Skottkärra
Skottkärra kallas en- eller ibland tvåhjulig vagn med två skalmar avsedda att greppas av en person. Den används framförallt för att transportera löst material vid trädgårdsskötsel, stallgödsel, djurfoder och vid byggen. Skottkärran uppfanns av allt att döma av kineserna någon gång under Handynastin kring början av vår tideräkning, det är i varje fall från denna tid som de första kinesiska avbildningarna kommer (på gravtegel). Till Europa kom skottkärran på medeltiden. Skottkärran kallas på skånska (förekommer möjligen även i halländskan) ofta rullebör (att jämföras med danskans trillebør), vilket bör komma från 'rullbord' eller 'rullbår'. I halländskan och närliggande dialekter finns annars motsvarigheten hylebaur/hylebår som bör betyda 'hjulbår'. Att gå skottkärra innebär att en person går på händer medan en person går bakom och håller i dennes ben så att det ser ut som att den bakomvarande skjuter en skottkärra.
Lista över figurer i Bamse
Denna lista tar upp de olika rollfigurerna i serien Bamse av Rune Andréasson. Bamse är en liten brunbjörn som blir världens starkaste björn när han ätit av Farmors dunderhonung. Han slåss aldrig utan försöker göra de elaka personerna snällare istället. Bamse är gift med Brummelisa och har fyra barn, Brum, Teddy, Nalle-Maja och Brumma, varav de tre förstnämnda är trillingar. De bor i ett stenhus på Kullarna. Bamse växte upp hos sin farmor eftersom hans föräldrar Hebbe och Viktoria arbetade. Hebbe hittade en skattkarta bland de saker som hans far, sjökaptenen "Nalle" Johan Hilmer, tagit hem från sina sjöresor. Hebbe övertalade Viktoria att följa med honom på skattsökarfärd. Bamse var ännu liten när han och Farmor fick beskedet om att farfar Johan Hilmer omkommit till sjöss. Gamla Farmor flyttade sedan upp på Höga Berget med sin sonson. Lite senare träffade han Lille Skutt för första gången. Ännu lite senare träffade Bamse och Lille Skutt också Skalman. Lille Skutt är en vit kanin som odlar morötter och arbetar som brevbärare. Han är mycket ängslig men också otroligt snabb. Lille Skutt är gift med Nina Kanin. De har tillsammans sonen Mini-Hopp och bor i en gammal stubbe. Lille Skutt brukar nästan alltid följa med sina vänner Bamse och Skalman på äventyr. I en av Rune Andréassons Bamseföregångare, serien Teddys äventyr, medverkade en brun kanin vid namn Lasse Skutt, som förmodligen var en av förebilderna för Lille Skutt. Till skillnad från Lille Skutt var dock Lasse Skutt allt annat än feg. Skalman är en sköldpadda som är mycket beläst och klok och ett uppfinnargeni. Han har massor av användbara prylar i sitt skal, bland annat "mat-och-sovklockan" som talar om för Skalman när han ska äta eller sova. En annan uppfinning som han är mycket fäst vid är den "självgående skottkärran". Skalman flyttade till Kullarna i unga år och bosatte sig i ett egendomligt hus för att få vara ifred med sitt uppfinnande. Han är äldre än Bamse och Lille Skutt, men hur mycket äldre vet ingen. Trots att Bamsevärlden befolkas av övernaturliga varelser, häxor och trollkarlar, brukar Skalman presentera naturvetenskapliga redogörelser i Bamse-tidningarna och bekämpar ofta vidskepelse och pseudovetenskap. Detta arbete bidrog till att Föreningen Vetenskap och Folkbildning utnämnde Skalman till Årets folkbildare år 1990. En tidig prototyp till dagens Skalman fanns i Teddys äventyr, en klok och uppfinningsrik sköldpadda vid namn Hasse Skalman. Det är dock okänt huruvida Hasse är förnamnet på den nuvarande Skalman. Brummelisa är Bamses fru och mor till Brum, Teddy, Nalle-Maja och Brumma. Tecknaren Rune Andréasson beskrev henne som präktig och snäll. Brummelisa kommer från familjen Brummenlufs, med fadern Brumme och modern Lisen. Brumme är skogsarbetare och får ofta hjälp av Bamse i skogen. 