Oscarsteatern
Oscarsteatern, ofta benämnd Oscars, är en privatteater för operett och musikal belägen vid Kungsgatan 63 i Stockholm, intill Kungsbropalatset. Teatern är ritad i jugendstil av arkitekt Axel Anderberg och invigdes 6 december 1906. Salongen rymmer 905 personer. Teatern har fått sitt namn efter kung Oscar II. Oscarsteatern uppfördes i början på 1900-talet med Isaac Hirsch som byggherre och döptes efter den då regerande monarken, Oscar II. Axel Anderberg (som hade designat Stockholmsoperan) anlitades till uppdraget och den nya teatern uppfördes i jugendstil. Salongen rymde 1175 platser och inreddes med vit stuck och förgylld ornamentik i relief. Vicke Andrén hade utfört den stora plafondmålningen. När Gustav Wally övertog teatern lät han göra om dekorationerna i salongen. Salongen målades röd, de gröna stolarna byttes mot röda, armaturen byttes ut och mahognydörrarna målades över. 1971-1974 var teatern stängd för renovering och samtidigt återställdes salongen till sitt ursprungliga skick. Koppartaket utvärtes är av många ansett som Stockholms vackraste tak. Mellan åren 2012-15 renoverades det k-märkta koppartornet till nyskick. Albert Ranft, Stockholms teaterkung på sin tid, drev Oscarsteatern från starten fram till 1926 som operettscen. Efter olika ledarskap, Pauline Brunius-John W. Brunius-Gösta Ekman 1926-1931 som talscen, Hjalmar Lundholm 1932-1938 åter som operettscen, Ernst Eklund 1938-1941 och Gustaf Wally 1941-1947, övertogs Stockholms operettscen 1947 av Sandrews som, trots det faktum att Oscarsteatern inte genererade stora vinster, fortsatte att sätta upp nya musikaler som Annie Get Your Gun och Kiss Me, Kate. 1998 tog Vicky von der Lancken över Oscarsteatern. Sedan dess har musikal, fars och revy avlöst varandra, däribland Guys och Dolls, Fångad på nätet, Lorry och Saturday Night Fever. Sedan 2004 delas ledarskapet av Oscarsteatern med 2Entertain. År 2006 var det 100-årsjubileum och det firades med Skandinavienpremiär av musikalen Singin' in the Rain samt en specialföreställning med det bästa från Oscars under de år som gått. Den första uppsättningen som gavs på teatern var Offenbachs Frihetsbröderna. Den följdes av Franz Lehárs Glada änkan, som blev teaterns första succé och har spelats i flertalet uppsättningar sedan dess. En av teaterns största succéer var musikalen My Fair Lady som byggde på George Bernard Shaws komedi Pygmalion. Jarl Kulle debuterade i musikalgenren som professor Higgins, medan hans motspelerska Ulla Sallert var en van musikalartist. Mellan 1959 och 1961 spelades 766 föreställningar av My Fair Lady, under 70-talet sattes en ny uppsättning av musikalen upp som gick 385 föreställningar. Kulle repriserade då sin roll, medan Sallerts roll spelades av Anna Sundqvist. Den uppsättning som gått längst på Oscarteatern är Andrew Lloyd Webbers Fantomen på operan. Musikalen hade premiär den 27 oktober 1989 och spelades i sex år, under vilka 1 173 föreställningar gavs som sågs av 1 055 800 personer. En av teaterns största fiaskon var farsoperetten Nathaniel Jones Var är Johnny med premiär 9 mars 1915 och som redan 11 mars ersattes av repriser på I ungdomens vår och Greven av Luxemburg.
Oscars oratoriekör
Oscars oratoriekör är en av sammanlagt sex körer inom Oscars församling i Stockholm. Kören bildades i början av 2007 som resultat av en större omdaning av samtliga körer inom Oscars församling där bland annat Olaus Petri Kammarkör upplöstes. Repertoaren är avancerad med betoning på kör och instrument. Kören leds för närvarande av Hanna Sandman. Oscars barnkörer Dirigent Hanna Sandman. Oscars ungdomskör Dirigent Pär Olofsson. Oscars motettkör Dirigent Pär Olofsson. Oscars stämmor Blandad kör, dirigent Hanna Sandman. Oscars kyrkokör Blandad kör för sångare över 65 år.
