Magnus Olsson (konstnär)
Jon Magnus Olsson, ofta benämnd "Mojo", född 24 oktober 1972 i Landvetter, är en svensk serieskapare, illustratör och konstnär. Olsson är uppväxt i Landvetter och Hunnebostrand och numera bosatt i Göteborg. Magnus Olsson fick sin utbildning på Schillerska gymnasiets estetisk praktisk bildlinje och förberedande konstnärlig utbildning. Hans första bilder kom i tryck 1986. Under sent 1980-tal och tidigt 90-tal medverkade Mojo i en mängd olika seriefanzin och gav ut sitt eget fanzin Berzerk. I professionella sammanhang har han bland annat publicerats i Svenska Serier, Göteborgs-Posten, Aftonbladet, Magnum Comics (som tuschare), Göteborg denna vecka, Tofsen och antologin "Ulv i fårakläder". Från de senare åren kan nämnas serierna "Kapten Klöver", "Kurre Kock" och "Skramle" för Äventyrsteatern Blaffa, samt webbserien "Patrik Platt". Mojo var ofta omslagsillustratör till Bild och Bubbla 1992–1995 och har även gjort omslag till Optimal-albumen "In memoriam" och "Giallo". Mojo har även arbetat som illustratör i böcker och spel till Bonnier Utbildning, Docendo, Neogames, Computerhouse med flera samt till tidskrifter och flertal kommersiella uppdrag. Mojo har även arbetat på olika event som karikatyrtecknare och med sin svarta penna avbildat tusentals människor som karikatyr i och utanför Sverige. Under 2000-talet ägnade Mojo sig mycket åt sitt projekt "Chillyhumor" – humoristiska snögubbetavlor med ordassociationer. Konceptet kom till 1999 vid en utställning i Nordstan i Göteborg har därefter visats på tjugotalet utställningar. Under 2010-talet har han även verkat som barnboksillustratör. 2016 publicerades Mojos och ett antal andra svenska SF/fantasy-tecknares konstbok The Dark North. Boken, som inleddes som ett gräsrotsfinansierat projekt, återutgavs året efter i amerikanska bolaget Dark Horse. Åren 1994–2004 var Olsson föreläsare och undervisare inom serieteckning på Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg. Under de åren var han hos Vuxenskolan också jurymedlem för "Ungdomens Vårsalong". Även tillfälliga föreläsningar har skett under och efter dessa år inom serieteckning på Göteborgs Stadsmuseum, Bok och Bibliotek-mässan, Bagaregårdens Kulturhus i Göteborg med flera. "från år–till år" visar på återkommande – inte ständigt pågående – utställningar. 1986: illustrationer och serier i tidskriften Habasit. 1989–1991: serierna "Råttan Uffe..." och "Elaka föräldrar" i Göteborgs-Posten Aveny (med Olof Siverbo och Malena Olsson). 1992–95: Tuschare på serien "JT-Freud" i Magnum Comics, med manus av Pidde Andersson och skiss av Jens Jonsson. 1992: Serie i antologin "Ulv i fårakläder" från Optimal Press. 1993: Omslag till seriealbumet "In memoriam" från Optimal Press. 1993: Serien "Dino" i Aftonbladet. 1993-1994: Serien "Ungt blod" i Göteborg Denna Vecka, med manus av Malena Olsson. 1994: Omslag och försättsblad till albumet "Giallo" från Optimal Press. 1994–95: Diverse serier i Svenska Serier, med Alf Yngve och Malena Olsson. 1995: Serietecknare i Pannik. 1995–1996: Serietecknare i tidningen Å se'n då. 1996–1997: Serierna "Real Life", "Bill Polishund" och "Färdig Chalmerist" plus div. illustrationer i Chalmers tidning Tofsen. 1997–99: Illustratör samt serietecknare för serien "Sam" i tidskriften Ankaret. 2000–06: Design, illustrationer samt serierna "Kapten Klöver", "Kurre Kock" och "Skramle" för Äventyrsteatern Blaffa. 2002: Tecknade seriestripp i mässtidningen till Bok- och Biblioteks-mässan. 2004–05: Serien "Patrik Platt" i webbtidningarna Wilmamagazine och Frontface. Berzerk nr 1–2 (1989–90). Underhudsfett nr 17,5 (1990). Dark Knights final crusade (1991). Vår syn på saken (1991). Fizzo nr 4–10 (1989–91). Fanzinealmanacka 1991 (1991). 1990 – Guldhedens Konst och inramningar - Göteborg - Blandade konstverk och skulpturer. 1992 – Landvetter Bibliotek - Landvetter - Blandade konstverk, illustrationer och serier. 1992 – Mölnlycke Kulturhus - Mölnlycke - Blandade konstverk, illustrationer och serier.
