Maraton
Maraton är en olympisk löpgren där de tävlande avverkar en sträcka på 42 195 meter (42 kilometer) på landsväg eller gator. Begreppet maraton används numera även inom andra sporter – till exempel kajakmaraton. Grenen bygger på en myt, enligt vilken den grekiske soldaten Feidippides (Filippides) skulle ha sprungit från staden Marathon på östra delen av halvön Attika till Aten med ett meddelande. Budskapet var att de grekiska styrkorna under ledning av Miltiades d.y. hade segrat över persernas markstyrkor i slaget år 490 f.Kr. Detta för att staden inte skulle öppna sina portar för den persiska flottan när den anlände. Direkt efter slaget sprang hela den atenska hären "för brinnande livet", enligt Herodotos, tillbaka till Aten, för att förhindra persiska flottan från att erövra staden. Atenarna hann fram i tid och lyckades sålunda förhindra en persisk landstigning. Hotet från det persiska imperiet var avstyrt för den gången. Första åren varierade Maratonloppens längd mellan 40 och 43 kilometer. Sträckan 42 195 meter kommer från OS 1908 i London då sträckan förlängdes från 26 miles, 41 843 meter till 26 miles 385 yards, 42 195 meter. Loppet gick från kungliga sommarslottet Windsor Castle till White City Stadium, en sträcka på 26 miles. Det lades till 385 yards, 352 meter, för att få mållinjen rakt framför kungliga logen på upploppsidan. Denna sträcka stadfästes i Storbritannien. Först 1924 bestämdes att distansen vid OS skulle vara 42 195 m. Avståndet från slagfältet i Marathon till Aten har av Internationella Olympiska Kommittén uppskattats till 35,4 kilometer. Först när de stora maratonarrangörerna år 1982 bildade Association of International Marathons infördes enhetliga internationella regler för hur en maratonbana skall mätas. Numera kontrollmäts banorna för de stora internationella maratonloppen minst vart femte år även om banan inte ändrats. Årligen genomförs fler än 800 maratonlopp runt om i världen. Sex av de största maratonloppen ingår i den så kallade World Marathon Majors-serien tillsammans med maratonloppen som äger rum under friidrotts-VM samt sommar-OS vartannat respektive vart fjärde år. De är New York Marathon, Boston Marathon, Berlin Marathon, London Marathon, Chicago Marathon samt Tokyo Marathon. Det största årligt återkommande maratonloppet i Sverige är Stockholm Marathon som brukar ha cirka 20 000 anmälda. År 2014 anordnades Helsingborg Marathon för första gången. Under premiäråret blev det Sveriges nästörsta maratonlopp med över 1700 anmälda löpare. I övrigt finns det ett 20-tal maratonlopp i Sverige, alla med under 500 deltagare, oftast under 100. Exempel på lopp är Båstad Marathon, Östersund Marathon, Växjö Marathon, Axa Fjällmaraton och Göteborg Marathon. Ironman Kalmar har ett maratonlopp som ett delmoment i den tävlingen och har fler deltagare änågot annat svenskt maratonlopp utom Stockholm Marathon. Från 2004 noteras världsrekord i maraton. Innan dess registrerades världsbästa. Världsrekordet för herrar är 2:01:39 och sattes den 16 september 2018 i Berlin av Eliud Kipchoge. För damer är det 2.14.04 av Brigid Kosgei 2019. Svenska rekord är 2:10:03 av Mustafa Mohamed 2020 och 2:23:41 av Isabellah Andersson 2011, två svenskar har varit världsrekordshållare (Alexis Ahlgren och Thure Johansson). Den 6 maj 2017 sprang Eliud Kipchoge ett maraton på tiden 2:00:25 under Nike Breaking2. Denna tid räknas dock ej som världsrekord då löparna konstant hade anpassade farthållare samt fick vätskelangning under hela loppet.
