Depression
Depression eller depressionssyndrom är en psykisk sjukdom som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva störningarna. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper. Vid depression finns en förhöjd risk för självmord. Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget i psyket och bär på en känsla av sorg, detta även utan att det kan finnas en utlösande faktor eller att den utlösande faktorn inte står i rimlig proportion till känslan. Detta skiljer depression från exempelvis sorg, anpassningsstörning, utbrändhet eller vanlig ledsenhet som är enkelt att ta sig ur själv. En depression kan emellertid utlösas av svåra händelser eller stress hos en person med latent depression. Ofta känns livet meningslöst och personen ser begränsade möjligheter att ta sig ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli. Depression kan utlösas av psykiska faktorer, eller uppstå som ett symptom på en annan kroppslig sjukdom (organisk psykisk störning) eller biverkning av droger eller läkemedel (drogutlöst psykisk störning) som har psykiska effekter eller biverkningar. Genetiska faktorer kan bidra till ökad risk att drabbas. Vissa grupper är mer drabbade än andra, där äldre är särskilt utsatta. Utmattningsdepression är en annan form som accepteras som diagnos i Sverige. Som diagnos eller psykisk störning räknas depression till affektiva störningar och innebär ett stämningsläge som depression om personen är sorgsen och nedstämd, har avtrubbad affekt, viljelös (förlorar intresset för saker personen brukar vara intresserad av, är orkeslös och trött utan fysisk åkomma), men flera andra symtom är vanliga som gråt, trötthet och genomgående besvikelse. Styrkan på nedstämdheten kan variera under dygnet, ofta är depressionen värst på morgonen och det är vanligt att personen vaknar tidigare än vanligt. Ungefär 90% av personer med depression har någon form av sömnstörning, och sömnstörningar är vanligare bland affektiva störningar än vid andra psykiska problem. Depressionssymtom är vanligt förekommande och behöver inte vara sjukdomsrelaterade. Det finns samband i båda riktningarna mellan depressiva symtom och missbruk, socioekonomiska problem, personlighetsfaktorer och fysiskt handikapp. Depressionssymtom förekommer vid nästan alla psykiska sjukdomar, liksom vid ett antal kroppsliga sjukdomar. Depressionssymtom påverkar livskvalitet och funktionsförmåga. Grupper av depressionssymtom bildar syndrom. Symptomen kan yttra sig i att personen gråter ofta, blir mer apatisk och psykomotoriskt hämmad. Dock kan depressionen också yttra sig mycket individuellt, att personen blir irriterad eller aggressiv, får psykomotorisk agitation, börjar dricka mer alkohol än annars, eller att neurotiska drag förstärks. Vanligt är att personer med depression förlorar aptiten, blir pessimistiska eller självmordsbenägna, får drag av självskadebeteende, får omotiverade skuldkänslor, lägre självkänsla eller minskat sexualintresse. Dessutom förekommer kognitiva störningar (såsom koncentrations- och minnessvårigheter) samt kroppsliga symtom (såsom smärtor, trötthet och en känsla av att vara sjuk). Kliniska diagnoser ställs med hjälp av sjukhistoria och psykiskt status, där förekomsten av symtomen vägs samman. För att klassificeras som en depression måste tillståndet ha varat under minst ett par veckor. Anorexi, att få minskad aptit, är ett av depressionens kardinalsymtom. Dock förekommer undantagsvis ökad hunger (hyperfagi), detta vid så kallad atypisk depression. Sådan atypisk depression kännetecknas vidare av ökat sömnbehov (hypersomni), reaktiv sinnesstämning, känslighet inför att bli avvisad, och tyngdkänslor i armar och ben. Depressioner kan klassificeras efter svårighetsgrad, orsak, och efter varaktighet. Det finns olika grader av depression.
