Golfens historia
En talesman för Royal and Ancient Golf Club of St. Andrews, en av de äldsta golfklubbarna i Skottland, har sagt att "Klubb- och bollspel har funnits i många århundraden, men golf som vi känner den idag, och som spelas över 18 hål, uppstod helt klart i Skottland.". Golfbanor har inte alltid haft 18 hål. Till en början lades golfhålen efter markens topografi, den ursprungliga banan i St Andrews bestod exempelvis av 11 hål som lades ut allt eftersom naturen tillät. Spelaren spelade dessa elva hål ut, för att sedan vända och spela samma hål baklänges tillbaka, det vill säga totalt 22 hål. Varje hål hade ett mål, en green, med ett hål som bollen skulle puttas i innan spelet fortsatte. Efter att bollen hade puttats i hålet byggdes liten sandhög, tee, där bollen placerades för nästa utslag. Sandhögen var placerad inom en klubblängd från föregående hål. 1764 bedömdes flera av hålen vara för korta och banan lades om till nio hål, en hel runda bestod därför efter detta av 18 hål. Från 1860-talet växte golfen i Skottland och England och efter att banorna tidigare endast legat vid kusterna byggdes även banor i inlandet. Vid sekelskiftet 1800-1900 fanns omkring 200 golfbanor i Skottland och England som hade byggts av bland annat privata klubbar, järnvägsbolag och kommuner. Sporten expanderade och den första klubben utanför Storbritannien, Royal Calcutta Golf Club, bildades i Calcutta 1829. Därefter bildades klubbar i Sydafrika, Australien, Kanada och USA av brittiska golfspelare som hade emigrerat till länderna. 1888 bildade skotten John Reid den första amerikanska golfklubben, St. Andrews Golf Club, i Yonkers, New York och vid det efterföljande sekelskiftet fanns över 1 000 golfbanor i USA. Engelsmannen Arthur Groom byggde 1903 en golfbana 900 meter över havet i Rokkobergen vilken blev Japans första golfbana. Den första golfklubben på det europeiska fastlandet var franska Pau Golf Club som bildades 1856 och där banan hade lagts ut av skotska officerare på semester. Den första tyska golfklubben var Wannsee i Berlin som bildades 1895. Den första klubben i Belgien, Royal Antwerpen, bildades 1888 och den första klubben i Österrike var Golf Club Wien som bildades 1901. Det första landet i Skandinavien där golf spelades var i Danmark på 1880-talet och den första golfklubben i landet var Köpenhamns Golf Klub som bildades 1898. I Sverige hade Edvard Sager och Robert Sager en 6-hålsbana vid Ryfors bruk i Västergötland. Sveriges första golfklubb, Gothenburg Golf Club (1891 - 1894) därefter som nr. två kom Göteborgs Idrottsförbunds Golfafdelning, bildades 1902. Oslo GK bildades 1924, Helsingfors GK 1932 och Reykjavik GK 1934. Under 1920-talet växte golfens popularitet med framför allt spelarna Bobby Jones och Walter Hagen som ofta fanns med i tidningar och radiosändningar. På 1950-talet ökade intresset mycket tack vare TV:s genombrott och att de stora spelarna, bland andra Arnold Palmer, ställde upp i de TV-sända tävlingarna. Golfen var till en början ett sällskapsspel för män som spelade efter egna regler. De första reglerna kom till efter att spelarna i The Honourable Company of Edinburgh Golfers beslutade om att spela om en silverklubba som hade skänkts av staden Edinburgh. De första golfklubborna som användes på 1400-talet var tillverkade med skaft och klubbhuvud av trä. Skaftet var lindat med sämskskinn. I början av 1700-talet kom de första metalltillverkade klubbhuvudena, och utslagsklubborna hade avlånga trähuvuden. Klubbhuvuden var till en början gjorda av hårda fruktträslag och senare persimon. I mitten av 1800-talet kom mer rundhuvade klubbor för att spelarna skulle klara att slå ur svåra lägen som hjulspår, hovavtryck och kaninhål. De första bollarna var gjorda av trä men ersattes på 1600-talet av fjäderbollar. 1848 kom guttaperkabollarna och ersattes i början av 1900-talet Haskellbollen som hade en hårdgummikärna.
