Hjälm
Hjälm är en huvudbonad för skydd av huvudet, för civilt eller militärt bruk. Hjälmar är ofta tillverkade i hårda material och används i farligt arbete, i sport, i strid och ibland av barn under lek. Den hålls ofta på plats av en rem som knyts eller spänns fast under hakan. Vid kyligt väder kan en hjälmmössa användas under hjälmen. Den påminner i sitt utförande ofta om en hätta. Ridhjälmen är en viktig del av ryttarens utrustning. För den som kör moped eller motorcykel är motorcykelhjälm obligatoriskt i många länder. Barn kan använda en lekhjälm för att inte skada sig under lek. Inom heraldiken finns ofta hjälmar som en del av ett heraldiskt vapen, ovanpå vapenskölden. Dessa hjälmars utseende anknyter närmast till de hjälmar som användes under medeltidens tornerspel. Ordet hjälm kommer av fornsvenska hiälmber som går tillbaka till germanskans helma- och är besläktat med sanskritens sárman- och går tillbaka till betydelseroten hölja, täcka. I svenska språket finns ordet dokumenterat till 1500-talet. Skyddshjälm (exempelvis bygghjälm).
Cykelhjälm
En studie från Australien, utförd vid tiden direkt före och efter 1990 års införande av hjälmlag, visade att hjälmbruket ökade starkt i samband med införandet av hjälmlagen, runt 40 procentenheter. Risken för huvudskador bland cyklister i denna studie minskade inte mer än för andra trafikanter utan hjälm, som till exempel fotgängare och bilister. Den generellt minskade risken för huvudskador bland alla trafikantgrupper tillskrevs allmänna förbättringar i trafiksäkerheten. Senare Australiensiska studier har visat delvis motsatta resultat för tiden runt hjälmlagens införande, där huvudskador som krävde sjukhusvård minskade med 29% jämfört med minskningen av övriga cyklingsrelaterade skador. Ian Walker tog åter upp ämnet i en artikel från 2014 där han undersökte hur cyklisters klädsel och hjälmanvändande påverkade det utrymme som bilister gav vid omkörning. Det fanns sju olika typer av klädsel som benämns, Commute, Casual, Hiviz, Racer, Novice, Police och Polite, enbart Casual var utan hjälm. Medelavståndet som bilisterna höll vid omkörning för alla grupper var 117,5cm, för cyklist med klädseln utan hjälm så var siffran 117,61cm och skiljer sig således inte signifikant från totala medel. Antalet omkörningar med ett avstånd under 100cm för alla grupper var 34%, för cyklisten utan hjälm var siffran 33%. Inte heller här sågs alltså någon större skillnad och variationen var stor bland de hjälmbärande grupperna, från Police där siffran var 24,5% till Polite där siffran var 43,1%. En norsk enkätundersökning på 1 500 cyklister visar att de cyklister som använder mycket utrustning, till exempel hjälm, cykeldator eller cykeljacka, också är de med en hårdare körstil och oftare hamnar i nära-ögat-situationer. Cyklisterna med utrustning gillar att det går fort och tycker inte om att bli fråncyklade. De hamnar oftare i situationer där de bedömer att det var "nära ögat". Standarder för cykelhjälmar specificerar bara hur de ska klara linjära stötar, men även plötslig roterande acceleration kan ge upphov till hjärnskador som hjärnskakning, diffus axonal skada och subduralt hematom. Studier visar att de roterande accelerationer som uppstår vid cykelolyckor är tillräckliga för att orsaka sådana hjärnskador. Det börjar dock utvecklas hjälmar som även minskar hjärnans roterande accelerationer vid olyckor. Lag om cykelhjälm har varit omdiskuterat i många länder, bland annat för att skadorna drabbar cyklisten själv och inte någon annan. Många har kritiserat lagstiftningar där vuxna inte behöver ha cykelhjälm medan andra pekar på att varannan omkommen cyklist är över 65. Trafikverket i Sverige säger att en sanktionerad