Kronofogde
Kronofogde är i Sverige en jurist med notariemeritering, som är anställd vid Kronofogdemyndigheten. En kronofogde granskar och stöder personal inom Kronofogdemyndigheten, som arbetar med operativ indrivningsverksamhet. Det var före 1917 ett personligt ämbete och är också sedan 1965 ett myndighetsämbete. I Finland kallas liknande ämbete för häradsfogde, vilket också är en äldre svensk benämning för kronofogden. Före 1917 var kronofogde en ämbetsman med huvuduppgift att vara allmän åklagare (det vill säga inte särskilt tillsatt av Justitiekanslern, Justitieombudsmannen eller liknande). Han ansvarade och var chef för underlydande polisverksamhet och myndigheten ansvarade även för skatteuppbörd, utmätning och indrivningar. Kronofogdens verksamhetsområde kallades fögderi. Han biträddes av kronolänsmän och samverkade med häradsskrivaren. Kronofogdeämbetet avskaffades 1917 och efterträddes som polischef och allmän åklagare av dels landsfiskalerna, dels landsfogden. I städer fanns en motsvarighet i myndigheterna magistrat och stadsfogde. Från 1 januari 1965 var kronofogdarna chefer för 81 kronofogdemyndigheter och sorterade under Riksskatteverket, senare Skatteverket. De var jurister anställda vid respektive myndigheter med ansvar förättssäkerhet. Den 1 juli 2006 sammanslogs de då tio kronofogdemyndigheterna till en rikstäckande kronofogdemyndighet, fortfarande knuten till Skatteverket. Sedan 1 januari 2008 är Kronofogdemyndigheten (KFM) en egen myndighet med en rikskronofogde som chef. Kronofogdarna är på grund av de två senaste förändringarna inte längre myndighetschefer som tidigare, men har fortsatt ansvar förättssäkerheten inom myndighetens verksamhetsområde. Befattningskrav för kronofogde är juristexamen (tidigare jur.kand.) och notariemeritering följt av en omkring ettårig internutbildning (som kronofogdeaspirant) vid kronofogdemyndigheten. Det operativa indrivningsarbetet utförs av exekutiva tjänstemän med tjänstetitlarna kronoinspektör eller kronokommissarie, kronofogden granskar deras arbete och ger dem stöd. Sammanlagt består mindre än 10 % av personalen vid kronofogdemyndigheterna av kronofogdar.
Fogde
Fogde är en person som för annans räkning har uppsikt över något. En fogde i Sverige var under äldre tider en ämbetsman och en titel i statsförvaltningen. Han förestod på regeringens vägnar styrelsen och uppbörden antingen inom ett landsområde eller i en stad. Den fornsvenska beteckningen var foghate. Titeln fogde (försvenskning av latinets advocatus med betydelsen förespråkare eller biträde) avlöste på gårdarna titeln bryte under medeltiden, men speglar i stort sett samma ämbete: att ansvara för och förvalta någon sorts egendom åt dess ägare. Det kan vara en gård, ett markområde, eller ett slott, och då ses titeln fogde nästan som en avlösning av titeln jarl. På husabyarna, senare kallade kungsgårdar, styrde fogden. Därav ett av de äldre orden för fogde: husabyman. Med Magnus Erikssons stadslag år 1350 ingick kungens fogde som medlem i magistraten, "de äldste" i en stad, som övervakade den kommunala verksamheten, polis- och rättsväsendet, och agerade domstol. Bystämmans ledamöter kallades byalaget (eller byarådet) och dess ordförande byålderman (byaålderman eller byfogde). Svenska kronofogdens motsvarighet. Nationalencyklopedin, uppslagsord fögderi samt fogde. Häradsfogde i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910). Kronofogde i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911). Några glimtar från exekutionsväsendets historia.