Maraton (musikalbum av Alina Devecerski)
Maraton är debutalbumet av den svenska electropop-sångerskan Alina Devecerski, utgivet den 19 november 2012 på EMI. Albumet innehåller bland annat Devecerskis genombrottssingel "Flytta på dej", som toppade listorna i Sverige, Norge och Danmark. Låtarna skrev Devercerski ihop med producenten Christoffer Wikberg samt med Joakim Berg från Kent på de två sista spåren, "Ärligt talat" och "Krigar precis som du". Albumtiteln syftar på den långa vägen som lett Devecerski fram till sitt debutalbum. I en intervju med PSL kommenterade hon, "Jag tänker att det här albumet och själva titeln, Maraton, är hela vägen fram till att göra det här albumet. Alla olika faser jag gått igenom och det har ju varit tufft. Så det hörs säkert.". Maraton fick ett varmt mottagande av den svenska pressen med komplimanger över Devercerskis raka kaxighet. Markus Larsson på Aftonbladet belönade albumet med 4 plus och beskrev musiken som "glimrande och knallhård elektronisk pop som skallar lyssnaren som en huligan", och om singeln "Flytta på dej" kommenterade han "Alla som letar efter den svenska popmusikens centrum 2012 hamnar mitt bland de pulserande syntharna i Devecerskis genombrottslåt". Anders Nunstedt på Expressen gav även han albumet 4 av 5 getingar med motiveringen "Maraton kan få alla andra album du hört i år att framstå som kraftlösa sterotyper," samt "Alina Devecerski skriver underhållande texter. Med ett direkt tilltal som möjligen bottnar i hiphop men låter punk. Hon fyller låtarna med attityd och kraft, med sorg, glädje och ilska. Utan att framstå som tillgjort effektsökande.". Mattias Dahlström på Dagens Nyheter gav albumet 3 av 5 och menade att "Greppet ger ett homogent och väl sammanhållet album, en röd tråd av kaxig energi". Peter Lindholm på Metro kommenterade "Det är pop som det inte går att värja sig emot". Albumet låg på Sverigetopplistan i två veckor totalt. Den gick in på plats 47 den 23 november 2012 och noterades på plats 36 veckan därefter. Information från Discogs. Niklas Berglöf – mixning (2, 5, 6, 7, 9, 10), producent (5, 9, 10). Joakim Budde – bakgrundssång (7). Joy Deb – mixning (3, 8). Björn Engelmann – mastering (alla spår). Mattias Glavå – mixning (1, 4). Miika Hakomäki – trummor (8). Anders Pettersson – pedal steel guitar (3). Martin Sköld – bas (9). Christoffer Wikberg – gitarr (3, 6), programmering (2-10), producent (alla spår). Liliana Zavala – slagverk (5).
Minneapolis
Runner's World klassar Minneapolis och Saint Paul som Amerikas sjätte bästa stad för löpare. Minneapolis maraton, halvmaraton och 5K startade i maj 2009 med mer än 1 500 på startlinjen. Twin Cities Marathon går genom Minneapolis och Saint Paul i oktober varje år och drar drygt 250 000 besökare. Maratonet är ett kval till Bostons maraton och OS. Det finns tre lopp utöver det riktiga maratonet, Ett lopp för barn, ett lopp på 1,6 km (1 mile) samt ett lopp på 16 km. I Minneapolis bor det fler golfare per capita än i någon annan större stad i USA. Det finns fem golfbanor i staden. Minnesota har landets största mängd cyklister, sportfiskare och skidåkare per capita. Hennepin County har landets näst högsta mängd hästar per capita i USA. Scott och Brennan Olson skapade (och sedermera sålde) rollerblade, företaget som populariserade inlinesåkning. Valley Fair är en 0,5 km² stor nöjespark i Minneapolis. Nöjesparken har drygt 75 åkattraktioner, av vilka åtta är berg- och dalbanor. Parken öppnade 1976 till en kostnad av 7,5 miljoner dollar och ägs av Cedar Fair Entertainment Company. Parken är öppen mellan Memorial Day och Labor Day samt runt Halloween under namnet Valley Scare. Trots att parken inte är lika känd som bland annat Cedar Point så har Valley Fair många kända åkattraktioner. Sedan starten har Cedar Fair Entertainment Company spenderat 96 miljoner dollar på parken. Minneapolis är huvudsätet för partiet Minnesota Democratic-Farmer-Labor Party (DFL), ett dotterparti till Demokratiska partiet. Minneapolis stadsråd har mest kraft och representerar stadens 13 distrikt - i USA kallat ward. Rådet har tolv medlemmar från DFL och en från Green Party of Minnesota. R. T. Rybak, även han från DFL, är den nuvarande borgmästaren i Minneapolis. Borgmästarens makt är relativt liten men har lite att säga till om som att utse personer till exempel polischef. Parker, beskattning och allmännyttiga byggnader har halvsjälvständiga nämnder och uttaxerar sina egna skatter och avgifter med reservation för Board of Estimamte and Taxation limits. Invånarna i staden har en unik och kraftfull påverkan på grannskapspolitiken. Grannar samordnar aktiviteter med hjälp av Neighborhood Revitalization Progam (NRP) som skapades på 1990-talet av staden och staten som beviljade 400 miljoner dollar för programmet i mer än 20 år. Minneapolis är uppdelat i samhällen, som i sin tur är uppdelat i grannskap. I vissa fall arbetar två eller fler grannskap tillsammans under en organisation. Några områden är allmänt kända som