Golfbana
En golfbana är en golfklubbs hela område för utövande av golf. Golfbanan består av så kallade hål, som är spelplanerna vid spel. En golfbana byggs alltid med nio hål i taget, och kan alltså bestå av 9, 18, 27 hål, och så vidare. Vattenhinder - Ett hinder som ligger i spelriktningen mot greenen. Ruff och semiruff - Ytor närmast fairway med högre klipphöjd än fairway. Out of bounds - Utanför banans gräns är spel inte tillåtet. Ofta finns där privat mark eller allmänna vägar. Bunkrar - Ett hinder som finns både på fairway (fairwaybunker) och vid greenen (greenbunker). Sidovattenhinder - Ett hinder som går längs spelriktningen mot hålet. Ett sidovattenhinder kan även övergå till att vara ett vattenhinder. Green - Ibland finns det två greener på ett hål. Den ena greenen brukar användas som provisorisk green (reservgreen) när den ordinarie greenen har tagits ur spel. Men oftast används den endast till spel på vintern. Flaggan - Flaggan sitter i hålet för att spelaren ska se hålets placering på längre avstånd. Hålet - Hålet, eller koppen, är den plats där sista slaget slås. När bollen har rullat i koppen är spelet på hålet avslutat.
Golf
Den första golfklubben som grundades utanför Storbritannien var "The Royal Calcutta Golf Club" i Indien 1829. 1873 grundades den första nordamerikanska golfklubben, nämligen Royal Montreal Golf Club i Kanada. Begreppet hål har inom golfen två betydelser. De flesta golfbanorna har 9 eller 18 hål varierande i längd från drygt 100 meter upp till nästan 600 meter. För de kortaste hålen (par 3) behöver en god spelare ett slag för att nå greenen, medan även en god spelare vanligtvis behöver tre slag för att nå greenen på de längsta hålen (par 5 - det finns också ett fåtal hål i världen som har par 6). Det kortklippta spelfältet på ett visst hål har benämningen fairway, medan det område, som har längre gräs eller ren naturmark har benämningen ruff. På fairway och/eller i anslutning till ruffen kan finnas olika former av hinder, dessa hinder är. För spel i anslutning till hinder finns särskilda regler. Greenen är den del av golfhålet, som omger hålet bollen ska ner i. Den är klippt extra kort för att möjliggöra att bollen ska kunna rulla längre sträckor. Greenens nerklippning och kondition kan variera beroende på svårighetsgrad på banan. Greenens hastighet mäts i stimp. Gränsen för en golfbana är oftast markerad med vita pinnar, varvid området utanför denna markering är out of bounds, vilket innebär att inget spel ska förekomma där. Man får heller inte röra på out of bounds markeringar, eftersom de markerar banan. Varje hål karakteriseras av sitt längdvärde, par. Par på ett golfhål är en längdbestämning enligt följande. Det finns även golfhål som har par sex men dessa är ovanligt förekommande. I Sverige finns par 6-hål exempelvis på Norrtelje GK, Sisjö GK, ForshagaDeje GK, Kungälv-Kode GK och Huvudstadens GK Lövsättrabanan. Vid de flesta golfbanor finns också ett antal andra funktioner som ett övningsområde där spelaren kan träna puttar, ett övningshål där man kan träna inspel, övningsbunkrar, samt ett område där man kan träna längre slag – en så kallad driving range. Bollarna plockas in av en bil, traktor eller specialfordon. Många golfklubbar bedriver också utbildning av nybörjare - unga som gamla - liksom instruktion som leds av en professionell instruktör. Golfreglerna är internationellt standardiserade och bestäms av Royal and Ancient Golf Club of St Andrews (Roch A) och United States Golf Association (USGA). USGA och Roch A har kommit överens om att USGA:s rätt att driva och upprätthålla golfreglerna är begränsad till USA och Mexiko. Reglerna uppdateras ständigt, och normalt revideras reglerna vart fjärde år. Golfens underliggande princip ärättvisa. Golfens grundregler brukar sägas vara. Några grundläggande regler. Golfens etikett inkluderas i golfreglerna och är bindande för spelarna. De täcker ämnen som säkerhet, rättvisa, spelhastighet, sportsmannaanda och varje spelares skyldighet att sköta banan. Grova brott mot golfetiketten/golfvett kan leda till diskvalifikation (Regel 33-7). Det finns strikta regler som reglerar spelares amatörstatus. I grunden innebär de att någon som undervisat i golf eller spelat golf för att tjäna pengar inte längre anses vara en amatör och därför inte heller har rätt att delta i amatörtävlingar. En professionell spelare kan dock reamatöriseras - en process som dock kan ta många år. För golfspelare som har golf som en hobby eller en motionssport och alltså är amatörer, används ett handikappsystem, i detta fall stavat "handicap", som i teorin innebär att två golfare med vitt skilda handicap skulle nå samma slutresultat i en tävling om båda spelade på samma relativa nivå. En spelare med en högre handicap – och därmed en sämre spelare – ska kunna vinna över en spelare med en lägre handicap – en bättre spelare – om den senare har en dålig dag. Detta system möjliggör tävlande mellan personer med olika spelskicklighet. Olika länder har olika form av handicapsystem.
