Pelletsverk
Ett pelletsverk, tidigare även kallat kulsinterverk, förädlar slig till malmråvara sintrad till kulform, vilket är en bättre form för transporter och för fortsatt raffinering. Pellets av metall malm framställdes först i slutet av 1800-talet av järnmalm i USA. Pelleten innehöll då 1 % tjära som bindemedel och brändes i roterugnar. Järnmalmspellets patenterades först av svensken A.G. Andersson (1912), men kommersiellt i större skala framställdes pellets först 1952 i Babbit, MN, USA. Idag används även pelletsverk för bland annat titan- och nickel-malmer. Ett pelletsverk får slig från ett anrikningsverk. Sligen blandas med bindemedel och körs sedan in i en roterande trumma, där den formas till kulor, med en diameter på ca 9-15 mm. Därefter bränns de i någon typ av ugn. Nedan ses kort beskrivning av de vanligaste typerna av verk som används för pelletisering av järnmalm. Den äldsta typen av pelletsverk, som sällan används numera på grund av dess låga kapacitet. Den vanligaste typen av verk, där pelleten transporteras genom olika zoner av en bandugn på grate-cars. Den näst vanligaste typen av verk, där pelleten först transporteras genom bandugn (grate), där de torkas samt börjar sintra. Efter graten åker kulorna vidare genom en roterugn (kiln), där sintringen fortsätter i en temperatur på ca 1300°C. Kulorna faller sedan ned i en kylare, vilken fungerar som en värmeväxlare som återför varm processgas till bandugnen, där sintringen färdigställs.
Pelletsbrännare
Pelletsbrännare är en teknisk anordning som omvandlar energin vid förbränning av bränslepellets, i första hand från trä, till energi för att värma upp byggnader och/eller tappvarmvatten. Många pelletbrännare kan monteras på befintliga pannor avsedda för olja och/eller ved och där till exempel ersätta en oljebrännare. Brännaren består av en transportskruv för pelletarna, ett förbränningsrum, en fläkt för lufttillförsel, en antändningsanordning (till exempel en elektrisk värmespiral) och reglerelektronik. Tre huvudtyper av brännare kunna urskiljas. 1.Övermatade (även kallade fallrörsbrännare). Det är den vanligaste typen. De monteras ofta i pannor som tidigare eldats med olja. 2. Brännare med horisontell matning via en horisontell fördelningsskruv. Exempel: PellEko brännaren. 3. Undermatade brännare. Exempelvis Ariterm Bequem, CTC Bio och EcoTec. Horisontellt matade och undermatade brännare är i stort sett självrensade. Den pellets som matas in skjuter bort askan från pellets som redan brunnit färdigt. Fallrörsbrännare behöver med jämna mellanrum tömmas på aska. Vissa fallrörsbrännare har därför kompletterats med automatisk uraskning. Uraskningen kan endera ske med en mekanisk skrapa eller med hjälp av en kort tryckluftsstöt.
Järnmalmspellets
Järnmalmspellets, tidigare kallade kulsinter, är ett råmaterial för järnframställning via masugn eller direktreduktion (DR). Till skillnad från fines som först måste sintras (sammansmältas) i ett sinterverk till större stycken, kan pellets användas direkt i masugn. Den vanligaste typen av pelletsverk att framställa järnmalmspellets med, är travelling-grate verk. Den näst vanligaste metoden är med ett grate-kiln verk. Från början var schaktugnsverk de vanligaste typen av verk, men idag är de mer ovanliga på grund av sin låga kapacitet. År 2010 tillverkades pellets av c:a 25 % av all järnmalm som utvanns. Idag finns det sex pelletsverk i Sverige, varav tre i Kiruna, två i Malmberget och ett i Svappavaara. Det har tidigare även funnits pelletsverk i Persberg och Bodås. Pellets framställdes först i slutet av 1800-talet i USA. Pelleten innehöll då 1 % tjära som bindemedel och brändes i roterugnar. Produkten patenterades först av svensken A.G. Andersson (1912), men kommersiellt i större skala framställdes pellets först 1952 i Babbit, MN, USA. Under de kommande tio åren byggdes ett tiotal verk i USA, Kanada och Sverige. I början varierade storleken på pellets från verk till verk, och de var inte heller lika sfäriska som idag. generellt så var de nordamerikanska pelleten mellan 10 och 20 mm, medan pellet tillverkade i Sverige var runt 30 mm i diameter. Idag har pellets från olika verk en mer uniform storlek, vanligen med en diameter mellan 8 och 18 mm och järnhalt på 67-72 %. Bruten järnmalm, krossas och males till en finkornking slig som anrikas för att avlägsna gråberg och eventuella föroreningar. Olika tillsatser så som exempelvis olivin eller kvartsit (beroende på användningsområde) blandas med sligen, samt ett bindemedel som exempelvis bentonit eller kalk. Sedan rullas blandningen till kulor innan de bränns vid 1300°C i någon av de tidigare nämnda ugnarna. Många pellettillverkare har även masugn eller DR-verk i direkt anslutning till pelletverket, då det är en avsevärd energibesparing att inte låta pelleten kylas helt innan den fortsätter i processkedjan.