smeknamn av näringslivsorganisationer. Jordens dags organisatörer klassade Minneapolis som nionde bästa stad över huvud taget och näst bäst bland städer av medelstorlek i Urban Environment Report (2007), en studie baserad på indikatorer av miljöbetingad hälsa och dess påverkan på människor. Tidigt i Minneapolis historia upplevde staden en period av korruption i det lokala styret och brott var vanligt fram till en ekonomisk lågkonjunktur i mitten av 1900-talet. Efter 1950 minskade befolkningen och stora delar av downtown förlorades på grund av stadsförnyelse och byggande av större vägar. Resultatet var en avstannad och fröjdfull miljö fram till 1990-talet. Tillsammans med ekonomisk återhämtning ökade antalet mord. Polisdepartementet i Minneapolis importerade ett datasystem från New York som sände officerare till brottstäta områden trots anklagelser mot rasprofilering, resultatet var en minskning av större brott. Efter 1999 ökade antalet mord under fyra år, till det högsta i modern historia under 2006, varpå det gick ner 22% från 2007 till 2008 och 39% från 2006. Politikerna debatterar om orsaker och lösningar, bland annat att utöka antalet poliser, att ge ungdomar alternativ till gäng och droger och att hjälpa familjer som lever i fattigdom. Man investerade under 2007 i allmän säker infrastruktur, anställde mer än 40 nya poliser och fick en ny polischef, Tim Dolan.
Kanotsport
Kanotsport är sportidrott som utövas med kanoter. Inom begreppet finns ett flertal grenar som till exempel kanotslalom, freestyle, kajakkross, kanotpolo, kanotsegling, sprint-racing och maraton. Grenarna kanotslalom och racing finns med i Olympiska sommarspelen. Man tävlar normalt i enmans-, tvåmans- och fyrmanskajak (K1, K2 respektive K4) och i kanadensare, enmans-, tvåmans- och fyrmans- (C1, C2 respektive C4), men även andra kanotgrenar förekommer såsom outrigger (1-6 personer) och drakbåt (12 eller 22 personer). Det första internationella kanotförbundet, IRK, grundades 1924 med Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike som medlemsländer. Vid denna tid var långfärdspaddling utan tävlingsinslag en viktig del av kanotidrotten, i hög grad drivet av den svenska bredare bilden av idrott. Internationella tävlingar kom igång på allvar under 1930-talet och det var Tjeckoslovakien som arrangerade de första EM-tävlingarna som hölls år 1933. Det första officiella världsmästerskapen i kanot arrangerades i Sverige av Vaxholms Kanotsällskap 1938. Då tävlades i en- och tvåmanskajak och i faltbåt. Distanserna var 1500 meter och 10.000 meter. Första gången som kanot blev en OS-gren var år 1936 i Berlin-olympiaden. När andra världskriget hade tagit slut samlades representanter från tolv olika länder 1946 på Bosön i Stockholm för att tillsammans nybilda det internationella kanotförbundet, nu under namnet ICF (International Canoe Federation). Den första presidenten för ICF blev svensken Jonas Asschier som var det svenska kanotförbundets dåvarande ordförande. Man brukar räkna med att den svenska kanotsporten började 1866, då britten John Mac Gregor paddlade från Kristiania till Stockholm och vidare till Köpenhamn och Hamburg. Under de närmaste decennierna byggdes enstaka kanoter i Sverige, och det importerades även kanoter från Storbritannien. Den svenska kanotpionjären framför andra var Carl Smith, som bland annat ritade ett antal kanoter och skrev flitigt i ämnet. 1900 grundades Föreningen för Kanot-Idrott (FKI), som spelade en pionjärroll för kanotsportens utveckling både i Sverige och internationellt. 1907 arrangerade FKI de första svenska mästerskapen i paddling, 1500 meter i enmanskanoter. 1904 grundade FKI det Svenska Kanotförbundet och stod under de första åren för förbundets ledning. Världsmästerskapen har arrangerats i Sverige två gånger. 1938 anordnades de allra första världsmästerskapen. Vid världsmästerskapen i maraton 1996, arrangerades utöver de vanliga VM-klasserna i enmanskajak och tvåmanskajak för världseliten för första gången även veteran-VM och junior-VM över maratondistanserna (då 42 km för seniorer och 21 för juniorer och veteraner). Båda arrangemangen genomfördes i Vaxholm av Vaxholms kanotsällskap. Gert Fredriksson är den mest kände svenska kanotisten, med sina sex OS-guld är han den störste svenska olympiern genom tiderna. Intresset för kanotpaddling och kanotsegling har varierat genom åren, men under de senaste decennierna har paddlingen ökat kraftigt i popularitet och dominerar i de flesta kanotklubbarna. Sporten omfattar idag drygt hundra klubbar över hela Sverige, med alla olika grenar representerade. Det stora flertalet paddlare är dock inte organiserade i någon förening. Kanotsegling var som populärast under 1930- till 1960-talen men utövas fortfarande aktivt i bland annat Stockholm, Göteborg, Karlstad, Kristinehamn, Örebro och Oxelösund. Kanotsport vid olympiska sommarspelen. Sprintvärldsmästerskapen i kanotsport. Slalomvärldsmästerskapen i kanotsport. Maratonvärldsmästerskapen i kanotsport.