Oscar I
År 1807 fick han sin förste informator, Le Moine, och när Oscars far, som då var furste av Pontecorvo, 1810 föreslogs som tronkandidat för Sverige, framhölls att han redan hade en son som ett viktigt motiv för att väljas. Ett porträtt av den unge Oscar, som spreds vid valriksdagen i Örebro, fungerade som draghjälp för Bernadotte, som 21 augusti 1810 valdes till svensk tronföljare. Den 26 september fastställdes successionsordningen för hans "äkta manliga bröstarvingar". I samband med händelsen utsågs Oscar till hertig av Södermanland. Den nye tronföljaren reste till Sverige i oktober 1810, medan Oscar och hans mor flyttade från Paris till Stockholm i januari 1811. Redan på sommaren 1811 återvände dock Oscars mor Desideria till Frankrike, och han återsåg henne först efter elva år. Oscar, som åtföljts till Sverige av Le Moine, fick genast en lärare i svenska och kunde snart tjänstgöra som sin fars tolk. År 1812 fick han en svensk informator, friherren G.L. Cederhielm som efter Gustav III:s kuppliknande grundlagsförändring 1789 lämnat statstjänsten. Karl Johan angav vissa tydliga riktlinjer för prinsens uppfostran, bland annat: "Upprepa för honom alltid att en svag regent är ett av de största straff, varmed himlen kan hemsöka ett folk." Inom armén utnämndes han 1812 till överstelöjtnant vid de tre gardena Svea livgarde, Göta livgarde och Livgardet till häst, 1815 till överste, 1817 till generalmajor. Under 1810-talet undervisades Oscar även i norska, humaniora, administration och statsrätt, vetenskap och konst, främst av Nils Magnus af Tannström. Per Daniel Amadeus Atterbom undervisade honom i tyska, Jacob Berzelius i kemi, Johan Olof Wallin i "lutherska religionen". Han konfirmerades 1815. Några år senare hade han Johan Gabriel Richert som handledare i juridiska ämnen. Fredric Westin var prinsens lärare i målning, Adolf Fredrik Lindblad längre fram i musik. Kronprins Oscar komponerade en sorgmarsch som framfördes vid Karl XIII:s begravning, vilket var hans första offentligt uppmärksammade insats. Ryktet om detta spreds nu vida omkring och Ludwig van Beethoven skrev till fadern Karl Johan och erbjöd honom att bidra till att ytterligare utveckla kronprinsens talang. Händelsen hänger samman med det faktum att det fanns ett gammalt vänskapsband mellan Beethoven och Karl Johan, kopplat till perioden då Bernadotte 1798 residerade som fransk minister i Wien. När Karl XIV Johan blev unionskung 1818 blev Oscar Sveriges och Norges kronprins. Han utnämndes 1819 till general i de svenska och norska arméerna och till befälhavare för en rad armékårer: liv- och hustrupperna, generalbefälhavare i Skåne, generalfälttygmästare och chef för Sveriges och Norges artilleri, chef för en kavalleribrigad. 1818 valdes han även till universitetskansler i Uppsala där han tillbringade en hösttermin. Bland annat gick kronprinsen på föreläsningar av Erik Gustaf Geijer, Nils Fredrik Biberg, Jöns Svanberg och Lars Georg Rabenius. Redan 17 januari 1816 hade han valts till "förste ledamot" (med senare terminologi hedersledamot) av Kungliga Vetenskapsakademien. 1815 genomgick han en lättare sjukdom. Vid denna tid började politikerna intressera sig för kronprinsens giftermål. Efter många förberedelser påbörjade prinsen 1822 sin friarfärd, under vilken han i Aachen träffade sin mor. Sedan hans förlovning med Josefina av Leuchtenberg, dotter till prins Eugène och hertiginnan Augusta av Bayern, blivit ingången i Eichstätt, styrdes färden till Italien. På hemvägen lyckades prinsen göra ett besök i Verona under den pågående kongressen och mottogs av de där församlade furstarna och statsmännen. Hans biläger firades i Stockholm den 19 juni 1823. Josefina var sondotter till den franske kejsaren Napoleon I:s första gemål.
Oscar the Grouch
Oscar the Grouch (svenska: Surpuppan Oscar) är en fiktiv dockkaraktär i det amerikanska TV-programmet Sesam (Sesame Street), skapad av Jim Henson 1969. Oscar the Grouch spelades av Carroll Spinney från 1969 till 2018. Sedan 2015 har han även spelats av Eric Jacobson. Oscar the Grouch bor i en soptunna på Sesame Street och som hans namn antyder är han lagd åt det vresiga hållet. Oscars stora passion i livet är skräp och i sin soptunna har han en gedigen samling av försakade prylar. Trots sin vresighet står Oscar på god fot med de andra karaktärerna på Sesame Street. Jim Hensons inspiration till figuren var en oförskämd servitör på en restaurang vid namn Oscar's Salt of the Sea. Röstskådespelaren Carroll Spinney baserade Oscars röst på en snarstucken taxichaufför i New York.
