Migrant Mother
Migrant Mother är ett foto av Dorothea Lange från 1936. Fotot har motiv från dåtidens kaliforniska landsbygd och har i USA blivit en sinnebild för Den stora depressionen. Det var ett av de mest framträdande fotografierna i fotoutställningen The Family of Man på Museum of Modern Art i New York 1955, en utställning som därefter visades över hela världen. Dorothea Langes sammanträffande med Florence Owens Thompson skedde av en tillfällighet. Florence Owens Thompson och hennes man med sina barn var på väg på U.S. Route 101 i sin Hudson mot Watsonville i syfte att finna tillfällighetsarbete på fälten med salladsodling i Pajaro Valley, när kamremmen på bilen gick av och de tvingades göra ett uppehåll. Detta skedde utanför Nipoma, vid ett större läger av nödställda ärtskördare, som hamnat i knipa efter att ha blivit lockade av tidningsannonser att komma dit, men lämnats utan arbete på grund av att skörden förstörts av senvinterregn. Mannen och några av de äldre barnen i deras stora familj hade begivit sig in till staden för att ordna med bilreparationen, medan Florence och fyra barn stannade kvar vid ärtplockarlägret i ett temporärt tältskydd. Dorothea Lange var på väg hem till Berkeley i sin Ford Model 40 efter en längre fotoreportageresa i södra Kalifornien för att fotografera migrantarbetare, när hon fick syn på skylten med texten "Pea-pickers camp". Först åkte hon förbi, men efter en stund vände hon och tog av från huvudvägen mot lägret. På väg in mot lägret fick som syn på Florence Owens Thompson och stannade för att fotografera. Hon tog under en tiominutersperiod sju bilder av Florence och barnen, först från längre håll och sedan nära inpå. Av allt att döma är den bild som senare blev berömd den sista i sviten. Langes anteckningar om dessa foton är summariska. Hon tog sig heller inte tid att efterhöra vad Florence hette, var hon kom ifrån, eller omständigheterna till att hon befann sig där hon var. Hon antecknade att Florence var 32 år gammal, att hon hade sju barn och att hennes man var infödd Kalifornienbo. Hennes identitet blev inte känd förrän 1978. Två av Langes foton från Nipoma publicerades i San Francisco News den 10 mars 1936 under rubriken "Ragged, Hungry, Broke, Harvest Workers Live in Squallor [sic].". Just fotot "Migrant Mother" publicerades dagen därpå i samma tidning tillsammans med en ledare med rubriken "What Does the ‘New Deal' Mean To This Mother and Her Children?". Los Angeles Times rapporterade samma dag att California State Relief Administration skulle sända matleveranser till 2.000 svältande skördearbetare vid Nipomo dagen därpå. Migrant Mother kan vara det foto i världshistorien som spridits i flest format, i flest tryckta exemplar och till flest platser änågot annat fotografi. Ett skäl att det kan förhålla sig på det sättet är att det aldrig varit behäftat med restriktioner med privat copyright. Det är taget för en federal amerikansk uppdragsgivare och därmed omedelbart i public domain, fritt att användas av var och en utan att erlägga ersättning. United States Postal Service utgav 1998 ett 32 cent-frimärke med en lätt beskuren Migrant Mother-bild, försedd med texten "America survives the Depression". I Time Magazines projekt "100 Photographs: The Most Influential Images of All Time" 2017 inräknades Migrant Mother, placerad på plats nummer 17. Det foto som spridits (LC-USF34-9058-C) är en variant som är lätt retuscherad. Originalet (LC-DIG-ppmsca-12883) skiljer sig genom att det visar en liten bit av tummen på Florences vänsterhand i nedre högra hörnet. Fotot togs på en svartvit film, men ett kolorerat foto har också cirkulerats. Kolorerad variant samt övriga sex bilder i bildsviten. Don Nardo, Kathleen baxter med flera: Migrant Mother: How a Photograph Defined the Great Depression, 2011.
