Sällskapsspel
Sällskapsspel är en hobby eller umgängesform som vanligtvis går ut på att flera personer slår Tärningar, flyttar pjäser på ett bräde eller drar kort i enlighet med spelets regler, med mål att vinna spelet. Det övergripande målet med sällskapsspel är dock att umgås och ha trevligt. Sällskapsspel omfattar inte exempelvis hasardspel, där man spelar om pengar eller egendom, och datorspel. Bland sällskapsspelen finns exempelvis kortspel, brädspel, frågespel, rollspel, konfliktspel, figurspel och tärningsspel. Vissa sällskapsspel liknar sport, på det sättet att de prövar spelarnas fysiska färdigheter, som reaktionsförmåga och precision. Sällskapsspel på Wikibooks.
Spel
Olika typer av spel har påträffats från så tidigt som 2600 år före kristus, och har varit en betydande del i människans liv i alla kulturer. Senet, Mancala och Go är några av de äldsta spelen vi känner till. Ett spel utser ofta en vinnare eller ett vinnande lag. Vissa spel utser dock en förlorare, och åter andra spel ger varken vinnare eller förlorare. Ofta räknas inte sporter, som till exempel fotboll, som ett spel, men ibland gör de det. Gränsen är flytande. Dessutom skiljer man ibland mellan å ena sidan spel och å andra sidan lekar som till exempel hoppa hage, kurragömma, kasta snöboll med mera. Man kan dela in spel i flera olika grupper. Kortspel är spel som spelas med spelkort. Exempel: Whist, Bridge, Poker, Black Jack, Kille, Skat, Rummy, Finns i sjön. Brickspel är spel som spelas med spelbrickor till exempel Domino eller Mahjong. Brädspel är spel som spelas på ett bräde där man flyttar runt spelpjäser enligt vissa regler. De delas upp i konkreta brädspel och abstrakta brädspel. Typiska abstrakta brädspel är Schack, Backgammon, Go, Dam och Othello. I de konkreta brädspelen brukar man förutom bräde och spelpjäser dessutom använda andra redskap såsom till exempel tärningar, låtsaspengar eller kort. De enklare, mer familjevänligare, brädspelen brukar kallas sällskapsspel. Ett typiskt sällskapsspel är Monopol. Brädspel som Risk eller World in Flames brukas kallas konfliktspel. Se även figurspel. I frågespel, även kallade frågelekar eller frågesportspel, sätts deltagarnas kunskaper på prov när de ska svara på kunskapsfrågor. Dessa räknas ibland som sällskapsspel, särskilt om man använder tärningar och bräde också som ju är typiskt just för sällskapsspelen. Exempel: Geni, Risky Business och Trivial Pursuit. Vissa frågespel är samtidigt TV-program: Jeopardy!, Vem vill bli miljonär. Gissningsspel: Hänga gubbe, Tjugo frågor. I rollspel ska deltagarna anta roller, det vill säga låtsas vara någon annan än de egentligen är. Exempel: Drakar och Demoner, Call of Cthulhu, Mutant, Vampire: The Masquerade. Se även levande rollspel. Utomhusspel (eller utomhuslekar) utövas som framgår av namnet utomhus, till exempel på en gräsmatta. Detta vanligtvis på grund av att spelredskapen (bollar, klubbor, käglor etc.) är för stora för att använda inne. Exempel: Kubb, boule, pärk, cricket och krocket. Den här spelgruppen har inga klara gränser mot vad som bör definieras som idrott och vilka som är "riktiga" spel. Vad för slags aktivitet är till exempel Paintball? Andra spel/idrotter måste utövas i särskilda lokaler, som till exempel bowling och curling. Se även bollspel. Datorspel spelas antingen på en hemdator, eller på en spelkonsol vid tv:n, kallas dator- respektive TV-spel. Även elektro-mekaniska spel som till exempel flipperspel kan räknas ibland till samma grupp som elektroniska spel. Rent mekaniska spel som till exempel biljard kan anses bilda en egen grupp. En vag grupp som man skulle kunna kalla "pusselspel" innehåller sådant som pussel, träknutar, tangram, femtonspelet, Rubiks kub med mera. Här handlar det om att utmana sig själv och försöka lösa ett problem, i stället för att tävla med andra om vem som lyckas bäst med en uppgift. Många datorspel är också ensamspel av denna sort. Det finns också kortspel för en person av "pusselkaraktär", dessa kallas patienser. Gränsen är flytande mellan dels "pusselspelen" i denna grupp, dels korsord, tankenötter, gåtor, "knep-och-knåp" och dylika aktiviteter. Ändå säger man nog inte att till exempel korsord är ett slags spel.