Lokala regler
Lokala regler är regler för en golfbana som bestäms av tävlingsledning eller golfklubbens regelkommitté. Reglerna bestäms utifrån onormala förhållanden på banan där de generella golfreglerna anses svåra att tillämpa. Svenska Golfförbundet, SGF, har utfärdat generella lokala regler för stenar i bunker och markeringar på banan. De generella lokala reglerna gäller automatiskt på alla golfbanor i Sverige. Golfklubben kan utfärda lokala regler som är specifika för banan. Det kan gälla till exempel elledningar som går över ett hål, myrstackar och mark under arbete (MUA) som pågår på banan. Lokala regler ska vara stabila och inte ändras ofta. Om något händer på banan eller vädret är extremt dåligt kan man utfärda tillfälliga lokala regler som kompletterar de ordinarie lokala reglerna. En lokal regel får inte bryta mot de ordinarie golfreglerna. I Appendix I regelboken finns formuleringar som ska användas. Under andra världskriget 1939-1945 drabbades många golfbanor av fientligt anfall och St. Mellons Golfoch Country Club utfärdade dessa lokala regler för deras golfbana. Myrstackar betraktas som MUA. Lättnad enligt regel 25:1b. Skador i bunker orsakade av kraftigt regn eller bevattningsanläggning betraktas som MUA. Lättnad enligt regel 25:1b. Om ett nyplanterat träd, markerat med stödpinne, inverkar på spelarens stans eller området för dennes tänkta sving, skall bollen lyftas utan plikt och droppas i enlighet med regel 24:2.b (oflyttbara hindrande föremål). Bollen får rengöras när den lyfts enligt denna regel. Jordfasta stenar på fairway betraktas som MUA. Lättnad enligt regel 25:1. Spelare uppmanas att samla ihop och ta bort bomb- och granatsplitter från fairways så att inte klippmaskinerna skadas. Utan plikt för avbrutet spel får spelare taga skydd under pågående bombfällning och artillerield. Plats för fälld bomb med fördröjd utlösning är markerad med rödvita flaggor på tämligen säkert men icke garanterat riskfritt avstånd från bomben. Granat- och bombsplitter på green får avlägsnas utan plikt. På fairways och i bunkrar får splitter flyttas utan plikt om det befinner sig inom en klubblängd från bollen. Om bollen därvid rubbas ådöms inget pliktslag. Boll som rubbas ur sitt läge på grund av fientlig aktion får läggas tillbaka utan plikt och om bollen förlorats eller förstörts får en ny boll droppas utan plikt men givetvis ej närmare hålet. Om bollen spelats ner i en bombkrater får den utan plikt droppas på en linje rakt bakåt från hål. Spelare som då han slår sitt slag blir störd av häftigt insättande bomb- och granatexplosioner får med ett slags plikt spela en ny boll från samma plats.