Riksdagsvalet i Sverige 1982
Riksdagsvalet i Sverige 1982 till Sveriges riksdag hölls den 19 september 1982. För första gången sedan 1976 fick Sverige en socialdemokratisk regering. Förutsättningen inför valet var dålig för den sittande borgerliga koalitionsregeringen ända sedan folkomröstningen om kärnkraftens framtid i Sverige 1980. Då kärnkraften inte längre var aktuell som politisk sakfråga hade Socialdemokraternas opinionssiffror legat stadigt över 48 procent i flertal av Sifos mätningar, vilket hade inneburit egen majoritet för partiet. Regeringen Fälldin III presenterade sin statsbudget i januari 1982 som visade på ett underskott på 82,6 miljarder kronor. I februari kom regeringspartierna överens om att införa två karensdagar i sjukförsäkringen och 87 procents ersättning. Den ökande arbetslösheten är kanske förklaringen till att Centerpartiet fick under 10 procent i en Sifo-undersökning i februari. Förändringarna i sjukförsäkringen användes naturligtvis av socialdemokraterna i valrörelsen. Medan regeringen ville spara 12 miljarder och moderaterna ännu mer ville socialdemokraterna riva upp redan fattade sparbeslut inom socialförsäkringarna. Både Centerpartiet och Folkpartiet backade också i valet. Moderaterna, som inte var med i regeringen, fick sitt högsta valresultat dittills. Löntagarfonderna blev den troligtvis största valfrågan, då kärnkraftens framtid nu var bestämd, och var förmodligen det enda stora hindret för Socialdemokraterna i detta val då majoriteten av allmänheten var emot dem. De borgerliga partierna hade under våren gemensamt sagt nej till fonderna. Socialdemokraterna hade redan på partikongressen 1981 lagt fast hur förslaget till fonder skulle se ut. Näringslivet hade under 1982 genom tidningsannonser frånäringslivets ekonomifakta gjort klart sitt motstånd mot löntagarfonder. Borgerlighetens enorma kampanj emot löntagarfonder lyckades inte stoppa det socialistiska blockets stora övertag i opinionen, men var nog vad som garanterade att Socialdemokraterna inte fick egen majoritet. Miljöpartiet hade bildats i Örebro 1981 och dess språkrör Per Gahrton hade fått god uppmärksamhet men valkampanjens fokusering på s.k. plånboksfrågor missgynnade partiet . Även KDS uppmärksammades genom diskussionen om partiet skulle lyckas få 12 procent i riksdagsvalet i Jönköpings län och därigenom få en riksdagsplats. Partiet lyckades dock inte med detta. 1Miljöpartiet hade varken språkrör eller partiledare vid denna tid. Det socialistiska blocket (S och VPK) fick sammanlagt 51,2 procent medan det borgerliga blocket (C, FP och M) fick sammanlagt 45 procent av rösterna. Det socialistiska blocket vann alltså valet med en stor marginal på 6,2 procent. Antalet röstberättigade var 6 130 993 personer och antalet röstande var 5 606 603 personer. Valdeltagandet uppgick därmed till 91,44 procent, det näst högsta i ett allmänt val i Sverige. De två vänsterpartierna fick 186 mandat medan de tre borgerliga partierna fick 163 mandat. Detta val blev en succé för Socialdemokraterna som ensamt parti fick 3 mandat fler än oppositionen fick sammanlagt. Detta innebar att Socialdemokraterna var i stort sett oberoende av stöd från VPK för att rösta emot oppositionen vid voteringar, då partiet hade inom den meningen fått egen majoritet. Bland partier som inte vann några mandat fick bland andra Arbetarpartiet Kommunisterna 5 877 röster, Socialistiska Partiet 3 911 röster, Centrumdemokraterna 2 710 röster, KPML(r) 382 röster, Europeiska Arbetarpartiet 134 röster, Nordiska rikspartiet 113 röster, Sveriges kommunistiska parti 89 röster, Skånepartiet 78 röster samt Kalle Anka-partiet 175 röster. Bland de invalda riksdagskandidaterna som tog steget in i kammaren för första gången skulle några bli kända namn för allmänheten: Mona Sahlin, Ulf Adelsohn, Görel Bohlin, Birger Hagård, Agne Hansson, Nic Grönvall, Hugo Hegeland, Anders Svärd, Iréne Vestlund, Per-Richard Molén, Per-Ola Eriksson, Sören Häggroth och Margit Gennser. Lägre skatter - Moderaterna.