Stallmästaren 11
Stallmästaren 11 är en kulturhistoriskt värdefull bostadsfastighet i kvarteret Stallmästaren vid Fredrikshovsgatan 3 på Östermalm i Stockholm. Byggnaden, som uppfördes 1907 som församlingshem för Oscars församling och är grönmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den bedöms vara "särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt". Kvarteret Stallmästaren bildades på 1880-talet när Narvavägen anlades och kvarteren längs med den nya breda allén tillkom som ett resultat av Lindhagenplanen. I kvarterets södra del uppfördes Oscarskyrkan som invigdes 1903. Tomten direkt norr om kyrkan stod delvis obebyggd efter kyrkans invigning. Svenska Dagbladet kommenterade i januari 1906 att kyrkan hittills saknad lämplig omgivning åt norr där brandgavlar och banal gårdsinteriörer gifit den närmaste inramningen. Den första byggnaden som kom att sluta luckan mot kyrkan var fastigheten Stallmästaren 4 (Narvavägen 8) och den andra var Stallmästaren 11 (Fredrikshovsgatan 3) där Hedvig Eleonora församling planerade att låta uppföra ett kombinerat församlings- och bostadshus för den då nybildade Oscars församling. Stallmästaren 11 uppfördes 1904–1907 efter ritningar av arkitekterna Ludwig Peterson och J.O. Grundström, beställare var Hedvig Eleonora församling. För konstruktionerna stod Looström och Gelin. Huset uppfördes i fem våningar med ett dominerande hörntorn mot Fredrikshovsgatan / Oscarskyrkan. Tornet höjer sig med två våningar över takfoten och avslutas med stiliserade tinnar. Fasaden mot kyrkan artikulerades genom burspråk, balkonger med smidda räcken, gavlar och ytterligare ett torn närmast Stallmästaren 4. Gatufasaderna är i höjd med bottenvåningen klädda i rusticerad natursten, däröver vidtar slätputs i lejongul kulör. Portalöverstycken är skulpterade och utfördes rundbågiga med spetsbågig inramning. Fasaderna renoverades år 2019. Byggnaden fick två entréer, en från Fredrikshovsgatan som även blev ingång till församlingens pastorsexpedition samt en entré i södra fasaden som gick till huvudtrapphuset och bostäderna. Väggarna i entréhallen bevarar fortfarande ursprunglig marmoreringsmålning med fältindelning och golvet är rutlagt med gråa och vita marmorplattor. Församlingens samlingssal med plats för omkring 150 sittande personer anordnades i husets sydvästra hörn och nåddes via bakgårdens portgång från kyrktomten. År 1907 var lägenhetsfördelningen fyra, fem och sju rum och kök samt bad och hall. De var tillgängliga dels via huvudtrapphuset dels via två kökstrappor. En av lägenheterna på våning en trappa upp beboddes under många år av komministern i Oscars församling Bengt Olof Aurelius med familj. Han disponerade en lägenhet om sju rum med kök och badrum. Därtill kom jungfrukammare och en rymlig hall med kakelugn. Från sitt bibliotek och arbetsrum hade Aurelius en direkttrappa ner till pastorsexpeditionen. Samlingssalen med tillhörande rum byggdes 1948 om till lokaler för konfirmander och en sessionssal samt ett notariat. Samtidigt ordnades en ny entré genom att ett fönster gjordes om till port. På våningsplanen ändrades även lägenhetsfördelningen. Arkitekt var Oscar Waller. 1985 följde ytterligare ombyggnader med bland annat inredning av vindsvåningen.