Diplomatstaden
Redan 1911 började stadsplanearbetet. I ett yttrande av Kungl. Maj:t. (Gustaf V) till byggnadsnämnden av den 13 oktober 1913 nämndes vissa grundprinciper som skulle gälla för den nya stadsdelen enligt följande. Tryggerska villan, Bünsowska villan och Tillbergska villan planerades och byggdes samtliga under eller kort tid efter första världskriget i en tid av materialbrist, arbetslöshet och ransonering. År 1917, under första världskrigets slutskede, beställde häradshövdingen Knut Tillberg en villa med nära 25 rum (biutrymmen ej medräknade), samtidigt pågick Hemutställningen 1917 på Liljevalchs konsthall där man demonstrerade hur en barnfamilj kunde bo i ett "bostadskök" eller "spisrum" (ett kök som var samtidigt vardagsrum och sovrum för alla familjemedlemmar). År 1918 beslöt regeringen att bygga nödbostäder – eller "tillfälliga bostadsbyggnader av trä" – med statliga och kommunala bidrag. Mellan 1917 och 1924 uppfördes cirka 2 500 sådana nödbostäder i Stockholm, varav några finns kvar idag, bland andra Cedersdalsgatans hus och bostadslängan i kvarteret Bergsryggen i Ulvsunda. År 1916 bildades Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) och 1924 HSB:s riksförbund för att finna en egen lösning på bostadsnöden. Nere vid Djurgårdsbrunnsvikens strand i höjd med Kruthusplan finns bronsskulpturen Den vilande Diana, ursprungligen skapad i mitten av 1500-talet av den franska konstnären Jean Goujon. En kopia restes 1964 på sin nuvarande plats. Nedan följer en sammanställning över årtal då respektive fastighet i Diplomatstadens villakvarter för första gången disponerades för diplomatisk verksamhet. Nordost om villakvarteren, längs Gärdesgatan och Skarpögatan utbreder sig ett område med moderna kontorskomplex som började uppföras efter andra världskriget. Man når området från norr via Valhallavägens smala förlängning. Här har kvartersbeteckningarna med namn Troppen, Kompaniet och Plutonen ingen anknytning till diplomatisk verksamhet utan till den tidigare militära aktiviteten. Stadsplanen för kvarteren Kompaniet, Plutonen, Troppen med flera fastställdes den 23 augusti 1947 och är undertecknad av dåvarande stadsbyggnadsdirektören Sven Markelius. Beträffande områdets användning säger stadsplanebestämmelserna att "området får endast bebyggas med statliga allmänna byggnader eller med utländska beskickningars legationsbyggnader". Kvarteret Troppen bytte 1958 namn till Plutonen 4 i samband med västtyska ambassadens bygglovsansökan. Väster om Gärdesgatan utbreder sig ett stort område med kontors- och studiobyggnader för Sveriges Radio och Sveriges Television. De övriga sju fastigheterna som finns här inrymmer genomgående ambassader, med undantag endast för Italienska kulturinstitutet. En av de första ambassaderna i området var Norges ambassad som invigdes 1952, byggd efter arkitekt Knut Knutsens ritningar. Byggnaden är den enda i området som tar upp villakvarterens tegelarkitektur. 1955 flyttade USA:s ambassad tvärs över gatan från Villa Åkerlund hit. År 1967 öppnade Storbritanniens ambassad sina portar som tidigare hade sin verksamhet i Bünsowska villan i Diplomatstaden. Vid Gärdesgatan 10 uppfördes 1972 Japans ambassad efter arkitekt Yoji Kasajimas ritningar. Nyast i området är Finska borgen som togs i bruk av Finlands ambassad år 2001, byggnadens arkitekt var Kristian Gullichsen. År 1975 blev Västtysklands ambassad nyhetsstoff i samband med ockupationen av Kommando Holger Meins. Den amerikanska ambassaden har varit föremål för ett flertal demonstrationer och avspärrningar, bland annat i samband med Irakkriget och 11 september-attackerna 2001. Ambassaden är omgärdad med höga metallstängsel. Gärdesgatan och Skarpögatan är här sedan några år avspärrade för infart från Dag Hammarskjölds väg och det råder stoppförbud utanför ambassaden. I den äldre av sällskapsspelet Monopols svenska versioner är Diplomatstaden den tredje dyraste tomten.