Milgrams lydnadsexperiment
Milgrams lydnadsexperiment eller Milgramexperimentet är en serie berömda socialpsykologiska experiment. Försöken avsåg att belysa och mäta försökspersoners benägenhet att lyda en auktoritet som instruerar försökspersonen att utföra handlingar som personen normalt inte skulle vilja utföra av samvetsskäl. Försöket beskrevs första gången 1963 av Stanley Milgram, psykolog vid Yale University. 1974 publicerade han ytterligare en bok i ämnet, Obedience to Authority: An Experimental View. Vid andra världskrigets slut överraskades många i västvärlden av hur till synes friska och socialt välanpassade människor kunde göra sig skyldiga till mord, tortyr och andra övergrepp mot civila under Förintelsen och liknande brott mot mänskligheten. Ett av Milgramexperimentets syften var att undersöka lydnad och auktoriteters inverkan på en försökspersons förmåga att skada en annan människa. Experimenten inleddes i juli 1961, tre månader efter att rättegången mot Adolf Eichmann inletts i Jerusalem. Experimentet utformades för att besvara frågan "Kan det vara så att Eichmann och hans miljoner medbrottslingar bara lydde order? Borde vi kalla dem alla medbrottslingar?". Efteråt skulle Milgram sammanfatta erfarenheterna. Försökspersoner rekryterades genom tidningsannonser och brev. Experimenten genomfördes i två intilliggande rum. Utsatt tid för experimenten var en timme, med betalning om 4.50$ oavsett om försökspersonen fullföljde experimentet eller inte. Samtliga deltagare var män, i åldern 20-50 år, med utbildningsbakgrund från sådana som inte fullföljt grundskola till sådana som innehade doktorsgrad. En sträng och återhållen biologilärare spelade rollen som experimentledare, klädd i vit labb-rock. Offret spelades av en revisor med irländskt påbrå, speciellt tränad och förberedd för rollen. Försökspersonen hade intrycket att han själv och offret var av samma status i försöket och att det inte var bestämt i förväg vilken av dem som skulle fylla vilken roll. När försöket inleddes berättade experimentledaren att de skulle testa effekten av straff på inlärning. Varsin papperslapp utdelades till offret och försökspersonen, och försökspersonen förleddes att tro att den ena lappen hade texten "elev" och den andra "lärare", men i själva verket stod det "lärare" på bägge - offret ljög och sade att det stod "elev" på hans lapp. På så sätt undveks misstag i inledningen och den intet ont anande försökspersonen fick alltid rollen av "lärare". I en variant av försöket anförtrodde offret inför försökspersonen innan försöket inleddes att han led av hjärtproblem. "Läraren", det vill säga försökspersonen, fick prova på en elektrisk chock om 45 volt, som prov på de chocker som "eleven" skulle utsättas för under försökets gång. "Läraren" fick sedan en lista med par av ord som han skulle lära "eleven". Läraren läste först listan för eleven. Sedan läste han det första ordet i vardera par följt av fyra alternativ, av vilka eleven skulle välja ett genom att trycka på en knapp. Om svaret var fel utsatte läraren eleven för en elchock genom att trycka på en knapp. Styrkan i elchockerna ökades med varje felaktigt svar. Försökspersonen trodde att varje felaktigt svar ledde till att eleven fick kraftiga elektriska stötar. I själva verket utdelades inga stötar alls. När eleven och läraren skiljts åt med en vägg, ordnade skådespelaren som spelade eleven en bandspelare med förinspelade ljud för de olika stötnivåerna. Allteftersom spänningen i stötarna ökades, klagade eleven alltmer högljutt, bankade i väggen och nämnde sina hjärtproblem, för att sedan tystna och inte ge ifrån sig några fler svar eller klagomål. Om försökspersonen trots detta ville avbryta efter alla fyra övertalningsargumenten avbröts experimentet. Annars avbröts det när försökspersonen utdelat den maximala chocken, 450 volt, tre gånger i följd. Please continue (var snäll och fortsätt).