Par (golf)
Par är inom golf det förutbestämda antal slag som en scratchspelare (eller spelare med handicap 0) bör klara ett hål, en runda (summan av alla håls par) eller en turnering (summan av alla rundors par) på. Par är den centrala komponenten i slagspel, den vanligaste typen av spel i professionella golftävlingar. Termen används också i golfliknande sporter som discgolf, med samma betydelse. Längden av ett hål från tee till flaggan bestämmer huvudsakligen dess par. Varje hål tilldelas nästan undantagslöst ett par-värde mellan tre och fem. Andra relevanta faktorer vid fastställandet av ett håls par är terräng och hinder (exempelvis träd, vattenhinder, kullar eller byggnader) som kan kräva en golfare att slå fler (eller färre) slag. Par 3-hål är i regel 230 meter eller mindre för män och 190 meter eller mindre för kvinnor. De är utformade så att spelaren skall kunna nå green på det första slaget – vilket innebär att det måste vara en rät linje från tee genom fairway till green – och håla bollen med två puttar. En golfbana med 18 hål har vanligtvis 4 av dessa korta hål. Par 4-hål är i regel 230–411 meter för män och 193–366 meter för kvinnor. De är utformade så att spelaren skall kunna slå ut bollen på fairway och nå green på det andra slaget, och sedan håla bollen med två puttar. Fairway på par 4-hål kan böjas en gång – sådana hål kallas för dogleg. Par 4-hål utgör lejonparten av en golfbana, vanligen 10 av 18 hål. Par 5-hål är i regel 412–631 meter för män och 367–526 meter för kvinnor. De är utformade så att spelaren skall kunna slå ut bollen på fairway, återigen spela bollen från fairway och nå green på det tredje slaget, vartefter två puttar tillkommer. Fairway på par 5-hål kan böjas två gånger (dubbel dogleg), men den leder vanligtvis rakt fram. Det längsta par 5-hålet i Europa ligger i Golfpark Leinetal des Golf und Country Clubs Leinetal Einbeck i Tyskland och mäter 615 meter för män, men fortfarande 556 meter för kvinnor. En golfbana med 18 hål har vanligtvis 4 av dessa långa hål. Par 6-hål är i regel 632 meter eller mer för män och 526 meter eller mer för kvinnor. Par 6-hål är sällsynta, och har i regel grunder i en offentlig vädjan i professionella turneringar och även semiprofessionella amatörer som nästan alltid är begränsade till par 3–5. I Europa finns det fyra par 6-hål: Det längsta ligger i Penati Golf Resort i Slovakien (716 meter). De andra ligger i PGA New Course i Himmerland Golf Resort i Danmark (621/547 meter), Kungälv-Kode GK i Sverige (651/625 meter),Hinton Golf Club/ Sofiedal (607/567) samt golfklubben Limpachtal i Schweiz (666/552 meter). På Asian Tour spelades ett 800 meter långt par 6-hål 2005, vilket orsakade kritik från traditionalister. Par 7-hål förekommer i ännu mer extremt sällsynta fall. Ett par 7-hål finns exempelvis i Gunsan Country Club i Sydkorea. Par 7-hål erkänns dock inte av United States Golf Association (USGA). Det finns inga hål med par 8 eller högre. En golfbanas par är summan av alla dess håls par. Typiska mästerskapsbanor har par 72, bestående av fyra par 3-hål, tio par 4-hål och fyra par 5-hål. Parivärdet av en mästerskapsbana kan dock vara så högt som 73 och så lågt som 69. De flesta 18-hålsbanor som inte är avsedda för mästerskap har ett nominellt parivärde nära 72, men vissa har ett lägre parivärde. Golfbanor med par över 73 är sällsynta. Golfbanor som är byggda på en relativt liten areal utformas ofta som par 3-banor där varje hål (eller nästan varje hål) är ett par 3-hål, vilket ger ett totalt par på 54. En golfares score jämförs med parscore. Om en golfbana har par 72 och en golfare får 75 slag på en runda, är rapporterat score +3, eller "tre över par", och han eller hon behöver då tre slag mer än par för att fullborda rundan. Om en golfare får 70 slag, är rapporterat score −2 eller "två under par". Par – innebär att golfaren får lika många slag som hålets parvärde.
