Pågatågen
Operatören Arriva Sverige AB bytte i samband med ägarbyte 1 juli 2022 namn till VR Sverige AB. Den 12 december 2010 förlängdes linjen Höör–Malmö till att omfatta även sträckan Kristianstad–Hässleholm–Höör. Dessutom började samtliga pågatåg utom pågatågen till/från Ystad att göra uppehåll vid Triangeln och i Hyllie. Samtidigt tog Arriva över linjen Malmö–Landskrona–Ängelholm som innan trafikerades av X31 med DSBFirst som operatör. En mindre förändring skedde även (12 december 2010) för linjen Helsingborg–Kristianstad då man åter började göra uppehåll i Påarp och Mörarp, men samtidigt slopades de särskilda avgångarna i högtrafik mellan Helsingborg och Åstorp. Den 15 augusti 2011 började även Pågatågen till Ystad/Simrishamn att köra genom Citytunneln och då stängdes även Persborgs station. Att tågen till Ystad inte började gå via tunneln direkt när den togs i drift berodde på att bangården i Malmö samt spårförbindelsen i Lockarp inte var färdiga samtidigt som tunneln. Därmed återöppnades Svågertorps station. Den 14 maj 2011 började Pågatågen göra uppehåll i Sösdala (mellan Höör och Hässleholm). Projektet Pågatåg Nordost fick uppdraget av sina medlemskommuner att skapa förutsättningar för nya tåglinjer utgående från Hässleholm som gemensam knutpunkt. Dessa linjer är Hässleholm–Markaryd samt Hässleholm–Alvesta–Växjö. Satsningen innebar 13 nya stationer inom Pågatåg Nordost. År 2011-2014 byggdes stationer i Sösdala, Ballingslöv, Hästveda, Killeberg, Bjärnum, Vittsjö, Önnestad, Fjälkinge och Tjörnarp i Skåne län samt i Diö, Vislanda, Gemla och Markaryd i Kronobergs län. 15 december 2013 startade pågatågtrafiken mellan Hässleholm och Markaryd, med stopp i Bjärnum och Vittsjö, samt mellan Kristianstad och Bromölla med stopp i Fjälkinge. Likaså öppnades Önnestads station mellan Hässleholm och Kristianstad. Samtidigt startade en ny lokaltågslinje mellan Hässleholm och Växjö med uppehåll vid nio mellanliggande stationer. Denna trafik drivs dock som Krösatåg, vilket är Jönköpings läns/Kronobergs läns varumärke. Sista stationen som togs i bruk i projektet Pågatåg Nordost var Tjörnarps station (pågatågslinjen Malmö-Kristianstad) som invigdes den 14 december 2014. Pågatåg Nordost har därefter fått nya uppdrag (Pågatåg Nordost 2.0) såsom att skapa förutsättningar för att. Enligt ett avtal från 2010 mellan Malmö kommun och Skånetrafiken öppnades den 9 december 2018 en pågatågslinje som går runt Malmö, och har sträckningen Malmö central–Östervärn–Rosengård–Persborg(–Fosie)–Svågertorp–Hyllie. Ett tåg i timmen byter nummer i Hyllie och fortsätter som reguljärt Pågatåg till/från orter som Kävlinge eller Kristianstad via Citytunneln. Det fortsätter alltså Hyllie–Triangeln–Malmö central och sedan vidare längs Södra Stambanan. Det andra tåget är en lokal pendel. På grund av trängsel i Citytunneln, främst vid Triangeln (stationen byggdes enbart med en plattform och två spår i motsats till Hyllie och Malmö C Nedre som båda har fyra spår och två plattformar) går tågen inte oftare än två per timme, vilket är ganska glest för en tåglinje inom en storstad. Linjen kallas officiellt "Pågatåg på Kontinentalbanan" av Skånetrafiken, men benämns ofta som "Malmöringen" i press och kommunal kommunikation. Linjen ter sig på kartor och i annat informationsmaterial som en ringlinje tack vare förlängningen från Hyllie, men är ingen sann ringlinje av flera skäl. Dels trafikeras helt olika spår vid Malmö C Övre respektive Nedre - linjen bildar alltså ingen cirkel. Dels passeras Malmö C Nedre enbart som del av annan Pågatågslinje även när det fysiska tågsättet startar eller slutar vid Malmö C Övre. Malmö kommun har tagit på sig det ekonomiska ansvaret för trafiken, då Skånetrafiken kräver en kostnadstäckning på minst 50 procent, något som den nya pågatågslinjen inte kommer upp i.
