Dykning
Dykning är en aktivitet där en människa håller sig under vatten. Fridykning sker utan andningsgas, genom att dykaren andas in luft ovanför vattenytan innan dykningen sker. Dykning kan också ske med hjälp av andningsgas (till exempel luft, nitrox, trimix eller heliox). Vanligast är att man har med sig gasen i en eller två flaskor som bärs på ryggen. I äldre tid genomfördes dykning med hjälp av en dykarklocka. En lättdykare simmar fritt i vattnet, medan en tungdykare går på botten. Dykning kan bland annat ske som rekreation (sportdykning), för underhållsarbete (yrkesdykning) inom sjöfarten, Kustbevakningen och olika marina byggnadprojekt. Marinarkeologiska dykare finns för vrakundersökningar och forskning. Dessutom finns attackdykare och röjdykare inom Försvarsmakten. De första dykarna med luftförråd kan diskuteras vara de avbildade soldaterna på en assyrisk fris ifrån 900 f.Kr. Aristoteles beskriver cirka 350 f.Kr. hur uppochnervända grytor kan användas som luftficka under vatten. Under 1600- och 1700-talet användes dykarklocka för exkursioner under vattnen. Under 1800-talet tillkom dykardräkten. Denna har landbaserad lufttillförsel via pump och slang. Den i Sverige vanligaste förekommande typen är Siebe och Gormans dykapparat. Hjälmen är av koppar och tyngder hängs på bröst och rygg samt i skor. Hemska historier berättar om slangbrott där backloppsventilen inte fungerat och större delar av dykaren återfunnits i hjälmen och som "korvstoppning" upp genom slangen. Än idag förekommer dykardräkten i Kalle Anka-serier. Draegerapparaten är bland de första dyksystemen som är oberoende av ytsupport. Den har komprimerad luft i en behållare och system för luftrening. I slutet av 1942 färdigställde Emile Gagnan den första prototypen av dagens moderna, öppna, luftregulator. Jacques-Yves Cousteau och hans två kamrater Philippe Tailliez och Frederic Dumas testade prototypen i floden Marne. De första dyken dokumenterades och blev till filmen Par Dix-Huit Metres de Fond. Den nya uppfinningen blev väl emottagen i flottan och användes för att röja minor och ammunition efter krigets slut. 1950 fick Cousteau fartyget Calypso från Loel Guinness. Efter två år och över 1000 dyk hade filmen Den tysta världen premiär. Efter detta fick sportdykningen genomslag. 1958 bildades Svenska Sportdykarförbundet. Året därpå, i januari 1959 bildades det internationella Conféderation Mondiale des Activités Subaquatiques. Som första ordförande valdes Jacques-Yves Cousteau. Organisationens första femton medlemsländer hade 2005 utökats till 98. 1961 bärgades regalskeppet Vasa, en stor bedrift och bevis på framsteg inom konsten att vistas under vatten. Idag ser man hur avancerade andningsgaser, slutna system och dykdatorer blir mer lättillgängliga och med det hur teknisk dykning ökar i popularitet. Dykutbildningsorganisation.
Dykutrustning
Dykutrustning är den utrustning som en dykare behöver för att kunna andas, hålla värmen, bibehålla orienteringen, och genomföra sitt uppdrag under vatten. Olika typer av dykning kräver olika typer av utrustning. Den vanligaste typen av utrustning för andning kallas internationellt SCUBA (Self-Contained Underwater Breathing Apparatus), vilket innebär frisimmande dykare som bär sitt andningsförråd själv, ofta kallad grodman. Dykning med sådan utrustning kallas därför scubadykning. För att utföra ett säkert scubadyk bör följande utrustning ingå. Gasförrådet är den mängd andningsgas som dykaren har med sig under en enskilt dyk. Gasen kan förvaras i en eller flera dykflaskor som i sin tur kan ha olika volymer. Andningsgasen är vanligtvis luft, men det finns även andra gasblandningar av syre plus kväve och/eller helium. Syre-kväve-blandning med något högre syreinnehåll än vanlig luft kallas nitrox, en blandning av alla tre gaserna kallas trimix och en blandning av syre och helium kallas heliox. En regulator är en anordning som omvandlar ett högt gastryck till ett lägre. Inom dykningen används en regulator i två steg: Det första steget omvandlar gasen till ett tryck som är några bar högre än det omgivande trycket. Vid det andra steget (doseringsventilen) sänks trycket så att det motsvarar det omgivande trycket. Regulatorn monteras i kranen på flaskan. Blyvikter motverkar den naturliga flytkraften en person och dykutrustningen har så att man kan stanna under vatten utan att varken sjunka eller flyta. I kombination med luftkuddar som fylls på eller ur uppnår man med rätt vikt neutral, positiv eller negativ flytförmåga så att man kan sväva, flyta upp eller sjunka i vattnet. Blyvikterna kan bestå av hagel eller solida vikter. Vikterna är fästa så att man snabbt kan släppa dem i en nödsituation och därigenom få bättre flytförmåga. Vikterna sitter antingen på ett bälte, i fickor på dykarvästen eller i behållare på luftflaskorna. Har man en tjockare dykdräkt för kallare vatten kan tyngre vikter behövas, såvida inte den övriga utrustningen också väger mer, så som vid grottdykning. En torrdräkt kräver i regel mer bly än en våtdräkt. Dykvästen påminner om en väst och används för att avväga dykaren i vattnet. Västen har en inbyggd luftblåsa som expanderar när luft släpps in och ger dykaren ökad lyftkraft: dykaren stiger uppåt. När luft släpps ut minskar blåsans volym och dykaren sjunker. Västen används även för att bära flaskan. Slangen sitter på dykvästen