hjälmlag i kombination med informationskampanjer behövs för att öka hjälmbruket till 70 % till år 2020. NTF bedömer att mer än hälften av de cyklister som dör i trafiken skulle ha överlevt om de använt hjälm. NTF kräver en lag på att alla cyklister ska använda cykelhjälm, med argumenten att man vill minska samhällets kostnader och det mänskliga lidande som följer i cykelolyckornas spår. 2007 gav Statens vegvesen i Norge råd om att inte förbjuda barn eller vuxna att cykla utan hjälm, då man menade att en sådan lag riskerar att minska cyklandet och skada folkhälsan. Svenska Cykelfrämjandet och Dansk Cyklist Forbund rekommenderar att man bär hjälm, men är motståndare till hjälmlag då det skulle minska cyklingen och därmed skada folkhälsan . Även Svenska Cykelsällskapet anser att hjälmar skyddar vid en kollision, men att en hjälmlag skulle skada folkhälsan . Det tyska cyklistförbundet ADFC menar att en hjälmlag skulle ge en nettoförlust för folkhälsan. Europeiska cyklistförbundet ECF och brittiska CTC är mot såväl hjälmlagar som hjälmkampanjer, bland annat för att kampanjerna överdriver riskerna med cykling och att de skadar folkhälsan. Det nyzeeländska cykelfrämjandet CAN menar att lagen om cykelhjälm inte fungerar som avsett och måste utredas.
Gustav Vasas hjälm med maskvisir
Gustav Vasas hjälm med maskvisir är ett av få bevarade föremål som med säkerhet kan tillskrivas Gustav Vasa. Hjälmen tillverkades i Tyskland runt år 1540, troligen i Augsburg eller i Nürnberg där några av Europas skickligaste rustningstillverkare fanns under perioden. Den är slagen i stål och mycket väl genomarbetad med etsningar, punsning och förgyllningar. Den väger närmare 2,8 kg. Det är en sluten hjälmtyp i Burgundisk stil. Visiret, den del av hjälmen som täcker ansiktet, är ett så kallat maskvisir format likt ett mansansikte. Maskvisiret tillhörde från början inte hjälmen men bedöms vara från samma tid, möjligen också från samma verkstad som hjälmen i övrigt. Hjälmar med maskvisir var populära vid Europas furste- och kungahus under 1500-talets första del. Maskerna tros ha använts för sin komiska effekt vid kungliga parader och högtider. Denna hjälm är en del av Gustav Vasas enda bevarade praktrustning som köptes av kungens ombud, Klaus Heijder, i Augsburg år 1540 eller strax därefter. Till praktrustningen hörde ytterligare två hjälmar samt en hästrustning. Idag finns hjälmen på Livrustkammaren i Stockholm. Gustav Vasa (1496-1560) räknas till en av Sveriges mest inflytelserika kungar genom historien. Under hans regeringstid stärktes landets centralstyre och protestantismen infördes som statsreligion. Genom reformationen övertog det kungliga hovet kyrkans roll som landets ledande lyxkonsument. Gustav Vasa visade och styrkte sin maktposition genom överflöd. Detta återspeglas, bland annat, i kungens tilltagande rustkammare där denna hjälm kom att ingå. En hjälm av det här slaget är inte tänkt för strid utan snarare för fest. Under 1500-talet blev det allt större skillnader mellan rustningar tänkta för krig och rustningar av mer representativ karaktär. Helrustningar av stål var tidens främsta mode. Vid kungliga högtider hölls stora uppvisningar och parader där samhällets elit klädde sig i specialbeställda praktrustningar med sluten hjälm. Gustav Vasa, som i mycket lät sig influeras av de tyska hoven, samlade skickliga tyska smeder vid sina slott för att öka kvalitén på det svenska smidet. Vid mitten av 1500-talet uppfördes Sveriges första vapenfabrik i Arboga på kungens order. Under Gustav Vasas regeringstid var den svenska tillverkningen dock fortfarande i startgropen och Gustav Vasa beställde sina praktrustningar från Tyskland. Gustav Vasas hjälm med maskvisir är troligen