När & fjärran
När och fjärran är ett reseprogram i TV4. Programmet hade premiär 7 januari 1997 och sändes fram till våren 2007 i kanalen. Till hösten 2008 förlänges programmet till 60 minuter från tidigare 30 minuter och gick i TV4 Plus. Programmet sändes fram till 2008 i kanalen. 2016 började TV4 sända programmet igen i TV4 som ett 60-minutersprogram. Innan När och fjärran fanns sände TV4 ett liknande program under namnet Reslust. Programledare har bland annat varit Linda Isacsson, Hans Fahlén, Vigor Sörman, Peter Siepen och Dogge Doggelito. När och Fjärran var också namnet på en tidning, ett sällskapsspel och ett dvd-spel. Till När och fjärran har det släppts tre utgåvor på DVD med blandat innehåll från serien och 17 reportage på en egen utgåva.
Plockepinn
Plockepinn är ett sällskapsspel där ett antal små trä- eller plastpinnar sprids i en hög, och där spelarna ska försöka ta en pinne i taget, utan att rubba någon annan pinne. De pinnar en spelare tagit får denne använda som redskap för att försöka ta fler. Spelarna får olika poäng beroende på pinnarnas färg. Spelet har flera varianter och namn, inklusive mikado, skrapnos och kinesiska pinnar. Liknande spel har mycket gamla anor. I Indiens gamla heliga skrifter omtalas ett liknande spel, som angavs hindra dygdens förkovran. Eleganta Skrapnosspel tillverkades på 1700-talet i Kanton för export till Europa. Barnen i Kanton spelade vid samma tid en enklare variant med brända stickor om 100 i en bunt. Hos Nordamerikas indianer förekom en variant med runda stickor markerade med svarta och röda ringar, vilka kom att bli förebild för det moderna plockepinnspelet. En variant av plockepinnspel är Mikado med 41 färgade pinnar som har olika namn: 1 vit Mikado, 5 blå Mandariner, 5 gula Präster, 15 gröna Samurajer, 15 röda Kulier. Skrapnos kallas en variant på plockepinnspel där pinnarna utgörs av miniatyrer av arbetsredskap eller vapen i trä, ben eller, senare, av plast, till exempel yxa, spade, stege, pipa, tång och räfsa, eller värja, hillebard, gevär, osv. Andra spel innehåller fåglar som papegoja och stork. Miniatyrerna som kan vara cirka 10 cm långa kastas i hög på ett bord, varefter det gäller för var och en av de spelande att med en sticka försedd med en hake lyfta bort en efter en, utan att någon av de andra förändrar läge. I motsatt fall blir den skyldige skrapad på näsan med den sticka som orsakat rörelse i högen. Vanligen tilldelas den som lyckats plocka upp en figur ett visst antal poäng som aningen finns skrivet på den aktuella figuren eller på ett separat pappersark. I äldre tid ingick i spelet att förloraren eller den som misslyckades skrapades på näsan med haken leller en pinne, därav namnet.. Detta spels ålder är okänd. 1697 omtalas dock i bildlikt hänseende att någon mottagit en "skrapnos" i betydelsen utskällning, vilket antyder att spelet då var allmänt känt. I Skåne har en variant kallad "Påvespel" eller "Pianospel" förekommit. Här består pjäserna av en "påve", två "kejsare", 8 "jungfrur", 16 "knektar" och 32 "bönder". Även här är figurerna vanligen skurna i en form som anspelar på deras namn. Guinness Rekordbok inkluderar ett rekord på cirka 5 meter långa pinnar.
