Vindspel
Ett vindspel är en enkel handdriven vinsch för upplyftning eller förflyttning av last. I det traditionella utförandet består oftast vindspel av en vals av trä kring vilken en lina eller en kedja för lasten upplindats och ett hjul runt vilket motviktskraften överförs. Valsen och hjulet ligger på samma axel. Vindspel användes i kvarnar, lagerhus med mera. En annan typ av vindspel användes för att spänna armborst. Gångspel är en variant där valsen är vertikal och lyftkraften överförs genom horisontella armar. Gångspel användes förr oftast för att vinscha upp ankaret på fartyg och kallades då ofta ankarspel. En variant där valsen i stället är horisontal och lyftkraften överförs till en horisontal axel vilken drivs med upp- och nedåtgående rörelser kallas bråspel eller pumpspel. Förutom handdrivna varianter finns även sådana som är drivna med ånga. Bråspel användes både för att hissa eller sänka ankare eller för att hissa eller hala segel. Gångspel i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883).
Vindbrygga
En vindbrygga är en typ av klaffbro som kan hissas upp med vindspel. Vindbryggor var vanliga på borgar och andra befästa byggnader. Avsikten var att förhindra att fiender passerar den. I uppfällt läge fungerar vindbryggan som en extra port, utanpå eventuella andra portar, fällgaller etc. För att vindbryggan ska vara effektiv måste området som den går över vara svårpasserat då den är uppfälld, till exempel en vattenfylld vallgrav eller en stor höjdskillnad. Vindbryggor användes även i samband med broar över vattendrag med sjötrafik. För att möjliggöra passage av båtar med högre höjd än brons segelfria höjd utformades en del av bron öppningsbar, som exempelvis vid 1700-talsbron över Slussen i Stockholm som hade konstruerats av Christopher Polhem.
Armborst
Ett armborst består av en båge som monterats vinkelrätt i änden på en så kallad stock. Vapnet tillverkades från början helt i trä. Bågen spändes genom att man satte fötterna på denna på var sin sida om stocken, samt drog strängen till sig med båda händerna längs stocken och fäste den i ett lås. Med hjälp av en avtryckare frigjordes den spända strängen när vapnet avfyrades. På stockens ovansida fanns nedsänkt en halvrund pilränna. Vid skjutning lade man antingen bakändan av armborststocken på eller mot axeln eller stack in den i armvecket. Konstruktionen förbättrades under 1100- och 1200-talen, då träbågen ersattes av en så kallad "hornbåge". Den tillverkades av skikt av hornskivor eller hornremsor och lager av senor. Bågens kärna kunde utgöras av ett långt hornstycke och kortare skenor av fiskben eller barder från val. En hornbåge var lättare och betydligt kortare än en träbåge med samma spännstyrka. För att spänna strängen använde skytten i regel en krok som han hade fastsatt i sitt bälte. När man efter hand gjorde armborstbågarna kraftigare och styvare krävdes mekaniska anordningar i form av hävstänger eller vindspel för att spänna bågsträngen. Armborstet förbättrades ytterligare på 1400- och 1500-talen. Avfyringsmekanismen gjordes i metall och bågar av stål började användas. Maximal skottvidd var cirka 350–400 meter, men i praktiken var ett normalt skotthåll cirka 90 meter. Pilarna var vanligtvis korta och tjocka med tung järnspets. Pilar av trä kunde vara cirka 35–40 centimeter långa med en 6–7 centimeter lång järnspets men en mängd andra olika piltyper förekom. Skäktan var en piltyp med bred spets som i krig, enligt Olaus Magnus, mest användes mot hästarna. Spännanordningar för armborst. De starkaste armborsten ifrån medeltiden hade en spännkraft på 1200 lbs, cirka 566 kg, medan en engelsk långbåge på den tiden kunde ligga på 245 lbs (cirka 111 kilo). Men armborsten har en draglängd på cirka 5 tum, medan långbågen har en draglängd på 30 tum, men båda levererar 145 joule ren energi. För att kompensera den låga draglängden har man ökat spännkraften i armborsten istället. Utanför Europa har armborst sedan mycket gammal tid använts i Kina där det för första gången (på 300-talet f.Kr.) nämns i källor och i stora delar av östra Asien. Till västra Afrika har vapnet kommit i jämförelsevis sen tid. Afrikanska armborst tycks aldrig ha utnyttjats för tyngre projektiler utan enbart använts för jakt. Det europeiska armborstet har troligen utvecklats ur de i gamla Grekland och Rom använda och för pilar avsedda kastmaskinerna. De lättare varianterna av dessa maskiner påminner mycket om armborst. Pilskjutande gillertyper kan också ha varit förebilder för de tidigaste armborsten. På reliefer i Frankrike från 300-talet finns armborst avbildade och ser ut att vara jaktvapen. Armborst för krigsbruk, "arcubalistae", har använts i den romerska hären vid samma tid. Först på 900-talet omnämns uttryckligen armborst uppträda i västra Europa. Under första korståget gjorde armborstskyttar stor insats vid belägringen av bland annat Jerusalem. Före korstågen var armborst okända av araberna.
