Bärgningsfordon
Bärgningsfordon, bärgningsbil, är ett fordon som används för att bärga fordon som på grund av något fel inte går att framföra med egen motor. Bärgningsbilar för transport av personbilar och mindre lastbilar är ofta byggda på bilar med ram tex, Chevrolet, Ford och Toyota. Bilarna har ett lyftaggregat och en winsch på vanligast 3,6 till 5 ton. Dessa bilar kallas också city- eller garagebärgare då de oftast kommer in i låga garage och in på trånga ställen. Tungbärgare är ett bärgningsfordon avsedd för större fordon, främst lastbilar. Den är ofta utrustad med starka vinschar för 20-35 tons dragkraft.De flesta tungbärgare har en särskild lyftbom avsedd för att lyfta lastbilar i bladfjädrar, lyftbalkar och framvagn. En tungbärgare är oftast byggd på ett vanligt lastbilschassi som sedan registreras som bärgningsfordon hos bilprovningen efter att lämpliga redskap monterats. En känd bärgningsbil i populärkulturen är Bärgarn i Disneys film Bilar.
Bilar (film)
Bilar (engelska: Cars) är en amerikansk animerad film från 2006 producerad av Pixar Animation Studios. Filmen är regisserad av John Lasseter, som även har skrivit manus tillsammans med Dan Fogelman, Joe Ranft, Kiel Murray, Phil Lorin och Jorgen Klubien. Filmen hade biopremiär i Sverige den 1 september 2006, utgiven av Walt Disney Studios Motion Pictures. Blixten McQueen är en kaxig racerbil som är på väg till Kalifornien för att delta i tävlingen Pistongcupen. Efter ett missöde på motorvägen råkar han braka in i det lilla samhället Kylarköping och ställa till stor oreda och förstörelse. Som straff måste han göra samhällstjänst och rätta till allt som han ställt till med. Den självgode bilen vill bara till tävlingen han var på väg till när olyckan var framme. Men för att få göra det måste han lära sig vad det betyder att respektera Kylarköping och dess befolkning. Bilar är Disney/Pixars sjunde datoranimerade långfilm. Filmen hade svensk biopremiär den 1 september 2006, och för regin svarar John Lasseter, vars tidigare filmer inkluderar Toy Story, Toy Story 2 och Ett småkryps liv. Filmen blev Oscarsnominerad för bästa animerade film och för sången Our Town, skriven av Randy Newman och framförd av James Taylor. Som planerat släpptes en uppföljare 2011. Blixten McQueen (ofta kallad bara "Blixten") är filmens huvudfigur. I början av filmen är hans enda mål att som förstaårsbil vinna Pistoncupen och vinna ett reklamkontrakt med Dinoco. Han är kaxig och självsäker. Genom en händelse blir han fast i Kylarköping och vinner med tiden vänskap med invånarna i staden. Detta betalar sig genom att de stöttar honom i hans jakt på Pistoncupen. Designen av Blixten är plockad från många olika fordon, bl.a. Toyota Camry, Dodge Viper, Ford Mustang och Chevrolet Corvette. Sally är en blå Porsche 911 Carrera som är advokat i Kylarköping. Hon har tidigare varit advokat i Los Angeles men var aldrig lycklig där. Hon flyttade till Kylarköping och blev förälskad i platsen. Sally driver ett motell "Mysiga konen" i Kylarköping. Genom filmen genomgår Blixten McQueen och Sally ett förhållande som börjar kantigt men utvecklas till kärlek. Detta får Blixten att inse att det finns saker han vill mer i livet än att vinna Pistongcupen. Guido är en liten ljusblå italiensk gaffeltruck vars front påminner om en Isetta. Han jobbar med att byta däck i affären "Luigi's Cassa Della Tires". Han drömmer om att få byta däck på en racerbil under ett depåstopp. Det enda ord han kan är "depåstopp". Precis som hans chef Luigi, är han ett stort Ferrari-fan. Han kan byta ett däck på 2,5 sekunder exakt, vilket han bevisar under Blixten McQueens tävling. Doc Hudson är en Hudson Hornet av 1951 års modell, han är lite allt-i-allo i Kylarköping, där han gömt sig efter att ha tvingats bort från sin egen racekarriär under femtiotalet efter en rejäl krasch. Det visar sig senare att han är den berömda Hudson Hornet som vann