Ernie (engelsk originaltitel: Ernie, sedermera ändrad till Piranha Club 1998) är en amerikansk dagspresserie av Bud Grace som startade 1 februari 1988 och som år 2005 publicerades i över 200 tidningar över hela världen. Serien ursprungliga engelska namn var Ernie, men i september 1998 bytte den officiellt namn till Piranha Club (Pirayaklubben). Många tidningar, inklusive de svenska, publicerar den emellertid fortfarande som Ernie. I Sverige publiceras Ernie i bland annat Sydsvenskan och Kristianstadsbladet. Dagens Nyheter har numer bara Ernie på internet. Förutom i dagspressen har Ernie publicerats i serietidningen Larson! och åren 1996–2015 hade Ernie även en tidning som gav ut av Egmont Kids Media Nordic och utkom 4 gånger per år. Ernie utspelas i staden Bayonne, New Jersey, väster om New York. Ernie Floyd är seriens huvudperson. Han utmärker sig genom att köra en 1957 års Desoto, samla på brödrostar och regelbundet råka ut för sin flickväns folkilskna katt Bobo. Sid Fernwilter är Ernies farbror. Han är en skrupelfri lurendrejare i affärsvärldens understa regioner. Sid är ständig kassör i Pirayaklubben, en position han mest utnyttjar för att plundra klubben på pengar. Ed Fernwilter är Sids pappa och Ernies farfar, och man förstår var sonen fått sina egenskaper från. Ed bor i huvudsak på Bayonnes vårdhem där han säljer lösgommar, skamlöst stulna från vårdhemmets övriga inneboende. Doris Husselmeyer är Ernies flickvän, de har sedan 2012 dottern Fillmore tillsammans. Effie Munyon är Ernies äldre hyresvärd. Hon har varit gift 12 gånger och dejtar Sid, även om Sid bara utnyttjar henne för att få gratis mat. Effie är känd för sin tvivelaktiga kulinariska förmåga och för att hennes mat innehåller oftast bläckfisk i någon form. Arnold Arnoldski är en 19-årig överviktig och korkad pojke som oftast umgås med Sid och Ernie. Han är förälskad i Ernies flickvän Doris. Arnoldina Arnoldski är Arnolds lika korkade syster. Dr. Enos Pork en inkompetent läkare som är specialist på nageltrång, öron, näsa och hals, samt hjärnkirurgi. Han är Sids bästa vän och ligger ständigt i strid med sin svärmor. Trots att han är läkare kedjeröker han. Han är medlem av Pirayaklubben. Mamma Packer är Enos Porks slagfärdiga svärmor som gärna klår upp honom så fort hon får minsta chans. Spencer Husselmeyer är Doris 10-åriga lillebror som gör allt för att göra livet till en plåga för sin omgivning och främst för Ernie. Han har högsta betyg i allt utom uppförande. Elvis Zimmerman är försäljare av begagnade bilar och medlem av Pirayaklubben. Pastor Bob är en TV-evangelist och medlem av Pirayaklubben. Willie O'Haberman är advokat och medlem av Pirayaklubben. Zerblatt är en utomjording från planeten Grelzak. Han har varit gift med blonda Buffy och har flera hybridbarn med henne. Syster Agnes spelar och sjunger i kyrkan, väldigt falskt. Skäggiga Damen Skäggina (i vissa översättningar Beardo) bor i en husvagn och är gift med ankan Quacko. Är otrogen med Arnold. Skäggina har egentligen bara lösskägg. Ankan Quacko är en mänsklig anka (eller ankliknande människa) som bor tillsammans med Skäggina i deras husvagn. Bröderna Wurlitzer sägs vara de slugaste skurkarna i Bayonne. Pirayan Ernst (i vissa översättningar Earl) i Pirayaklubbens akvarium - äter precis allt utom broccoli. Gullan Honungslår är Bayonnes vackraste kvinna och blev en gång under en kort period medlem i Pirayaklubben som kassör, men hon åkte sedan i fängelse när hon blev fast för checkbedrägeri när hon skulle shoppa på Pirayaklubbens checkhäfte. Bud Grace är en serietecknare som tecknar serien Ernie och ibland förekommer som person i själva serien. Ibland tar han semester varvid hans ersättare ändrar serien radikalt.