Bergsängs gård
Bergsängs gård är en bergsmansgård i herrgårdsstil i Gyttorp 3 km väst om Nora i Västmanland. Sannolikt var det en byggnad på platsen under mitten av 1600-talet, åtminstone är det säkert att Karl Giliussson Tollet bodde på gården 1679. Den nuvarande corps de logi uppfördes med en våning 1764 enligt brandförsäkringsinspektionen anno 1808. Den var "af groft furutimmer, håller i längd 40, i bredd 21 och i höjd 8 alnar täckt med Näver och Torf, brädfordrad, rödmålad, väl underhållen och för närvarande i myckett godt stånd, Den är indelat i 12 rum med gång tvärs igenom hela huset." Enligt 1830 års brandförsäkringsinspektion har ytterligare en våning tillkommit år 1828 och taket täckts med tegel. Väggarna är brädfodrade och målade med "Blyhvitt". På nedre våningen är det nu nio rum förutom förstuga. Renoveringar som utfördes 2007 i den sydöstra garderoben avslöjade en igensatt halvmåneformad öppning i timret vilket var igensatt och avslöjar att timret kommer från ett tidigare byggnad. Det finns två flyglar. Den västra uppfördes 1787 och bestod av tre rum med "en drängkammare, och 2:ne gästrum, med klädsvindar öfver". Den östra flygen byggdes 1791 och var en "brygg och brännhusbyggning". Det finns idag en fd tvättstuga nordväst om corps de logi gjord i knuttimring. Rättarebostaden byggdes i början av 1900-talet och är en liten rödmålad fodrad timmerbostad sydväst om corps de logi. Är idag avstyckad från stamfastigheten. Från 1893 till slutet av 1890-talet fanns det en hushållsskola på Bergsäng med elever från hela norden. Egendomen har tidigare omfattat 62 ha, varav 24 ha åker och 31 ha skog. före 1657 Gyttorps kronobruk. 1657 - 1665 Kronofogde Arvid Bengtsson. 1665 - 1677 Kronofogde Johan Frumerie. 1677 - 1695 Kronofogde Karl Gillius Tollet. 1695 - 1699 Bergmästare Johan Ahlman. 1699 - 1715 Bergmästare Jacob Åkerhielm. 1715 - 1743 Bruksförvaltare Daniel Sundell. osäkra årtal Bruksinspektor Lars Örnberg. osäkra årtal Gruvfogde Lars Nordmark. 1816 - 1822 Brukspatron Anders Sandell. 1822 - 1851 Brukspatron Axel Andersson. 1856 - 1876 Bruksägare N.W. Wictorin. 1876 - 1880 Riksdagsman Johan Johansson i Noraskog. 1880 - 1893 Apotekare Gottfried Arbman. 1893 - 1914 Gruvförvaltare Frans Larsson. 1914 - 1944 Gruvförvaltare Gustaf Larsson. 1944 - 1950 Fröken Annie Larsson. 1950 - 1955 Fröken Willie Larsson. 1955 - 1980 Nitro Nobel AB. 1980 - 2003 Gun och Carl Axberg. 2003 - 2004 Björn Rosengren. 2004 - 2011 Deanne Rauscher och Jan Seevers.
Justitiekanslern (Sverige)
I en parallell funktion finns sedan 1809 Justitieombudsmannen (JO) såsom riksdagens ombudsman. I kansliordningen av 29 maj 1719 överlämnades övervakningen av rättsapparaten åt en ämbetsman med titel justitiekansler, vilken dessutom var chef för Nedre justitierevisionen och skulle vara närvarande i rådet vid föredragningen av justitiemål. Under tiden 1766-1772 skulle JK utses av rikets ständer och var då att anse som även deras ombudsman. Under denna period, det vill säga mitten av 1700-talet, tillkom också JK:s tillsynsverksamhet, delvis beroende på folkligt missnöje med maktmissbruk hos lokala statliga befattningshavare. JK:s åligganden har sedan dess till stor del blivit oförändrade. 1787 erhöll justitiekanslern närmast en justitieministers befogenheter och dåvarande justitiekanslern Carl Axel Wachtmeister erhöll 1787 titeln riksdrots. 1809-1840 var justitiekanslern Nedre justitierevisionens chef och hade säte och stämma i statsrådet vid så kallad justitiekonselj. Efter departementalreformen 1840 förändrades JK:s uppgifter och ansvarsområde. Det skulle dock i praktiken dröja flera decennier innan reformen slagit igenom helt och hållet. 