Lars Amble
Lars Anders Amble-Næss, känd som Lars Amble, född 10 augusti 1939 i Oscars församling i Stockholm, död 19 augusti 2015 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare och regissör. Lars Ambles föräldrar var båda skådespelare, fadern var den norskfödde Leif Amble-Næss och modern den svenskfödda Maritta Marke. Han genomgick Dramatens elevskola 1962–1965. Då hade han redan hunnit ha flera roller på Riksteatern. På Dramaten arbetade Amble i flera olika omgångar från 1965, bland Dramaten-uppsättningarna kan nämnas Woyzeck, Stormen, Stiftelsen, Markurells i Wadköping och En midsommarnattsdröm. Han var initiativtagare till teatergruppen Unga Dramaten. Hans sista framträdande på Dramaten blev som Anselme i Den girige, en roll han spelade fram till i april 2015. Amble var engagerad som skådespelare och regissör vid privatteatrar i Stockholm som Intiman, Folkan, Scalateatern, Oscars, Vasan och Chinateatern 1969–1974. Han skrev musikaler, bearbetade och översatte pjäser, medverkade i krogshower och revyer. Amble blev konstnärlig ledare på Maximteatern i Stockholm 1986 och senare en av delägarna. Han regisserade och var en av manusförfattarna bakom musikalkomedin Skål (1985) där 1900-talets historia sammanfattades på ett par timmar. Med Amble som regissör, översättare och drivande kraft blev Maximteatern Stockholms främsta komediscen under 1980- och 1990-talen. Amble satte upp en lång rad publiksuccéer såsom Omaka par (1987), Skvaller (1990) och Rakt ner i fickan (1994). Det sista Amble regisserade på Maxim var den revynostalgiska föreställningen Strålande tider! Härliga tider! (2000). Tre gånger belönades han med privatteaterpriset Guldmasken för bästa regi. Han undervisade även vid Teaterhögskolan i Stockholm. Amble var även flitigt förekommande på TV och film, här kan nämnas Raggare! 1959, Någonstans i Sverige 1973, Den enfaldige mördaren 1982, Två killar och en tjej 1983 och Peter Dalles film Skenbart 2003. På 1970-talet uppträdde han tillsammans med Lasse Berghagen och Lasse Lönndahl i TV-underhållningen Triss med Lasse. Han erhöll den kungliga medaljen Litteris et Artibus 2003. Lars Amble var första gången gift 1963–1971 med skådespelaren och skolkamraten Marie Göranzon (född 1942) och blev far till dramatikern Lolo Amble (född 1963). Andra gången var han gift 1975–1976 med Margareta Kempe (född 1953), dotter till byråchefen, kommendörkapten Olof Kempe och Maja, ogift Bedoire. Tredje gången var han gift 1977–1996 med diplomerade fotvårdsspecialisten Ingrid Thomasson (född 1945), dotter till handelsträdgårdsmästaren Sven Thomasson och Ruth Thomasson. Fjärde gången var han gift från 1999 till sin död med Gunborg Alm (född 1941). Lars Amble är gravsatt i minneslunden på Galärvarvskyrkogården i Stockholm. 1981 – Olsson per sekund eller Det finns ingen anledning till oro. 2006 – Lögn i Helvete.
Lasse Hallström
Lars Sven "Lasse" Hallström, född 2 juni 1946 i Stockholm, är en svensk filmregissör. Lars Hallström är son till tandläkaren Nils Hallström och författaren Karin Lyberg, samt dotterson till Ernst Lyberg och systerson till Bengt Lyberg. Hans far var också filmintresserad och gjorde filmen Sommarstad 1939. Innan han blev känd och populär som spelfilmsregissör hade Hallström redan blivit ett begrepp hos den svenska tv-publiken då han samarbetade med vännerna Magnus Härenstam och Brasse Brännström i ett flertal tv-program. Han gjorde också de flesta av gruppen ABBA:s musikvideor. 1985 hade Mitt liv som hund premiär på bio och nådde stora framgångar även hos den amerikanska publiken, vilket också ledde till att han fick erbjudanden om att göra film i USA. Väl i Hollywood drabbades hans första projekt av motgångar. Hallström ägnade nästan två år åt en filmatisering av Peter Pan innan filmbolaget la ned projektet. Efter det arbetade han med Kärleksfeber med Cher i huvudrollen. Cher gav Hallström sparken innan han hann sätta i gång och kallade honom för idiot i media. Den första amerikanska filmen blev Once Around, Mannen som inte passade in (1991). När Gilbert Grape hade premiär 1993 blev den en stor succé och blev även genombrottsfilmen för Leonardo DiCaprio. Även Ciderhusreglerna (1999) blev en stor framgång och vann två Oscars och fick sju nomineringar. Hallström har sedan gjort stora filmer som Chocolat (2000), Sjöfartsnytt (2001), Bluffen (2006) och Dear John (2010). Under 2000-talet har dock inte alla Hallströms filmer nått samma framgångar. Med Hypnotisören (2012) gjorde Hallström svensk film igen för första gången på 24 år. För Mitt liv som hund och Ciderhusreglerna blev Hallström nominerad till Oscars för Bästa regi. Mitt liv som hund blev även nominerad till Oscar för Bästa manus efter förlaga. Hallström sägs vara Sveriges kommersiellt mest framgångsrika regissör genom tiderna. Under inspelningen av en scen för A dog's Purpose plågades en schäfer när den blev kastad in i forsande vatten. Hunden höll på att drunkna under denna inspelningen, vilket han har fått stor kritik för. Filmen kommer inte visas på svensk bio, men är släppt på DVD. Lasse Hallström är sedan 1994 gift med skådespelerskan Lena Olin som han har dottern Tora tillsammans med (född 1995). Familjen är bosatt i Bedford som är en förort till New York. Har även sonen Johan Hallström (född 1976) från sitt tidigare äktenskap med Malou Hallström. Han är yngre bror till skådespelaren Anders Hallström.
