Karaokekungen
Karaokekungen är en svensk komedifilm från 2009. Historien är baserad på novellen med samma namn, utgiven 2005 på Starfalk förlag. Pirko bestämmer sig för att åka norrut och söka efter sina rötter, efter att han blivit hånad av sina vänner och lämnad av sin fru. Efter sin mormors plötsliga död och jakt på tröst och kärlek hittar han en karaokebar där han får uppskattning genom att imitera Elvis. Hans gamla vänner försöker åter få hans uppmärksamhet efter att han vunnit en tävling och rönt flera framgångar. Kjell Wilhelmsen - Pirko. Sten Ljunggren - skyddsängeln. Anna-Lotta Larsson - Ibizamamman. Lars Väringer - svensken Sven. Lisbeth Johansson - operadiva. Niclas Fransson - The Duke.
Karaoke
Karaoke (japanska: カラオケ, svenskt uttal: /karao:'kə/, från orden kara, 'tom' och ōkesutora 'orkester') är underhållning i form av egen sång till förinspelad musik och med text, företrädesvis från en TV-skärm. Karaoke är som mest populärt i ursprungslandet Japan och närliggande länder som Kina och Korea, men det finns numera mängder av karaokeställen även i avlägsna länder som Sverige. De första karaokeskivorna på svenska togs fram i slutet av 90-talet av Karaokebutiken som låg i Enskede, Tallkrogen, Stockholm i samarbete med Pioneer Sverige, och följdes strax av Svenska Karaokefabriken som låg på norra sidan av Stockholm. Karaoke betyder "tom orkester", det vill säga orkester utan sång. Musiken låter mer eller mindre som artistens original. Den som sjunger karaoke får rollen som vokalist, uppbackad av en orkester (och eventuellt sångstöd och bakgrundskörer), med texten framför sig på en skärm. I Japan har de traditionella karaokebarerna mer eller mindre dött ut och ersatts av konceptet karaoke box. Anläggningar med karaoke box finns vid varje station i Tokyo och består av ett antal små karaokerum där större eller mindre slutna sällskap roar sig med karaoke. Mat och dryck serveras. Karaokemusik och karaokevideor finns även tillgängliga på CD, DVD, Laserdisc och internet för alla tillfällen. De flesta DVD-spelare (för hemmabruk) i Östasien är idag utrustade med mikrofoningångar för karaokebruk som standard och program finns också för VCD, mobiltelefoner och datorer. Singstar är en känd TV-spelsserie som låter spelarna sjunga karaoke. Det finns även underhållningsprogram på TV som använder sig av karaoke som ett tävlingsmoment, exempelvis Singing Bee. I den amerikanska pratshowen The Late Show with James Corden inkluderas programdelen Carpool Karaoke, där programledaren James Corden bjuder in kända musiker att sjunga karaoke med honom, medan han kör runt i (oftast) Los Angeles.
Fun Bar Karaoke
Fun Bar Karaoke (originaltitel:ฝันบ้าคาราโอเกะ Fan ba karaoke) är en thailändsk kriminalkomedi från 1997 i regi av Pen-Ek Ratanaruang. Filmen hade urpremiär på Filmfestivalen i Berlin 1997 där den visades under festivalens forumdel. Pen-Ek krediteras som "Tom Pannet" och verket är hans debut som långfilmsregissör. Pu är en ung kvinna som lever ensam med sin far efter att hennes mor har gått bort. Hon har en återkommande dröm om sin mor som bygger ett hus. Pu besöker en spåman som förutspår att hennes far kommer att dö om huset i drömmen blir färdigbyggt. Fadern blir förälskad i Yok, en kvinna som jobbar som värdinna i en karaokebar han brukar besöka. Noi, en ung man som jobbar för den kinesiska maffian börjar uppvakta Pu. Pu fortsätter att drömma samtidigt som maffiabossen som "äger" Yok ger Noi i uppdrag att döda Pus far.
Ladybird, Ladybird
Ladybird, Ladybird är en brittisk film från 1994 regisserad av Ken Loach och delvis baserad på pjäsen med samma titel av Pam Gems. Maggie har fyra barn med fyra olika män samt en nuvarande man som misshandlar henne. Vid ett tillfälle får Maggie nog och lämnar hemmet och mannen tillsammans med sina barn som betyder allt för henne. Hon flyttar in i ett hyreshus med fler människor i hennes egen sits. För att hålla resten av ungarna i huset ute ur familjens rum medan hon ska ut med några väninnor för att dränka sorgerna på en karaokebar en kväll, låser hon om barnen innan hon går. När det sedan börjar brinna, barnen inte kan komma ut och hamnar på sjukhus med brännskador kopplas socialen in på riktigt vilket resulterar i att Maggie blir fråntagen dem. En tröstlös kamp mot ett samhälle som inte vill lyssna tar vid, en mammas förtvivlade kamp att återförenas med sin familj. Maggie är inte heller den som klarar av att tala i lugn och sansad samtalston till de människor som gör henne orätt utan tappar fattningen otaliga gånger vilket häller vatten på socialens kvarn angående bedömningen av Maggie som olämplig förälder. När hon sedan möter Jorge, som efter bara någon månad blir en illegal invandrare utan papper då hans visum går ut, en man som är precis vad hon behöver, har hon väldigt svårt att släppa honom inpå livet. Men Jorge står envist kvar vid hennes sida och till slut bestämmer de sig för att skaffa barn, starta en ny kärleksfull familj ihop. Men Maggie står fortfarande i socialens papper som olämplig förälder oförmögen att ta hand om ett barn och det dröjer inte länge förrän det knackar på dörren och familjelyckan krossas. Flera gånger om. Ladybird, Ladybird bygger på en sann berättelse och är ett socialrealistiskt melodrama. Som i flera andra filmer av Ken Loach är det inte enstaka personers ondska eller omoral eller Maggies oförmåga att ta hand om ett barn som är det yttersta problemet utan faktumet att individerna fastnar i de socio-ekonomiskt styrda roller som tilldelats dem.
Dinah Nah
Dinah Nah, artistnamn för Malin Dinah Sundström, född 23 augusti 1980, är en svensk sångerska, bosatt i Stockholm. Malin Sundström är uppväxt i Sätra i Stockholms län och är utbildad hudterapeut och undersköterska. Vid 18-års ålder blev hon upptäckt på en karaokebar av två producenter och blev en av medlemmarna i eurodiscogruppen Caramell, som bland annat var förband åt Backstreet Boys i Sverige 1999.Hon lämnade gruppen 2002 och fick 2006 skivkontrakt med EMA Vibe i Paris, där hon arbetade med olika producenter i en utvecklingsprocess. Tillbaka i Sverige släppte hon i samverkan med producentduon Ghost Track debutsingeln "I Am" via SLG Records 2012, följd av "Like You" på 100 Songs. Bakom hennes solosatsning som Dinah Nah står Anders Bagge. Hon deltog i Melodifestivalen 2015 med låten "Make Me (La)" som är skriven av henne själv tillsammans med Dr Alban, Jakke Erixson och Karl-Ola Kjellholm. Hon tog sig till final via andra chansen där hon slog ut Dolly Style. Hon deltog i Melodifestivalen 2017 med bidraget ''One More Night'', där hon inte gick vidare. 2012 - I Am (Feat. Alex Sayz). 2015 - Make Me (La) - Versions.
