Rinkbandy
Rinkbandy är ett bollspel som i Sverige tidigare benämndes hockeybockey, innan benämningen ändrades 1971. På ryska kan sporten också, förutom "ринк-бенди", kallas minibandy (мини-хоккей с мячом). Sporten har i stort samma regler som bandy. Skillnaderna är att planen och målburarna är av samma storlek som i ishockey, matcherna kortare, antalet spelare färre samt att hörnor inte förekommer. Rinkbandy spelas framförallt mellan korplag och kallas även korphockey även om detta begrepp även kan syfta på korplag som spelar ishockey eller landhockey. Spelet hade sin storhetstid under 1980- och 90-talen, och sågs då som ett komplement till bandy och en viktig del inom introduceringen av bandy på många håll i världen, och många bandylag påbörjade sin isträning på rink i ishall innan landisbanan stod färdigspolad för säsongen. Numera brukar dock bandylagen gå direkt in i bandyhallen då isträningen börjar. Då ishockeyns popularitet i Sverige ökade under 1950- och 60-talen byggdes många utomhusrinkar. Den tidigare dominerande bandysporten hade den stora nackdelen, att den krävde så stora isytor. Då kom idén att spela bandy på ishockeyrink. Rinkbandy spelas således med ishockeyuppställning (sex spelare) men med bandyutrustning. Tacklingar och höga klubbor är inte tillåtna. Rinkbandy förekommer oftast inom korpidrotten i stora seriesystem. Sporten förekommer också som träningsvariant i många länder där man inte har tillgång till fullstora isplaner. Damerna spelade Europamästerskap 1987 i Lørenhallen i Oslo, 1989 i Örebro och 1991 i Tomsk. Från 1994 spelades världsmästerskap, det året i Nijmegen. 1996 spelades världsmästerskap i Östersund och 1998 åter i Nijmegen. Från slutet av 1980-talet och fram till början av 2000-talet spelades världsmästerskap och Europamästerskap. De mildare vintrarna i flera delar av världen från slutet av 1990-talet har dock försvårat spelmöjligheterna och fått minskat intresse som följd. Avsikt fanns att arrangera världsmästerskap 2002 och 2003, men försöken misslyckades. Tänkta spelorter var Murmansk, Irkutsk och Oral. 1984 startades Hofors World Cup i rinkbandy, som spelades i september varje år till och med 1998. Sporten rinkboll har utvecklats ur rinkbandy, men ses som en egen sport snarare än en variant av bandy.
Bandyklubba
Bandyklubba är den klubba som används av bandyspelare för att spela bandy. Bandyklubbor ska vara gjorda av trä eller annat likvärdigt material. Träklubbor har ofta en glasfiber-strumpa på sig. En bandyklubbas bredd får ej överstiga 7 cm med eller utan bindning. Längden på en bandyklubba mäts längs yttersidan av böjningen, och den får ej överstiga 127 cm. Normalt får en bandyklubba ej vara hookad men i rinkbandy tillåts en hook på maximalt 4 cm. Om en utespelare deltar i spelet utan att ha klubba, eller om någon del av klubban är trasig så ska denna utvisas. Bandyklubban bör nå användaren till navelhöjd med skridskor på och klubbladet i backen. Carbon och Composites consulting. Mobäcken Tillverkas i Sjotorp.
Isrink
En isrink eller skridskobana är ett fruset vattenparti avsett för skridskoåkning eller vintersporter. Några av dessa användningsområden för ytan är ishockey, konståkning och isshower, likt World on Ice. Många rinkar består av förfrusna sjöar, dammar, kanaler och ibland floder. Inomhus, i större arenor, byggs artificiella rinkar upp, genom att en stor yta fylls med vatten som man sedan låter frysa till is. Ibland används även snö i nedfrysningen. Oavsett klimat kan en rink inomhus installeras genom att bottnen först täcks med sand, eller ibland betong. På botten sträcker sig rör vilka det rinner nedkyld vätska (inte sällan är denna vätska vatten blandat med etandiol), så att vatten ovanpå tillåts frysa. Den första rinken som tillverkades på detta sätt var Glaciarium, i London. Rinkbandy spelas på en ishockeyrink (därav namnet) och har alltså samma storlek som den, medan vanlig bandy spelas på en bandyplan i ungefär samma storlek som en fotbollsplan, bredd 45-65 m och längd 90-110 m. De officiella olympiska rinkstorlekarna är 111,12 meter lång för short track och 400 meter långa för hastighetsåkning på skridskor. I olympiska och internationella sammanhang används storleken 30 x 60 meter, medan NHL:s hockeyrinkar är 26 meter breda och 61 meter långa. Under olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver höll rinkarna NHL-standard. Isbana, för andra typer av isbanor. Skridskobana (hastighetsåkning). "Skating Rinks Database" - En databas på 5 500 rinkar i USA och Kanada.