Reklamens historia i Sverige
Reklam har förekommit i tidningstryck i Sverige sedan 1766. Det har förekommit i allt från annonser i tidningar till konstnärliga affischer. Syftet har varit att få sin eller sina produkter sålda. De uttryck man använt i form av bild och färg har ständigt utvecklats. Annonsering i tidningar och tidskrifter är ett av de äldsta sätten att framföra reklam. I och med den svenska tryckfrihetsförordningens införande 1766 dök de första tidningsannonserna upp. De första tidningsannonserna var informativa och innehöll för det mesta information om antingen produkten eller producenten. 1877 öppnade en kvinna vid namn Sofia Gumaelius en annonsbyrå i Stockholm. Hon kom att bli den första kvinnan inom svensk reklam och annonsering, fick snart Hellefors bruk som kund och satte för deras räkning in en annons i flera stora tidningar. Annonsen kostade 217 kronor och 70 öre. Sofia Gumaelius kom senare att starta en egen annonsbyrå samt tidningen "Annonsören" där flera boktryckare annonserade. Mössebergs Vattenkuranstalt beställde "Annonsörens" första helsidesannons. Den skulle införas i 118 olika tidningar. Enstaka teckningar har funnits även tidigare, men nu slår det på allvar igenom med grafik och bilder i annonserna. De drivande är just Sofia Gumaelius Annonsbyrå. I USA fanns redan annonsering och copywrightyrket hade utvecklats. Det i sin tur gav inspiration till Sverige och annonserna började utvecklas och göras moderna med illustrationer och slogans. Under slutet av 1800-talet börjar svenskarna bli allt mer måna om sitt yttre. I och med ståndsriksdagens avskaffande 1866, vilket innebar att adel, präster, borgare och bönder ersattes med tvåkammarriksdag, öppnades nya möjligheter för medelklassen att nå högre social status. Samtidigt gjorde näringsfriheten att många varianter till skönhetsförbättring erbjöds. Annonserna i tidningarna började alltmer handla om skönhets relaterade produkter. I en annons från Dagens Nyheter som publicerades 1884 beskrivs ett medel som på bara några få minuter ska avlägsna hår på ställen man inte önskar. I annonsen använder de exemplet, hår på överläppen hos kvinnor. Det finns även ett flertal exempel på skönhetsoperationer som erbjuds. Bland annat finns det en annons i Svenska Dagbladet från 1918 som erbjuder paraffininjektioner. Det var en metod som senare kom att förbjudas i Sverige. Under slutet 1800-tal och början 1900-tal blir också rubriker allt viktigare och det läggs ned tid på att skapa utstickande rubriker. En del nymodigheter kommer till Sverige under slutet av 1800-talet. Tidningsannonserna börjar skylta med reklam på bland annat den första elektriska lampan, telefonen, och skönare underkläder. Det är under den här tiden som affischer och annonser som är tecknade av kända konstnärer dyker upp. I Sverige börjar kända konstnärer göra konstnärliga affischer som flitigt används. 1892 beställer Stora Bryggeriet i Stockholm ett antal reklamaffischer. En av dessa affischer ritas av Albert Engström. Han var en mycket framgångsrik konstnär men framförallt känd tecknare. Affischerna var på den tiden mycket konstnärliga och med fina detaljer. Det överges däremot ganska snabbt och ersätts av mer iögonfallande affischer med kraftiga färger och enklare linjer. Annonsen skulle uppfattas med ett enda ögonkast, det i syfte att sälja bättre. Det var till fördel att man såg bild och utstickande text i ett. Några år in på 1900-talet sker en förändring bland annonserna. Nu blir de slagkraftiga och ett budskap som snabbt når ut blir allt vanligare. Svenska Dagbladet arrangerade år 1913 en affischtävling som kan anses som genombrottet för den svenska moderna affischen. Vinnaren blir Lydia Skottsberg och i samband med hennes vinst kommer startskottet för att de mer iögonfallande affischerna med kraftiga färger och enklare linjer ta över. Reklamen fortsätter sedan att utvecklas och kommer blir allt mer komplex.