Svartskägg
Edward Teach (alternativt: Edward Thatch), främst känd under smeknamnet Svartskägg, född omkring 1680 i trakten kring Bristol i England, död 22 november 1718 utanför Ocracoke Island vid North Carolinas kust, var en ökänd piratkapten under sjöröveriets guldålder (cirka 1650 till 1730) som härjade runt om Karibien. Han kapade flera skepp och förde under sin storhetstid befälet över flera fartyg (bland annat piratkaptenen Stede Bonnets fartyg). Detta gjorde honom både fruktad och beundrad under sin tid, och idag är han en av de mest kända och legendariska sjörövarna genom historien. Svartskägg är mycket mytomspunnen och det har sagts att han hade en koppling till djävulen själv. Enligt populär sägnen ska hans personliga Jolly Roger-flagga ha burit ett skelett med horn, vilken spetsar ett hjärta med ena handen, och skålar till djävulen med den andra. Under sin tid som sjörövare gick han under fler än tretton olika namn. Förutom "Svartskägg" var även "Havsdjävulen" ett återkommande namn som han använde sig av. Svartskägg seglade skeppet Queen Anne's Revenge och var en av de mest fruktade sjörövarna på sin tid. I många år höll sig Svartskägg undan flottan, och gjorde många kapningar, och det gick hemska sägner om honom som att han sålt sin själ till djävulen, att han slitit lungorna ur en man som fortfarande levde och liknande. Svartskägg var känd för att alltid bära sex skarpladdade pistoler vart han än gick, och för att – när han bordade skepp – ha glödande bitar av salpeterindränkt hamparep, fastsatta i sitt skägg så att en mystisk dimma ramade in hans ansikte. Sannolikt är myterna om Svartskägg mycket överdrivna. Han tycks i själva verket varit en bildad person, rättvis och välsedd av sin besättning. Han ska aldrig ha skadat någon krigsfånge i onödan. I land har han ofta beskrivits som ovanligt välklädd och distingerad. Han kunde lätt förväxlas med vilken kolonial tjänsteman som helst. Det diaboliska ryktet var något han vårdade, liksom sitt teatrala utseende i strid. Med teatereffekter undvek han sannolikt blodbad. Svartskägg var cirka två meter lång och vägde cirka 125 kilogram. Vid en tid hade han fjorton fruar. Han infångades av Robert Maynard (vars skepps namn var HMS Pearl), en löjtnant och skicklig piratjägare. Men Svartskägg var en man som inte gav sig, och en blodig bordning övergick till en duell mellan löjtnanten och sjörövarkaptenen. Enligt sägnen tog Svartskägg emot 20 svärdshugg och 5 pistolskott innan han stupade och hans huvud avlägsnades från kroppen och hängdes på bogsprötet. Det sägs även att när man slängt hans kropp över bord simmade den trotsigt sju varv runt skeppet innan den sjönk. Svartskäggs besättning ställdes införätta, för att sedan möta galgen. Svartskägg förekommer i spel som Sid Meier's Pirates! från 2004 och Assassin's Creed IV: Black Flag från 2013. Han har också gett namn åt sällskapsspelet Blackbeard från 1991 och dess uppföljare från 2008. Filmen Kapten Svartskägg från 1952, med Robert Newton i titelrollen, regi av Raoul Walsh. Filmen Pojken och piraterna från 1960, med Murvyn Vye i rollen som Svartskägg. Filmen Spöke på villovägar från 1968, med Peter Ustinov i titelrollen, baserad på en roman av Ben Stahl. I filmen Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten från 2011 är Svartskägg (spelad av Ian McShane) en av antagonisterna. I TV-serien Crossbones från 2014 är Svartskägg (spelad av John Malkovich) huvudkaraktär. I säsong tre och fyra av TV-serien Black Sails spelar Ray Stevenson Svartskägg. Hugh Jackman porträtterar Svartskägg i Peter Pan-filmen Pan från 2015, i regi av Joe Wright. Svartskägg finns även med i den japanska mangan One Piece. I TV-serien Our Flag Means Death från 2022 spelas Svartskägg av Taika Waititi.
