Dans
Dans (showdans) är i grunden koordinerade kroppsrörelser, ofta rytmiska och till musik. Varje rörelse innehar möjligheten att vara en dans. Hos många naturfolk och i äldre tider har dansen varit en viktig beståndsdel i den religiösa kulten. I modern tid förekommer dans dels som konstprestation, dels som sällskapsnöje i många växlande former. Dans är ett ganska bra sätt att motionera, eftersom den ger styrka, smidighet, kroppskännedom och ökat blodflöde. I djurvärlden finns dessutom otaliga former av parningsdans som syftar till att förbereda för parning. Redan i äldsta tider firades högtidliga tilldragelser med dans. Egyptiernas präster uppförde danser vid de tillfällen då en ny Apis blivit funnen och då en död Apis begravdes. De bibliska berättelserna omtalar att judarna ofta genom dans gav uttryck åt triumf eller glädje. Grekerna högtidlighöll religiösa tilldragelser med dans och genomförde även krigsdanser. Vid deras gästabud utfördes dansen av lejda dansörer, eftersom det ansågs vanhedrande för de grekiska medborgarna att dansa vid sådana tillfällen. För övrigt utvecklade sig den offentliga dansen hos grekerna till en verklig konst (orkestik), som innefattade ett plastiskt åtbördsspel och stod i nära samband med musiken och poesin. Hos romarna utgjorde dansen i äldre tider en huvudbeståndsdel av de religiösa festerna, vid vilka även högt stående män dansade. På skådebanan idkades dans av histrionerna, som även med livliga åtbörder sökte underhålla åskådarna. Bland indierna dansar både män och kvinnor, dock vanligen mest de senare. Naturfolkens danser har en högst skiftande karaktär, allt eftersom folken är mer eller mindre vilda, mer eller mindre krigiska. Bland forntidens nordbor idkades dans sannolikt redan under hednatiden. Med bestämdhet vet man att dansen var ett omtyckt nöje i början av 1100-talet. Den utfördes under ackompanjemang av visor, vilka sjöngs av de dansande själva, män och kvinnor. Ofta hade var och en av de dansande en roll att utföra, och dräkterna tycks stundom ha varit anpassade efter rollerna. Sådana med åtbördsspel förenade danser förekommer ännu på Färöarna. Ett slags dans efter instrumentalmusik lär ha varit i bruk på 1300-talet. Sällskapsdanserna uppkom sannolikt i början av den nya tiden och utbildades huvudsakligen av italienarna och fransmännen. Under tidernas lopp har de undergått många förändringar. På 1600- och 1700-talen utfördes de med avmätta och sirliga steg, sedermera fick de en livligare takt, och slutligen erhöll de den snabba fart, som nu är allmän. Olika folkdanser förekommer runt om i världen. Ofta är de förknippade med en viss kultur eller ett visst land. Några exempel är Sverige: Jössehärads-polskan, Norge: hallingen, Spanien: fandangon, Italien: tarantellan, Skottland: the reel. Dans delas ofta upp på antalet utövare, solodans, pardans eller gruppdans. Dans kan också delas upp på skälen till dansen, ceremoniell dans, tävling, erotisk dans, sällskapsdans, uppvisningsdans etc. Många tidiga former av dans och musik skapades och framfördes tillsammans. Mest ursprunglig är kanske den individuella dansen som hos sanfolket. Långdans och ringdans anses mycket ålderdomliga. Pardansen är en förhållandevis sen dans, först som turer i överklassens uppställningsdanser, senare som självständiga danser (i Sverige polska, vals mm). De första "moderna" pardanserna utvecklades i USA: foxtrot, one-step. Denna parvisa utveckling har fortsatt genom tiderna med dans- musikstilar som, vals, salsa och hiphop. Vissa stilar har däremot inte alls den kopplingen till exempel klassisk musik, klassisk balett och samtida dans. Även om det ofta dansas till musik så kan den också framföras utan, antingen genom att den skapar sitt eget ackompanjemang som stepp eller helt utan. Dans kan även vara ett sätt att uttrycka känslor med hjälp av musiken. Danssport är officiellt sett som en idrottsgren av internationella olympiska kommittén (IOK).