1840 upphörde skyldigheten för JK att närvara i statsrådet vid behandling av justitieärenden, men han skulle fortfarande kunna adjungeras till statsrådet. Först sedan en ny "stat" (motsvarande långtidsbudget eller verksamhetsplan) fastställts för JK, utfärdades ny instruktion för justitiekanslersämbetet 29 november 1878. I denna instruktion hade skyldigheten enligt föregående instruktion att vara ordförande i Nedre justitierevisionen och att i vissa fall närvara i statsrådet tagits bort. Istället intogs en föreskrift om att JK skulle avge utlåtanden i mål och ärenden, i vilka Kungl. Maj:t fann det lämpligt att höra JK. I instruktionen stadgades även om den 16 maj 1827 och 8 december 1848 ålagda skyldigheten för JK att besluta angående fullföljd av talan (det vill säga överklagande) i civila rättegångar rörande Kronans enskilda rätt, och om att JK skulle av kungen motta alla ansökningar, som lämnats direkt till denne och inte till behörig myndighet, och ombesörja, att ansökningarna blev vederbörligen ingivna. Slutligen bestämdes det i 1878 års instruktion att om disciplinära åtgärder skulle vidtas mot JK själv, beroende på att han. Lokala åklagare, då kallade kronofogdar (det fanns även landsfiskaler och stadsfiskaler), utförde från 1714 sin tjänst i samråd med respektive landshövding. Enligt en instruktion för JK från 25 juni 1719 kom dock kronofogdarna att istället lyda under Justitiekanslern som alltså fungerade som landets riksåklagare fram till år 1948 (se närmare om detta i detta avsnitts början). Utnämningsrätten avseende landsfiskaler bibehölls dock hos Kammarkollegium till 1780, när JK dock istället fick överta rätten. Enligt 1809 års regeringsform ålåg det JK, att, i egenskap av kungens högste ombudsman, själv föra eller genom de under honom lydande fiskalerna låta föra kungens talan i mål, som rörde 1) allmän säkerhet och 2) kronans enskilda rätt, samt att, å kungens vägnar, ha tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som begåtts av domare och ämbetsmän. Det verksamhetsområde som JK fått i 1809 års RF, var närmare bestämt och utvecklat i kunglig instruktion för justitiekanslersämbetet. I samband med fögderiförvaltningens omorganisation upphävdes, genom en kunglig kungörelse 14 december 1917, en då gällande instruktion för kronofogdarna av 10 november 1855. Enligt en ny kunglig instruktion för landsfiskalerna av samma dag skulle landsfiskalerna lyda under respektive länsstyrelse, som även ägde att till- och avsätta dem. Efter departementalreformen 1840 när JK förlorade sin plats i statsrådet inträffade sedan den största förändringen för JK:s vidkommande vid rättegångsbalkens ikraftträdande 1948, när riksåklagarämbetet (se mer om det i början av detta avsnitt) tillskapades.
Skuldsanering
Skuldsanering innebär att en skuldsatt person, helt eller delvis, befrias från skyldigheten att betala sina skulder. I Sverige kan fysiska personer få skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. För företag och andra juridiska personer gäller andra regler, exempelvis ackord. Även konkurs tillämpas oftare för juridiska personer i syfte att få tillbaka fordringar, privatpersoner behåller sina skulder om de går i personlig konkurs. Skuldsanering är en möjlighet för svårt skuldsatta privatpersoner att kunna reducera sina skulder till en nivå där de kan klara av att betala dem inom överskådlig tid. Den regleras av Skuldsaneringslagen. Kronofogdemyndigheten är den instans som ska pröva om en person kan få skuldsanering. Det räcker inte att vara skuldsatt och ha betalningsproblem för att få skuldsanering. Enligt lagen ska kommunen (inom ramen för Socialtjänsten, eller på annat sätt) ge råd och anvisningar till skuldsatta personer. Konsumentverket ska ge kommunerna stöd och vägledning i frågan. Många kommuner har speciella budget- och skuldrådgivare för detta ändamål. Om alla kriterierna ovan är uppfyllda, kan personen ansöka om skuldsanering. Ansökan görs hos Kronofogden, som därefter upprättar en prognos för att bedöma personens framtida möjligheter att betala sina skulder utan skuldsanering. Bland annat bedöms skuldernas storlek, sökandes ålder, arbetsförmåga, utbildning, sjukdom och andra liknande omständigheter. Om Kronofogden bedömer att förutsättningar för skuldsanering är uppfyllda, skrivs ett förslag till betalningsplan. Som regel är den på fem år och utgår från hur mycket gäldenären behöver för att försörja sig själv och sin familj. Inkomster som överstiger detta belopp ska betalas till fordringsägarna. Förslaget måste godkännas av gäldenären och skickas därefter ut till de berörda parterna. Skulle någon av dem säga nej kan Kronofogden bestämma att betalningsplanen ska genomföras ändå. Överklagan kan därefter ske hos tingsrätten. Viktigt att tänka på är att skulder som preskriberats inte ska räknas med och deras fordringsägare inte kontaktas, eftersom