Blockkedja
En föregångare till blockkedjan var SecureLog, utvecklad av Daniel Akenine, med flera, i början av 2000-talet, där digitala signaturer syftade till att hindra systemadministratörer från att manipulera loggar. Den första distribuerade blockkedjan publicerades 2008 och implementerades 2009 av pseudonymen Satoshi Nakamoto, vars identitet än idag är okänd. Den utgör basen för den mest kända kryptovalutan bitcoin, vars användare representeras av pseudonymer som är svåra att spåra, även om deras affärstransaktioner med bitcoin lagras publikt i blockkedjan. Bitcoin används därför bland annat till svarta affärer på darknet, exempelvis på marknaderna Silk Road och Flugsvamp, och även till valutaspekulation. En ansenlig andel av vissa länders energianvändning går till datorer som skapar och validerar bitcoinblock, kallat bitcoinbrytning (mining), vilket ur klimatsynvinkel är kontroversiellt. Incitamentet till verksamheten är att användare får betalt i bitcoin för att bedriva bitcoinbrytning. Sedan bitcoin introducerades 2009 har ett flertal alternativa blockkedjor publicerats experimentellt. Inom den finansiella industrin diskuteras blockkedjeteknik som en möjlig del av framtidens betalningssystem, men även för att registrera andra typer av ägarbyten. Vanliga argument är att blockkedjor lagras publikt och är transparenta så att köpare och säljare kan verifiera att betalning har skett, och ingen kan neka att man har gjort ett köp. Detta ger tilltro vid handel. Mellanhänder såsom banker och kontrollmyndigheter och manuell hantering tros kunna minskas, vilket gör att handlingar kan upprättas automatiskt i realtid, med minimal fördröjning. Kostnader för säkerhetsteknik för att bekämpa dataintrång på centrala servrar undvikes, risken för korruption hos mellanhänder kan minskas och mikrobetalningar med mycket små transaktionskostnader kan bli möjligt. Kryptovalutor är ett alternativ till valutor vars värde regleras av centralbanker, men vars värde istället påverkas av spekulation, vilket har gjort dem diskutabla. Flera banker och konsortier av banker forskar i utvecklingen av tekniken för fler finansiella syften, som registrering av värdepapper och för överföringar av penningbelopp. Den schweiziska storbanken UBS invigde i april 2015 ett särskilt innovationscentrum i sina lokaler i London, för utveckling av blockkedjetekniken. UBS försöksverksamhet innefattar bland annat möjligheten att registrera obligationer på bitcoins blockkedja. Detta vill man eftersom man på det sättet kan eliminera en stor del av administrationen kring obligationerna. I november 2015 presenterade den internationella börskoncernen Nasdaq sin första blockchainbaserade tjänst, Nasdaq Linq. På denna handelsplattform hanteras aktier i privata företag som ännu inte börsintroducerats. Drivkraften i Nasdaq-fallet är att förenkla administrationen, öka transparensen och eliminera manuella misstag i hanteringen av småbolagsaktierna. Blockkedjeteknik är intressant ur flera användningsområden. Det amerikanska företaget Filament programmerar ett system för registrering av energiproduktionen i solpaneler, syftande till att i realtid skapa elcertifikat som är handelsbara och tillgängliga för privatpersoner, organisationer eller myndigheter som vill subventionera alternativ energi. Svenska lantmäteriet har sedan 2017 bedrivit försök med smarta kontrakt för att digitalisera processen kring fastighetsöverlåtelser, inklusive köpekontrakt, lånehandlingar, pantbrev och lagfarter.
Vestas
Vestas Wind Systems A/S (Nasdaq Nordic: VWS) är en dansk tillverkare av vindkraftverk för elproduktion. Firman anses som en av världens ledande inom sitt fält och är det största bolaget räknat i antal installerade enheter. År 2010 hade Vestas installerat fler än 41 000 vindkraftverk i 65 länder på fem kontinenter. Sedan slutet av 1990-talet har koncernen genomgått en stor förändringsprocess, bland annat genom att utveckla teknologin i riktning mot allt större vindmöllor. Processen kulminerade år 2004 med uppköpet av NEG Micon. År 2005 tillträdde Ditlev Engel som verkställande direktör. Vestas hade problem undan finanskrisen i slutet av 00-talet, ledningen meddelade i april 2009 att man skulle avskeda 1.900 medarbetare varav 1.275 i Danmark. Även under 2010 genomförde Vestas en stor avskedsrunda, när 3.000 medarbetare, varav 2.000 i Danmark, blev uppsagda den 26 oktober. Samtidigt meddelades att produktionen i Rudkøbing, Nakskov och Skagen skulle läggas ned. Detta ses i Danmark som en katastrof för glesbygdsområdena i landet. I början av 2012 avsåg man att avisera "signifikanta förändringar" av bolagets struktur. År 1898 grundade H.S. Hansen en smedja i Lem vid Ringkøbing. Han var initiativrik och drog igång en varierad produktion. År 1928 systematiserades produktionen av ramar till stålfönster för industribyggnader. Efter