Ensläktet
Ensläktet (Juniperus) är ett växtsläkte av träd och buskar inom familjen cypressväxter. Släktets systematik är omdiskuterad och mellan 50–67 arter förs hit. Enar förekommer över hela norra halvklotet, från Arktis till tropiska Afrika i den palearktiska regionen och till Centralamerikas bergskedjor i den nearktiska regionen. Enar kan variera i storlek från 20-40 meter höga träd till låga vida buskar med låga hängande grenar. De är städsegröna med antingen barr eller fjälliknande blad. Bland arterna finns både enbyggare och tvåbyggare. Honkottarna är mycket karakteristiska med fruktliknande fjäll som smälter samman och bildar en bärliknande struktur som är 4–27 millimeter lång och som innehåller 1-12 hårda frön. Hos några arter är dessa "bär" rödbruna eller orange, men vanligen är de blå. Dessa "bär" är ofta aromatiska och används som krydda. Hur lång tid det tar för fröna att mogna varierar mellan arterna, från 6 till 18 månader efter pollinering. Hankottarna påminner om de hos övriga cypressväxter, de har 6-20 fjäll och lämnar vanligen ifrån sig sitt pollen under tidig vår. Det finns dock arter som pollinerar under hösten. Många enar, däribland kinesisk en J. chinesis och blyerts-en (J. virginiana), har två distinkta typer av blad: unga plantor och en del skott på äldre träd är 5–25 millimeter långa barr, medan bladen på vuxna plantor vanligen är små (2–4 millimeter långa) fjälliknande och överlappande blad. När barr uppträder på äldre träd så är det vanligen på grenar i skugga. Några arter, däribland en (J. communis) och himalaja-en (J. squamata) har enbart barr. Dessa barr kan då som hos enen sitta ihop vid basen i små knippen, eller växa ut en och en direkt från grenen. Enarnas barr är mycket hårda och vassa, vilket kan tjäna till att skilja dem från liknande barr hos cypresser och andra nära besläktade växtsläkten, där barren vanligen är mjuka. Enar är enda födoväxt för ett antal fjärilslarver, däribland Bucculatrix inusitata och EnfältmätareThera juniperata. Det finns också andra fjärilslarver som kan använda sig av enar, men inte är begränsade till dessa, däribland återfinns Granbarksstävmal Chionodes electellus, Trebandad stävmal Chionodes viduellus, Streckad enmalmätare Eupithecia pusillata och Tallfly Panolis flammea. Vilka arter som skall föras till släktet enar är omdiskuterat. Två nyligen utförda studier ger olika resultat, Farjon (2001) omfattar 52 arter medan Adams (2004) omfattar 67 arter. Enarna indelas i ett flertal avdelningar men vilka arter som hör till vilken avdelning är ännu oklart. Enarnas status som en monofyletisk grupp är dock ej ifrågasatt. Många av de tidigaste förhistoriska folken bodde i eller i närheten av enskogar som tillhandahöll mat, ved och trä för skydd och verktyg. Många arter, som kinesisk en från Östasien används i stor utsträckning inom trädgårdsarkitektur och hortikultur. Den är också ett populärt bonsaiträd och en symbol för långt liv. Enbär används vid produktion av gin och genever och vid bryggning av sahtiöl. I köket får de numera ofta krydda vilträtter. Enbär användes även för att krydda öl innan humlet kom i generellt bruk. Bären och barren är lätt giftiga och kan irritera hud med mera. Vissa enar är mottagliga för rostsjukdomen Gymnosporangium och kan därmed vara ett problem för odling av äpplen, då äppleträdet är den andra växelvis utnyttjade värden för denna sjukdom. Juniperus sect. Juniperus: Barrenar. Blad hos vuxna individer är barr och är förenade vid basen i grupper om tre. Juniperus sect. Juniperus subsect. Juniperus communis - en Juniperus communis ssp. alpina. Juniperus sect. Juniperus subsect. Oxycedrus Juniperus brevifolia. Juniperus macrocarpa (J. oxycedrus ssp. macrocarpa). Juniperus sect. Juniperus subsect. Caryocedrus Juniperus drupacea. Juniperus excelsa Juniperus excelsa ssp. polycarpos. Juniperus phoenicea - fenicisk en. Juniperus procera - östafrikansk en. Juniperus squamata - himalaya-en.