tillverkad i någon av de sydtyska städerna Augsburg eller Nürnberg. Möjlig tillverkare är Kunz Lochner i Nürnberg, som angetts som trolig tillverkare till den praktrustning som hjälmen tillhör. Även Matthias Frauenpreiss och Desiderius Kolman Helmschmied från Augsburg har föreslagits som tillverkare till hjälmen. Dessa tre smeder räknas till några av den tidens främsta och de hade breda kundkretsar med beställare från kung- och furstehus över hela Europa. En hjälm av det här slaget gjordes dock inte av en enskild mästare utan av flera, här ibland punsare och etsare, av den anledningen kunde fullförandet ta tid. Ett garnityr bestående av en hel rustning med hjälm kunde ta över ett år att färdigställa. Gustav Vasa lät beställa denna hjälm som en del av ett rustningsgarnityr bestående av både mans- och hästrustning frånågra av Europas skickligaste verkstäder och priset lär ha varit därefter. Det är tydligt att Gustav Vasa velat efterlikna stilströmmarna vid de tongivande europeiska hov och mäta sig med dessa. Gustav Vasas hjälm är till stilen en burgunderhjälm. Burgunderhjälmen är en tättsittande sluten hjälmtyp som var populär vid 1500-talets början. Formen är rund, närmast sfärisk över hjässan som ofta försetts med hjälmkam. Med burgundisk hjälm menas de hjälmar tillverkade i så kallad burgundisk stil och inte nödvändigtvis att hjälmen är tillverkad i Burgund. Denna hjälm tillverkades, som angivet ovan, i Sydtyskland.
Ishockeyhjälm
En ishockeyhjälm är en hjälm som används av ishockeyspelare för att skydda sig mot huvudskador. Fram till 1960-talet spelades ishockey utan hjälm, inte ens målvakterna hade några skydd för huvudet. 1959 när Montreal Canadiens målvakt Jacques Plante fick ett skott i ansiktet under en match kom han tillbaka i spel igen med en mask som han tidigare bara burit på träning. Bland utespelarna var backen Leonard "Red" Kelly en av de första att använda hjälm så tidigt som 1960. Han deltog under slogan "Kelly plays it safe" i en kampanj som lyckades driva fram ett hjälmtvång i Kanadas lokala ligor 1964. I Europa hade Jofas hjälm blivit vanlig. I Sverige introducerade Sven Tumba Spaps-hjälmen och hjälmtvång infördes 1962. Ganska snart bar ishockeyspelare världen över hjälm. Överallt utom i NHL. Inte ens efter att Bill Masterton, Minnesota North Stars, dött under en match i januari 1968 fick hjälmen något genomslag i NHL. Genombrottet kom istället på 1970-talet när CCM lanserat sin HT2-modell. Först när NHL slogs samman med WHA 1979 beslutade ligans president, John Ziegler, om hjälmtvång för alla spelare. Dock fick spelare som påbörjat sin karriär före hjälmtvånget dispens att fortsätta utan hjälm något som Craig MacTavish utnyttjade fram till 1997. Sedan hjälmtvånget införts har hjälmarna blivit allt säkrare och i Sverige är det numer även obligatoriskt med visir på hjälmen. I Svenska Ishockeyförbundets regelbok framgår att hjälm med visir är obligatoriskt. En utespelare som tappar hjälmen måste sätta på sig den igen omedelbart eller bege sig till avbytarbänken. För målvakter gäller att de ska ha hjälm med heltäckande ansiktsskydd eller målvaktsmask. Tappar målvakten sin hjälm får han dock fortsätta spela, men spelet ska stoppas så fort möjligt. Även om målvakten träffas av ett hårt skott och blir omtöcknad eller så att spännena lossnar ska domaren stoppa spelet. Kommer målvakt eller utespelare in på isen utan eller med felaktigt fastsatt hjälm utdelas en utvisning enligt regeln Illegal equipment. Alla spelare J18 och yngre samt alla damspelare är skyldiga att ha heltäckande ansiktsskydd. Övriga spelare födda 1984 eller senare som enbart använder visir måste då även använda tandskydd. Även domaren är skyldig att bära hjälm.