Kristofer Stange
Kristofer Stange, född 1972 i Sollentuna. Har skrivit filmmusik till filmen Miffo och deltog tillsammans med rapgruppen Pandang i Melodifestivalen 2006 som låtskrivare till bidraget Kuddkrig. Håller nu på att skola om sig till trädgårdsmästare. Favoritblomman isbegonia ska ha varit en stor inspiration till många av hans låtar och han ska även ha grundat begreppet "hellre dör jag än att jag planterar en ligusterhäck". Kristofer är en duktig AD vilket han inte pratar så mycket om. Med många år inom reklambranschen har Kristofer även formgett en omskriven barnbok och en vacker konstbok om svenska fyrar längs öst- och västkusten.
Ett hem
Ett hem är en bok från 1899 av den svenske målaren Carl Larsson. Den består av en inledande text där Larsson beskriver sitt familjeliv i stugan Lilla Hyttnäs i byn Sundborn utanför Falun. Sedan följer 24 akvarellmålningar från huset och familjen Larssons tillvaro. Bokens syfte var enligt texten att tjäna som ett föredöme för hur man kan inreda sitt hem väl. Karl Wåhlin framhävde i sin recension i Ord och Bild det ljusa och friska i bilderna och hur Larssons hem gör ett ihållande intryck genom sin kontrast mot "det moderna hemmets vanliga bric-à-bric-utseende". Boken blev en stor framgång och makarna Larssons inredning, med sin blandning av svensk hantverkstradition och internationellt moderiktig jugend, hade ett varaktigt inflytande på svenska hem. Ett hem är den mest kända av Larssons konstböcker. Han skildrade senare även sitt hem i böckerna Larssons från 1902 och Åt solsidan från 1910. En tysk antologi, Das Haus in der Sonne ("huset i solen"), gavs ut 1910 och sålde 250 000 exemplar de första tolv åren.
Lena Irvall
Lena Bosdotter Irvall, född 27 juni 1948 i Värmland är en svensk målare och textilkonstnär. Hon är dotter till konstnären Bo Irvall. Irvall studerade först vid en folkhögskola med estetisk inriktning, sen ett år på Nyckelviksskolan på Lidingö och Konstfacks textillinje i Stockholm 1970-1975 och har sedan dess varit verksam som konstnär. Hon har ställt ut separat på bland annat Konsthantverkshuset i Göteborg, Värmlands konsthantverkare i Karlstad, Nationalgalleriet i Stockholm, Konstfrämjandet i Karlstad, Panncentralen i Mariestad, Frölunda kulturhus i Göteborg och Galleri Majnabbe i Göteborg. Hon har medverkat i samlingsutställningar med Täcklebo broderiakademi i Bottna, Sölvesborg konsthall, Blekingar Ronneby kulturcentrum, Sydosten på Kalmar konstmuseum, Värmlands konstförening på Värmlands museum, Konstfrämjandet i Karlstad och Konstrundan i Karlstad. Bland hennes offentliga arbeten märks utsmyckning på glas för Lundby förskola i Göteborg, gobelänger till andaktsrum på Huddinge sjukhus, gobeläng till Kronofogdemyndigheten i Huddinge samt tapetmönster förlaget DURO. Hon har tilldelats Ateljéstipendium Grez-sur-Loing Frankrike, BUS stipendium, Göteborgs kulturstipendium, Konstnärsnämnden arbetsstipendium och Symposium i Finland genom Finnish painters union 2008. Hennes konst består av måleri och collage ofta i kombination, lekfulla saker som mobiler och gjutna gipsbilder samt små handgjorda konstböcker. Vid sidan av konstnärskapet har hon varit ledare inom den skapande verksamheten i Frölunda kulturhus samt arbetat för Kulturskolan i Karlstad med barn mellan 6 och 11 år.