Pelletter
Pelletter eller vardagligt pellets är material som pressats till små, hårda kulor eller stavar. Typiska exempel på pellets är olika typer av djurfoder, malm (exempelvis järnmalm) och så kallade bränslepellets. Pellets används ofta för att värma upp hus. De förbränns då i en pelletsbrännare, och värmeenergi leds sedan fram till och strålar värme ur värmeelement. Språknämnden rekommenderar att man använder den svenska pluralformer pelletter istället för den engelska pluralformen pellets.
AB Industribostäders Patenterade System
Borohus, eller Bo-i-Ro som Landsbro Trävarubolag först kallade det, var bland de första att ge ut en huskalatog med typhus för egnahem som kunde beställas via bolaget. Flera av de flyttbara husen finns bevarade på Djurgården i Stockholm. Bland Fredrik Bloms mest kända trähus, som var prefabricerat, var Rosendals slott på Södra Djurgården. Rosendals slott stod färdigt 1826. I parken vid både Rosendals slott och Tullgarns slott fanns tidigare lusthus, som var prefabricerade och som var ritade av Fredrik Blom. Vid Djurgårdspaviljongen på Skansen i Stockholm finns fortfarande bevarat ett prefabricerat lusthus i empirestil, som Fredrik Blom skapat. Det lilla lusthuset som står på Skansen finns strax till höger innanför huvudingången. Det uppfördes på 1830-talet och då inte långt från sin nuvarande plats. Sedan har det flyttats minst tre gånger och bland annat gjort tjänst som väntsal för ångbåtar ute i skärgården. Lusthusets färgsättning är i rosa, grönt, gråvitt och gult. Borgen i Stockholm, eller ''Kungliga borgen'' på Ladugårdsgärdet är ett annat exempel på Fredrik Bloms prefabricerade hus. Fredrik Bloms monteringsfärdiga hus byggde väggelement, som spikades ihop och där sektionerna drogs ihop och hölls på plats av bultar. Framför allt i Stockholm kom under 1800-talets andra hälft flera fabriker att etableras i Fredrik Bloms efterföljd. För välbeställda kunder i Sverige och utomlands var det villor och utställningspaviljonger i tidens schweizerstil som tillverkades. Fogelfors bruk i Småland var det första företag som gav sig in i husbranschen. Fogelfors bruk var ett järnbruk från 1700-talet och de behövde finna en ny nisch när järnbruket inte längre var lönsamt. Det första monteringsfärdiga huset levererades av företaget år 1886. Dock blev det aldrig någon hustillverkning i stor skala. Istället utgjordes brukets stora produktionsvolym av byggnadssnickerier, framför allt dörrar. Till en början var snickeritillverkning dominerande, men senare tog produktionen av fabrikstillverkade småhus över. Fogelfors-Hus blev ett välkänt namn över stora delar av Sverige men företaget gick i konkurs 1984. Numera är det pellets-industri samt hyvleri som drivs av Fågelfors Pellets AB. På området finns även idag hustillverkning av Attacus Trähus, en koncern med säte i Norrland som köpte upp Företaget Fågelfors Hus Komponent. Det patentskyddade bostadssystemet IBO tillverkades bland annat av A.B. Träkols Fabriker i Vansbro. Följande text är ett utdrag ur en broschyr från AB Träkols Fabriker. "Monteringsfärdiga bostadshus enligt A.-B. Industribostäders patenterade system" tillverkade av A.-B. Träkols Fabriker Vansbro kunde monteras av tre personer på åtta dagar enligt ett äldre informationsblad följande schema. Första dagen kl. 4 e.m. På den förut färdiga grunden ha 3 man under 8 timmar lagt syllar och bottenbjälklag samt rest ytterväggarnas luckor hela byggnaden runt. I luckorna sitta fönstrens och dörrarnas omfattningar. Andra dagen kl. 4 e.m. Under denna dag har samma arbetsstyrka lagt övre bjälklagret samt rest de i detta fästade takstolarna. Även gavlarnas luckor ha rests. De mellan luckorna tätande och sammanhållande linjalerna synas väl och visa luckindelningen. Tredje dagen kl. 4 e.m. Inpanelning och papptäckning av taket, inbrädning av takfoten samt en del inre luckarbeten ha denna dag utförts av samma tre man. Två murare och en hantlangare ha dessutom denna dag börjat skorstensstockens murning. Fjärde dagen kl. 4 e.m. De tre träarbetarna ha denna dag inmonterat fönsterbågar och dörrar samt påbörjat stommens pappbeklädnad i första hand å yttersidan samt påsatt panelens vattenlist vid sockeln. Murningsarbetet har fortgått med tre man. Femte dagen kl. 4 e.m. Trots hinder av snö och slaskväder har byggnaden av de tre träarbetarna till största delen beklätts med brädpanel. Murningsarbetet har fortgått av tre man.