Båstads station
Båstads station är en järnvägsstation i Båstads kommun, Skåne län (på Hallandssidan av landskapsgränsen), belägen i Hemmeslövsområdet vid Västkustbanans sträckning mellan Laholm och Ängelholm. Avståndet till centrala Båstad är omkring 4 kilometer − bussförbindelser finns. Stationen togs i bruk i samband med trafikstarten genom Hallandsåstunneln den 13 december 2015. Stationen invigdes den 8 december 2015 av Bo Wendt (Bjärepartiet, kommunstyrelsens ordförande i Båstads kommun), Lena Erixon (Trafikverkets generaldirektör) och Lennart Andersson (regionchef Trafikverket Syd). Tågen som stannar vid stationen tillhör Pågatågen (Halmstad–Ängelholm–Helsingborg) och Öresundståg (Göteborg–Helsingborg–Malmö–Köpenhamn–Helsingör). Sedan juni 2020 körs det också fjärrtåg sommartid Stockholm-Båstad av MTRX. Den nya stationen ersatte och fick samma namn som den gamla stationen vid den tidigare linjesträckningen över Hallandsåsen. Den stationen invigdes den 21 augusti 1885 och låg närmare centrala Båstad. Stationen har fyra spår, varav två spår vid plattform och två utan plattform för passerande tåg. Utformningen baseras på krav för höghastighetsbanor eftersom banan är förberedd för 250 km/h, en hastighet tåg inte får ha då de passerar förbi plattformar. I april 2017 kritiserades stationen av DHR för bristande tillgänglighet och lång gångväg trots att den var nybyggd (DHR önskade hissar). Sedan 2015 trafikerar Hallandstrafiken och Skånetrafiken stationen med linjer till Båstad, Östra Karup, Norrviken och Laholm.
Lokaltåg
Lokaltåg är normalt persontåg som betjänar begränsade områden. Det finns inga skarpa gränser mellan dessa och andra typer av tåg, men några karaktäristika kan vara tätare uppehåll och därmed lägre medelhastighet samt enklare motorvagnsfordon ofta utan klassindelning. I Sverige bedrevs lokaltågstrafik tidigare av Statens Järnvägar (SJ) och andra järnvägsföretag som en integrerad del av deras övriga trafik. Numera är den lokala persontrafiken på järnväg alltid en uppgift för länstrafikbolagen. Därför går lokaltåg i princip inom ett län, möjligen till en större ort i angränsande län. Lokaltågstrafik utförs vanligen på Trafikverkets nät med länstrafikbolaget som huvudman och med ett järnvägsföretag (tågoperatör) som entreprenör. I Stockholms län har länstrafikbolaget SL även trafik på egna spår. Lokaltåg som betjänar storstadsregioner kallas ofta pendeltåg, i Sverige särskilt i Stockholm och Göteborg. Norrköping/Linköping kallar också sina lokaltåg för pendeltåg, men de i Skåne istället kallas Pågatåg. Utländska lokaltåg kallas på svenska oftast pendeltåg, medan de heter lite olika i olika länder. Det kan vara ett namn som "S-Bahn", eller en förkortning som "RER", eller inget särskilt som runt London. Ett mellanting mellan lokaltåg och fjärrtåg är regionaltåg. Lokala tåg för godstrafik förekommer också och kan trafikera både särskilda industrispår och huvudjärnvägar och fungerar som matartåg. I framförallt USA, men även i Sverige, finns speciella järnvägsbolag som specialiserat sig på denna trafik, så kallade shortliners. Flera av dem kan också betecknas regionaltåg eller pendeltåg. Göteborgs pendeltåg (Västra Götalands län och Kungsbacka kommun). Krösatågen (Jönköpings län och in i angränsande län). Pågatågen (Skåne län och in i angränsande län). Tågen på Roslagsbanan (Stockholms län). Tågen på Saltsjöbanan (Stockholms län). Stockholms pendeltåg (Stockholms län och in i angränsande län). Upptåget (Uppsala län och in i angränsande län). Västtågen (Västra Götalands län och in i Jönköpings län.). Östgötapendeln (Östergötland). Huvudstadsregionens närtrafik (Nylands landskap samt regionaltågänliga tåglinjer R, H och T till Riihimäki i Egentliga Tavastland och Z-tågen till Lahtis i Päijänne-Tavastland. Elmotortågdrivna regionaltågen i södra Finland: R-tågens fortsatta turer från Riihimäki fram till Tavastehus (Egentliga Tavastland) och Tammerfors (Birkaland) och Lahtis (samt Kouvola (Kymmenedalen), en del turer också Z-tågen via Lahtis direktbana)). Matartågen från Kotka hamn till Kouvola. Matarrälsbussar (Dm12, på tidtabellen "regionaltåg") på några sträckor, främst Hangö-Karis och Parikkala-Nyslott (andra sträckor är mer regionaltågänliga med färre haltpunkter och turer).