1981 friade hon till Bamse. Brummelisa arbetar i Anna-Cillas leksaksaffär. Seriefiguren Britta Björn, Teddys flickvän, påminner om Brummelisa i Rune Andréassons serie Teddys äventyr från 1950-talet. Brum är son till Bamse och Brummelisa och trilling med Nalle-Maja och Teddy. Brum är en lugn och inåtvänd person som är väldigt estetiskt lagd, och huvudsakligen sysslar med att rita och måla. Namnet "Brum" hade Rune Andréasson använt så tidigt som på 1940-talet, i sin första serie Äventyr bland Djuren där huvudpersonen var en liten björn vid namn Brum. Teddy är son till Bamse och Brummelisa och trilling med Brum och Nalle-Maja. Han är gul och ser ut som en teddybjörn - därav namnet. När Teddy var liten betraktades han som klumpig då han gick in i möbler och välte saker. Skalman listade ut att han inte alls var klumpig, bara närsynt. Sedan dess har Teddy haft glasögon. Teddy älskar att läsa, och han umgås ofta med Skalman som tipsar honom om böcker. Han är den av Bamses ungar som alltid vill följa reglerna och (nästan alltid) göra det rätta. Han är också väldigt kunnig eftersom han lärt sig så mycket av Skalman.
Pukalovägen
Pukalovägen är vägen från Häggarp i Karlstorps socken till Lönneberga stationssamhälle. Vägsträckningen såväl som namnet "Pukalovägen" är dokumenterad i text 22 januari 1795 av kronolänsman L.Berséen i "1700-talets vägväsen i Östsmåland och på Öland" som skriver: "Vägen har namn av en däld i ett slätt berg, varest formerades en logbotten med låga kanter, den gamla Pukes loga är ock skäl mellan flera hemman och ligger tätt vid östra sidan om denna väg". Citatet av kronolänsman Berséen avser en rapport av ett antal vägar som 20 till 30 år tidigare upphöjts från sockenväg till häradsväg varvid historieforskning kan hävda att vägen åtminstone funnits sedan mitten av 1700-talet. Kyrkoherde Per Kastman i Lönneberga rapporterade 1794 om en väg kallad Bruksvägen mellan de båda bruken i Storebro och Pauliström (varav Pukalovägen endast var en del). Bruken hade vid tiden samma ägare och vägen användes för transport av färdiga varor från bruken, men även råvaror samt sjö- och myrmalm (bärgad längs vägen) som användes av bruken. Som förklaring på namnet "Pukalo" finns dels ovanstående citat, alternativt en etymologisk förklaring där det gammelsvenska orden "puke" betydde djävul och "loge" dal och direkt sammansatt då skulle vara djävulsdal. Från 1770 är det historiskt belagt via sockenprotokoll att bönderna i byarna vid sidan av vägen var ålagda att underhålla vägen såsom häradsväg. Successiva förbättringar av vägen skedde under 1800-talet och tidigt 1900-tal, men den krokiga och backiga 1700-talssträckningen bestod fram till 1930-talet. Det är två speciella vägprojekt som definierat vägen till vad den är idag. I början av 1900-talet var Lönneberga stationssamhälle en stor upplags- och utlastningsplats för trävaror via järnväg vilket skapade ett tryck på de lokal väghållarna att vägen behövde förbättras. Under år 1924 genomfördes mätningar som resulterade i ett förslag för ombyggnad av vägen från länsgränsen vid Kvarnö fram till järnvägsstationen i Lönneberga, i denna föreslogs vägrätningar med mera, och även planskilda korsningar för järnvägen och kreaturen. Efter lokala påtryckningar anhöll Vägstyrelsen 1930 hos Statens Arbetslöshetskommission att om- och tillbyggnadprojektet skulle bli ett "AK-arbete", det vill säga ett beredskapsarbete och det skulle utföras enligt 1924 års förslag. Arbetet bedrevs som "AK nr 177" mellan åren 1931 och 1935 skedde under primitiva omständigheter med dynamit och handkraft. De massor som behövdes för att bygga om vägen rallades ut med skottkärror på landgångar och vid längre avstånd lades räls varpå små tippvagnar drogs.". I enlighet med 1924 års förslag utfördes två "koportar" under vägen vid Rakenäs respektive Gallö marker samt järnvägsviadukten i Lönneberga. AK projekt nr 177 utfördes i tre etapper varav etapp 1 och 3 i huvudsak berörde Pukalovägen, medan etapp 2 avsåg anslutningsvägen mellan Pukalovägen och Lönneberga kyrka. Budgeterad kostnad för etapp 1 och 3 var 169 100 kr (motsvarande 5,5 miljoner kr i 2019 års penningvärde). På 1980-talet moderniserades och breddades vägen ytterligare för att fungera som transportväg mellan den dåvarande MoDo-koncernens två fabriksanläggningar i Pauliström och Silverdalen.