Hofors World Cup
Hofors World Cup spelades årligen 1984–1998 och var en årlig internationell världscupturnering i rinkbandy för herrar, spelad i Hofors i Sverige under september månad. 16 lag indelades i fyra fyralagsgrupper, där de två bästa i varje grupp gick vidare till kvartsfinal. 1984 deltog bara 8 lag, 1985 12 lag. 1998 hoppade de ryska lagen av på grund av finanskris i Ryssland, och bara 14 lag deltog. Pokalen det spelas om är ett vandringspris, men det lag som vinner turneringen tre år i rad får behålla det, vilket Västerås SK gjorde 1993 och Sandvikens AIK 1998. Cupen har inte spelats sedan 1998. 2000 utlystes Hofors World Cup Rinkbandy Herrar 2000 den 15 - 17 september med sista anmälningsdag 30 maj, dock utan att cupen blev av det året. 1984 - Falu BS, Sverige-Ljusdals BK, Sverige 4-5 (2-3). 1985 - Skutskärs IF, Sverige-Falu BS, Sverige 2-6 (1-3). 1986 - Vetlanda BK, Sverige-IFK Motala, Sverige 6-5 (3-2). 1987 - Sandvikens AIK, Sverige-Vetlanda BK, Sverige 1-4. 1988 - IFK Motala, Sverige-Selångers SK, Sverige 5-4. 1989 - Sandvikens AIK, Sverige-IK Sirius, Sverige 3-1. 1990 - Västerås SK, Sverige-HK Vodnik, Sovjetunionen 2-3. 1991 - Västerås SK Sverige-SKA Sverdlovsk, Sovjetunionen 3-1. 1992 - Västerås SK Sverige-Sandvikens AIK, 5-3. 1993 - Sandvikens AIK, Sverige-Västerås SK, Sverige 1-4. 1994 - Västerås SK, Sverige-Edsbyns IF, Sverige 4-6. 1995 - Sandvikens AIK, Sverige-Västerås SK, Sverige 10-2. 1996 - Sandvikens AIK, Sverige-Västerås SK, Sverige 9-1. 1997 - Sandvikens AIK, Sverige-Västerås SK, Sverige 4-3. 1998 - Sandvikens AIK, Sverige-Västerås SK, Sverige 4-1.
IK Baltichov
Det var inte givet att det var just handboll som skulle spelas. Inledningsvis var det fotboll grabbarna tränade och senare kom även rinkbandy att upptas som en separat idrott i klubben, om än bara för en kort tid. Under tiden för klubbens grundande och många år framåt fanns en inomhusanläggning, kallad "Isladan", i Mässhallen där Svenska Mässan ligger idag. I samband med en fotbollsträning träffade spelarna i klubben på juniorlaget från Redbergslid IK. En spontan träningsmatch spelades och givetvis förlorade IK Baltichov den matchen med klara 11-1. Men tack vare detta möte blev det fortsättningsvis handboll som klubben kom att satsa på. Under trettiotalet och fyrtiotalet spelade herrlaget i de lokala serierna och avancerade så långt som till klass I, vilket innebar den högsta serien i Göteborg, därutöver spelades nationella serier i divisionstillhörigheter. Även pojklagen och juniorlaget hade stora framgångar såväl inomhus som på elvamannaplanerna och det visar att ungdomshandboll inte på något sätt enbart är en företeelse för klubbens Lerumsepok. IK Baltichovs tioåriga historia var dittills fylld med framgångar. Men mitt under andra världskriget degraderades herrlaget ned till klass II. 1947 var det åter dags för herrlaget att avancera i seriesystemet och då de tog klivet upp i nationella division 3 för att direkt avancera upp i division 2 med endast två förlorade poäng. Kvar från 1948 års lag fanns sju spelare inför säsongen 1951 då A-laget vann division 2 och via kval mot F-11 IF, Nyköping, avancerade till Allsvenskan. Det blev endast en ettårig sejour då laget föll ur Allsvenskan efter säsongen 1951/52. Till säsongen 1955/56 spelade A-laget åter i den högsta serien. Även denna sejour blev ettårig och klubbens hittills främsta seriemerit var över. Däremot gick det betydligt bättre för IK Baltichov i Svenska Mästerskapen i handboll för herrar säsongerna 1949/1950 samt 1951/1952. Båda åren nådde IK Baltichov kvartsfinal men fick se sig besegrade av SOIK Hellas (1949/1950) respektive Näsby IF (1951/1952). Året däremellan slogs herrarna ut redan i omgång 2 av Redbergslids IK. Från och med säsongen 1952/1953 ändrades ordningen och den klubb som vann Allsvenskan korades även till Svensk mästare i handboll. Under denna tid representerades landslaget av en handfull spelare från IK Baltichov. Under sextiotalets inledning spelade A-laget alltjämt i division 2. Men redan 1959 hade klubbens stora stjärna, Kjell Jarlenius, lämnat för lokalkonkurrenten IK Heim och 1964 togs ett drastiskt beslut av styrelsen. På grund av ledarbrist fick hela ungdomssektionen läggas ned, detta paradoxalt nog samtidigt som A-laget slutade trea i division 2, och snart återstod endast två lag i seriespel. Konkurrensen var hård mellan klubbarna i och omkring Göteborg och fler spelare lämnade laget, som ramlade ur division 2 för första gången sedan de avancerade dithän 1948. Stenkullen GoIK är idag främst känd för fotboll men under denna tid var även handboll en av sektionerna. En av klubbens ledare, Kurt Pedersen, hörde talas om IK Baltichovs prekära situation och kom med ett radikalt förslag, att IK Baltichov skulle flytta ut till Lerum och på så sätt samla handbollen i kommunen i en klubb. Ett möte mellan de båda föreningarna hölls under våren 1967 i Folkets Hus vid Järntorget. Resultatet blev att IK Baltichov det året flyttade ifrån Göteborg och blev en Lerumsklubb där Stenkullen GoIK:s handbollssektion upptogs. Det blev också ordförandeskifte och Kurt Pedersen tog vid efter Olle Johannessons trettiofemåriga ordförandeskap. Inom några år lade både Lekstorps IF och Lerums IS ned sina handbollssektioner och de aktiva kom därefter att spela för IK Baltichov. Att klubben idag har röda reservtröjor är för att knyta an till Stenkullen GOIK:s röda matchställ.
