Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark
Den ena hälften av Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark är en reseskildring i form av en brevroman. Wollstonecrafts uppfattning av denna genre formades av samtida reseskildringar som Oliver Goldsmiths The Traveller, or a Prospect of Society (1764), Laurence Sternes A Sentimental Journey Through France and Italy (1768), Samuel Johnsons A Journey to the Western Islands of Scotland (1775), James Boswells Journal of a Tour to the Hebrides (1785) och Arthur Youngs reseböcker. Efter att ha recenserat 24 reseböcker för Joseph Johnsons tidskrift The Analytical Review var Wollstonecraft välbekant med genren. Den omfattande läsningen befäste hennes uppfattning om hur en god resebok skulle utformas. I en recension framhåller hon att författare av reseböcker skulle ha "ett bestämt mål, ett större projekt som kunde hjälpa till att koncentrera tanken och knyta samman de olika reflektionerna". Reseböcker skulle inte vara "isolerade observationer, utan någon röd tråd eller författarens förhärskade idéer". Hennes recensioner rosar detaljerade och engagerade beskrivningar av folk och städer, funderingar kring historia och den omättliga nyfikenheten. Wollstonecraft skriver att "konsten att resa är bara en del av konsten att tänka". Hennes resa och själva reseskildringen är därför inte bara sentimental utan även filosofisk. Hon använder de båda "formerna" för att utveckla civilisationskritiken och kritiken av dåtidens kvinnoroll, som hon redan beskrivit i A Vindication of the Rights of Men (1790), Till försvar för kvinnans rättigheter (1792) och An Historical and Moral View of the French Revolution. Efter att ha brutit mot konventionen för hur man skriver om historiska och politiska fenomen introducerar Wollstonecraft, vad experten Gary Kelly kallar "revolutionär feminism", vilket är ytterligare ett område som tidigare hade ansetts vara ett territorium för manliga skribenter. Enligt Kelly förnyar Wollstonecraft reseskildringens "blandning av objektiv fakta och individuella intryck ... till en grund för självbiografiskt utlämnande". Boken är, som en av utgivarna för Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark skriver, "inget annat än en revolution i den litterära genren", dess högstämdhet, framställt genom partier med intensiva känslor utgör "en ny vildhet och rikedom i känslouttryck" eftersträvansvärd hos den resande. En forskare i ämnet har utnämnt Wollstonecraft till den "perfekta lidelsefulla resenären". Hennes strävan att fördjupa sig och fullt ut uppleva varje ögonblick är inspirerad av Jean-Jacques Rousseaus verk, särskilt hans Les Rêveries du promeneur solitaire (1782). Flera av Rousseaus teman återfinns i Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark, som "sökandet efter källan till mänsklig lycka, en stoisk avvisning av det materiella, den extatiska omfamningen av naturen och den centrala rollen som känslor har i uppfattningen av saker och ting". Men medan Rousseau till sist avvisar samhället prisar Wollstonecraft framstegen både i hemmet och i näringslivet. I en av de mer inflytelserika tolkningarna av Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark argumenterar Mary Favret att Wollstonecrafts brev inte endast bör ses som personliga brev utan även som affärskorrespondens, en genre som ideologiskt hade varit tvetydig för Wollstonecraft. Enligt Favret försöker Wollstonecraft reformera den opersonliga genre som affärskorrespondens representerar och genomsyra den med egna erfarenheter. En teknik som hon använder för detta är att med hjälp av omfattande användning av fantasirika berättelser tvinga läsaren att bli en deltagare i händelserna som beskrivs.