Kaunitz-Olsson
Kaunitz-Olsson är ett svenskt bokförlag som startade 2019. Förlaget ger ut samhällsengagerad litteratur: romaner, konstböcker, tecknade serier och reportage. Förlaget drivs av de båda förläggarna Martin Kaunitz och Thomas Olsson. Susanna Ericson Wallstén.
George Grosz
George Grosz, född 26 juli 1893 i Berlin som Georg Ehrenfried Groß, död 6 juli 1959 i Västberlin, var en tysk expressionistisk/dadaistisk målare och grafiker. George Grosz anglifierade sitt förnamn omkring 1916, för att visa sitt avståndstagande från den nationalism som rådde i kejsardömet Tyskland i samband med första världskriget. Efternamnet fick sin lilla särprägel vid samma tid. Han är mest känd för sina satiriska tuschteckningar av Weimarrepublikens Tyskland. Förutom teckningar målade han oljemålningar i en kraftig kolorit med samma motivkrets, ofta stads- och personporträtt. George Grosz antogs som elev vid konstfack i Dresden 1909 och lärde där känna den något äldre Otto Dix. Efter examen 1912 flyttade han till födelsestaden Berlin som familjen hade lämnat när han var fem år. Han hade fått ett statligt stipendium för fortsatta studier vid konstfack där. Från våren 1913 kunde han vistas i Paris under åtta månader, för att studera kroki och aktmåleri vid Académie Colarossi. Betydelsefulla influenser var japanska träsnitt, karikatyrer i Simplicissimus liksom verk av såväl Honoré Daumier som Henri de Toulouse-Lautrec. Grosz krigserfarenheter därefter som tysk soldat, men även som civilperson i Berlin och som intagen på ett militärt nervhem lämnade bestående intryck. Målningen Metropolis (1916-17) färdigställde han under sin konvalescens. Han medverkade samtidigt till bildandet av den berlinska dadagruppen ihop med Richard Huelsenbeck, vars litterära verk han illustrerade med teckningar, och bröderna John Heartfield och Wieland Herzfelde. De utgjorde senare även en vänsterfalang inom den större konstnärligt radikala sammanslutningen Novembergruppe som genom sitt namn ville anknyta till den tyska novemberrevolutionen. Mot slutet av 1920-talet förknippas han med stilriktningen den nya sakligheten. Med obarmhärtig och skrämmande precision blottställde Grosz i sina verk tjänstemännen och profithajarna som gjorde sin förtjänst på kriget, och, i dess kölvatten, det syndiga levernet, det politiska kaoset och borgerlighetens självbelåtenhet. Mellan juni och oktober 1932 fick Grosz en lärartjänst vid Art Students League of New York. Där undervisade han i kroki och aktmåleri. Han bestämde sig för att lämna Tyskland för gott och emigrerade den 12 januari 1933 till USA, hans barn kom efter i oktober. Strax efter nazisternas maktövertagande i slutet av januari stormades hans ateljé, och blott nio dagar efter riksdagshusbranden blev George Grosz den första offentliga personen att fråntas sitt tyska medborgarskap. Under våren 1933 visades målningen Metropolis på en nationalsocialistisk utställning benämnd Kulturbolschewistische Bilder, som arrangerades på Kunsthalle Mannheim. Den visades även på utställningen Mannheimer Schreckenskammer ["Mannheims skräckkammare"] i Erlangen sommaren 1933. Allt som fanns utgivet av och med George Grosz - tidskrifter, illustrerade böcker, grafikmappar och konstböcker - hade bränts den våren under bokbål runt om i Nazityskland. Alla verk av honom avlägsnades från museer och offentliga samlingar. Några medtogs på vandringsutställningen "Entartete Kunst" (1937–1941). Vissa verk såldes till utlandet 1939, andra utplånades förmodligen. Av 170 verk från berlintiden är 70 försvunna. Grosz stannade i New York där han undervisade i konst fram till 1959. Då återvände han till Berlin, men kort efter hemkomsten ramlade han i trapphuset till sin bostad och avled. George Grosz var gift med Eva Grosz (1895–1960). De är båda begravda på Friedhof Heerstraße i Berlins Westend, strax intill vännen Theodor Däubler. Das Gesicht der herrschenden Klasse: 55 politische Zeichnungen (Berlin: Malik Verlag, 1921) Tredje utökade upplagan samma år: Online (International Dada Archive). Mit Pinsel und Schere: 7 Materialisationen (Malik Verlag, 1922) Online (I.D.A.). Das neue Gesicht der herrschenden Klasse. (Malik-Verlag, 1930) 126 s. Die Gezeichneten. 60 Blätter aus 15 Jahren (Malik-Verlag, 1930) 128 s.
