Renée Björling
Renée Louise Björling, född 10 juli 1898 på Lovö, död 4 mars 1975 i Täby, var en svensk skådespelare. Renée Björling var dotter till skådespelaren Manda Björling och kontorschefen Carl Olof Björling samt halvsyster till operasångaren Sigurd Björling och teaterchefen Johan Falck. Hon var faster till skådespelaren Olle Björling. Renée Björling var 1925–1932 gift med kapten Gunnar Ursell med vilken hon fick dottern Monica (1926–1989). Hon är också mormors mor till operasångerskan Malena Ernman. Björling är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm. Björling debuterade 1910, det år hon fyllde 12 som Bertha i Fadren av August Strindberg på hans Intima Teatern, där hennes mor var verksam som skådespelare. Under ledning av teaterns chef August Falck spelade hon och Anna Flygare, Fanny Falkner och andra varje säsong några av Strindbergs pjäser. De uruppförde fem av hans kammarspel. Björling fick i detta sällskap sin första sceniska erfarenhet. I väntan på att bli gammal nog för att gå teaterskola debuterade hon 1912 även som stumfilmsskådespelare, i det som ännu var filmens barndom. Hon förevigade då Bertha i Anna Hofman-Uddgrens tidiga stumfilm Fadren. Samma år som Strindberg gick bort, 1912, samt året därpå tog Falck, som gift sig med Björlings mor, åter upp Fadren. Denna gång på gästspel på Fredriksbergsteatret i Köpenhamn och Renée Björling fick återigen gestalt Bertha. År 1915 antogs Björling på Dramatens elevskola i samma årskull som Uno Henning och Anders Henriksson. Hon i scenframställning av Maria Schildknecht som även undervisade i versläsning. Samma år debuterade Björling, som förstaårselev, på Dramaten. Detta i rollen som En profverska i komedin Äfventyret. Som elev medverkade hon i sju uppsättningar på Dramaten, i mindre roller. Hon spelade med akörer som var stora namn på 1800-talet, som Nils Personne - som även undervisade på elevskolan - Julia Håkansson, Augusta Lindberg och Thecla Åhlander. Hon medverkade i ett par av den tidens succépjäser, Pehr Staaffs Ett lysande parti och Frans Hedbergs komedi Blommor i drifbänk. År 1917 var hon med i urpremiären på Hjalmar Bergmans pjäs En skugga. Efter avslutad elevskola kom Björling till Göteborg där hon först var ett år vid Nya Teatern och därefter på Lorensbergsteatern där modern var engagerad. De spelade ihop som professionella skådespelare i Victorien Sardous komedi Madame Sans-Gêne. Renée Björling fortsatte med större roller som Grethe i Sil-Varas skådespel Kvinnan på fyrtio år, där hon spelade med Semmy Friedmann och Hilda Borgström. År 1919 tog regissören Per Lindberg över Lorensbergsteatern. Under hans ledning spelade Björling rollen som Solveig i Ibsens Peer Gynt och Elisaveta i Leo Tolstojs drama Fedja tillsammans med Gabriel Alw. Hon gjorde två stora Shakespeareroller: Ofelia i Hamlet och Rosalind i komedin Som ni behagar, där Björling gjorde en av karriärens mest uppmärksammade prestationer på scen. Hon fick sitt stora genombott 1919 med rollen som Anne-Marie i Ivan Hedqvists Dunungen. Strax efter filmens premiär var hon omskriven i pressen och fanns på omslaget till filmtidningar. Man kunde under en tid skicka vykort med hennes bild på. Samma år gjorde Björling också rollen som Kammarjungfrun Dortka i Victor Sjöströms film Klostret i Sendomir som hade premiär på 1920-talet första dag. Huvudrollen gjordes av Tora Teje, som Björling sedan ofta kom att arbeta med på Dramaten. Samarbetet med Hedqvist fortsatte och hon gjorde huvudrollen i de tre filmer han spelade in fram till 1924. Den första filmen var Carolina Rediviva och den andra var Vallfarten till Kevlaar. Den senare hade premiär 1921 och Björling spelade med sin mor. I Carl XII:s kurir från samma år filmade Björling med Gösta Ekman, samtidigt som de båda gjorde huvudroller tillsammans på Svenska Teatern. Även Nils Asther, som arbetat i Tyskland och senare kom till Hollywood, var med i en stor roll.
