Stringtrosor
Stringtrosor, tätt åtsittande, benlösa damunderbyxor vars bakstycke utgörs av en smal tygremsa som löper mellan skinkorna. Plagget lanserades i slutet av 1940-talet bland striptease-artister och blev populärt under tidigt 1990-tal. Dagens stringtrosor var tidigare liktydiga med G-string, det som tidigare kallades stringtrosor kallas numera tangatrosor. Från att tidigare ha ansetts som ett erotiskt plagg, kan dagens kraftigt ökade användning (stringtrosorna står för mer än hälften av de damtrosor som säljs) kopplas till det tajta byxmodet, där en vilja finns att inte röja trosornas silhuett. Sedan mitten av 1990-talet har det blivit allt vanligare också bland män, jämför stringkalsonger. Under senare delen av 00-talet minskade försäljningen av stringtrosor något till fördel för andra modeller som hipsters och hotpants för att under senare delen av 10-talet åter öka i försäljning igen. Från den första stringtrosan på 1940-talet har det utvecklats flera modeller. Idag är det mest tjejer och vuxna kvinnor som använder stringtrosor, men de tillverkas även till barn. Det finns också varianter av boxertstring och hipsterstring där trosorna är skurna som boxer och hipster fast har en string baktill. Vanlig stringtrosa är sydd på samma vis som en vanlig trosa men den skillnaden att bakstycket är en smal tygremsa. G-string förenar bak och framstrycke med smala band, likaså är tygremsan bak ersatt med ett smalt band. Banden möts mitt bak i en liten triangelformad tygbit. T-string är en stringtrosa utan tygbit bak. Där förenas banden i varandra istället. Trosor med en enda rem också framtill kallas T-front. V-string ser ut på ungefär samma sätt som G-stringen borsett från att tygbiten bak endast består av smala kantband. C-string är en ny variant av stringtrosa. Den uppfanns i början på 2000- talet och är en hård diademliknande trosa som kläms fast mellan skinkorna och blygdbenet. Den har inga band som förenar bak och framstycke, då trosan inte är större än att det ska täcka det väsentligaste. Man uppfann den här typen av trosa för att man inte skulle se troskanter över höfterna när man bar åtsittande kläder. Tangatrosan är en stringtrosa gjord som badplagg. Den har knytband i sidorna.
Blöjfetischism
Blöjfetischism innebär intresse för blöjor oavsett om det finns ett medicinskt behov eller inte. En person med detta intresse kan kallas blöjfetischist eller Diaper Lover (DL), som är en ursprungligen engelsk term som används även på svenska. Blöjfetischism kan ta sig många uttryck. För vissa handlar det om själslighet och trygghet, medan det för andra är rent sexuella känslor. Det är inte ovanligt att blöjfetischister också njuter av att uträtta sina behov i blöjan. Intresse för så kallad våtsex går inte sällan hand i hand med intresset för blöjor. Det förekommer också att blöjor används som en del i dominanslekar där en undergiven frivilligt eller under tvång bär blöja samt i en del fall också uträttar sina behov i den. Blöjbärande kombineras ibland med frivilligt eller påtvingat bärande av barnkläder eller kvinnounderkläder såsom strumpbyxor, damtrosor, BH, korsett och liknande. Andra tycker helt enkelt bara att blöjor känns sköna mot underlivet och använder dem som hjälpmedel vid onani eller under sex med partner. Vissa blöjfetischister är även infantilister, det vill säga har ett allmänt intresse av att bete sig eller bli behandlade som barn. För en infantilist är den sexuella komponenten av fetischismen inte lika framträdande. Blöjbärande kan för en infantilist helt enkelt handla om att få känna sig liten och ompysslad och att slippa ansvarskänslan som vuxen utan att utlevandet måste innefatta några känslor eller utövande av sexuell natur över huvud taget. Blöjfetischism och infantilism är helt orelaterade till att ha ett olämpligt intresse för verkliga barn. Känslorna för blöjor framträder ofta tidigt i livet. Före Internets genombrott var det få som kände till andra med liknande läggning. Än i dag är det många som tror att de är ensamma. Det finns idag ingen definitiv vetenskaplig förklaring till läggningen. Socialt tryck gör ämnet känsligt för många i gruppen.
