Hoppspindlar
Hoppspindlar (Salticidae) är en familj spindlar med fler än 4 000 arter. Nästan samtliga arter är giftiga, men såvitt känt är ingen farlig för människan. De flesta arterna finns i skogar i tropikerna, men familjen finns representerad i många biotoper, även i tempererat klimat. Vattenlevande arter saknas dock. Hoppspindlar rör sig ungefär som en mänsklig bergsklättrare. När en spindel rör sig från ett ställe till ett annat, och särskilt när den ska hoppa från ett ställe till ett annat, så skjuter den iväg sin egen väv mot det ställe där den står. Om spindeln sedan skulle falla bort från den plats där den landar kan den helt enkelt hala sig tillbaka till utgångspunkten. Hoppspindlarna är goda klättrare, och kan till och med klättra på glas. Dessa spindlar har mycket god syn, vilken är koncentrerad till de främre mellersta ögonen. Ögonen ifråga kan skapa en bild på sin näthinna, vilken består av fyra lager av celler. Forskning har visat att hoppspindlarna kan ha upp till fyra olika former av celler i näthinnan, alla med olika färgspektra, vilket ger spindlarna möjlighet att se färger ända upp i det ultravioletta spektret. Ingen annan familj spindlar, och få insekter, har lika god syn som hoppspindlarna. Spindlarna fångar sina byten genom att hoppa på dem från ett avstånd som kan vara många centimeter. Befinner sig spindlarna i ett träd kan de hoppa från löv till löv. Den goda synen som spindlarna har gör det även möjligt för dem att fånga döda byten, medan andra familjer spindlar kan leva enbart på byten som fortfarande rör sig, då rörelserna möjliggör för spindeln att identifiera sitt byte. Det finns dock andra spindlar, till exempel familjen Miturgidae och familjen Anyphaenidae som kan se och tillgodogöra sig till exempel insektsägg. Många hoppspindlar kan ge ifrån sig ljud, ofta påminnande om ett surr eller om trumvirvlar. Ljuden används sannolikt av hannarna i parningsritualen. Många arter väver bon, där honan ofta lägger sina ägg.
Lockespindlar
Lockespindlar (Opiliones) är en ordning inom spindeldjuren. Lockespindlar har liksom spindlarna fyra benpar, två pedipalper och två käkar. Hos lockespindlar ser framkroppen och bakkroppen ut att vara sammanvuxna, till skillnad från spindlars markanta delning. De flesta arter har ett ögonpar, vissa saknar dock ögon helt (till exempel den grottlevande Giupponia chagasi). Lockespindlar saknar förmåga att producera gift och silke. De är herbivorer, asätare och rovdjur. De jagar levande föda genom att springa ifatt sina byten. Lockespindlarna andas med trakéer. De ska inte förväxlas med harkrankar, som är insekter. Anna Birgitta Rooth menade att den nordiske guden Loke från början var en spindel, och hänvisade bland annat till hans dialektala namn "Locke" och Lockespindlar.
Spindlar
Spindlar (Araneae) är en ordning inom klassen spindeldjur med över 42 000 arter spridda världen över. Gruppen är rovlevande och olika insekter är den viktigaste födan. Kännetecknande för spindlar är att kroppen kan indelas i två övergripande delar, framkropp och bakkropp, och att de har åtta ben ordnade i fyra benpar. På bakkroppen finns spinnvårtor för produktion av silkestrådar, en egenskap som skiljer dem från andra spindeldjur. Silkestråden som spindlar producerar består av en tunn och stark proteinsträng och har många olika användningsområden. Bland annat används silkestråden för att spinna nät, för att vira in byten och som material för äggsäckar. Spindlar har ett par chelicerer, även kallade käkar, som används för att hugga byten. Alla spindlar, undantaget några som saknar eller möjligen saknar giftkörtlar, kan injicera gift för att skydda sig själva eller för att döda och bryta ner byten. Endast omkring 200 arter har dock ett gift som är starkt nog för att orsaka hälsoproblem för människor. Flera större arter har bett som kan vara tämligen smärtsamma även om de inte orsakar långvariga skador eller problem för hälsan. I ekosystemen håller spindlarna i sin roll som predatorer nere antalet av framförallt insekter och de är nyttiga för människan genom att de fångar många skadeinsekter, som exempelvis myggor och flugor. Spindlar har även en roll som föda för många andra djur, exempelvis fåglar, grodor, paddor och ödlor. Det vetenskapliga studiet av spindlar kallas araknologi. Spindlar hör till gruppen palpkäkar inom stammen leddjur. Kroppen kan indelas i två delar, framkropp och bakkropp. Framkroppen eller prosoma, består av huvudet och bröstkorgen som är sammanväxta till en enhet som kallas cephalothorax (av cephalon som är härlett från äldre grekiska och betyder huvud och latinets thorax som betyder bröstkorg). Bakkroppen kallas opisthosoma, eller ibland abdomen, och är oftast mer eller mindre rundad