Vattenvaktarstugorna
Vattenvaktarstugorna ligger vid Häradsvägen i Segeltorp och vid Fittjanäset i Huddinge kommun. Husen var personalbostad för vattenledningsvakten som var anställd av Stockholms vattenledningsverk. Vakten såg till att Stockholms huvudvattenledning mellan Norsborgs vattenverk och Nybohovs vattenreservoar fungerade utan störningar. Den första ledningen byggdes åren 1902 till 1904 och är fortfarande en av Stockholms huvudledningar för dricksvatten. Husen tillhör numera Huge Fastigheter. Den i Segeltorp har under 2006 renoverats till nästan ursprungligt skick och nyttjas av Segeltorps Kulturförening. Den i Fittja är uthyrd som privatbostad. År 1904 invigde kung Oscar II det västra verket i Norsborg. Man tog då vattnet från Bornsjön, som staden hade köpt kring sekelskiftet 1900, och frånärliggande grundvattenbrunnar. Arbeten med huvudledningen från Norsborg började 1902 och avslutades 1904. Ledningen var av gjutjärn och hade en diameter på över en meter. Några år senare lades ytterligare en ledning med diameter 700 millimeter parallellt med den första. Ledningarna drogs förbi Botkyrka kyrka och Fittja under sundet mellan Albysjön och Vårbyfjärden, genom Vårby gård, Segeltorp, Herrängen och Midsommarkransen till Nybohovs vattenreservoar vid sjön Trekanten i Gröndal. Ledningen följer, med några få undantag, sträckningen av Gamla Södertäljevägen. Längs vägen fanns flera kontrollstationer som vid Fittja bro och vid Häradsvägen i Segeltorp. Fronterna av dessa är formgivna som ett litet hus och utförda i granit. Några av de ursprungliga kontrollstationerna finns ännu kvar, de är numrerade och de i Fittja bär nummer 5 och 6 och den i Segeltorp har nummer 10. Det var således rätt många sådana stationer på sträckan från Norsborgs vattenverk till Nybohovs vattenreservoar vid Trekanten. Vid Fittja bro och Häradsvägen låg även vattenvaktarstugor, som var personalbostad för vattenledningsvakten. Vattenledningsvaktens arbete bestod av att kontrollera att ledningen inte var skadad och att alla funktioner var rätt. Liksom alla andra byggnadsverk längs ledningen är även vattenvaktarstugorna formgivna av arkitekt Erik Josephson. Stugan i Segeltorp byggdes samtidigt med vattenledningen och stod klar 1904. Det består av två rum och kök med tillhörande entréhall och toalett. Det finns också en vind för förvaring av materiel. På gården finns det ett förråd med utrymmer för trädgårdsredskap och vedbod. På samma tomt ligger en liten stenbyggnad som var en av många kontrollstationer längs ledningen, numera utan funktion. Här bodde en vattenvakt till en bit in på 1950-talet. Den sista i vattenvaktarfamiljen flyttade först 1963. Därefter har huset varit tillfällig bostad under en tid och förföll allt mer. År 2006 övertog Huddinge kommun det lilla huset från Stockholm Vatten och har senare överlåtit detta till Huge Fastigheter AB som renoverade stugan till ursprungligt skick inredd med tidstypiska möbler. Den 9 september 2007 återinvigdes vattenvaktarstugan. Vid sundet mellan Albysjön och Vårbyfjärden vid Fittjanäset finns också en vattenvaktarstuga. Den är lite större än den i Segeltorp och var färdigbyggd 1902. Huset är liksom stugan i Segeltorp avfärgat i gult med knutar och snickeridetaljer i grönt. Av den ursprungliga inredningen finns idag bara köksspisen kvar. Stugan hyrs ut av Huddinge kommun till privatperson. På båda sidor om sundet finns var sin stenbyggnad för kontroll av vattenledningen. Den västra bär nummer 5 och den östra har nummer 6 över järndörren.