Pistoncupen tre gånger. Och innehar även rekordet för flest segrar på en säsong, ett rekord som fortfarande inte var brutet vid tiden för filmen. Bärgarn är en väldigt snäll Chevrolet bärgningsbil från mitten av 50-talet, han största nöje är att skrämma traktorer när de sover, han är även en hejare på att backa. Kungen är en Plymouth Superbird från 1970-talet. Dinocos nuvarande bil. Med nummer 43 målat på sidorna är det en hänvisning till den bil Richard Petty tävlade med under loppet Daytona 500 1970. Ramone är en Chevrolet Impala lowrider från 1959, som driver en lackeringsverkstad i Kylarköping. Mack är en lastbilstruck av märket Mack som i sitt släp drar Blixten mellan tävlingarna. När de flesta i Blixtens team i början av filmen slutar så blir Mack Blixtens enda vän. Bert är Blixtens agent. I filmen får man endast höra Berts röst, som kommer från en högtalare i Mack:s släp. Svensk röst av Martin Stenmarck. Svensk röst av Malin Berghagen. Svensk röst av Andreas Rothlin Svensson. Svensk röst av Tomas Laustiola.
Larmtjänst
Nya verksamhetsområden för 2012 är brandorsaksutredningar samt dokumentanalyser. Larmtjänst är som dotterbolag till Svensk Försäkring, en del av Svensk Försäkring i samverkan. Larmtjänsts verksamhet registrerades 1961 och startades upp 1962 på initiativ av sakförsäkringsbolagen och hette till en början Larmcentralen AB. 1964 byter verksamheten namn till Larmtjänst AB. Verksamheten har då serviceområden såsom fastighetslarm, inbrottslarm och driftslarm. Utryckningsuppdrag och bilbärgning hör till huvudsysslan och man förfogar över 2000 bärgningsbilar och 500 ambulanser. Vid denna tidpunkt har Larmtjänst 136 anställda. Under sjuttiotalet upptäcker man att det förekommer kriminella aktiviteter mot branschen, framförallt på bilsidan, då ligor specialiserar sig på att "slakta" bilar. Därför tillsätter man en utredningsenhet som snabbt får framgång och blir en viktig del för försäkringsbranschens bedrägeribekämpning. Några år senare tillkommer även Restvärdesräddningen i verksamheten. Restvärdesräddningen ingår i Larmtjänst under cirka 30 år för att därefter föras över till Svenska Brandskyddsföreningen. I början av åttiotalet sker förändringar i verksamheten. 1982 får beslutet om samarbetsavtal med SOS Alarmering genomslagskraft. Larmförmedelingen lyfts senare ut från verksamheten vilket är en omvälvande förändring då detta tidigare utgjort företagets främsta uppgift. Efter 26 års verksamhet bestämmer sig styrelsen 1991 att avveckla Bärgningskåren. Bilbärgningsuppdragen blir under nittiotalet inte längre är en del av Larmtjänst. Idag ser verksamheten på Larmtjänst annorlunda ut än jämfört med för femtio år sedan. Bilbärgning, larmförmedling eller restvärdesräddning ingår inte längre i Larmtjänsts verksamhet. Istället utgörs verksamheten av en utredningsenhet som arbetar för att bekämpa försäkringsrelaterad brottslighet och återta stulen försäkrad egendom.
Assistancekåren Sweden
Assistancekåren Sweden AB är en svensk rikstäckande bärgningsorganisation grundad 1992. Assistancekåren bildades i samband med att företaget Bärgningskåren lades ned. Assistancekåren finns till för att erbjuda hjälp med bärgning, starthjälp, låsöppning och de utför även jourreparationer och transporter av alla fordon. Assistancekåren hjälper till inom Sveriges gränser dygnet runt, året om. Assistancekåren ägs av 120 enskilda bärgningsföretag och har 157 stationer, från Kiruna i norr till Ystad i söder, och därmed är de både lokala och regionala, och Sveriges största rikstäckande bärgningsorganisation. Assistancekårens förare förfogar över cirka 435 bärgningsbilar samt cirka 20 servicebilar strategiskt utplacerade över landet. Under åren 2015-2021 medverkar Assistancekåren i TV-programmet Vägens hjältar på Kanal 5 där tittarna får en inblick i en bärgares liv. De medverkar även i det nya programmet Frusna vägar som sänds på TV3 under 2018.
Spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen i Göteborg
Föraren beordrades att åka med för att under den strömförande ledningen vid Chalmers dra i nödbromsen och på så sätt bromsa vagnen. Denna order var ett brott mot gällande regler. Bromsarna på en strömlös vagn fick endast lossas när den var kopplad till annan spårvagn eller bärgningsbil. Trafikledarens tanke att bromsarna skulle aktiveras vid återinträde på strömförande sektion var också felaktig. För detta krävdes att vagnen startades om från förarplatsen. Detta var dock inte möjligt eftersom säkringen i manöverpanelen slogs ut när vagnen hade kommit in i den strömförande linjen, vilket gjorde att spårvagnsmotorn inte kunde starta. Vagnen skenade nedför Guldhedsgatan och Aschebergsgatan baklänges, utan att kunna bromsa, och nådde en uppskattad hastighet av 100 km/tim. En polispatrull med polisassistenterna Birgitta Apelqvist och Stefan Karlsson, som skulle säkra backningsmanövern, uppfattade situationen och åkte före i sin bil för att varna. I korsningen Aschebergsgatan/Engelbrektsgatan körde man nästan på en personbil. Vid den omlagda växeln mot Vasagatan spårade vagnen ur på grund av den höga hastigheten. Klockan var då 09.17. Det 54 ton tunga spårvagnståget plöjde tvärs över det hållplatsläge vid Vasaplatsen där folk stod och väntade på att det skulle komma en vagn mot Tynnered på den strömlösa linjen. Samtidigt plöjde den också över den intilliggande körbanan, krossade flera parkerade bilar och krockade till slut med ett intilliggande hus. 13 personer dödades och 29 skadades. Två personbilar klämdes fast under spårvagnen varpå den ena bilens bränsletank punkterades och fattade eld. Branden spred sig till spårvagnen. Polisen försökte förgäves att släcka. I bilarna befann sig totalt tre personer som alla omkom. Inom 40 minuter hade alla skadade förts till sjukhus. På videoklipp kunde man se hur det brann längs spårvägens räler. Det var brinnande bensin som rann nedåt i riktning mot Parkgatan. Idag finns en minnessten placerad på gräset i parken intill hållplatsen där olyckan skedde. Två år efter olyckan åtalades verkställande direktören för Göteborgs Spårvägar och trafikförmannen. Rubriceringen var grovt vållande till annans död och grov allmänfarlig vårdslöshet. Trafikförmannen fälldes på samtliga punkter och dömdes till villkorlig dom. Verkställande direktören frikändes. Polisassistenterna Birgitta Apelqvist och Stefan Karlsson tilldelades medaljen För berömliga gärningar av femte storleken i guld av regeringen för sin insats. Ambulanssjukvården tillämpade "load and go", "lasta och kör". Då avståndet till Sahlgrenska sjukhuset är kort, lönade det sig inte tidsmässigt att bedriva sjukvård på platsen, det var effektivare att köra de skadade så fort som möjligt till sjukhuset. Räddningstjänstens gamla kranbil SDO 428, en Magirus Kranwagen från 1969, användes för sista gången i skarpt läge vid detta tillfälle. På 1930-talet hände det en liknande olycka på samma gata. Detta då man "tappade" en släpvagn från en vändslinga som då låg vid Kapellplatsen. Lyckligtvis fanns inga personer på den skenande släpvagnen. En förare i motorvagn som var på väg uppför Aschebergsgatan uppmärksammade vad som pågick, och lyckades backa sin vagn i relativt hög fart och därvid fånga upp den fritt rullande släpvagnen, han lyckades ganska väl med detta och endast materiella skador uppstod. Sedan dess har spårvägens albertkoppel alltid kompletterats med en säkerhetskedja.