Mästarnas mästare 2020
Den tolfte säsongen av TV-programmet Mästarnas mästare sändes i Sveriges Television under våren 2020. Säsongen har denna gång spelats in i Peloponnesos, Grekland under september 2019. Mästarkvalet, som hade haft premiär under säsong 11, återvände under denna säsong fast med några förändringar. Det gruppsystem som använts sedan säsong 4 (med undantag för jubileumssäsongen 2018) användes även i denna säsong. Detta innebär att det var 10 deltagare i programmet, hälften kvinnor och hälften män, som gjorde upp om segern. Inför inspelningarna delades dessa personer upp i två grupper med totalt 5 personer i respektive grupp och de tävlade sedan inom dessa grupper i ett antal program. En efter en fick deltagarna lämna programmet innan en gruppfinal skedde där några personer i respektive grupp gick vidare till slutomgångarna i programmet. Där möttes för första gången personer från bägge grupperna innan en final slutligen hölls och vinnaren korades. Den första gruppen tävlar under avsnitt 1–3 (8–22 mars 2020). Den andra gruppen tävlar under avsnitt 4–6 (29 mars–12 april 2020). Nattduellen var den grenen i programmen som avgjorde vilken deltagare som varje vecka fick lämna tävlingen och hamna i Mästarkvalet. I duellen möttes varje gång den mästare som totalt sett efter tre grenar hamnat sist och en mästare som den förstplacerade valt ut. Likt de senaste säsongerna hölls ingen nattduell i det inledande gruppspelsmötet, både i den första och andra gruppen. Istället tog alla deltagarna med sig sina poäng från det första grupprogrammet till det andra, där en duell sedan hölls. Nattduellen bestod av fem lysande stavar på ett bord. När en av stavarna slocknade skulle man ta den och den som tog staven först vann och fick stanna kvar i tävlingen. Tävlingen kördes i tre omgångar, där den person som först vunnit två omgångar hade vunnit nattduellen. För att armarna skulle vara på lika långt avstånd från stavarna tvingades de tävlande hålla i två stycken kättingar, som satt fast i marken. Tappade någon av de tävlande kättingen innan staven slocknade gick segern i den omgången till motståndaren. Mästarkvalet, som hade haft premiär föregående år, återvände denna säsong. Detta kval leddes av Pernilla Wiberg och sändes enbart på SVT Play i samband med de vanliga avsnitten. Där tävlade de utslagna mästarna först enskilt mot Wiberg och vann de mot henne fick de en fördel i gruppduellen, vilken var mot en annan utslagen mästare från samma grupp. Den som vann gruppduellen fick en fördel i finalen, i vilken samtliga fyra utslagna mästare tävlade om en plats att återvända till Mästarnas mästare. Det första avsnittet innehöll ett genrep, där Leijnegard tävlade mot Wiberg. Öqvist tävlade i avsnitt 2 mot Wiberg och Kruth tävlade i avsnitt 3 mot Wiberg. I och med Kruths seger mot Wiberg i den enskilda duellen fick han möjlighet att välja ordningen på de tre grenarna i gruppduellen: Skottkärran, Domino och Balansbrädan. Denna gruppduell avgjordes i avsnitt 4 och vanns av Kruth, som därmed fick en fördel inför finalen. Hansen tävlade i avsnitt 5 mot Wiberg och Källström tävlade i avsnitt 6 mot Wiberg. I och med att varken Hansen eller Källström besegrade Wiberg i de enskilda duellerna var det Wiberg som fick välja ordningen på de tre grenarna i gruppduellen: Skottkärran, Domino och Balansbrädan. Denna gruppduell avgjordes i avsnitt 6 och vanns av Källström, som därmed fick en fördel inför finalen.