Jurek Pyrko
Jurek Pyrko är en svensk professor i energihushållning vid Lunds Universitet – Lunds Tekniska Högskola. Han är född 18 april 1948 i Sandomierz i Polen, sedan 1982 bosatt i Lund. Pyrko forskade 1981–1982 på solenergitillämpningar på Sveriges Lantbruksuniversitet. 1983 anställdes han på Lunds Universitet - Lunds tekniska högskola, vid Institutionen för Värme- och Kraftteknik (nuvarande, sedan 2003, Inst. för Energivetenskaper). Pyrko lade fram sin licentiatavhandling 1985. Han blev teknologie doktor i energihushållning 1992, docent 1998 och lektor 1999. 2006 installerades han som professor i energihushållning vid samma institution. År 1999 bildade Pyrko en forskargrupp för energihushållning i byggnader som bedrev studier inom energihushållning (efficient energy use) och effekthushållning (eng. "load management") i byggnadsanknutna energisystem. Projekten finansierades av EU, svenska myndigheter, forskningsråd och energiindustrin. Forskningen omfattade ämnen som "typiska belastningskurvor" (eng. "Load_profile"), "energieffektivisering i byggnader", "energirelaterat beteende", "energivisualisering", "energiprissättning" och "energifeedback" och var av tvärvetenskaplig karaktär (med hänsyn till teknik-, miljö-, beteende- och ekonomiaspekter). Pyrko var verksam som studierektor och pedagogisk konsult på Lunds Tekniska Högskola. Han utvecklade flera energirelaterade kurser på både grund- och avancerad nivå. För sin pedagogik fick han 2004 LTH-rektors utmärkelse Excellent Teaching Practitioner och blev därmed medlem av LTH:s Pedagogiska Akademi. 2017 blev Pyrko professor emeritus. Parallellt med forskning och undervisning har Jurek Pyrko bedrivit annan verksamhet - som poet, musiker/sångare, konstnär och bokförläggare. På Universitetsbiblioteket vid Lunds Universitet finns personarkiv donerat 2020 - "Jurek och Elisabeth Pyrko arkiv" - innehållande texter, artistblock, teckningar, trycksaker, noter, dagböcker, reseböcker, brev, digitalt material med mera. Samtliga böcker utgivna av Bokryp Bokförlag i Lund. - Scarborough Fair - december 2020. - Tåget 23:58 (dikt/musik Jurek Pyrko) - april 2021. - Vår sång (dikt/musik Pia Carlson) - april 2021. - Stjärnorna växer om våren (dikt Karin Boye/musik Jurek Pyrko) - november 2021. - Syner och röster - (dikt Gustaf Fröding/ musik Carl Sköld) - november 2021. Studies on the heat loads in residential buildings. Rapport LUTMDN/(TMVK-7004)/1-147/(1985), licentiatavhandling, Inst för Värme- och Kraftteknik, LTH. Effekthushållning i bostäder. LUTMDN/(TMVK-1008)/1-120/(1991). Doktorsavhandling. Inst för Värme- och Kraftteknik, LTH, december 1991. Effekthushållning - storheter och definitioner - ordlista. Rapport LUTMDN/(TMVK-3148)/1-18/(1992). Inst för Värme- och Kraftteknik, LTH, maj 1992. Preliminär debitering och mätperiodens längd. Inverkan på elanvändning hos enskilda slutanvändare. Inst för Värme- och Kraftteknik, LTH. Rapport LUTMDN/TMHP--02/3002--SE, 2002 (medförfattare fil mag Kerstin Sernhed och tekn lic Peter Matsson). El-info via digitala kanaler. Potential att förändra elanvändning i bostäder. Fallstudie 3: "EnergiDialog-Privat" hos E.ON Sverige AB. Energivetenskaper, Lunds Universitet-LTH, ISRN LUTMDN/TMHP--09/3044--SE. Prosumenter i våra hus. Energivetenskaper, Lunds Universitet - LTH, ISRN LUTMDN/TMHP-15/3055-SE. Load Demand Problems in Electrically Heated Buildings in Sweden - Potential of Load Control Activities. XIIIth UIE International Congress on Electricity Applications, 16-20 juni 1996, Birmingham, Storbritannien. Can we change residential customers' energy attitudes using information and knowledge? DistribuTECH DA/DSM Europe 1998, London, Storbritannien (Medförfattare civ ing Corfitz Norén). Does 'Energy Services' Always Mean 'Energy Efficiency'? 2000 ACEEE Summer Study on Energy Efficiency in Buildings, Pacific Grove, California, USA (Medförfattare tekn kand Peter Matsson). The Load Demand Component as a Parameter in Modern Electricity Tariffs. DistribuTECH Europe 2001, Berlin, 6-8 November 2001.
Willy Maria Lundberg
Willy Maria Lundberg, född Häggdahl 3 maj 1909 i Härnösand, död 1 augusti 2004, var en svensk journalist och pionjär inom konsumentjournalistiken. Hon arbetade bland annat för Konsumentbladet, Aftontidningen, Expressen och Aftonbladet. På 1950-talet hade hon ett uppmärksammat radioprogram. Lundberg, som bland mycket annat drev fram skapandet av en ångervecka vid dörrförsäljning, skapade 1964 Träslottet i Arbrå, i Bollnäs kommun, med fokus på bruksting. Hon arbetade för Vi 1930-34 (som då bar titeln Konsumentbladet), Aftontidningen (AT) 1947-52, Folket i Bild 1952-57, Expressen 1957-65 och Aftonbladet 1965-68. Hon skrev också skrivit flera hand- och reseböcker, satt i redaktionen för FIB:s hemböcker och var 1956-72 ledamot av Statens konsumentråd. På 1950-talet hade hon ett radioprogram med många lyssnare omkring konsumentfrågor. Hon uppmärksammades bland annat för sina obönhörliga fördömanden av undermåliga konsumentprodukter, vilket även syntes i TV under 1960-talet. Lundbergs skrivande berörde bland mycket annat kvaliteten på barnkläder och pannkakssylt. Genom hennes försorg infördes en ångervecka vid köp från dörrförsäljare. Lundberg fanns med i en lista över Sveriges 100 mäktigaste som tidningen Idun-Veckojournalen publicerade år 1964. Lundberg skapade 1964 ett "kvalitetshus" – Träslottet i Arbrå i Hälsingland – som en inspirationskälla för konsumenter och där de kunde se både gamla och nya bruksting av god kvalitet. Träslottet står på Hans-Andersgården med rötter från 1700-talet och har haft omkring 60 000–70 000 besökare årligen. Det ses som en av Hälsinglands klassiska turistattraktioner och inkluderar Lundbergs stora porslinssamling. Sedan 2008 drivs Träslottet utanför Lundbergs familj. En av anledningarna till skapandet av Träslottet var rent praktisk. Hennes make sedan 1934, journalisten och författaren Birger Lundberg, ansåg att parets hem inte längre hade plats för fler inropade auktionssoffor. Willy Maria Lundberg blev 95 år gammal. Hon hade 1982 överlämnat driften av Träslottet till sin dotters familj. Willy Maria Lundberg sågs som Sveriges första konsumentupplysare. Hennes konsumentarbete uppmärksammades kanske främst på 1950- och 1960-talen, då hon bland annat gavs epitetet "annonssabotör" av påverkade marknadsförare. Under dessa årtionden var hon en av en handfull tongivande kvinnliga svenska journalister. 1960 – Boklotteriets stipendiat.