eller närmast oval, men det förekommer också andra former. Framkropp och bakkropp förenas genom en smal midja, kallad pedicel. Någon yttre synlig segmentering av framkroppen och bakkroppen finns inte eller går bara att ana vagt hos vissa primitiva spindlar, de ursprungliga segmenten är fullständigt sammanväxta. Spindlar har ett hudskelett som vanligen är hårdare på framkroppen än på bakkroppen som ofta är ganska mjuk. Framkroppens ovansida täcks av en ryggsköld. På framkroppens undersida finns i mitten mellan benen en oval platta, sternum, och framför denna mot käkarna en mindre platta, labium. Alla spindlar har åtta gångben ordnade i fyra benpar som är fästade på undersidan av framkroppen. Benen är ledade. Det finns sju segment på varje ben. I ordning heter dessa: coxa (höft), trochanter (lårring), femur (lår), patella (knä), tibia (skenben), metatarsus (ankel) och tarsus (fot). Det yttersta segmentet, tarsen, är försedd med två eller tre små klor. Hos spindlar med tre klor är två klor vanligen större och en klo, den i mitten, mindre. Hos spindlar med två klor finns ofta en tätare tofs med styvare hår istället för en tredje klo, så kallade kloborst. Vid sidan om käkarna har alla spindlar känsliga utskott som kallas pedipalper. Hos spindelhanar har pedipalperna en särskilt viktig funktion eftersom det är med dem hanen överför sperma till honan. Spinnvårtorna sitter bak på bakkroppen och är förbundna med silkeskörtlar som finns inne i bakkroppen. Antalet spinnvårtor är oftast sex stycken, ordnade i tre par. Hos vissa spindlar finns framför spinnvårtorna ett särskilt spinnorgan kallat cribellum, som ser ut som en platta. Cribellum är täckt med mycket små utskott och gör att spindeln kan spinna krusiga silkestrådar. Silkestråden har många olika användningsområden, exempelvis till fångstnät, ankartrådar, signaltrådar, parningstrådar, äggsäckar, spermanät, vårdnät, för passiv spridning och för att fodra bohålor och paketera byten. Se även tabell över spindelfamiljer.
Korsspindel
Korsspindel (Araneus diadematus) är en spindelart i familjen hjulspindlar. Honorna, som är större än hanarna, kan bli upp till 18 mm långa och bakkroppens bredd brukar vara drygt hälften av kroppslängden. Dess grundfärg varierar kraftigt mellan olika individer, från ljust gul eller brunröd till mörkgrå. Korsspindlarna har dock alltid flera vita prickar på bakkroppen som formar ett kors, därav namnet. Den saknar luktsinne och har dålig hörsel. Korsspindeln är mycket vanlig i Europa och delar av Nordamerika. Korsspindlarna är kända som skickliga nätbyggare och honorna kan spinna upp till en halv meter stora nät, ofta i trädgårdar eller ute i skogen. I nätet fastnar insekter och korsspindeln förlamar sina byten med gift när de sitter fast i nätet. Parningsritualen är lång och invecklad, för att hannen ska kunna närma sig honan utan att hon misstar honom för ett byte. Det händer att hannen inte överlever parningen, utan blir dödad och uppäten av honan. Anmärkningsvärt är att honans äggantal ökas efter att hon har ätit upp hanen. Parningen sker oftast i augusti - september. Efter att honan lagt sina ägg dör hon. Äggen kläcks nästföljande vår. Det är en vanlig missuppfattning att korsspindeln är den enda giftiga spindeln i Sverige, men många andra spindlar använder också gift som vapen. Korsspindeln har ett svagare gift än en geting. Den är inte giftig för människan. Ett bett ger en lätt klåda och en svullnad som ett myggstick. Besvären går över inom en timme. Den biter nästan aldrig människor. Nästan alltid är det andra småkryp eller andra orsaker som gör att folk tror att de blivit bitna av spindlar. Korsspindel Araneus diadematus.
Husspindel
Husspindel, mindre husspindel eller vanlig husspindel (Tegenaria domestica) är släkt med den stora husspindeln och luffarspindeln. Spindeln ingår i släktet husspindlar (Tegenaria) i familjen trattspindlar (Agelenidae). Även om dess bett är obehagligt är det inte farligt för människor. Husspindelns hona kan nå 9-10 mm i längd, och hanen 6-9 mm. Hanen har längre ben än honan. Det kan vara svårt att se skillnad mellan en husspindel och en luffarspindel, och de kan båda ha en sorts sick-sackmönster på magen. Husspindeln är dock generellt mindre i storlek, är av en något mörkare nyans av brunt, och har små cirklar på magen och ränder på benen. Dessa spindlar bygger generellt ett platt nät med en trattliknande boning i ena änden. Dessa nät kan bli relativt stora om de inte störs. När ett byte fastnar i nätet rusar husspindeln ut ur tratten och anfaller det. Husspindeln är vanlig både i Europa och nordvästra USA. Det tros att spindeln introducerades till Nordamerika genom brittiska kolonister som ovetande givit den passage över Atlanten.
