Fotsår
Vanligtvis delas fotsåren in i neuropatiska och ischemiska sår, men flertalet personer har en kombination av neuropati och perifer kärlsjukdom och bör utredas avseende båda. Ett fotsår orsakat av yttre våld, som olämplig fotbeklädnad eller mekanisk skada, lokaliseras vanligen till tår eller fotrygg. Stressår (utmattningssår) orsakade av ändrad biomekanik och gångmönster lokaliseras vanligtvis till framfotens fotsula eller undersidan av stortån. I europeiska undersökningar utgör dessa vanligen mellan 15 och 20 procent av fotsåren men spelar en större roll i kulturer där man mindre ofta går med skor eller andra fotbeklädnader. Trycksår är vanligen lokaliserade kring hälen medan sår till följd av dålig blodcirkulation oftast förekommer på tåspetsar och fotens utsida. Tillsammans med fotdeformiter och yttre våld anses i dag neuropati vara den viktigaste faktorn för utveckling av fotsår hos personer med diabetes, då mellan 70 och 100 procent har perifer neuropati (ytlig nervpåverkan). Den sensoriska neuropatin utvecklas smygande, vilket gör att personen inte i tid reagerar på nedsatt och/eller utslagen hudkänsel. I fyra av fem fall kan ett utlösande våld mot foten påvisas, där det vanligaste är olämplig fotbeklädnad. Den motoriska neuropatin med muskelsvaghet och förtvining av den fina fotmuskulaturen leder till deformering med ändrad tryckfördelning vid gång, vilket ökar risken för sår. Svagheten i muskulaturen i foten leder till en muskulärobalans och nedsjunken framfot, vilket i sin tur leder till ett ändrat gångmönster med felaktig belastning, förkortad steglängd och upprepade trauman. Den autonoma neuropatin leder till nedsatt svettsekretion, skelettförändringar, fotsvullnad och ändrad reglering av den lokala genomblödningen. Parallellt med utvecklingen av neuropati föreligger förändringar i fotens motilitet avseende leder, ledkapslar och senor orsakade av förlorad elasticitet, så kallad stiff foot syndrome eller limited joint mobility syndrome (smärta, nedsatt rörlighet och styvhet i leder, senor och ledkapslar som kan leda till kraftigt nedsatt funktion). Bidragande orsak till fotdeformering vid diabetes är osteoartropati. Prevalensen av osteoartropati vid diabetes är kring 0,08–0,5 procent. Den viktigaste riskfaktorn för amputation och fördröjd läkning av fotsår är förekomsten av perifer kärlsjukdom. Den åderförkalkande processen skiljer sig inte åt mellan personer med eller utan diabetes, men debuterar i allmänhet tidigare och drabbar mer perifert belägna kärl hos personer med diabetes. Vilosmärtor vid grav ischemi saknas ibland på grund av neuropati med känselnedsättning. Det är viktigt med ett systematiskt program som omfattar preventiva åtgärder för att minska risken för uppkomst av fotsår. Till preventiva åtgärder hör inspektion av fötter vid återbesök, regelbunden fotvård, strukturerad utbildning av den drabbade (eller anhörig) när det gäller egenvård och inspektion av fötter, där användning av lämpliga skor och strumpor är viktigt för att skydda foten från yttre våld. Risken för en förnyad sårskada minskar med cirka hälften på två år hos de med tidigare fotsår om de använder lämpliga skor. Även utbildning som utförs av fotvårdsspecialist för drabbad och anhöriga är en viktig preventiv åtgärd, i synnerhet för patienter med förhårdnader, hudsprickor samt uttalad nagel- eller hudpåverkan. Alla patienter med högriskfötter bör ha tillgång till, och regelbundet undersökas och behandlas av, en fotvårdsspecialist. Detta är speciellt viktigt för äldre personer med nedsatt syn och försämrad möjlighet att sköta sin egen fothygien.
Podiatri
Podiatri är läran om hur man diagnostiserar och behandlar sjukdomstillstånd och skador i fot, vrist och ibland även knä, ben och höft om det har menlig inverkan på fotens funktion. En person som är utbildad inom området podiatri kallas podiatriker. Sveriges enda akademiska utbildning till podiatriker finns vid Karolinska Institutet och startade hösten 2006. Utbildningen omfattar 180 högskolepoäng och leder till en kandidatexamen. Masterutbildningar inom podiatri finns att studera i exempelvis England vilka leder till forskarbehörighet. 2009 beslutade Karolinska Institutet att lägga den svenska utbildningen vilande. Därför utbildas inga podiatriker idag i Sverige, men det kan komma att ändras om något universitet tar upp utbildningen igen. I många länder inom EU och i Australien, Nya Zeeland och USA är podiatri (podiatry, podiatric medicine) en stor och erkänd medicinsk yrkeskategori. Där har podiatriker länge arbetat med fothälsa och fotkirurgi. De har också befogenheter att förskriva läkemedel. Tanken är att podiatrin i Sverige ska fungera på ett liknande sätt. De första podiatrikerna i Sverige fick sin examen våren 2009. Ambitionen hos Karolinska Institutet och fackförbund var att yrkesgruppen skulle få legitimation. Tanken var också att bygga upp forskning kring ämnet. belastningsundersökning. tillverkning av fotbäddar. fotundersökning (fotstatus) och fotbehandling hos diabetespatienter. undersökning av blodförsörjning i ben och fot. neurologiska undersökningar av nedre extremitet. sårrevision av fotsår av olika orsak. fotproblem vid olika idrotter. förbyggande information om bland annat skoråd till patienter. led- och muskelundersökningar i foten och benet samt efterföljande behandling. ge råd och utbilda patienter i egenvård. patienter med olika dermatologiska problem till exempel personer med psoriasis. personer som har cirkulationsstörningar. personer med felbelastningar.
Tryckkammare
En tryckkammare är en kammare, oftast gjord av stål, som tål invändigt övertryck. Dessa kan trycksättas för att simulera olika djup och dykningar. Tryckkammare används bland annat för att behandla personer som drabbats av dykarsjuka, så kallad dekompressionsbehandling. Andra användningsområden är vid så kallad ytdekompression där etappstoppen i vattnet är nedbringade till ett minimum och huvuddelen av dekompressionen äger rum i tryckkammaren ovan vattnet. I samband med mättnadsdykning vistas dykaren, mellan arbetspassen, i tryckkammare som är tryckt till ett simulerat djup motsvarande det djup dykarna skall arbeta på. Tryckkammaren är placerad ovan vattnet. Till och från tryckkammare transporteras dykarna i en dykarklocka med motsvarande övertryck. Dekompressionen företas i tryckkammaren efter avslutat arbete. Inom sjukvården används tryckkammare, förutom för att bota dykarsjuka, även i samband med behandling av kolmonoxid- och brandröksförgiftning, brännskador, mjukdelsinfektioner och fotsår hos diabetiker. Utvecklingen av tryckkammare har drivits fram i takt med att allt fler sjukdomstillstånd behandlas i tryckkammare. Tryckkammare finns även för undertryck. Dessa används bland annat inom flygverksamheten för att simulera olika höjd. Om konstruktion och tillverkning av tryckkammare. Tryckkammarverksamheten Karolinska Sjukhuset Solna (hyperbarmedicin)*.