och med den släpper man ut luft. Då man gör det skall slangen vara i det översta läget i förhållande till västen/dykaren. Därför måste slangen vara fri och lättåtkomlig under hela dyket. På den finns en knapp för inblåsning, och en för att släppa ut luft. man kan även blåsa in luft manuellt i slangen om automatiken inte skulle fungera, eller om luften skulle vara slut. På en del inflatorslangar kan man dra i slangen för att släppa ut luft, och några har ett munstycke som liknar ett andningsmunstycke. Då kan man lättare få tag på luft i västen och använda denna till några extra andetag i en nödfallssituation. Det är bra att ha sådana ventiler för att parkamraten eller du själv lätt kan komma åt och dumpa luft i dykvästen, om man får en okontrollerad uppstigning av någon anledning. De flesta nyare modeller av dykvästar har sådana ventiler, som vanligtvis sitter i höfthöjd längs sidorna, så de är lättåtkomliga både framifrån och bakifrån. Masken består av ett eller flera härdade glas monterade i en ram med silikon eller gummitätningar mot ansiktet. Dykmasken täcker nedre delen av pannan, ögonen, kindbenen och näsan. Under vatten måste masken tryckutjämnas för att kompensera för den ökande kompressionen på större djup, därför är det nödvändigt att den täcker näsan. Mäter djupet. Det finns både analoga och digitala djupmätare. Analoga djupmätare har en större felmarginal. Digitala mätare mäter ner på centimetern.
Fridykning
Fridykning är dykning under vatten, utan lufttuber eller annan andningsgas, utförd på ett enda andetag. Exempel på fridykningsaktiviteter är harpunfiske, pärlfiske, undervattensfotografering, apnea-tävlingar och snorkling. Utrustningen består av dykmask (cyklop), snorkel, simfenor, våtdräkt och viktbälte om förhållandena så kräver. För att utöva fridykning krävs inget certifikat eller utbildning, dock finns det en del faror i fridykning och det är därför viktigt att känna till riskerna, eller gå en utbildning. Många dykarklubbar har kurser i fridykning som resulterar i olika former av kursintyg, så kallade fridykarcertifikat, som finns i olika grader. Förutom själva dykningen finns ett antal sporter, främst utövade i bassäng, kopplade till fridykningen, till exempel fensim och undervattensrugby och framför allt apnea. Att människan klarar av att vara så länge under vattnet och kan bemästra sådana djup beror på bland annat på dykreflexen som finns hos oss och som aktiveras när vi dyker. APNEA (tävling i fridykning) är en sport som man har tävlat i sedan början av 1990-talet. Det handlar om att vara under vattnet så länge som möjligt med bara ett enda andetag. Tävlingsfridykning styrs för närvarande av två världsorganisationer: AIDA International (International Association for Development of Apnea) och CMAS (Confédération Mondiale des Activités Subaquatiques - World Underwater Federation) CMAS arrangerar även tävlingar i öppet vatten. Varje organisation har sina egna regler för att erkänna ett rekordförsök. De högsta rekorden oavsett organisation erkänns av Guinness. Det finns för närvarande 13 erkända grenar definierade av AIDA och CMAS. Alla discipliner kan utövas av både män och kvinnor. Det finns ytterligare tre kategorier som är inga tävlingsdiscipliner, där sätts det endast rekord vid separata rekordförsök. SSDF, Svenska Sportdykarförbundet, är ett specialförbund inom Sveriges Riksidrottsförbund. De publicerar officiella svenska rekord i fridykning utifrån resultat från både AIDA- och CMAS-tävlingar. Statisk apnea (STA) - Fridykaren håller andan så länge som möjligt och stilla i vattnet. Oftast flytande i en pool med ryggen uppåt. Dynamisk apnea, utan fenor (DNF) - Simma så långt som möjligt under vattnet utan fena/fenor, det vill säga bröstsim. Oftast i pool. (Även kallad klassisk stil på längden). Dynamisk apnea med monofena (DYN) - Simma så långt som möjligt under vattnet med en monofena. Oftast i pool. Dynamisk apnea med bi-fenor (DYNb) - Simma så långt som möjligt under vattnet med bi-fenor. Oftast i pool. SPE 100 meter (Speed Endurance Apnea) - Simma 100 meter under ytan på ett andetag på kortast tid. END 8x50 meters - Simma 400m på kortast tid. Tillåts andning vid varje 50 meters vändning. END 16x50 meters - Simma 800m på kortast tid. Tillåts andning vid varje 50 meters vändning. Konstant vikt, utan fenor (CNF) - Fridykaren simmar så djupt den kan efter en lina och sen upp igen. Fridykaren måste ha samma vikter både uppåt som neråt och dyket sker utan fena/fenor, det vill säga fridykaren simmar bröstsim ner och upp, Därav namnet Konstant vikt. (Även kallad klassisk stil på djupet). Konstant vikt med monofena (CWT) - Fridykaren simmar så djupt den kan efter en lina och sen upp igen. Fridykaren måste ha samma vikter både uppåt som neråt och dyket sker med monofena. Därav namnet Konstant vikt. Konstant vikt med bi-fenor (CWTb) - Fridykaren simmar så djupt den kan efter en lina och sen upp igen. Fridykaren måste ha samma vikter både uppåt som neråt och dyket sker med bi-fenor. Därav namnet Konstant vikt. Free immersion (FIM) - Fridykaren drar sig ner och upp efter en lina utan fenor. Jump blue (JB) - Maximalt avstånd runt en 15-meters kvadratiskt lina på ett djup av 10 meter. Inga fenor är tillåtna. Släde kan användas för nedstigning. Variabel (VWT) - Fridykaren åker neråt med tyngder men simmar upp med egen kraft.
