Gerardus Mercator (eg. Gerhard de Kremer, namnet Kremer betyder "handlare", vilket på latin blir Mercator), född 5 mars 1512, död 2 december 1594, var en nederländsk kartograf. Mercator har gett namn åt Mercator-projektionen, en projektion som han också tog fram. Den är en vinkelkorrekt (men inte ytkorrekt) projektion vilket ger stor användbarhet som sjökort. Mercator myntade även ordet "atlas" som beteckning på en kartbok. Mercator intar en framskjuten plats i geografins och kartografins historia. I sin syn på jordmagnetismen stod han långt före sin tid och inom kartografin var han banbrytande. Han var 1500-talets mest betydande kartograf. Mercator föddes som Gérard de Crémère i den flamländska staden Rupelmonde (i dagens Belgien), av föräldrar från Gangelt i hertigdömet Jülich. "Mercator" är den latiniserade formen av hans namn. Det betyder "köpman". Efter hans fars död år 1526 utbildades Mercator i 's-Hertogenbosch av bland andra den kände humanisten Macropedius. Mercator inskrevs 1530 vid Universitetet i Leuven, där han bland annat studerade matematik och filosofi. Han mottog en mastergrad två år senare. Mercator började snart främst ägna sig åt tillverkning av vetenskapliga instrument, jord- och himmelsglober samt åt kartritning och kartors utförande i kopparstick. Trots Mercators rykte som kartograf, kom hans huvudsakliga inkomstkälla från hans hantverksskickligt tillverkade matematiska instrument. I Leuven arbetade han med Gemma Frisius och Gaspar Myrica 1535 till 1536 med att konstruera en jordglob. Mercators roll i projektet var i första hand som skicklig gravör i mässing, inte som kartograf. Mercators första kartografiska verk var en karta över Palestina från 1537. De viktigaste av hans arbeten från denna tid var följande. Till följd av främst konfessionella skäl anklagades Mercator år 1544 för kätteri. Anledningen var Mercators protestantiska sympatier och misstankar angående hans återkommande resor. Han hölls därefter flera månader i häkte. Efter ryktet att ett nytt universitet skulle inrättas i Duisburg flyttade han dit år 1552. Regenten där, hertigen av Jülich och Kleve, utnämnde honom till "kosmograf". I Duisburg utvecklade han en omfattande geografisk och kartografisk verksamhet intill sin död. Han skapade ett kartografiskt institut, rikt försett med böcker, som gjorde det möjligt för honom att avfatta sina för den tiden förvånansvärt korrekta kartor. Två skäl till kartornas kvalitet var Mercators vetenskapliga ansats och hans kritiska granskning av källorna. Kartorna tecknades, graverades och trycktes av honom själv. De mest berömda av dessa kartor är en karta över Europa (1554), ett klassiskt mönster för sammanställning av olikartat kartmaterial. Dessutom producerades 1569 Nova et aucta orbis terræ descriptio ad usum navigantium emendate accommodata, hans berömda världskarta i fyra blad. Denna utfördes i den projektion som framför andra bär hans namn, och kartan är det första sjökortet med utdraget gradnät. Mercator myntade ordet atlas för att beskriva en samling av kartor. Han uppmuntrade även Abraham Ortelius i att sammanställa den första moderna världsatlasen -Theatrum Orbis Terrarum- år 1570. Mercator skapade även en egen atlas i ett antal delar, varav den första publicerades år 1578. En utgör en oöverträffad reproduktion av Klaudios Ptolemaios karta i 27 blad, utförd i kopparstick jämte latinsk text (1578), Atlas sive cosmographia meditationes de fabrica mundi et fabricata figura Kartor över Frankrike, Tyskland och Nederländerna tillkom år 1585 och över i Balkan och Grekland år 1588. Efter flytten till Duisburg lämnade Mercator aldrig staden. Han dog där 1594 som en respekterad och förmögen medborgare. Han är begravd i stadens största kyrka, Saint Salvatorus. År 1595 utgavs en postum samling med landkartor över hela världen, med titeln Atlas. Dessa kartor publicerades av Mercators son Rumold Mercator. Från Duisburg-perioden är endast fyra väggkartor kända.
Kartbok, (världsatlas) atlas, är en speciell bok med kartor samlade. Ofta brukar en kartbok ha en samling kartor som berör hela världen (världsatlas) men det är också vanligt med kartböcker som enbart berör en viss världsdel eller ett enda land. De sistnämnda brukar då ha mer detaljerade kartor för olika delar av det land som kartboken berör. Det är också vanligt att bilkartor samlas i kartböcker, medan en världsatlas inte behöver innehålla så mycket specifik information. På titelbladet i den nederländske kartografen Gerhard Mercators kartsamling 1595 var titanen Atlas avbildad som himmelsglobens bärare, vilket gav upphov till att efterföljande kartböcker benämndes "atlas".