Nödhjälpsarbete
Nödhjälpsarbete är ett sätt för samhället att ge arbete åt individer som har svårt att på annat sätt hitta egen försörjning. Kronoarbetskåren bildades 1842 som en efterföljare till pionjärkåren. Den tidigare hade bildats avsedd för så kallade försvarslösa och även för soldater som inte skött sig. Denna kår var bland annat med och byggde Karlsborgs fästning, men var även stationerad vid Borghamn, på Tjurkö och i Slite. Genom lagen 1885 angående lösdrivares behandling ersattes efterhand kronoarbetsstationerna av centrala tvångarbetsanstalter. Kåren upphörde 1894. Statens Arbetslöshetskommission instiftades 1914 efter första världskrigets utbrott och startade AK-arbete, en statlig insats för att motverka kommande förmodad arbetslöshet. Det var dock inte förrän efter första världskriget (1914–1918) som åtgärder blev av nöden. Arbetslösheten som 1918 var 4,6 % hade 1922 ökat till 34,3 %. Därför insattes nödhjälpsarbete, man beräknar att närmare 35 000 man detta år var sysselsatta med vägbyggen, dikning av våtmarker och skogsarbete. Lönen var ungefär 75 % av den normala för grovarbete. Man bodde i baracker, ofta långt från hemorten och den som vägrade ta ett nödhjälpsarbete blev utan all ersättning. Många vägar och broar blev på detta sätt byggda fram till början av 1930-talet, när en ökande produktion kunde ge sysselsättning åt de flesta. Så kallade AK-vägar finns i stora delar av Sverige, de känns ofta igen på sin rakhet och sina ofta tvära kurvor. De representerar en epok mellan "kostigarna" och moderna tiders avsiktligt böjda motorvägar och landsvägar, så kallade klotoider. I Norrland byggdes många cykelstigar som nödhjälpsarbeten, dessa kallades i folkmun för svältsnören. I början av 1930-talet ersattes nödhjälpsarbetena av beredskapsarbeten. AK-vägarna blev den sista generationens vägar som i det närmaste byggdes med handkraft. Bortsett från vissa större arbeten, som sköttes med hjälp av utlagda smalspåriga järnvägar som transporterade bort schaktmassorna och med små primitiva grävmaskiner, var den vanligaste utrustningen hackor, skottkärror, spadar och borrar. Många av de viktigaste vägarna blev även belagda med gatsten eller betong. Stakningslaget som mätte ut var vägarna skulle gå fick ofta fotvandra längs vägens tänkta sträckning och i vissa fall, som i flera norrländska byggen, sova utomhus i tält. Det dröjde till efter andra världskriget innan asfalteringen, flygkarteringen och entreprenadmaskinerna fick sina definitiva genombrott. Förutom AK-vägar finns även så kallade AK-rösen: rektangulära, välupplagda rösen där nödhjälpsarbetarena slog sönder större stenar till makadam. Sådana rösen återfinns i stenbrotten i Bohuslän och Blekinge där man högg granit för att belägga gator och kajer och som statymaterial m.fl. användningsområden. Insatser liknande AK-arbete från samma tid finns i bland annat Danmark, Norge och Finland som hade liknande organisationer. I USA fanns New Deal, och i Tyskland (Organisation Todt) under nazistperioden där staten satte arbetslösa på att bygga vägar och militärredskap med mera.