Sportdykning
Sportdykning är en aktivitet som utövas främst i rekreationssyfte. För att utöva sportdykning bör man inneha ett dykcertifikat frånågon erkänd dykutbildningsorganisation. Jacques-Yves Cousteau anses av många vara fadern till dagens rekreationsdykning. Han var en fransk officer och tog fram den dykregulator som förser sportdykaren med luft ifrån en tryckflaska anpassat till omgivningens tryck. Olika organisationer utbildar sina dykare på olika sätt. Men i grund och botten kan man säga att man börjar med en grundutbildning som består av teori, pooldyk och uppdykning utomhus. Teorin består av kunskap om utrustning, risker med dykningen, att läsa dyktabeller, signaler som används i kommunikationssyfte under vattnet, fiskar och växter, samt information om vilka fortbildningsmöjligheter man har som dykare. Många organisationer kräver också att man klarar ett teoretiskt kunskapsprov. I poolen tränar man på övningar så som hantering av utrustning, ned- och uppstigning, problemlösning (till exempel slut på luft eller kramp), kommunikation och hovring. Ute i havet eller sjön ska de teoretiska och praktiska kunskaperna sättas ihop och man gör några dyk tillsammans som ett praktiskt kunskapsprov. Annan utrustning kan tillkomma beroende på vilken typ av dykning man ägnar sig åt. Dykning omgärdas av många påtagliga fenomen. Fysiker som beskrev några av dessa fenomen är. Informationen hämtad från Divers Community Scandinavia. När man dyker utsätter man kroppen för stora tryckvariationer. Detta kan i värsta fall leda till spruckna trumhinnor, squeeze, dykarsjuka eller luftemboli. Till detta måste man se upp för kvävenarkos och syrgasförgiftning på grund av det ökade trycket. Dagens sportdykare är efter utbildning väl informerade om riskerna och hur man undviker dem på bästa sätt, ändå sker det nästan varje år dödsolyckor i svenska vatten i samband med rekreationsdykning. ABC-utrustning, mask, fenor. baddräkt eller någon form av dräkt, kan vara våtdräkt, semidry eller torrdräkt med huva och handskar beroende på temperatur i vattnet. Flaska, eller flaskor med andningsgas. Regulator, levererar andningsgas från flaskan till dykaren. Manometer, mäter mängden luft som finns kvar i flaskan. BCD, dykväst som gör att dykaren kan hålla sig på önskat djup. Eller på ytan. Vikter, X antal kg bly som hjälper dykaren att sjunka när BCD:n töms på luft. Instrument för tid och djup, Kan vara djupmätare och klocka, bottomtimer, eller dykdator. Skärverktyg, exempelvis en kniv eller sax, att skära sig loss med om man fastnar. Snorkel, kan vara skönt att andas genom när man snorklar mot land om man kommer upp till ytan utan luft. Det är tungt att simma med dykutrustning. Kompass, gör det mycket enklare att hitta under vattnet. Visselpipa, att påkalla uppmärksamhet om man behöver hjälp på ytan. Lampa, För att lysa upp färger, skrevor eller under stenar, eller för nattdykning. Ytmarkeringsboj, Att skicka upp till ytan om man exempelvis inte hittar tillbaka till båten eller driver i strömmen så att båten man dyker från kan se var man befinner sig. Linrulle, med lina för att hitta tillbaka till utgångsplatsen, eller för att skicka upp en Ytmarkeringsboj. Skrivplatta, eller anteckningsblock för att skriva meddelanden till varandra eller anteckna under dyket. Refraktion ger en förstoring av vad dykaren ser under vattnet. Ljud fortplantar sig snabbare och dykaren får svårighet att lokalisera ljudkällor. Flytkraften påverkas av dykarens volym och förändras under nedstigning på grund av ökat tryck. Gasblandningen som dykaren andas kan bli giftig med ökat partialtryck.