Spindeldjur
Spindeldjur (Arachnida) är en klass i stammen leddjur. De andas liksom insekter och tusenfotingar genom luftrör (trakéer), vilka på olika sätt kan vara ombildade till så kallade lungsäckar, det vill säga ihåliga blad, vilka liksom bladen i en bok ligger i stort antal bredvid varandra (boklunga). Endast de enklaste spindlarna saknar särskilda andningsorgan och andas genom huden. Spindel djur skiljer sig från insekter och tusenfotingar genom att huvudet och mellankroppen är sammanväxta till ett stycke. Ett annat kännetecken är att de är utrustade med fyra benpar, fast i vissa fall har det främre benparet omvandlats till ett känselorgan. Annars är kroppens form mycket växlande. Abdomen är ibland klotrund och bildad av ett enda stycke som hos egentliga spindlar, ibland långdragen och ledad som hos skorpioner, och ibland fullständigt sammanväxt med främre kroppsdelen som hos kvalster. Karakteristiskt är vidare att pannspröt (antenner) saknas. I munöppningens närhet finns två tugg- eller gripredskap, pedipalper, som är obildade benpar. Nervsystemet utgörs hos de enklare spindeldjuren av en gemensam, svalget omgivande massa. Men i regel finns tydliga skillnader mellan hjärna och ryggmärg. Spindeldjur har aldrig fasettögon utan 2 till 12 orörliga punktögon. Från magsäcken utgår 3 till 5 blindsäckar, som ofta sträcker sig in i benen. De flesta arter i klassen spindeldjur är skildkönade. Klassen indelas i ordningar (se faktarutan till höger).
Labyrintspindel
Labyrintspindel (Agelena labyrinthica) är en spindel som tillhör familjen trattspindlar. Den lever företrädesvis på öppna, torra platser och bygger tätt vävda trattliknande fångstnät i låg vegetation eller bland buskar. Nätets diameter kan vara 50 centimeter. Den skygga och snabba spindel gömmer sig i den rörliknande reträtten. Labyrintspideln har en längd på 8-14 millimeter. Honan blir som hos många andra spindlar vanligen något större än hanen, mellan 10 och 14 millimeter, jämfört med hanen som blir 8 till 12 millimeter. Ett kännetecken för arten är långa och framträdande spinnvårtor. På bakkroppens ovansida finns mitt på en längsgående brunaktig rand som på vardera sida kantas av flera gråaktiga, tvärställda och lite bakåtriktade streck. Mellan tvärbanden finns inslag av mörkare hår, men ytterst mot bakkroppens sidor blir inslaget av ljusare hår större. Framkroppen har ett centralt ljusare längsgående band som kantas av ett mörkare band på vardera sida, ytterst mot sidorna finns återigen ett ljusare band. Framkroppen är lite mer gulbrunaktig än bakkroppen och det kan förekomma rödbrunaktiga nyanser. Labyrintspindeln paralyserar sitt byte (olika insekter) med sitt gift och drar sedan med det till sin reträtt där det konsumeras. Om spindeln hotas kan den om det blir nödvändigt fly sin reträtt, då denna är öppen i båda ändar och undkomma genom att försvinna i vegetationen. Hanarna söker under sommaren efter honor. Om han hittar en hona signalerar han sina avsikter till henne och först när hon bekräftat att hon är parningsvillig närmar han sig, eftersom han annars riskerar att uppfattas som ett byte.
Större husspindel
Större husspindel (Eratigena atrica) ingår i släktet (Eratigena) i familjen trattspindlar (Agelenidae) och är nära släkt med luffarspindeln (Eratigena agrestis). Vuxna hanar kan hittas från juli till oktober, vuxna honor hittas året om. Arten förekommer naturligt i Turkiet samt hela Europa utom på Island. Den är dessutom introducerad art i områdena kring delstaterna West Virginia och Washington i USA. Större husspindel är en av Centraleuropas största spindelarter. Honor blir upp till 18,5 mm, hanar upp till 15 mm i kroppsstorlek. Benspannet är normalt upp till 45 mm, men kan bli upp till hela 75 mm. Färgen är vanligen mörkbrun med tre ljusare fläckar på huvuddelens ovansida. På bakkroppen har den en ljus mittlinje med sex större fläckar. Fläckarna är tydligare än hos den närbesläktade luffarspindeln. Benen har till skillnad från andra arter enhetlig färg. Honornas ben är upp till dubbelt så långa som kroppen, och hanarna kan till och med ha tre gånger så långa ben som kropp. På korta distanser kan spindeln komma upp till en hastighet på 50 cm per sekund. Dessa spindlar bygger generellt ett platt nät med en trattliknande boning i ena änden. Dessa nät kan bli relativt stora om de inte störs. När ett byte fastnar i nätet så rusar spindeln ut ur tratten och attackerar det. Spindeln är giftig men ofarlig för människor. Ett bett brukar som mest ge rodnad som symptom. Om man är allergisk kan dock större utslag förekomma.
