Göran Wärff
Göran Adolf Henry Wärff, född 17 september 1933 i Slite i Othems församling på Gotland, död 17 maj 2022, var en svensk glaskonstnär och formgivare. Göran Wärff var son till apotekaren Harry Wärff och textilläraren Inga Nyberg. Han bedrev arkitekturstudier vid Technische Hochschule i Braunschweig i Tyskland 1956–1958 och konsthantverk vid Hochschule für Gestaltung Ulm 1958–1959 samt måleristudier i London. Göran Wärff var 1960–1972 gift med Ann Schaefer (född 1937), med vilken han fick döttrarna skulptören Hanna Wärff Radhe (född 1961) och grafiska formgivaren Amanda Wärff (född 1963). Från 2000 till sin död var han gift med Lena Nilsson Wärff (född 1948), med vilken han fick en tredje dotter (född 1980). Tillsammans med dåvarande hustrun Ann Wärff arbetade han som formgivare på Pukebergs glasbruk 1960–1964. Från 1964 arbetade de under Erik Rosén på Kosta glasbruk (från 1975 Kosta Boda). De fick 1968 Lunningpriset för gemensamt formgivna bruksglas, bland andra servisserien Brava. Separat ställde han bland annat ut på Form i Malmö och på Varbergs museum. Han medverkade i ett stort antal konsthantverksutställningar på bland annat Liljevalchs konsthall, Röhsska konstslöjdmuseet och i Malmö, Karlstad samt Varberg. Han har utfört ett antal offentliga konstverk, bland andra i Sydneys operahus 1976 och dopfunten i glas i Växjö domkyrka. En av hans servisglasserier för Kosta är Rondo. Han arbetade även med formgivning av barnmöbler i trä utförda i en robust och fantasifull stil. Wärff är också känd som formgivare till Jerringpriset, den stora glasskålen som delas ut till vinnaren av priset med samma namn. Wärff finns representerad vid Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska museet, Malmö museum, Smålands museum, Kulturen, Hallands kulturhistoriska museum, Nordiska museet, Tekniska museet, KODE kunstmuseer og komponisthjem, British Museum och Victoria and Albert Museum.
Stephan Gip
Stephan Gip, född 5 april 1936 i Överluleå församling, är en svensk formgivare, inredningsarkitekt och tecknare. Hans mest kända möbeldesign är Robust från 1962 som har blivit en klassiker bland barnstolar. Den har sålts i över 200 000 exemplar och produceras fortfarande 2018 men försäljningen stoppades tillfälligt 2019. Stephan Gips examensarbete vid Högre konstindustriella skolan (idag Konstfack) i Stockholm 1961 var barnmöbler i bok. Efter examen kom han till företaget Skrivrit och började rita barnmöbler för institutioner, daghem och förskolor. Gips ambition var att inte rita "förkrympta vuxenmöbler" utan möbler speciellt utvecklade för barn. De togs fram efter måttstudier i samarbete med utvecklingspsykologen Stina Sandels vid Barnpsykologiska forskningslaboratoriet på Kungsholmen i Stockholm. Resultatet blev ett mycket uppskattat barnmöbelprogram, "BA-serien", som tillverkades i oljad bok och visades för en större publik på NK-bo. Möblerna kunde staplas och skjutas i och under varandra och krävde då minimal plats när de inte användes. Vid samma tid skapade Gip även den höga barnstolen "Robust" som fick stor uppmärksamhet. Meningen var att barnet skulle kunna sitta i samma höjd vid matbordet som föräldrarna och så bättre kunna delta i familjelivet. Robust tillverkades av möbelfabrikanten AB Herbert Andersson i Gärsnäs. Den hade den för stolen typiska runda trästaven med en stor röd och gul kula samt en läderrem i framkanten som framglidningsskydd. Stolen kunde användas av barn upp till femårsåldern om man tog bort trästaven och läderremmen. Till Robust fanns även låga stolar och bord samt en våningssäng. Stolen har genom åren anpassats till gällande möbelnormer, även EU:s, och tillverkas än idag. Numera ligger den för eget montage i platt paket. Robust är verkligen robust. Den kan belastas med 70 kg och klarar 87 000 fall utan att gå sönder. Stolen finns i den permanenta utställningen för nutida design vid Nationalmuseum i Stockholm. I mitten av 1960-talet presenterade Gip en serie uppblåsbara sittmöbler under namnet "Blow-Up". De producerades i mjuk PVC av Hagaplast AB och marknadsfördes som "En stol att blåsa upp" – "En extrastol" – "En stol till stranden, vattnet, trädgården eller där Ni vill sitta skönt". Köparen kunde själv blåsa upp dem med hjälp av dammsugare eller en pump. I motsats till Gips robusta barnmöbler blev "Blow-Up" en typisk slit- och slängprodukt som man skulle kasta när den gick sönder eller när man tröttnat på den. Dock följde ett lagningskit med på köpet i fall det skulle bli hål. I tidskriften Form nr 9 från 1967 presenterades Gips blås-upp-möbler med en färgbild på omslaget och flera artiklar om Grips PVC- och pappmöbler. Gip samarbetade även med pappersproducenten Mo och Domsjö AB. Tillsammans lanserade de fibermöbler bestående av byggbara sitt- och bordelement. Möblerna kom i delar i platta kartonger. De kunde lätt monteras ihop utan skruvar och stabiliserades genom en sorts "cellkartong-insats" som gjorde dem stabila. Med Perstorp AB utvecklade Gip under 1960-talets slut möbel-i-möbel konceptet "P-sängen" (P som i Perstorp), som var en lekmöbel för vuxna. Denna tvåvåningssäng i form av en oktogon och med yta av plastlaminat i klara färger, bildade ett rum i rummet. Den liknande en koja, där bottenvåningen var avsedd för samvaro medan övervåningen fungerade som en dubbelsäng. Till serien hörde även "P-stolen", en liggfåtölj med många kuddar. P-sängen och P-stolen presenterades 1967 vid Svenska Slöjdföreningens idéutställning Ordet är färg. Gip är representerad vid bland annat Nationalmuseum och Moderna museet.
