Levit
I den judiska traditionen så är en Levit (hebreiskt namn:לֵוִי, Lēwî, betydelse: förening, anslutning) en medlem av den hebreiska stammen Levi. Leviterna var de enda av de israelitiska stammarna som fick städer men inget landområde när Joshua ledde israeliterna in i Kanaans land. Stammen Levi fick vissa speciella uppdrag att utföra en del religiösa tjänster och hade även en del andra åtaganden. Stammen är namngiven efter Levi, en av de tolv sönerna till Jakob (även kallad Israel). Levi hade tre söner: Gershon, Kehat, och Merari (Genesis 46:11:HE). Kehats son Amram var far till Mirjam, Aron and Mose. Ättlingarna till Aron: Kohanim ("Präster"), hade den speciella rollen som präster i Tabernaklet i vildmarken och även i Jerusalems tempel. De återstående leviterna (Levi'yim på Hebreiska), delades in i tre grupper (ättlingarna till Gershon, eller Gershoniter, ättlingarna till Kehat, eller Kehatiter och ättlingarna till Merari, eller Merariter) som fyllde olika roller i Tabernaklets och senare i Templets religiösa ritualer. Att ha efternamnet Levi eller någon variant på det betyder inte att man är levit och många leviter har inte sådana namn. Levitisk status går genom familjerna från förälder till barn. I traditionell judaism så är stamstatus bestämd genom den biologiska faderns ursprung. Levi, Lévy - Hebreiska för "Levit", lika vanligt i ashkenazisk och sefardiska grupper. HaLevi, Halevi och Halevy är hebreiska och betyder alla "Levin" eller "Leviten.". Levin - en rysk variation, även Levine eller Lavine (uttalat \le-°vi-n\ och rimmar på "ravin" eller i en del fall, amerikaniserat som \lö-°vajn\ och rimmar på engelska "divine") och Lewin en polsk variation. Ibland kompletterat med det tyska 'thal' (dal) till Levinthal eller Leventhal och -sohn och -son till Levinson eller Levinsohn som ett patronym, och med slaviskt -ski och -sky suffix Levinski, Levinsky, Lewinski och Lewinsky ('e'et ofta ersatt med 'a' i tyska områden). Lewicki polska "av Leviterna", även Lewicka, Lewycka, Lewycki, Lewycky, Lewicky, Levicki, Levicky (kan även komma från ortnamn i Polen). Lewita poliska "Levite" eller Levita latiniserat, med slaviskt suffix -an/in Lewitan, Levitan, Levitin, Lewitin, och med extra suffix -ski/sky Levitanski, Lewitanski, Levitansky, även Lewitas, Levitas, vitryskt. Varianter från jiddischka "Leyvik", en smeknamnsform av Leyvi: Levitch ukrainsk variant, även Levicz, Levis, Levitz, Lewicz, Lewitz, Lewis, och med -ski och -sky suffix Leviczky, Levitski, Levitsky, Lewitski och Lewitsky ('e' och 's' ofta ersatta med 'a' och 'z' i tyska områden). Loewy, Löwi, Löwy, och Loewe tyska eller schweiziska variationer (även om det vanliga ursprunget för dessa namn är Loewe, det tyska ordet för "lejon"). Leevi - en finsk variation. Lewisohn och Lewysohn är tyska patronymikon, betyder "son till Levi". Zarlengo, Michael. Tabernacle Gifts. Dallas, Texas: Michael Zarlengo Publishing, 2005.
Roger Fjellström
Jan Roger Fjellström, född 19 januari 1945 i Boden, är en svensk filosof, kulturskribent, författare och bildkonstnär. Fjellström föddes i Boden men växte upp i Stockholm. Han tog initiativ till och var förste redaktör för tidskriften Häften för kritiska studier. Han var också med om att starta och verka i redaktionen för tidningen Djurfront. Under flera år kritiker och debattör på Dagens Nyheters kultursida. Mellan 1968 och 1978 lärare och forskare i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, mellan 1994 och 2009 verksam i samma ämne vid Umeå universitet. Docent i praktisk filosofi. Hans intresseområden som filosof är, vid sidan av de grundläggande moralfilosofiska frågorna, djurrättsetik och utbildningsetik. Han medverkar regelbundet i dagspress, Filosofisk tidskrift, Tidskrift för politisk filosofi och Pedagogiska magasinet. 1977 debuterade han samtidigt som poet och som tolk av poesi. Sedan 1979 driver han det skönlitterära bokförlaget OrdStröm, där de flesta av hans arbeten som författare och tolk av poesi har utkommit. Som introduktör och tolk har Fjellström ägnat sig åt flera av 1900-talet mest betydande diktare, som Antonin Artaud, René Char, Primo Levi, Henri Michaux, Iwan Simatupang, Jules Supervielle och Wisława Szymborska. En av hans främsta insatser som förläggare är att med en urvalsvolym 1980 ha introducerat den då i Sverige så gott som okända, blivande nobelpristagaren Wisława Szymborska. Som författare, översättare och förläggare tystnade Fjellström i början av 1990-talet. Ett nytt, eget verk kom emellertid på förlaget 2012 och (på annat förlag) en volym med Primo Levis samlade dikter samma år. Sedan dess har han publicerat ett flertal verk, bland annat två memoarer: Villkorlig barndom och Ung Blundar Ser. Han har illustrerat och/eller gjort omslagsbild till de flesta av sina böcker. Som