Cats Falck
Cats Falck och en väninna, Lena Gräns (född 22 maj 1952), påträffades den 29 maj 1985 i en uppochnedvänd bil i vattnet vid kajplats 310 i Hammarbykanalen. De ansågs ha dött i en olycka. Falck och Gräns sågs sista gången i livet vid 21.30-tiden den 18 november 1984 när de lämnade restaurangen Öhrns Hörn vid korsningen Folkungagatan–Borgmästargatan på Södermalm i Stockholm. I september 2003 kom nya uppgifter som, enligt ett reportage i den tyska tidningen Berliner Zeitung, gjorde gällande att Cats Falck mördades av den östtyska säkerhetstjänsten Stasi på uppdrag av den högsta statsledningen i Östtyskland, eftersom hon kommit smuggling av vapen från Sverige till Östtyskland på spåren. Falck arbetade på SVT:s Rapport och hade kommit över uppgifter om smuggling av teknologi och vapen från Sverige till DDR, bland annat via hamnen i Rostock. Detta ansågs av många utgöra tillräckligt motiv för DDR att vilja röja henne ur vägen. Enligt en teori ska Falck och hennes väninna ha förgiftats på en restaurang i Stockholm. Giftet ska ha förlamat de bägge kvinnorna, som därefter placerats i Gräns bil. Bilen ska sedan ha puttats i Hammarbykanalen den 19 november 1984. Deras kroppar anträffades emellertid först onsdagen den 29 maj 1985, då värnpliktiga från kustartilleriet genomförde övningsdykningar från Danvikstull till Hammarbyslussen. Sjöpolisen i Stockholm, kriminalpoliser och kriminaltekniker kallades till kajplats 310, där fyndet gjorts. Klockan 22.25 stoppades all sjötrafik och 22.32 inleddes bärgningen. Bilen bröt vattenytan klockan 23.13 och 23.22 lades den på bärgningsbilen, två kroppar syntes då i bilens framsäte. Vissa menar även att de omkom i en bilolycka då Cats Falck råkade köra över kajkanten. Ett antal märkliga omständigheter omgärdar Falcks död. Den vita Renault 12 TL med registreringsnummer HSG 771, i vilken hon och Lena Gräns hittades, tillhörde Gräns, men det var Falck, en mycket ovan bilförare, som satt vid ratten. Hon var iförd högklackade skor. Tidigare under kvällen hade vittnen sett de båda kvinnorna dela en flaska vin på en restaurang i Stockholm. Att Cats Falck skulle köra någon annans bil i ett hamnområde som vid den tiden var mörkt och ogästvänligt, iförd högklackat och med vin i kroppen, ansågs av hennes vänner som fullständigt otänkbart. Den 31 maj 1985 företogs obduktionen av de båda kvinnornas kroppar. Överläkare Milan Valverius fann bland annat en liter klar rosafärgad vätska i Falcks lungor, och även hos Gräns. Obduktionsassistenten Gerth Winterhagen slogs av hur "prydligt fastspända" kvinnorna satt i bilen. Han fann det även märkligt att kropparna inte uppvisar några avvärjningsskador. Det borde ha uppstått blessyrer, när de försökte ta sig ur bilen. Valverius konstaterade att dödsorsaken ej entydigt kan fastställas, "men intet motsäger antagandet att den var drunkning". Cats Falcks begravning ägde rum i Heliga korsets kapell den 14 juni 1985. Lena Gräns begravdes på Bromma kyrkogård. I ett TV-reportage gjordes en tämligen grundlig genomgång av händelsen med ett flertal intervjuer med svensk och tysk polis och även före detta Stasi-medarbetare och -ansvariga. Dokumentärredaktionen hos Sveriges Radio P1 har gjort en grundlig genomgång av fallet i programmet Scoopet som försvann, sänt i P1 den 6 november 2005. Enligt Christoph Andersson hade Falck med utgångspunkt i Containeraffären och ASEA-affären granskat exporten av isostatiska pressar till Östtyskland och det Stasi-kontrollerade företaget AHB Elektronik Export-Import. Dessa pressar kan bland annat användas för konstruktion av bombkärnor till kärnvapen.