det kan återuppväcka en sådan skuld. Godkänns skuldsaneringen, innebär det som regel att gäldenären får leva på existensminimum i fem år. Under perioden får inte Kronofogden göra utmätningar för skulder som tillkom innan beslut om att inleda skuldsanering togs. När betalningsplanen har fullgjorts, avskrivs alla återstående skulder. Skuldsaneringen gäller endast den person som har ansökt om den. Borgensmän eller andra som också är förpliktade att betala skulden omfattas inte av beslutet om skuldsanering men kan på egen hand ansöka om skuldsanering. Innan skuldsaneringslagen infördes i Sverige brukade personer med stora skulder få leva på existensminimum resten av livet, vilket ofta skapade uppgivenhet, ovilja att arbeta, svartarbete, självmord, kriminalitet, sjukdom, flytt utomlands och liknande. I andra länder finns oftast liknande lagar. I många länder är det svårare än i Sverige att driva in lön och liknande, så det är mindre behov av skuldsanering. Tiden från ansökan till befrielse är 3 år i Tyskland och 18 månader i England (andra delar av Storbritannien har troligen inte samma lagstiftning). Personen är en fysisk person. Personen är folkbokförd i Sverige. Personen är så svårt skuldsatt att han eller hon inte kan anses kunna betala sina skulder inom överskådlig tid. Det anses skäligt med hänsyn till personens ekonomiska och personliga förhållanden. Bland annat ska då beaktas hur skulderna har uppkommit och hur gamla de är, vilken sorts skulder det rör sig om, vilka ansträngningar personen har gjort för att betala dem, samt på vilket sätt personen medverkar till att få till stånd en skuldsanering. Personen får inte ha näringsförbud. Om personen bedriver näringsverksamhet, får den bara stå för en liten del av personens inkomster och andel av total arbetstid. Föreningar för skuldsatta i Sverige.
Betalningsanmärkning
Betalningsanmärkning är i Sverige en notering hos ett kreditupplysningsföretag som ger kreditupplysningar att en person eller organisation anses vara opålitlig betalare. Vanlig anledning till en sådan notering är att borgenär inlämnat en ansökan om betalningsföreläggande till Kronofogdemyndigheten mot gäldenär. För felaktiga noteringar finns en skyldighet för kreditupplysningsföretaget att rätta. En vanlig missuppfattning är att det är Kronofogdemyndigheten som utfärdar betalningsanmärkningar, detta är alltså felaktigt. Men det är Kronofogdens beslut som ligger till grund för registreringen, även om det formellt är privata företag som sköter registreringen. Kronofogdens personregister är offentliga. Detta arrangemang finns för att Kronofogden och kreditupplysningsföretag ska kunna hänvisa till varandra vid påståenden om felaktiga anmärkningar. En annan vanlig missuppfattning är att en betalningsanmärkning uppstår så fort en faktura har betalats för sent. Detta är felaktigt, eftersom en betalningsanmärkning förutsätter att en ansökan om betalningsföreläggande har lämnats in till Kronofogdemyndigheten och att Kronofogdemyndigheten har meddelat ett beslut i ärendet. Sådana beslut brukar dock komma om faktura inte betalat inom en viss tid. Det ledande kreditupplysningsföretaget i Sverige är UC, som ägs av de största bankerna. Notering finns kvar i tre år för fysiska personer, men kan förlängas om skulden inte är betald. I andra länder finns det privata kreditupplysningsföretag som gör kreditbedömningar, baserat på information från banker och inkassobolag. I åtskilliga länder är uppgifter om myndigheters ingripande mot privatpersoner sekretessbelagda (till skillnad mot Sverige), så information om vad motsvarigheten till Kronofogden gör kan då inte användas till kreditupplysning. I USA och fler länder gör man en avancerad beräkning enligt ett sammanvägt index, där man väger in olika faktorer, såsom inkomst, skulder, säkerhet, betalningshistoria med mera. En mycket sen betalning av något behöver inte betyda att man inte får lån, det är en faktor av flera. Processen kallas "credit scoring". Detta till skillnad från Sveriges system med "bra/dålig". Om man slipper betalningsanmärkning på en sen betalning i Sverige, är det inget problem, medan betalningsanmärkning ger mer eller mindre total spärr, även på skäl till sen betalning såsom att en adressändring inte förlängts.
