Papuanska köket
Det papuanska köket är mat och matlagning i Papua Nya Guinea, och det är väldigt varierande. Torsk tillagad i bananblad och kokta grillade kastanjer är vanligt. Man använder många lokala råvaror såsom ananas, pawpaw, mango, passionsfrukt och bananer. Kokosnötter och därav kokosmjölk är vanliga längs kusterna. Rotfrukter såsom taro, kaukau, yams utgör tillsammans med fläskkött en stor del av maten. Grisen är högt aktad och bjuds på vid finare tillfällen. Färska humrar och krabbor är mycket billiga. Rätten mumu är traditionell och består av fläskkött, sötpotatis, ris och grönsaker, där kål av olika slag blivit populärt på senare tid. Kryddor har påverkat maten i Papua Nya Guinea mycket den senaste tiden med införseln från andra länder. Traditionellt användes bara kokosnötter, citronblad och ibland salt som smakförhöjare. Traditionellt tillagas maten direkt över en brinnande eld, ibland inslagna i blad eller direkt nedlagda i elden. Ibland lagas maten i lergrytor eller bambu. Köket har dock moderniserats och allt modernare tillagningsmetoder används. Elektriska spisar eller gasspisar blir allt vanligare och grillar är inte heller ovanligt. Betelnötter som blandas med senap och korallpulver bildar buai som invånarna på Papua Nya Guinea tuggar som ett slags njutningsmedel vilket färgar tänderna röda. Tills för bara ungefär 25 år sedan åt man fortfarande människokött och en del äldre män kommer fortfarande ihåg hur det smakar, och liknar det vid kyckling. Maten delas traditionellt upp i tre huvudgrupper, ätbara växter (kumu), kött och fisk samt basfödor. Då köket varierar mycket från region till region så kan vissa regioner bara äta två av huvudgrupperna, medan andra regioner blandar alla i en gryta. Grönsaker används relativt sällan. Mogna frukter och nötter används inte i maten utan anses vara tilltugg. Man äter ofta två mål om dagen, en liten frukost och ett stort kvällsmål, även om allt fler äter pajer eller smörgåsar eller liknande mitt på dagen. Te- och kaffeodlingar är vanligt förekommande på Papua Nya Guineas högland. Öl produceras lokalt. Vattnet bör inte drickas från kranen.
Estniska köket
Estniska köket består till stor del av kött och potatisrätter, som idag är influerade av många länder, däribland många typiska internationella maträtter. Bland klassiska estniska maträtter kan svart bröd, fläsk, potatisar och mjölkprodukter nämnas. Den estniska maten har historiskt varit säsongsbetingad. Den estniska maten har under historien påverkats av svenska, tyska, danska och ryska köket. Mellan 1000-talet och 1300-talet var sädesslag som korn, råg och vete tillsammans med ärtor och bönor, grönsaker som vitkål, morötter, och vitkål och frukter som äpplen, päron och körsbär. Mellan 1400-talet och 1700-talet började sädesslaget bovete så smått dyka upp, tillsammans med grönsaker såsom blomkål och lök. Örter och kryddor började bli en del av kosten, och av råg började man bygga upp en öltillverkning. Under 1800-talet skedde en kulinär förändring i och med tillkommandet av spisen. Mer kött kunde tillagas, populärt i lergrytor. Potatis och sädesslag som mannagryn och ris blev en del av kosten. Soppor och vitt bröd började förtäras, och kaffe blev en populär dryck. Det fanns en viss skillnad i köket sett till var i Estland man befann sig, i inlandsregionerna var grönsaker, sädesslag, potatis, kött och mjölkprodukter framträdande. Vid kusten var, på grund av tillgången, fisk betydligt vanligare. Det fanns olika normer kring ätandet, ur ett historiskt perspektiv skulle hela familjen under middagen vara samlad, och barnen skulle stå upp. Maten sågs som helig, varför man inte skulle yttra ett ord när man åt. Man fick inte spilla, och om man sopade av bordet med handen kunde gräl uppkomma. Prominent inom det estniska köket är kalla rätter, ett urval av kött och korvar som serveras med potatissallad eller rosolje, en estnisk rätt som görs av rödbetor, kött och sill. Estniska piroger, pirukad (singular: pirukas), fyllda med antingen kött, vitkål eller morötter är också vanligt förekommande. Sill är en vanlig fisk att servera bland kall mat i Estland. Emellanåt serveras rökt eller marinerad ål, hummer, importerad krabba och räkor, och anses vara delikatesser. Estland har en nationalfisk, räim, som är en liten, baltisk strömming. Skarpsill och andra fiskar ur släktet sprattus, flundra och abborre är även vanligt förekommande fiskar. De åts ofta i rätter eller med bröd, av de som bodde nära kusten. Soppor äts vanligtvis före huvudrätten, och oftast gjorda på kött- eller kycklingbuljong blandat med olika grönsaker. Soppor blandas även med gräddfil, mjölk och yoghurt. Kött och potatis täckt med en fyllig sås och ofta serverat med sauerkraut har blivit en traditionell estnisk huvudrätt. Fläsk är ett viktigt kött och äts ugnsbakad, rökt, som bacon, som skinka, eller i pajer och korvar. Fläsket äts ofta vid viktigare tillfällen, ofta saltat eller rökt. Exempel på desserter som är populära i Estland är kissel, kohuke och skrädmjöl (på estniska kallat kama). Bakverk som rabarberpaj har blivit populära. Även semlor är populära runt fastlagen. Mörkt rågbröd serveras till nästan all salt mat i Estland. Istället för att önska "smaklig måltid" säger ester ibland jätku leiba, på svenska ungefär "må brödet räcka". Fram till 1900-talet respekterade esterna sitt mörka bröd högt, om man tappade det på golvet var man tvungen att ta upp det och kyssa det. Mjölk dricks mycket i Estland, såväl som kvass. Mjölkprodukter över huvud taget är vanligt, med kärnmjölk, gräddfil och kefir. De är stolta över sitt öl och sin vodka. Den historiskt viktiga mjöden har nästan helt försvunnit. Färsk mat är eftertraktat under den estniska våren och sommaren, inklusive bär, örter, grönsaker och andra färdigodlade primörer. Historiskt var jakt och fiske vanligt, och är än idag populära hobbies. Barbecue-partyn utomhus är vanligt förekommande på sommaren.