Tröghetsinnesluten fusion
Tröghetsinnesluten fusion är en metod för att åstadkomma fusion mellan atomkärnor av väte. Små kapslar, pelletar, med väteisotoperna deuterium och tritium upphettas och komprimeras med hjälp av laser-, röntgen- eller partikelstrålning. Om temperatur och tryck blir tillräckligt höga kommer vätekärnor att slås samman till helium varvid energi frigörs. Liksom vid magnetisk inneslutning av väteplasma hoppas man att processen ska generera mer energi än som tillförs och därmed kunna användas som energikälla i framtiden. Man har sedan 1950-talet arbetat på att kunna slå samman atomkärnor av väte till heliumkärnor under kontrollerade former. Energi skulle då frigöras. Den reaktion man främst tittat på är D + T → 4He + n + energi, samma reaktion som används i vätebomber. En deuteriumkärna (vätekärna med 1 proton och 1 neutron) slås samman med en tritiumkärna (vätekärna med 1 proton och 2 neutroner) varvid bildas en alfapartikel (= heliumkärna med 2 protoner och 2 neutroner) samt en fri neutron. Den frigjorda energin utgörs av rörelseenergi hos främst neutronen. Vätekärnor är elektriskt laddade och stöter därför bort andra kärnor, men om de kommer tillräckligt nära varandra blir deras starka växelverkan kraftigare än den elektromagnetiska repulsionen och kärnorna kan förenas. För att fusion ska uppnås gäller det därför att ge vätekärnorna så hög hastighet att de når fram till varandra. Hög hastighet hos de enskilda partiklarna i en gas eller ett plasma är ungefär det samma som hög temperatur. I en vätebomb ges denna höga temperatur av en inledande detonation av en atombomb (fissionsbomb). I ett framtida fusionskraftverk vill man istället hetta upp en mindre mängd joniserad vätgas (ett plasma) tillräckligt mycket och med tillräckligt hög täthet hålla plasmat inneslutet tillräckligt länge. Man räknar med att temperaturen i DT-plasmat (deuterium + tritium) behöver vara minst 100 miljoner ˚C , men den kritiska temperaturen är beroende av vilken täthet och inneslutningstid man uppnår. (Om man skulle använda enbart deuterium som bränsle skulle temperaturen behöva vara 400 miljoner ˚C.) Inget reaktorkärl motstår en så hög temperatur. I stället har forskningen kring fusionsenergi gällt två andra inneslutningsmetoder. En vätebomb är ett exempel på tröghetsinnesluten fusion. Arbetet med tröghetsinneslutning i laboratoriemiljö har därför en tydlig militär koppling. Man vill kunna studera hur DT-plasma i en vätebomb beter sig utan att man detonerar en verklig bomb, något som blivit särskilt viktigt sedan FN 1996 antagit ett avtal som förbjuder bombprov (Fullständiga provstoppsavtalet, ännu ej ratificerat av alla länder). Ett annat syfte med forskningen är av fredlig karaktär. Man vill undersöka om väte kan användas som energikälla i ett kraftverk. Eftersom väte finns i vanligt havsvatten, skulle man då kunna få en i praktiken outtömlig energikälla. Arbetet med tröghetsinnesluten fusion har dessutom skett som ren grundforskning utan tanke på praktisk nytta. Tröghetsinneslutning under kontrollerade former innebär att ytan av en liten pellet, kanske 2 mm i diameter, med deuterium och tritium upphettas av en kort men intensiv energipuls. Ytan förgasas då explosivt samtidigt som den inre delen av pelleten imploderar. Chockvågor gör att temperatur och tryck kan bli tillräckligt höga i pelletens centrum för att vätekärnor ska börja slås samman och energi frigöras i form av snabba alfapartiklar och neutroner. Den frigjorda energin hettar sedan upp mer av pelleten så att ytterligare bränsle kan fusionera. Skeendet går så snabbt (mindre än 10-9 s) att partiklarnas inneboende tröghet räcker för att hålla plasmat sammanhållet. Partiklarna som bildas, alfapartiklar och neutroner, värmer upp reaktorkärlets väggar. I ett framtida kraftverk skulle denna värme användas för att alstra elektricitet. Lätta joner. På 1980- och 1990-talet använde man litiumjoner vid Sandia-laboratoriet.