Psykotisk depression
Psykotisk depression är en allvarlig form av depression där den affektiva störningen förvärrats till psykos. En psykotisk depression kan antingen vara episodisk (uppkomma en gång) eller recidiverande (återkommande). Den kännetecknas av att en depression med tiden kombineras med vanföreställningar, hallucinationer och/eller stupor, vanföreställningarna och hallucinationerna kan överensstämma med sinnesstämningen eller inte. En psykotisk depression kan vara reaktiv, det vill säga uppstå till följd av livsomständigheter. Detta yttrar sig i att stämningsläget påverkas positivt av vissa stimuli. Andra depressiva psykoser uppstår utan att det finns något tydligt samband med livssituationen. Om psykosen yttrar sig i hallucinationer, kan det förekomma både synhallucinationer och dofthallucinationer, vid schizofreni förekommer ofta endast hörselhallucinationer. De omotiverade skuldkänslor som ofta följer med depressionen kan i psykotiska depressioner yttra sig i vanföreställningar om att ha begått en ond handling, ett brott eller en synd, eller i hallucinationer av röster som förebrår personen. Vid schizoaffektivt syndrom uppkommer depressionen och psykosen samtidigt (efter en prepsykos), medan en psykotisk depression har en förhistoria av depression. Vid bipolär sjukdom med psykotiska inslag, förekommer återkommande episoder av psykotisk depression. Samma symtom kan uppkomma av somatiska sjukdomar , till exempel giftstruma (organisk psykos) eller av droger (drogutlöst psykos).
Långa depressionen
Långa depressionen var en internationell ekonomisk kris, som drabbade stora delar av Europa och Nordamerika, efter period av stark ekonomisk tillväxt i mitten av 1800-talet och nordamerikanska inbördeskriget. Lågkonjunkturen kallades då Stora depressionen, fram till att Stora depressionen under 1930-talet övertog detta namn. Under perioden rådde deflation och låg tillväxt, från 1873 ända till 1896), men innebar inte samma stränga "ekonomiska tillbakagång [och] spektakulära nedgång" som 1930-talets stora depression. Krisen märktes främst i Västeuropa och Nordamerika, eller rättare sagt där de mest tillförlitliga fakta finns tillgängliga. Storbritannien anses ofta ha drabbats värst och förlorade stora delar av sitt industriella försprång till Kontinentaleuropa. Medan krisen pågick ansågs Storbritanniens ekonomi varit i långvarig depression från 1873 och fram till åtminstone 1896, och vissa texter kallar perioden Stora depressionen 1873–1896. I USA kallas perioden oftast Depressionen 1873–1879, och anses ha börjat med Paniken 1873, och förlängts genom Paniken 1893. National Bureau of Economic Research menar att paniken varade mellan oktober 1873 och mars 1879. Dessa 65 månader blev det den längsta tillbakagången i NBER statistik, och kan jämföras med 43 månader under 1930-talets depression. Efter nedgången gick ekonomin in i en period av stark tillväxt, och USA:s ekonomi upplevde sin snabbaste tillväxt någonsin under 1870- och 80-talen. Perioden före hade dominerats av stora militära konflikter och ekonomiska framgångar. I Europa hade fransk-preussiska kriget utkämpats 1870-1871 och skapat Tyskland, och de 200 miljoner pund i krigsskadestånd som Frankrike tvingats betala ledde till en inflatorisk investeringsboom i Tyskland och Centraleuropa. Ny teknik som Bessemermetoden för stålframställning och nya industrier växte snabbt, liksom järnvägsmarknaden. I USA följdes nordamerikanska inbördeskriget och en kort efterkrigsnedgång (1865–1867) av en investeringsboom, med fokus på framför allt järnvägsbyggen i västra USA, vilket framför allt bekostats av utländska investerare. I Frankrike tog man till medveten deflation för att kunna betala av krigsskadestånden.