andra världskriget etablerade grundarens son, Peder Hansen, VEstjysk STålteknik A/S, förkortat Vestas. Firman tillverkade i början främst hushållsmaskiner, men efter några få år också jordbruksmaskiner, med export från 1950-talet. Sortimentet utvidgades under 1960-talet med hydrauliska kranar, och dessa utökade exportandelen, så att nästan hela produktionen gick på export, i upp mot 65 länder. Oljekrisen under 1970-talet gav nya idéer, och man började blicka mot alternativ energi i form av vindmöllor. Den första möllan från fabriken kom på marknaden år 1979. År 1986 tvingades Vestas till ekonomisk rekonstruktion, efter att statlig subvention av vindmöllor i Kalifornien avskaffats. Redan 1987 återetablerades Vestas och koncernen producerade härefter enbart vindmöllor. År 1989 blev de sista 100 möllorna i Vestas vid den tiden största vindkraftverkspark i Danmark satt i drift. Möllorna hade serietillverkats, hade pitchreglering och mikroprocessor, vilket blev standard under de kommande åren. Företaget hade ordentlig vind i seglen och fick år 1991 en omsättningstillväxt på 35%. Framgångarna skedde också på internationella marknader som Tyskland och Storbritannien och det etablerades samarbeten med företag i bland annat Spanien. Företaget byggde en ny fabrik i Videbæk och en vingfabrik i Nakskov. Vestas övertog också andra företag, bland annat Vølund Stålteknik och Cotas Computer Technology. Samarbetet i Spanien gav år 2000 den fram till dess största enskilda ordern någonsin, då det skulle byggas 1.800 vindmöllor till ett spanskt energibolag. Ett annat stort projekt var världens fram till dess största havsbaserade vindmöllepark, på Horns Rev utanför Esbjerg. Allt eftersom byggdes det nya fabriker utanför Danmark, bl.a. i Skottland, Tyskland, Kina och Australien. År 2004 fusionerades Vestas med den danska vindmölleproducenten NEG Micon och blev genom detta världens största företag i branschen. Omsättningen och antalet anställda fortsatte att stiga, så att det år 2009 fanns över 20.000 personer i hela koncernen. Vestas undslapp dock inte finanskrisen och det betydde massuppsägningar i april 2009, då totalt 1.900 personer sades upp.
Larry Hagman
Lawrence Martin "Larry" Hagman, född 21 september 1931 i Fort Worth, Texas, död 23 november 2012 i Dallas, Texas, var en amerikansk skådespelare. Hagman blev under 1980-talet världskänd genom sin roll som oljemagnaten J.R. i såpoperan Dallas. I serien, som sändes 1978–1991, var han som ende skådespelare med i alla avsnitt. Hagman föddes i Fort Worth, Texas. Hans mor Mary Martin blev sedermera Broadway-skådespelare och hans far, Benjamin Jack Hagman, var advokat. Hans föräldrar skilde sig 1936, då han var fem år, varvid han fick bo hos sin mormor i Texas och Kalifornien. Larry Hagmans farfars föräldrar var svenskar. J.R. är i TV-serien en oljemagnat som inte skyr några medel för att uppnå det han vill ha. Han är egoistisk, maktgalen, intrigerande och ständigt på jakt efter nya unga skönheter att vara otrogen med. Förutom under seriens inledning ägnar han inte sin fru Sue Ellen Ewing mycket uppmärksamhet. Mycket av seriens dramaturgi handlar om parets konfliktfyllda relation, men också J.R:s maktintriger och övriga relationer i den superrika familjen Ewing. J.R. är en förkortning av "John Ross", vilket i princip aldrig nämns i serien. I rollen som J.R. medverkade han också i fem avsnitt av Knots Landing. Han hade också (1976) en roll i krigsfilmen Örnen har landat. Larry Hagman hade svåra alkoholproblem, enligt egen utsago drack han omkring fyra flaskor champagne om dagen. Men 1992 slutade han med spriten efter att hans läkare sagt att hans lever var i sådant eländigt skick att han endast hade sex månader kvar att leva och 1995 fick Hagman en ny lever inopererad. Under 2000-talet intresserade Hagman sig mycket för alternativ energi, särskilt solenergi, vilket han bland annat berättade om i en intervju 2007. I den uppföljare till TV-serien Dallas som sändes 2012 kom han att återigen att spela J.R., som denna gång enbart var en bifigur. Larry Hagman var gift med svenskan Maj, född Axelsson (1928–2016). Med henne fick han barnen Preston och Kristina. År 2011 fick Hagman diagnosen strupcancer. Han avled den 23 november 2012 på ett sjukhus i Dallas, Texas under inspelningen av den andra säsongen av nya Dallas. 1965 – Svindlande affärer (TV-serie) (gästroll). 1965–1970 – I Dream of Jeannie (TV-serie). 1975 – Ellery Queen, avsnitt The Adventure of the Mad Tea Party (gästroll i TV-serie). 1976 – Örnen har landat. 1976 – The Return of the World's Greatest Detective (TV-film). 1978 – Superman – The Movie. 1978–1991 – Dallas (TV-serie). 1980–1982 – Knots Landing (TV-serie). 1993 – Miljonär med förhinder (TV-film). 2006 – Simpsons, avsnitt The Monkey Suit (gäströst i TV-serie). 2012–2013 – Dallas (TV-serie).
