede verker 1–7 kom 1952 och Barnet som elsket veier, ett urval av tidigare opublicerade texter, 1973. Trots stora litterära framgångar gömde sig Fabricius alltjämt bakom pseudonym och levde ett ganska tillbakadraget liv. Alberte og Jakob (roman, 1926) Alberte och Jakob (översättning Ingeborg Essén, Bonniers, 1927). Alberte och Jakob (översättning Gun-Britt Sundström, Bonniers, 1997). En blå sofa og andre noveller (1927) En blå soffa och andra noveller (anonym översättning, Bonniers, 1929). En blå soffa och andra noveller (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1952). Alberte og friheten (roman, 1931) Alberte och friheten (översättning Einar och Inge Rosenborg, Bonniers, 1933). Alberte och friheten (översättning Gun-Britt Sundström, Bonniers, 1997). Carmen og Maja og andre noveller (1932) Carmen och Maja och andra noveller (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1951). Mange takk, doktor (noveller, 1935) Flykten till Amerika (översättning Ann-Mari Brising, Bonnier, 1937). Tack, doktorn och andra noveller (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1953). Bare Alberte (roman, 1939) Bara Alberte (översättning Ann-Mari Lindberger, Bonniers, 1940). Bara Alberte (översättning Gun-Britt Sundström, Bonniers, 1997). Dyr jeg har kjent (noveller, 1945) Djur som jag känt (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1947). Kranes konditori (roman, 1945) Kranes konditori (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1946). Dyr jeg har kjent (noveller, 1946) Djur som jag känt: historier för ung och gammal (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1947). Figurer på mørk bunn (noveller, 1949) Figurer på mörk botten (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1950). Kjøp ikke Dondi (roman, 1958) Köp inte Dondi (översättning Ingalisa Munck, Forum, 1958). Vårt vanskelige liv (noveller, 1960 Vårt krångliga liv (översättning Ann-Mari Lindberger, Forum, 1963). Barnet som elsket veier (Oslo, 1973) [tidigare outgivna noveller och teckningar]. 1948 – Tidningen Vi:s litteraturpris. 1956 – Boklotteriets stipendiat.