Tricykliska antidepressiva
Tricykliska antidepressiva, TCA, är en klass av antidepressiva läkemedel. De har sitt namn efter sin kemiska struktur, och de är heterocykliska föreningar med tre ringar. En närbesläktad grupp av läkemedel är tetracykliska antidepressiva (TeCA), med fyra ringar. TCA började användas som läkemedel under 1950-talet och var fram till början av 1990-talet de dominerande läkemedlen mot depression. TCA har en bred verkan, genom att de påverkar flera olika signalsystem i hjärnan. TCA ökar halterna av serotonin och noradrenalin och påverkar i viss utsträckning effekter av signalsubstanserna acetylkolin och dopamin. Det innebär att verkan av TCA är mindre specifik än nyare antidepressiva som SSRI, som enbart ökar halten av serotonin. TCA är effektiva mot depression, men har många biverkningar och är mycket giftiga vid överdosering. Idag används TCA därför främst vid svårare fall av depressioner eller när depressioner behandlas på sjukhus. TCA används vid behandling av djup depression. TCA är en äldre form av antidepressivum som har den nackdelen att de har en brett spektrum och är mycket toxiska vid överdoser samt om de kombineras med alkohol. Vid en överdos av TCA sker en omedelbar påverkan på centrala nervsystemet med andningsdepression, delirium tremens och kramper som följd. Vissa TCA i låga doser (mellan 5 och 10 gånger lägre än den mot depression) har visat sig kunna höja smärttröskeln vid kronisk smärta. Det mest använda preparatet för detta ändamål är amitriptylin (då under namnet Saroten). Numera tillhandahålls Saroten endast i de lägre styrkor som används för att lindra smärta, och används inte längre mot depression. Ett preparat innehållande amitriptylin som användts mot depression är Tryptizol, som tillhandahölls i höga styrkor, till skillnad från Saroten. Tryptizol avregistrerades som läkemedel i Sverige 30 november 2012. TCA verkar på samma sätt som SNRI genom att hindra återupptaget av monoaminerna serotonin och noradrenalin, men är mindre specifika då de även påverkar signalsubstanserna histamin och acetylkolin. Den antikolinerga effekten har i sig påståtts ha en antidepressiv verkan, men evidensläget är oklart. Den receptorblockerande effekten hos t.ex. amitriptylin och trimipramin har en mer akut ångestdämpande effekt. När det kommer till depression använder man idag bara TCA i de mest extrema fallen - vid normalsvår depression är SSRI att föredra- dels på grund av TCA:s ofördelaktiga biverkningsprofil vid normala doser, men också på grund av TCA:s toxiska effekter vid överdosering. När TCA var de vanligaste antidepressiva, fram till början av 1990-talet, var de relativt vanligen förekommande i samband med självmord och självmordsförsök genom intag av läkemedel. Detta var en bidragande orsak till att andra läkemedel som SSRI föredras när så är möjligt. Biverkningar till TCA varierar mellan individer, men vanliga biverkningar är muntorrhet, förstoppning, ackomodationsstörningar, viktuppgång, trötthet, kraftlöshet och stigande blodtryck, varav patienter med obehandlat högt blodtryck även kan få blodtryckssänkande medicin utskriven i samband med isättning av TCA. Amitriptylin (Saroten - tidigare också Tryptizol och Lazaryl). Imipramin (Tofranil - det första TCA som kom 1957). Protriptylin (Concordin).
Atlantiska orkansäsongen 2009
Den atlantiska orkansäsongen 2009 pågick officiellt från den 1 juni 2009 till den 30 november 2009. Historiskt sett bildas de allra flesta tropiska cyklonerna under denna period på året. Den 28 maj bildades en tropisk depression ur ett lågtryck flera hundra kilometer öst om delstaten North Carolinas kust. Det var enligt den första prognosen troligt att depressionen skulle öka i styrka till en tropisk storm under de närmsta 24 timmarna. Dock lyckades inte systemet att nå samma styrka som en tropisk storm utan började att försvagas den 29 maj. Depressionen blev extratropisk senare under kvällen och absorberades kort därefter av en större frontzon. Den tropiska stormen Ana bildades över karibiska havet ur ett lågtryck 11 augusti och avmattades 16 augusti. Orkanen Bill bildades ur en tropisk depression sydväst om Kap Verdeöarna och utvecklades till en storm och sedan orkan under sin väg över Atlanten mot de karibiska öarna. Innan det nådde in över de karibiska öarna ändrades ovädrets kurs mot USA:s och Kanadas östkust. Den tropiska stormen Claudette bilades 16 augusti söder om Florida och avmattades omkring 17 augusti över Alabama. Den tropiska stormen Danny bildades öster Bahamas 26 augusti och avmattades 29 augusti. Stormen påverkade USA:s och Kanadas östkust, från North Carolina till sydligaste Atlantprovinserna. Den tropiska stormen Erika bildades 1 september nära Små Antillerna och avmattades 3 september över karibiska havet, söder om Puerto Rico. Orkanen Fred bildades ur en tropisk depression utanför Kap Verdeöarna 7 september som sedan utvecklades till storm. Stormen höll västnordvästlig kurs över Atlanten och nådde orkanstyrka 8 september. Tropiska depressionen Åtta bildades utanför västra Afrika 24 september och avmattades över Atlanten 26 september. Den tropiska stormen Grace bildades ur extratropisk cyklon öster om Newfoundland. Systemet höll sydöstlig kurs över Atlanten mot Azorerna. Stormstyrka nåddes den 4 oktober nära São Miguel. Stormen avmattades 6 oktober. Den tropiska stormen Henri bildades ur en tropisk depression öster om Små Antillerna. Stormstyrka nåddes den 6 oktober. Stormen avmattades 8 oktober och systemet upplöstes slutligen utanför Hispaniola. Orkanen Ida bildades över sydvästra karibiska havet den 4 oktober och rörde sig i nordvästlig riktning mot Yucatánkanalen och över Mexikanska golfen mot USA:s sydkust.