Hästens föda
Hästar kan även få hackelse som är hackat hö eller en blandning av hackat hö och halm. Hackelse är mycket mättande och uppmuntrar hästen till att tugga, samt äta långsammare istället för att kasta sig över maten. Kraftfoder ges till hästar för att ge hästen mer koncentrerad näring. Kraftfoder behövs oftast bara ges till hästar som tränas hårt och det är sällan ponnyer och hästar i normal ridning eller körning behöver kraftfoder. Det finns en lång rad olika sorters kraftfoder som är anpassat för olika sorters hästar och deras träning, och som kan komplettera vallfodrets näringsinnehåll på olika sätt. Havre är den mest välkända spannmålen för hästutfodring och ges till hästen valsad, krossad eller stöpt (blötlagd i hett vatten). Hel havre kan ges till hästar som har fullgod tanduppsättning, men mycket unga eller mycket gamla hästar kan ha svårt att tugga hela havrekärnor ordentligt och då inte heller tillgodogöra sig de näringsämnen som finns i havren fullt ut. Havre karaktäriseras av ett lägre innehåll av stärkelse och ett högre innehåll av fett och fibrer jämfört med andra spannmålsslag. Korn kan också ges till hästar. Även korn kan krossas, valsas eller stöpas, men även ångkokas eller flingas innan det ges till hästen. Korn innehåller jämfört med havre mer stärkelse och mindre fett och fibrer. Pellets förekommer med varierande sammansättning av råvaror och det finns idag olika många olika sorter, som är tänkta att passa till olika hästkategorier med olika behov. De flesta pelleterade foder innehåller olika spannmålsslag, betfiber, samt biprodukter från spannmålsindustri, bryggeri- och bränneriindustri, sockerindustri och från utvinning av vegetabilisk olja (t.ex. från raps, soja eller linfrö). Dessutom tillsätts vanligen mineraler, spårämnen och vitaminer. Betfor är restprodukt från sockerbetsproduktion som består av strimlade sockerbetor och melass, och förekommer som pellets eller snitsel. Betfor måste blötläggas innan det ges till hästen så att strimlorna eller pelletsen får svälla och bli mjuka. Om betfor serveras torrt kan det orsaka foderstrupsförstoppning, något som kan ge dödlig utgång, eftersom fodret då tar upp vätska från hästens tuggning och salivering och sväller mycket fort i foderstrupen. Betfor får inte heller ligga i blöt alltför länge eftersom det då kan börja jäsa, framförallt om det är varmt ute i eller i foderkammaren. Betfor är ett foder som ofta används för att t.ex. få hästen att äta mineralfoder, då betfor är smakligt. Till hästar finns många olika sorters tillskott i form av extra vitaminer, mineraler eller liknande. Att ge hästen extra tillskott som den inte är van vid bör man dock pröva sig fram med först och jämföra med resten av foderstaten innan man ger det till hästen. Det kan även vara skadligt för hästen om man ger den för mycket eller ger för många olika sorters kosttillskott åt gången. Vitaminer finns i många former och för olika ändamål. Att ge hästen B-vitamin under våren för att underlätta pälsfällning är vanligt, men det finns ingen vetenskaplig grund till detta. Men om man funderar på att ge hästen andra vitaminer bör man rådfråga en kostexpert för hästar eller veterinären. Mineraler bör man även vara mycket försiktig med då de flesta tillskott innehåller flera olika sorters mineraler och inte bara en vilket kan leda till överkonsumtion.