Vogue (dans)
Det finns fem huvudelement inom Vogue Fem: hand performance, catwalk, duckwalk, floor performance och dips och drops. Under icke-officiella uppträdanden kan även snurrar eller piruetter ingå som element, men på Vogue-tävlingar och baler bedöms endast de fem ursprungliga. Vid ett Vogue Fem-battle ska dansarna visa upp alla fem element på ett underhållande sätt. Runway är en av subgenrer inom vogue och syftar på mannekängernas catwalk, där utövarna tävlar om vem som går snyggast på catwalken. Ofta har dessa tävlingar en för kvällen obligatorisk klädkod. Ballroom-scenen har utvecklats till en nationell underground-danssport med stora baler i olika regioner. New York fortsätter att vara balscenens mecca, liksom för dansstilen i stort, men det förekommer också andra viktiga städer. I Mellanvästern är Chicago och Detroit de främsta, med Atlanta, Charlotte, Dallas och Miami är de viktigaste städerna i Sydstaterna. På västkusten är det främst Los Angeles och Las Vegas medan Östkusten domineras av Baltimore, Washington D.C., Connecticut, Philadelphia, Pittsburgh och Virginia. Ballroomkulturen och vouging har även spridit sig runt om i världen. Städer och länder med stark balkultur är bland andra Helsingfors i Finland, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Kanada och Mexiko. Även i Sverige finns en Ballroom-community, om än spridd över landet. I London utbröt den 13 juni 2016 ett spontant Vogue-battle på öppen gata i gaykvarteret Soho, i samband med minnesstunden för de som föll offer vid massakern på en gayklubb i Orlando, Florida. Vogue blev allmänt känt kring 1990 genom Madonnas låt och musikvideo "Vogue". Madonna blev inspirerad av voguedansarna och koreograferna Jose Gutierez Xtravaganza och Luis Xtravaganza som introducerade vogueing för henne på klubben Sound Factoryi New York. 1990 släpptes även dokumentären Paris Is Burning vilken vann stora jurypriset vid Sundance filmfestival 1991, vilken skildrar delar av voguekulturen. Många artister har därefter använt vogue i sina dansnummer. I musikvideor och på konserter med exempelvis svenska sångaren Hanna Lindblad och brittiska sångaren FKA twigs förekommer återkommande smakprov på vogue. Transpersonen Leiomy "Wonderwoman" Maldonado, medlemmen i gruppen Vogue Evolution, har skapat en egen signaturrörelse som kallas Leiomy Lolly. Rörelsen förekommer i Britney Spears video till "If U Seek Amy", i Beyoncé och Lady Gagas video till "Telephone". Leiomy medverkar även själv som vogue-dansare i Willow Smiths video till låten "Whip My Hair". Flera musikvideor visar upp voguens karaktäristiska "dipp", som i Lil Mama och Chris Browns video till "Shawty Get Loose", i Chris Browns video "Kiss", Christina Milians video till "Dip It Low", Beyoncés video till "Get Me Bodied", Michael Jacksons "Remember the time", Yelles video till "Complètement fou" och Kat DeLunas video till "Drop It Low". Voguing förekommer också på film, tv och i digitala medier. Maskeradbalsscenen i filmatiseringen av Fantomen på operan innehåller element av vogue. Dessutom finns flera populära YouTube-videor och kanaler, som BallroomThrowbacks, JackMizrahi, och TheLunaShowNY, som alla har återkommande vogue-klipp. Under 2013 släppte svenska synthpopduon Icona Pop en musikvideo till låten "All Night", där temat är inspirerat av filmen Paris is Burning med vogue-battles. Singeln finns med på albumet "This Is... Icona Pop". I maj 2013 använde det sydkoreanska pojkbandet Shinhwa dansstilen till sin låt "This Love". Dansen kan också ses i Gorgon Citys musikvideo till låten Go All Night. Hand performance ("handutförande") ärörelser med armar, handleder, händer och fingrar. Catwalk innebär att gå upprätt likt en mannekäng. Duckwalk ("ankgång") innebär att ta sig fram på huk, med snärtande kickar och hasande rörelser vilket kräver mycket balans.