Hallandstrafiken
Hallandstrafiken AB sköter kollektivtrafiken i Hallands län (förutom i Kungsbacka kommun, där Västtrafik sköter lokaltrafiken). Hallandstrafiken arrangerar nästan 50 000 resor i Halland varje dag. Trafikföretagen som Hallandstrafiken har avtal med, kör varje år mer än två miljoner mil i Hallandstrafiken regi. Detta inkluderar busstrafik, Öresundstågen, Pågatåg, Västtåg och Krösatågen. Hallandstrafiken är dessutom bokningscentral för länets sjukresor och färdtjänstresor i Laholms, Halmstads, Falkenbergs, Varbergs och Hyltes kommuner. Bolaget ägs av Region Halland och huvudkontoret ligger på Holgersgatan 29 i Falkenberg. Hallandstrafiken har hand om landsbygdstrafiken med buss i länet (utom Kungsbacka kommun) och stadstrafiken i Varberg, Falkenberg, Halmstad och Laholm. Tåg körs på tre sträckor. I Hallandstrafikens biljettsortiment finns fem olika biljetter. Öresundståg och Pågatågen på Västkustbanan. Västtågen på Viskadalsbanan. Krösatågen på HNJ-banan.
Landskrona station
Landskrona station är Landskronas järnvägsstation. Den öppnade i januari 2001 och ligger utmed Västkustbanan. Stationen trafikeras av Skånetrafikens pågatåg och öresundståg. Stationen har förbindelse med Landskronas centrum med hjälp av trådbussar. Stationen har två plattformar, en sidoplattform och en mellanplattform. För att ta sig mellan plattformarna finns trappor och hissar. Fram till 2001 var stationen i Landskrona en säckstation i stadens centrum. I samband med att man började bygga ut Västkustbanan till dubbelspår byggdes en ny dubbelspårig järnväg mellan Kävlinge och Helsingborg som gick utanför Landskrona centrum. En ny station, vid namn Landskrona Östra, anlades strax utanför tätorten. Den gamla säckstationen heter numera Landskrona godsbangård och trafikeras enbart av godståg. För att Landskronaborna skulle kunna ta sig från stadens tätort till den nya stationen invigdes det i september 2003 en trådbusslinje mellan tätorten och stationen. Trådbussarna ansluter till ett resecentrum vid Skeppsbrokajen som invigdes 2009. Stationen i centrum byggdes av Landskrona-Eslövs Järnvägsaktiebolag i samband med järnvägen mot Eslöv. Stationshuset ritades av Claes Adelsköld och invigdes 1865. Stationen ligger centralt i Landskrona och sedan 2001 trafikeras den enbart av godstrafik. Stationen trafikeras av de lokala pågatågen och regionaltågen öresundståg. Pågatågen körs med timmestrafik under hela trafikdygnet med förstärkning till halvtimmestrafik under rusningstrafik. Öresundstågen körs med timmestrafik under hela trafikdygnet med ytterligare 2 tåg per timme i rusningstrafik. Lokaltrafiken utgörs av fem av Landskronas stadsbusslinjer, varav nr 3 körs med trådbuss, den enda i Sverige. Utöver detta så stannar även ett antal regionbussar här. Busstationen består av 8 lägen varav läge A, B, C och D används för stadsbussar, och läge E, F, G och H används för regionbussar samt fjärrbuss och ibland ersättningsbussar. Samtliga hållplatslägen är utrustade med separata busskurer, med tillhörande tak och bänkar. Biljettförsäljning sker via Skånetrafikens biljettautomater på plattformarna. Dessutom finns en väntsal som är inhyst i Pressbyrån där kiosken säljer Skånetrafikens kort och biljetter.