MIPS-hjälm
En MIPS-hjälm är en hjälm som använder tekniken MIPS BPS för att göra hjälmar säkrare. MIPS är förkortning av Multi-directional Impact Protection System och BPS står för Brain Protection System. I en krasch med ett snett islag kan MIPS BPS reducera skadliga rotationskrafter genom att låta hjälmen glida relativt till huvudet. Utan detta skydd kan rotationskrafterna överföras till hjärnan och orsaka hjärnskakningar eller ännu allvarligare skador på hjärnan. Denna svenska teknologi är utvecklad av specialister vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) och en hjärnkirurg på Karolinska Institutet i Stockholm 1996. För att förstå funktionaliteten bakom MIPS BPS behöver man först förstå vad rotationsrörelse är, och varför den är skadlig för hjärnan. Rotationsrörelse syftar i det här fallet på rörelsen ett snett islag medför vid en olycka där den drabbade slår huvudet mot något. Huvudet kan stanna tvärt på grund av själva islaget i marken eller annat föremål, men hjärnan fortsätter att röra sig inuti huvudet. Flera forskare har kopplat ihop allvarliga hjärnskador så som Diffuse Axonal Injury (DAI) och Subdural Hematoma (SDH) med den kraftöverföring till hjärnan som kan ske vid rotationsrörelse efter ett snett islag. En hjälm består av flera lager. I en hjälm utrustad med MIPS BPS är ett av lagren mellan huvudet och hjälmens yttersta hårda skikt ett lågfriktionslager som låter den yttre delen av hjälmen glida relativt till huvudet. Det resulterar i en reduktion av rotationsrörelsen som annars kunde överföras till hjärnan. Reduktionen av kraftöverföring efterliknar människans naturliga skyddssystem, som består i att hjärnan är omgiven av cerebrospinalvätska som skyddar hjärnan under ett snett islag genom att låta den glida något inuti huvudet. Genom att efterlikna cerebrospinalvätskan låter MIPS BPS hjärnan och huvudet röra sig inuti hjälmen 10–15 mm i alla riktningar och minskar den skadliga energiöverföringen av rotationsrörelsen till hjärnan. Lagret som tillämpar MIPS BPS-tekniken monteras i fabrik av hjälmtillverkaren. Den svenske hjärnkirurgen Hans von Holst började utvärdera hur hjälmar är konstruerade 1996. Detta hade föregåtts av flera års studier och arbete relaterat till hjärnskador på World Health Organization i Genève. Slutsatsen var att befintlig dåvarande hjälmteknologi inte tillhandahöll tillräckligt skydd mot hjärnskador. Tillsammans med en forskare vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Peter Halldin, började von Holst utveckla en teknik som skulle ge ett mer effektivt skydd mot hjärnskador. För att kunna utvärdera risken av olika skador på huvudet och simulera olika islag med hjälm, använde de Finite Element Model (FE model), utvecklad av professor Svein Kleiven vid Kungliga Tekniska högskolan. Efter grundlig analys av hjärnans anatomi och fysiologi utvecklade von Holst och Halldin det som nu är MIPS Brain Protection System. Bolaget MIPS grundades 2001 av fem specialister inom biomekanik vid KTH. Första hjälmen med MIPS introducerades 2007, i en ridhjälm. 2010 expanderade MIPS till att även finnas i snösportshjälmar och cykelhjälmar. I början av 2014 ingick MIPS ett formellt partnerskap med hjälmtillverkaren BRG Sports Inc. Det resulterade i att MIPS BPS kunde erbjudas till fler varumärken runtom i världen och sedan dess har MIPS expanderat till Amerika, Europa och Kina. Mot slutet av 2015 hade MIPS tillverkat en miljon lågfriktionslager. 2017 listades företaget på Nasdaq och över 3 000 aktieägare investerade i MIPS. Idag finns det över 7 500 aktieägare. 2019 fick grundarna till MIPS, Peter Halldin, Hans von Holst och Svein Kleiven motta Polhemspriset.