Lennart Rodhe
Olof Lennart Rodhe, född 15 november 1916 i Stockholm, död 17 januari 2005 i Stockholm, var en svensk målare och grafiker. Lennart Rodhe var son till bergsingenjören och uppfinnaren Olof Rodhe och Willy Herdin. Han växte upp först i Stockholm och sedan i Rahlstedt, Hamburg, där fadern skulle leda tillverkning av en rökgasmätare baserat på eget patent. Han gick ut realgymnasium i Tyskland och arbetade på samma företag som fadern. Familjen återvände till Sverige 1934 en tid efter Adolf Hitlers maktövertagande. Lennart Rodhe utbildade sig från 1934 vid Edward Berggrens elevateljé på Tekniska skolan i Stockholm, för Peter Rostrup-Boyesen i Köpenhamn och på Konsthögskolan i Stockholm 1938–1944 med Sven X:et Erixson som lärare. Han studerade också anatomi på Kunstakademiet i Köpenhamn. Efter andra världskrigets slut öppnades möjligheterna att åter resa till utlandet för vidare utbildning. Lennart Rodhe for med hustrun poeten Eivor Burbeck till Paris hösten 1947 och vidare till Italien och senare tillbaka till Paris 1949. Där tog han intryck av konkretismen, bland annat av Ethienne Béothy, vilken i sin tur umgicks med konkreta konstnärer som Fernand Léger, Auguste Herbin och Victor Vasarely. Lennart Rodhe var vid denna tid i arbete med offentliga utsmyckningar i posthuset i Östersund och läroverket i Ängby i Stockholm. Han var professor vid Konsthögskolan i Stockholm 1958–1968. Rodhe finns representerad vid bland annat Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Nationalmuseum i Stockholm, Helsingborgs museum samt Kalmar konstmuseum. Lennart Rodhe är begravd på Uppsala gamla kyrkogård. 1943 - Sveriges Allmänna Konstförenings (SAK) höstsalong på Kungliga akademien för de fria konsterna. 1945 - Internationell ung konst, Uplands konstförening, på Östgöta nation. 1947 - Ung konst på Färg och Form. Paket i långa banor, glaserat tegel, 1948-52, posthuset i Östersund. Trappans tema, kaseintempera på duk, 1948-53, Ängby läroverk i Stockholm. Fruktträdgården, 1957, Svenska Handelsbankens huvudkontor i Stockholm. Seston, emaljvägg, 1963, Limnologiska institutionen vid Uppsala universitet. Harpolek, sandblästrad skiffervägg, 1963-64, Strålforsskolan i Eskilstuna. Utflykt till Blå Jungfrun, stengodsvägg, 1966-67, Oskarshamns Sparbank. Dag och natt, stengodsvägg, 1967, DN-skrapan. Rosentjuven, väv i gobelängteknik med inslag av grovt ytfyllande inplockning, 1968, Svenskt Stål i Oxelösund. Familjen, väv i ull och lin, 1966, försäkringsbolaget Ansvar. Tecken i arkivet, vävnad, 1970, +Riksarkivet på Kungsholmen i Stockholm. Det stora äventyret, tuskaftsväv med applikationer och järnsmide, 1972-73, Norrevångsskolan i Eslöv. Guld och gröna skogar, vävnad, 1975-76, Sveriges Riksbank i Stockholm. Stadens ljus, emalj på konststen, Marabouparken i Sundbyberg. Lennart Rodhe, av Ulf Linde, Bonniers små konstböcker 2, Stockholm 1962. Lennart Rodhe, av Thomas Millroth, Sveriges allmänna konstförening publikation 98, Stockholm 1989, ISSN 0284-2033.