Hanna från Arlöv
Hanna från Arlöv är en proggsång från 1974 av Nationalteatern på albumet Livet är en fest, skriven av Ulf Dageby och framförd av Maria Grahn. Sången handlar om en ung flicka som sommarjobbar på ett tvätteri, och som är sångens berättarröst. Hon träffar där "Hanna från Arlöv", en kollega som beskrivs som en "kärring", "tant på femti år" och "kommunist". Hanna, som bland annat är upprörd över tvätterichefens "profit" organiserar i sången en vild strejk i protest mot att de inte har någon fläkt på tvätteriet trots att det är mycket hett ("fyrtio grader varmt") där. Strejken leder till att tvätteriet får en fläkt, om än en liten och ynklig, men protesten i sig imponerar på den unga tjejen som konstaterar att "jag lärde mej att fajtas". Sången har flera gånger använts som en symbol i svensk facklig och politisk retorik. Den norska gruppen Amtmandens døtre spelade in en norskspråkig cover på låten med titeln Anna fra Kløfta (1975). Sångtexten inspirerades av en intervju med den då 51-åriga tvätteriarbeterskan Hanna i KFML(r)-tidningen Proletären i början av valrörelsen 1973, där hon bland annat klagade över att det var outhärdligt hett på det tvätteri i Arlöv utanför Malmö där hon arbetade. 1996 hade Sydsvenskan lokaliserat verklighetens Hanna, som hette Hanna Löv, och intervjuat henne. Det visade sig då att Hanna var mycket stolt över att ha inspirerat till sången, men att det fanns påtagliga skillnader mellan verklighetens och sångens Hanna. Hanna Löv avled 2005. Ett av de nya pågatågen av typen X61 har givits namnet Hanna från Arlöv. Hanna Löv bodde i Malmö och inte i Arlöv. Tvätteriet på Strömgatan i Malmö låg dock mycket nära Arlöv. Ingen strejk hade skett under den tid Hanna Löv arbetat på tvätteriet, och hon hade inte agerat strejkledare. Hanna Löv var socialdemokrat, hade aldrig varit kommunist, och ansåg sig heller inte särskilt intresserad av politik. Någon fläkt hade aldrig installerats, trots hettan på tvätteriet. Trots sångens uttalanden om "profit" var tvätteriet statligt vid tiden för intervjun, och tillhörde Förenade Fabriksverken (FFV).