Ginkgo
Ginkgons befruktning liknar vindpollinerade blomväxters men pollenslangen levererar inte, som hos dessa, spermien till ägget. Ginkgons pollenslang växer in i fröets yttervägg och får där näring så att hangametofyten kan växa till och producera de spermier som sedan simmar den sista sträckan fram till ägget. Ginkgon har länge odlats i Kina. Några träd som planterats vid tempel tros vara mer än 1500 år gamla. Man trodde länge att tempelträden var de enda som fanns. Men nu känner man till åtminstone två små naturliga bestånd i Zhejiang-provinsen i östra Kina. På grund av ginkgons höga anseende inom buddhismen och konfucianismen, finns den planterad på många ställen i Korea och Japan. I båda dessa områden har den förvildats genom fröspridning till naturliga skogar. Ginkgon odlas även för sina frön som äts som efterrätt i Japan. Ginkgoer är populära som bonsaiträd. Ett extremt exempel på dess härdighet är att fyra ginkgoträd, som växte mindre än 2 kilometer från platsen för atombombsexplosionen i Hiroshima 1945, överlevde denna. Trädet är mycket robust och långlivat. Det äldsta exemplaret finns i Kina och är omkring 1250 år gammalt. I synnerhet japanska forskare har utnyttjat ginkgon som en modellorganism för studier av ligninbiosyntes. I Centraleuropa och i södra England är ginkgoträd vanliga i parker och på kyrkogårdar. I Sverige är ginkgo ett exklusivt trädslag, som nästan helt är att finna i odlingszon 1. Frittstående träd kan där få en höjd av 10–15 meter. De nordligaste träden i Sverige finns i Västerås och i Stockholmstrakten (odlingszon 2). Två ginkgoträd i Sverige har gjort anspråk på att vara det äldsta. Det ena står i DBW:s botaniska trädgård i Visby och skall vara från 1850-talet, det andra i Botaniska trädgården i Lund . Visbyträdgården började anläggas 1855, lundaträdgården 1862, men det är oklart när träden planterades. I Malmö finns ginkgoträd på flera platser. Två träd står sedan teaterns öppning 1944 på platsen framför Malmö Opera4. Vidare står ett femtiotal unga träd träd vid Malmö Live utefter Neptunigatan och Nordenskiöldsgatan. Andra platser är vid nya Hovrätten vid Malmöhus vallgrav samt på Gustav Adolfs torg. I Trelleborg finns en allé av ginkgoträd med 68 träd utefter Nygatan, planterade på 1950-talet. I Helsingborg på Möllegränden mitt emot Knutpunkten står ett ginkgoträd i ensamt majestät. Man kan också hitta ginkgoträd på andra platser i staden. Det finns bland annat friväxande träd i Slottshagen, vid Hälsovägen och längs med Kopparmöllegatan finns även en plantering på ett trettiotal träd. I Skillinge på Österlen finns ett hanträd sedan början av 1900-talet. Det står på gräsmattan som hör till Sankt Pauli Sjöfararens kapell. När trädet planterades var detta trädgårdslandet till den dåvarande bondgården. Stadsparken i Ängelholm har ett ståtligt ginkgoträd i Stadsparken som planterades under tidigt 1900-tal av en botaniskt intresserad sjökapten. I gamla staden i Kalmar finns ett ganska litet träd utanför den gamla kyrkogården. I Ronneby utanför Borgmästargården står också ett vackert ginkgoträd. I Linköping står ett träd till höger vid entrén till Åbacka café. Även i Trädgårdsföreningen i Linköping står ett majestätiskt ginkgoträd. I Norrköping står två ginkgoträd i Brostugans Örtagård vid Femöresbron. I Göteborg står ett ginkgoträd i Botaniska trädgården en bit ovanför spegeldammen vid ingången. Det finns även ett på hisingen i Keillers park, nära dammen. I Vänersborg står ett ginkgoträd på Växthusvägen som erhållits i 60-årsgåva och planterats av trädgårdmästaren David Alenljung ca 1980. Trädet behålls och förvaltas i dag av familjen Essljung som tagit över egendomen. Ett ca 7,5 meter högt hanträd som står i odränerad kompakt lerjord i zon 3.