Affektiva störningar
Affektiva störningar, förstämningssyndrom eller humörsvängningar, är psykiska störningar vilkas huvudsakliga symtom handlar om förändrade känslor (även kallat affekter) eller stämningslägen, det vill säga att personen blir oförklarligt nedstämd eller euforisk. Ett exempel på sådan störning är depression. Det förändrade stämnings- eller känsloläget yttrar sig för andra ofta i en förändrad aktivitetsnivå, det vill säga att personen blir apatisk eller manisk, beroende på diagnos. Många av de affektiva störningarna kan leda till förändrade medvetandetillstånd, till exempel psykos. De flesta affektiva störningar bryter ut efter en svår händelse. Det är mycket individuellt hur svår belastning någon klarar innan en affektiv störning bryter ut. De affektiva störningarna kan indelas i bipolära och unipolära störningar. ICD räknar också med affektiva störningar NOS (not otherwise specified), som inte kan ingrupperas i de traditionella diagnoserna. Med unipolär avses att personen har ett förändrat stämningsläge vid sidan av normaltillståndet. Vid bipolära sjukdomar pendlar personen mellan två störda stämningslägen, där normaltillståndet kan sägas vara mittemellan dessa. Depression eller nedstämdhet leder till minskad aktivitetsnivå och mani eller hypomani leder till ökad företagsamhet, ökad aktivitet och ökad energi. Det är normalt att vara nedstämd och passiv ibland, och gladare och mer företagsam ibland. För att det ska betraktas som en psykisk störning måste stämningslägena vara avvikande och funktionsnedsättande, och sakna proportion till den utlösande faktorn. Affektiva störningar kan vara primärt psykiska, vilket kallas funktionella, eller bero på en sjukdom eller droger, vilket kallas symtomatiska. En affektiv störning kan uppträda tillfälligtvis, vilket kallas episodiskt. Detta kan gälla såväl depressioner som manier och hypomanier. Depressioner, manier och hypomanier som återkommer kallas recidiverande. Recidiverande manier och hypomanier räknas som bipolära sjukdomar. Bipolär sjukdom innebär primärt att personen pendlar från normalstämning till både nedstämdhet och mani, där vare sig nedstämdheten eller manin är proportionell i förhållande till vad som utlöser sinnesförändringen. Det vill säga att nedstämdheten blir mycket allvarlig, och upprymdheten eller den ökade energin blir mycket påfallande och avvikande. Hur länge de olika stämningslägena varar är mycket olika för olika individer. En manisk period kan vara mellan ett par veckor till ett halvt år. Depressionerna varar som regel längre tid, det vill säga att en person med bipolär sjukdom oftare är deprimerad än manisk. Mellan så kallade skov, det vill säga sjukdomsperioder, går de flesta personer i full remission och förefaller vara helt friska. Både maniska och depressiva perioder utlöses av yttre händelser. Bipolär sjukdom är egentligen flera olika diagnoser med olika variationer ifråga om maniernas och depressionernas djup och varaktighet. Dit hör också andra former av manodepressivitet, som maniska episoder och hypomanier med eller utan psykotiska inslag. Depressionerna kan vara återkommande eller uppträda en gång. De återkommande depressionerna kan beroende på art ligga i gränslandet mot personlighetsstörning, neuros och bipolär sjukdom. Riktigt svåra och återkommande depressioner kan övergå i psykostillstånd, psykotisk depression. Med affektiva störningar som depression eller mani avses i första hand så kallade funktionella psykiska störningar, med vilket menas att störningarna framför allt har psykiska orsaker. Samma tillstånd kan emellertid uppkomma till följd av kroppsliga sjukdomar och droger, och kallas då gemensamt symtomatiska psykiska störningar. Drogutlösta affektiva störningar kan uppkomma under ett drogrus (av till exempel alkohol, cannabis, amfetamin) som en akut drogförgiftning, uppkomma vid abstinens, eller uppkomma först efter långvarigt missbruk.