Sven Gréen
Sven G. Gréen, född 9 december 1905 i Stockholm, död 22 april 1990, var en svensk trädgårdsexpert. Han var son till John Gréen. Gréen tog trädgårdsmästarexamen 1932, blev candidatus hortonomiæ (i Köpenhamn) 1935, agronomie magister 1944 och agronomie licentiat 1958. Han var assistent vid W. Weibull AB 1935–1945, trädgårdsdirektör och rektor för Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens trädgårdsskola och trädgård 1945–1963, och därefter rektor för trädgårdsskolan i Norrköping 1963–1970. Gréen var ordförande i trädgårdsyrkets lärlingsnämnd 1948–1960, trädgårdsnäringens yrkesnämnd 1960–1975, ordförande eller ledamot i ett flertal styrelser för trädgårdssammanslutningar och ledamot av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté. Han blev 1962 ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Han skrev handböcker i trädgårdsodling och angränsande ämnen, var medarbetare i större fackarbeten, i fack- och dagspress samt i radio och television. Trädgårdsredskap (I–II, 1936–1937). Sommarblommor på Weibullsholm (1945). Blommorna i hemmet (1948). Fruktträdgården (1948). Min egen köksträdgård (1949). Grobarheten hos blomsterfrö (1949). Min blommande trädgård (1950). Rabatt- och stenpartiväxter (1951). Stora trädgårdsboken (1957). Dagbok från täppan (1957). Trädgårdsbok för ungdom (1960). Blomsterfönstret (1962). Året om med trädgården (1963). Trädgårdsblommor från vildmarken (1969). Orkidéer, liljor och andra vackra ängsblommor (1969). Lilla trädgårdsboken (1969). Rumsväxter i färg (Färgserien, tillsammans med Åge Nicolaisen, 1971). Mina blommande vänner (1971). Trädgården i färg. 1 och 2 (Färgserien, tillsammans med Eigil Kiær, 1972). Tumme med blommor (1974). Stora krukväxtboken (1974). Vårblommande lök- och knölväxter (1976). Höstblommande lök- och knölväxter (1976). Med Sven Gréen i trädgården (1978). Sven Gréens bok om rosor (1979). Växter uppåt väggarna (1982). Från snödroppe till tidlösa (1985).
Kantjärn
Kantjärn (trädgårdsskötsel) – ett trädgårdsredskap som till utseendet påminner om en spade. Kantjärn (läderverktyg) – ett handverktyg som används vid hantverksmässigt arbete i läder.
Karl-Erik Ullström
Karl-Erik Ullström, född 22 september 1923 i Hässjö församling, Västernorrlands län, död 1 maj 1971 på Ekebyhov i Ekerö församling, Stockholms län, var en svensk trädgårdsman. Ullström, som var son till hemmansägare Karl Gottfrid Ullström och Emmy Viklund, avlade trädgårdsmästarexamen vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker 1947 och hortonomexamen i Alnarp 1952. Han blev vikarierande ämneslärare vid Norrlands trädgårdsskola 1949, sekreterare i Sveriges pomologiska förening 1952 samt var direktör för Riksförbundet Svensk Trädgård och Allmänna Trädgårdbyrån AB från 1963. Han var ledamot av statens plantskolenämnd från 1964 och Varudeklarationsnämndens arbetsgrupp rörande trädgårdsredskap från 1965. Sveriges pomologiska förenings växtatlas (1960). Rottneros i bilder (1962). Att själv göra trädgård (1964).
Lövstalöt
Lövstalöt är en tätort i Uppsala kommun, på Uppsalaslätten 12 km norr om Uppsala, 3 km öster om Bälinge i Bälinge socken, Uppsala län. Genom Lövstalöts östra delar går gamla E4, numera länsväg C 600, som varit olycksbelastad. E4 har sin nya sträckning som motorväg längre österut. "Lövsta" i "Lövstalöt" syftar på byn Lövsta strax norr om Lövstalöt. År 1344 skrevs bynamnet "Lövsta" som in Lydistum. Detta har antagits innehålla ett manligt så kallat binamn: Lydhir = "Lyssnaren". Till detta har fogats en form av fornsvenskans ord stadher = "ställe", "gård". Ordet "löt" betyder betesmark. Bebyggelsen i Lövstalöt domineras av enplansvillor från 1960-talet, även om både radhus från 1980-talet och nybyggda en och en halv-plansvillor finns. Ett nytt området började uppfördes 2008 på åkrarna väster om Lövstalöt. Fullt utbyggt innebär det då utökning med närmare 100 nya hushåll. I Lövstalöt finns en förskola. Utöver detta finns en bilverkstad, ett åkeri samt en miljöstation. Dessutom finns ett större försäljningsställe och verkstad för traktorer, skogsvårdsutrustning och trädgårdsredskap. Stadsbussar trafikerar sträckan Bälinge-Uppsala via Lövstalöt. Restid till Uppsala centrum är cirka 20 minuter. Med bil tar resan omkring 15 minuter. Fram till 1980-talet fanns en skola i Lövstalöt. Denna skola uppfördes redan 1892 och finns bevarad, men används i dag som bostadshus. Efter att skolan lagts ner fick barnen redan från årskurs 1 början i skolan i Bälinge. I början av 1990-talet byggdes en ny skola för årskurserna 1-3 i anslutning till förskolan i Lövstalöt. Även denna skola är dock numera nedlagd. Mitt i Lövstalöt finns ett fornlämningsområde. I orten finns en fotbollsplan som används av Bälinge IF. Gurgîn Bakircioglu, programledare för Sveriges Radio och Barnkanalen. Han har tidigare varit krönikor för bl.a. Metro. Ola Andersson, tidigare fotbollsspelare i Sirius och AIK samt expertkommentator i SVT och sportchef.
Skjul
Ett skjul är en mindre och enklare byggnad som ofta används för förvaring av exempelvis trädgårdsredskap.