Amatör
En amatör, av franska amateur (ursprungligen från latinets verb amare, som substantiv amator, "en som älskar"), är en person som ägnar sig åt en verksamhet av eget intresse utan att ha den som yrke – motsatsen till professionell. Gränsen kan definieras antingen genom utbildnings- och erfarenhetsnivå, eller genom inkomstnivå. Amatörbegreppet har spelat stor roll inom idrotten då många av de mest prestigefyllda tävlingarna (däribland OS) fram till 1980-talet var reserverade för amatörer. Denna strikta indelning härstammar från 1800-talet. Den som tog emot pengar för sitt idrottande utöver kostnadsersättningar stängdes av antingen på en viss tid eller på livstid beroende på penningsumma. En del länder, särskilt i östblocket, kringgick reglerna genom att ge idrottarna anställning (oftast som officerare) där de kunde träna på arbetstid. Samtidigt har en del alpinskidåkare avstängts för att de varit skidlärare, alltför grenspecifikt för att inte räknas som professionellt. En del kända idrottare har blivit avstängda för brott mot amatörreglerna. Till exempel Jim Thorpe OS-vinnare år 1912, för att han deltagit i proffsbaseball i liten utsträckning. Även Gunder Hägg, på livstid 1946, för att ha tagit emot prispengar från galaarrangörer. Se även sportens historia. Amatör- och proffsklasser finns än idag i bland annat boxning och danssport. Inom kulturområdet talar man om professionella kulturutövare och personer som ägnar sig åt amatörkultur. De professionella utövarna har, något förenklat, lön för att arbeta med kultur. De som är aktiva inom amatörkulturen gör det utifrån ett ideellt engagemang. En individ kan vara professionell utövare och samtidigt vara engagerad inom amatörkulturen på sin fritid. Det är också vanligt att professionella kulturutövare och företrädare för amatörkulturen samarbetar i olika kulturprojekt och -evenemang. Många av de nationella förbund som är aktiva inom amatörkulturområdet är medlemmar i Amatörkulturens samrådsgrupp. Inom film finns begreppet amatörfilm, ett vanligt förekommande exempel är filmer på internet, till exempel Youtube. Före modern tid var många forskare amatörer. Amatörer spelar än idag en viktig roll inom astronomin, se amatörastronomi. Amatörisering innebär att amatörer i allt större utsträckning övertar den kunskap och det arbete som tidigare utförts av yrkesmän. Detta sker bland annat inom den kulturella produktionen tack vare en allt mer ökad tillgång på avancerad teknik och enkel spridning via utvecklingen av Internet. Internet har blivit en växande arena för deltagarkultur och medborgarjournalistik, där både konstspridning och opinionsbildning (bland annat via sociala medier samt öppet producerade uppslagsverk (främst genom wiki-tekniken) till stora delar konkurrerar med traditionella massmedier. Ordet dilettant, efter italienskans dilettante, syftar i modern svenska oftast på en amatör i betydelsen "någon som sysslar med något utan nödvändig sakkunskap", motsvarande "nybörjare" eller "klåpare". Denna värderande betydelse av begreppet amatör finns också i svenska språket, som en sidobetydelse till grundbetydelsen om någon som verkar utan (ekonomisk) ersättning och/eller yrkesstatus. Amatör kan på svenska ibland även syfta på den franska grundbetydelsen "älskare". Då handlar det om en entusiast inom ett visst gebit.