Henning Haslund-Christensen
Henning Haslund-Christensen (född 1896 i Köpenhamn i Danmark, död 1948 i Kabul i Afghanistan) var en dansk expeditionsledare, orientalist och mongolog. Han kom först till Yttre Mongoliet i 1923, och blev - efter att ha varit inblandad i ett misslyckat jordbruks-projekt - involverat i forskning, efter att ha kommit i kontakt med svensken Hertog Larsen (populärt kallad "Mongoliets hertig"). Haslund-Christensen var också på den svenska geografen Sven Hedins forskningsresor i 1927-1930, som karavanförare i Inre Mongoliet och Xinjiang. Resor där dom bland annat samlade in mongolisk och uigurisk folkmusik och rituella artefakter. I 1930 börjada han som frilansforskare och expeditionsledare. Föreläste i Danmark och Sverige, publicerade tre reseböcker och producerade radioprogram om Mongoliet. Tillbaka i Mongoliet förvärvade han artefakter till de etnografiska samlingar i Nationalmuseet i Köpenhamn. Vidare ledde han två danska centralasiatiska expeditioner 1936-37 och 1938-39, som hade som mål att dokumentera den utrotningshotade mongoliska kulturen. År 1947 tog hans tredje stora forskningsresa honom till Afghanistan, och det var där han dog. Han begravdes i Kabul, inte långt från graven tillhörande sir Aurel Stein - en av pionjärerna inom den centralasiatiska forskningen. Asiatiske Strejftog, 1945.
V.A. Koskenniemi
Veikko Antero Koskenniemi, före 1906 Forsnäs, född den 8 juli 1885 i Uleåborg, död den 4 augusti 1962 i Åbo, var en finländsk finskspråkig författare och litteraturhistoriker. Koskenniemi tog studenten 1903 och studerade därefter vid Helsingfors universitet fram till en magisterexamen 1907. Han arbetade sedan som litteraturkritiker och frilansskribent till 1921 då han utsågs till professor i litteraturhistoria vid Åbo universitet och var sedan rektor vid universitet 1924–1932. År 1948 invaldes han i Finlands Akademi. Koskenniemi var i sin tid en av Finlands mest populära författare och är välkänd för sina dikter, reseböcker och essäer. Han influerades av bland andra Goethe och Runeberg. Henrich Steffens-priset 1942. Asteroid nr 1697 är uppkallad efter Koskenniemi. Konsul Brenners indiansommar: Roman (översättning Holger Nohrström, Dahlberg, 1916) (Konsuli Brennerin jälkikesä, 1916). Den unge Anssi (översättning Ragnar Ekelund, Schildt, 1919) (episk dikt). Åbo lilja: Kantat vid Åbo stads 700-årsjubileum (översättning Nino Runeberg, Åbo, 1929) (Turun lilja). Dikter (översättning Elin Parviala, Privattryck, 1929). Den finska språk- och kulturfrågan (anonym översättning, Suomalaisuuden liitto, 1935). Fosterlandets anlete: Åbo finska universitets invigningskantat (anonym översättning, 1939). Lyckans håvor: Blad ur min levnads bok (översättning Einar Spjut, Lindblad, 1943) (Onnen antimet). Student när seklet var ungt (översättning Hjalmar Dahl, Gleerup, 1948) (Vuosisadanalun ylioppilas). Vandringsstaven: Ett urval ur aforismsamlingarna Matkasauva, Elokuisia ajatuksia, Ihmisosa (översättning Ole Torvalds, Natur och kultur, 1961). Goethe-studier och andra litteraturhistoriska essäer (urval av Edvin Linkomies, översättning Ole Torvalds, Natur och kultur, 1963). Auringon noustessa = I soluppgången (musik Toivo Kuula, text V.A. Koskenniemi, svensk tolkning Bengt E. Nyström, Sveriges körförbund, 1980) [Musiktryck].