bildkonstnär verkade Fjellström huvudsakligen under 1980- och 90-talet. Roger Fjellström är representerad på Mannaminnes konstmuseum, Nordingrå. Historiens lagar och socialismen, 1976 (Filosofiska institutionen, Stockholms universitet, dr. avh.). Etik och moral i högre utbildning, 1999 (Umeå universitet, PU-enheten). Skolområdets etik, 2004 (Studentlitteratur). Lärares yrkesetik, 2005 (Studentlitteratur). Andnöd, 1977 (Wahlström och Widstrand). Svarta droppar, 1979 (OrdStröm). Spetsar Punkter Hål, 1981 (OrdStröm). Soltals, 1984 (OrdStröm). År Blås, 1986 (OrdStröm). Kornrapp å spånflyn, 1987 (OrdStröm). Maja Ång, 1988 (OrdStröm). Molningar Tankestyckat, 2012 ebok/ 2014 tryckt bok (OrdStröm). Villkorlig barndom - en memoaressä, 2016 ebok/tryckt bok (OrdStröm). På liv och död och andra omständigheter: porträtt debatt essäer, 2017 ebok/tryckt bok (OrdStröm). Ung Blundar Ser - oromantiska minnen, 2018 ebok/tryckt bok (OrdStröm). Helgum. En berättelse om spökeri, galenskap och död i en nordlig provins, 2019 ebok/tryckt bok (OrdStröm). Vans Comite, trasdik tat trans diktat, 2021 tryckt bok (OrdStröm). Gunnar Ekelöfs Grotesker, 1981 (OrdStröm). Se Michaux, 1986 (OrdStröm). Sidor av Förintelsen, 2000 (tillsammans med Stephen Fruitman, Studentlitteratur). Antonin Artaud (del av volym). Ho Chi Minh (del av volym). Romain Gary/Émile Ajar (1 volym). Henri Michaux (4 volymer). Jules Supervielle (1 volym). Iwan Simatupang (1 volym). Wisława Szymborska (1 volym, tillsammans med Per-Arne Bodin). Separatutställning med tuschlaveringar på Kramfors bibliotek 1986. Separatutställning med oljemålningar på Galleri Bison, Örnsköldsvik 1987. Samlingsutställning på Hola folkhögskola i maj 1991. Separatutställning med oljemålningar på Café Mannaminne, Nordingrå aug. 1992. Samlingsutställning "Dikt och bild", Ö-viks nya bibliotek maj-aug. 1993. Samlingsutställning "På ytan", Härnösands konsthall juli-sept. 1993. Samlingsutställning, som speciellt inbjuden, med ett urval Nordingråkonstnärer, Vallen, Nordingrå aug. 1998. Utställning tillsammans med Jan K. Persson, Härnösands bibliotek okt. 2002.
Baphomet
Baphomet är en gudagestalt. Namnet är (under formen Baphometh) först belagt i en skrift författad av Anselm av Ribemont i mellanöstern år 1098, och hade ett århundrade senare spridits till Provence, där det 1195 (under namnformen Bafometz). Kunskapen i det medeltida Europa om islams faktiska innehåll var ringa, och i dikter från 1200-talet kunde Bafumetz syfta på djävulen/satan. Inom upplysningstidens mera radikala kretsar började tempelherrarna uppfattas som martyrer och offer för upplysningens påstådda fiende - den katolska kyrkoorganisationen. Ett antal ordenssällskap avhängiga de olika frimurareordnarna växte fram fr.o.m. 1740-talet och antog självbeteckningen tempelherrar eller tempelriddare, men förefaller sällan ha använt namnet Baphomet i något sammanhang. Frimurarförfattaren Friedrich Nicolai spekulerade över innebörden av namnet Baphomet, och föreställde sig ett samband med de grekiska orden baptizo metis, "ett dop i Förnuftet". När franska revolutionen utbröt tillskrev författaren Augustine Barruel Tempelherreorden retroaktivt att ha dyrkat Baphomet. Den franske författaren Alphonse Louis Constant, som 1848 sannolikt uppfann ordet occultisme, och som skrev under pseudonymen Eliphas Levi, tänkte sig Baphomet vara Tempelriddarnas syn på Gud, i en amorfisk uppenbarelse, där allt existerande finns i Guds Väsen, och en personifikation av en immateriell företeelse som Levi kallade för astralljuset. Levi illustrerade sin bok med en androgyn, gethövdad Baphomet-gestalt som förenade harmoni och dualism, man och kvinna, mörkt och ljust, samt alla existerande djur. Baphomet är inte bara materiell utan avbildas med en krona av astralljus och Kaduceus (Hermes stav). Levi associerade Baphomet med "bockguden från Mendez", d.v.s. den egyptiske guden Khnum under formen Banebdjedet. Levis baphometföreställning var en ambivalent gestalt och naturkraft, men uppfattades inte som ond i moralisk mening. Den yttre likheten med senmedeltidens och barockens kyrkokonstnärliga djävulsgestalt gjorde emellertid att Levis Baphomet lätt lät sig lånas till svartmålande omtolkningar. Så skedde av Leo Taxil, som i ett antal skrifter attackerade frimurarna 1892-1897, och anklagade dem för att dyrka en djävulsk baphometgestalt. När den moderna västerländska satanismen växte fram på 1960-talet, kom självbetecknade satanister att koppla Baphomet till svart magi och satanistiska ritualer. Sedan 1970-talet har Baphomet varit en av många parallellt använda gestalter inom kaosmagin. Sedan 1990-talet identifierar en krets självbetecknade "häxor", bl.a. Andrew Chumbley, Baphomet med den vediske guden Rudra, den keltiske guden Cernunnos, och den germanske guden Odin.