Simrishamn
År 1923 anlade stadsträdgårdsmästaren Börge Pontoppidan Rosentorget, en cirka 1500 m² stor gräsmatta i stadsdelen Stadshagen. Hamnen är framför allt en fiskehamn men tidvis har även färjetrafik till Allinge på Bornholm bedrivits. Det finns tre hamnar i Simrishamn. I staden har Björkegrenska rederiet haft sitt säte. Under 40 år före första världskriget var rederiet ett av Sveriges största segelfartygsrederier. Mellan Simrishamn och Tomelilla blev 1882 en järnväg (ångspårväg) klar (Simrishamn-Tomelilla Järnväg), som 1896 sammanslogs med Malmö-Tomelilla Järnväg och blev Malmö-Simrishamns Järnväg. Det gjorde att Simrishamn fick bra förbindelser med både Ystad och Malmö. Stationshuset byggdes 1883 och är ett tvåvåningshus i tegel. 1926 fick Simrishamn ännu en hållplats, kallad Simrishamns hamn, i och med att det hade byggts spår ner till hamnen. Till denna brukade den främre delen av tågen köra för att släppa av passagerarna till Bornholmsfärjorna. Denna hållplats lades ner 1972. Sedermera försvann godstrafiken från järnvägen och persontrafiken på banan mellan Tomelilla och Malmö försvann 1970, istället nåddes Simrishamn via Ystad. Passagerartrafiken upprätthölls av dieselmotorvagnen Österlenaren. År 2003 togs dock Österlenaren ur bruk och Pågatågen började trafikera järnvägen Malmö-Ystad-Simrishamn efter en omfattande ombyggnad och elektrifiering av banan. I framtiden kan Simrishamn komma att få en nygammal järnvägsförbindelse med Malmö. Planer finns på att återuppbygga järnvägen Malmö-Sjöbo-Tomelilla-Simrishamn, se Simrishamnsbanan. Sin första telefonledning fick Simrishamn 1887. Staden har tidigare levt väldigt mycket på fisket och rederinäringen. Skånemarknaden under tidig medeltid blev orsaken till stadsbebyggelsens framväxt. Det medeltida sillfisket var av mycket stor betydelse och det är i tyska Hansestäders handlingar Simrishamns främst nämns i medeltida dokument. Under 1600- och 1700- talet var det spannmålshandel mot Blekinge, främst Karlshamn och Karlskrona, med returfrakter med trävirke. Simrishamn hade också export av kryddor, främst kummin, till främst Karlskrona. Den kambriska sandstenen exploaterades i stenbrott och användes bland annat till fästningsarbeten i Landskrona. Under 1800-talets senare årtionden utvecklades bondeseglationen till att bli handel på världshaven. Epoken inleddes med mindre fartyg byggda i mindre skala som gick i Nordsjöfart och fraktade bland annat Norrlandstimmer till England med kol i returfrakterna. Senare köpte man andrahandstonnage, som tack vare lägre svenska löner, kunde användas på handelsrutter till fjärran Östern och över Atlanten. I Simrishamn växte också fram en stor garveriindustri, Ehrnbergs läder, som dominerade stadens näringsliv från 1800-talets slut till första halvan av 1900-talet. Tidvis hade fabriken över 600 anställda.. Fisket hade i huvudsak blivit husbehovsfiske efter den medeltida storhetstiden men i samband med första världskriget ökade fisket i betydelse. Hamnen hade byggts om i början av 1900-talet men rederinäringen lades ner. Många sjömän lämnade för större sjöfartsstäder men många som stannade kvar tog upp fisket igen. Efter andra världskriget moderniserades fisket med större båtar. Under flera perioder fram till 1980-talet hade Simrishamn Sveriges största fiskeflotta och var en av Östersjöns största fiskehamnar. Kvoter och regleringar samt brist på fisk har gjort sitt till för att hålla nere östersjöfisket på låga nivåer. Numera är det i huvudsak jordbruksnäringen och viss småindustri förutom den stora turismen som håller bygden igång. Hamnen som alltid betytt mycket för stadens näringsliv byggdes ut senast 1998 med muddring och farledsfördjupning. Simrishamns hamn blev mottagningshamnen för gotländska sockerbetor sedan Gotlands sockerbruk lades ned och gotländska betor istället började köras till sockerbruket i Köpingebro. Verksamheten upphörde 2006 när sockerbruket i Köpingebro avvecklades.