Världsmästerskapen i friidrott 2011
Världsmästerskapen i friidrott 2011 arrangerades i Daegu i Sydkorea mellan den 27 augusti och den 4 september 2011 och var de 13:e världsmästerskapen i friidrott. Arenan där tävlingarna ägde rum heter Daegu World Cup Stadium och tar 66 000 åskådare. Följande städer sökte. Valet av arrangörsort gjordes den 27 mars 2007. Några städer planerade söka eller tog tillbaka ansökan. De olika ländernas friidrottsförbund anmäler deltagare. Dessa måste ha klarat A-kvalgränsen eller B-kvalgränsen mellan 1 oktober 2010 och 15 augusti 2011. Friidrottsförbunden får i varje gren anmäla fyra deltagare som klarat A-kvalgränsen, varav tre får tävla. Alternativt får de anmäla två som klarat B-kvalgränsen, varav en får tävla. I maraton gäller bara reglerna om A-kvalgräns, men gränsen är generösare än i någon arenagren. Det finns fler särskilda regler för maraton. I stafett finns bara en kvalgräns och ett lag får anmälas. Regerande världsmästare får alltid delta och räknas inte in i antal per land. Regerande mästare i en kontinent såsom Europa anses ha klarat A-kvalgränsen. Under tävlingarna noterades ett världsrekord. Det var Jamaicas herrlag på 4 x 100 meter med Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake och Usain Bolt som noterade tiden 37,04. Förutom världsrekordet slogs två mästerskapsrekord. I damernas spjuttävling kastade ryskan Maria Abakumova 71,99 meter en längd som förde upp henne till tredje plats genom alla tider. På 100 meter häck för damer sänkt australiensiskan Sally Pearson sitt personliga rekord från 12,48 till 12,28 vilket innebar att hon slog Ginka Zagortsevas mästerskapsrekord från VM 1987. Även Nya Zeelands Valerie Adams noterade ett tangerat mästerskapsrekord i kulstötning då hon stötte 21,24 meter i sista stöten. Hon tangerade därmed Natalja Lisovskajas mästerskapsrekord från VM 1987. Förutom rekorden noterades ett antal imponerade prestationer. Kenyanskan Vivian Cheruiyot lyckades vinna guld på både 5 000 och 10 000 meter. Vidare vann Dwight Phillips sitt fjärde raka VM-guld i längdhopp. Även den amerikanska trestegshopparen Christian Taylor hopp på 17,96 bör nämnas. Förutom de fantastiska prestationerna blev ett av VM:s stora samtalsämnen Usain Bolt som i finalen på 100 meter tjuvstartade och blev diskvalificerad. Även segraren på 110 meter häck kubanen Dayron Robles blev diskvalificerad för att han störde och rörde vid ett tillfälle kinesen Xiang Liu. I efterhand fråntogs Maria Savinova sin seger på damernas 800 meter, i samband med att hennes tävlingsresultat från sommaren 2010 till sommaren 2013 ströks på grund av systematisk dopning. Därigenom uppgraderades Caster Semenya till segrare i loppet. Göteborg, Sverige tänkte söka men avbröt försöken på grund av otillräckligt stöd från svenska staten. För Casablanca, Marocko och Split, Kroatien lämnade de nationella förbunden in officiella intresseanmälningar, men någon officiell ansökan gjordes ej.