Bilaccis är en accis, det vill säga en punktskatt, på försäljning av personbilar och ibland andra motorfordon. Bilaccis har varit särskilt vanligt i länder utan egen bilindustri. Bilaccis infördes 1955 i Sverige, då i form av en 10-procentig omsättningsskatt med den formella beteckningen omsättningsskatt på motorfordon. Syftet uppgavs vara att hämma den snabba tillväxten av bilismen. 1 april 1978 reformerades bilaccisen till att tas ut med krontalsbelopp baserade på fordonets tjänstevikt och döptes om till försäljningsskatt på motorfordon. Skattskyldigheten inträffade när fordonet registrerades i fordonsregistret. 1991 ändrades bilaccisen för att tas ut efter en miljöklassning av fordonet. Då utformningen av bilaccisen i denna form inte var i enlighet med EU-regler, togs miljödifferentieringen i bilaccisen i huvudsak bort efter Sveriges EU-inträde 1 januari 1995. 1998 slopades bilaccisen helt för fordon som var mer än 30 år gamla, tidigare hade importerade veteranbilar i likhet med andra importerade begagnade bilar belagts med samma bilaccis som nytillverkade bilar. Enligt en dom i Regeringsrätten år 2000 blev Skattemyndigheten skyldig att återbetala 50 miljoner till personer som importerat begagnade bilar från andra länder inom EU, och som fått betala för hög bilaccis. Bilaccisen i Sverige avskaffades stegvis 1996-2000. För personbilar avskaffades den 1996, i syfte att stimulera en förnyelse av bilparken. 1 oktober 1998 togs den bort på tunga fordon, i samband med att en skärpning av avgaskraven. 1 januari 2001 avskaffades den formellt även på bussar, lastbilar och motorcyklar, men skatt tog ut efter 19 september 2000. I Danmark kallas bilaccisen registreringsafgift och är den högsta i Europa. Den tas ut som 105 procents påslag upp till 79 000 danska kronor (2010 års nivå) och med 180 procent därutöver. Den danska registreringsavgiften infördes vid årsskiftet 1924/1925 som en del av ökat skatteuttag på importerade lyxvaror, och var då 15% på de första 2 000 kronorna för att stiga till 40% över 3 650 kronor. Konstruktionen med två nivåer, varav den högsta 180%, har gällt sedan 1977. Bilaccisen i Singapore är högst i världen.
Trafikmagasinet var ett svenskt motor- och trafikprogram i SVT som sändes från 15 mars 1978 till 29 december 2003.Trafikmagasinet hade en tydlig konsumentprägel med olika tester och sin betygsättning med rattsymboler. Programmet producerades i Falun. Totalt producerades över 500 avsnitt. Programmets öppningsbild i vinjetten var under många år en snötäckt bilruta där en vindrutetorkare kämpade mot snön. Programmets logotyp dubbelkopierades på en bild av en startande jumbojet, eftersom programmet under de första åren tog upp alla former av trafik. Trafikmagasinets biltester skapade skola och konceptet kopierades av TV-bolag i de andra nordiska länderna. Framför allt var programmet inriktat på att testa nya bilmodeller och då särskilt familjebilar. Ibland gjordes också tester av begagnade bilar och rekommendationer för vad som var bästa köp. Förutom de egenskaper man kunde läsa sig till tog man gärna fram hur bilarna reagerade vid undanmanövrar och på dålig väg. Man hissade också upp bilarna för att visa detaljer från undersidan, säkerhetsdetaljer och hur bra rostskyddet verkade vara. Christer Glenning genomförde testerna och gav ris och ros till biltillverkarna. I många säsonger hade man också testfamiljer som fick använda bilarna i vardagen och kunde komma med synpunkter. En av dessa familjer som förekom ofta i programmet var Cecilia Forss och hennes föräldrar. Man gjorde också tester av tillbehör och jämförde servicekostnader. Det förekom en del reportage även utanför Sverige, till exempel gjorde Carl-Ingemar Perstad inför sommarsäsongen 1985 en reportageresa genom DDR, där han testade hjälptelefonerna utefter motorvägarna och intervjuade en Trabantägare. Programmets konsumentprägel bidrog till att flera biltillverkare nödgades förlänga garantier och erbjuda kunder att köpa tillbaka defekta exemplar av nya modeller. Programmet var genom åren en stor tittarsuccé med som mest 2,4 miljoner tittare. Trafikmagasinet nominerades flera gånger i mitten av 1990-talet till "Bästa TV-program" i sin genre av en svensk tidning. Samtidigt kritiserades programmet ibland för sin grabbiga och provinsiella stil, särskilt biltestaren Christer Glenning blev föremål för många parodier. Trafikmagasinet byggde på en idé av Carl-Ingemar Perstad. Han fick 1987 motta Kungliga Automobilklubbens Silverplakett för sitt arbete för en säkrare trafik. Ett uppskattat inslag var när Carl-Ingemar Perstad körde bil berusad, med över en promille i kroppen, för att visa riskerna med alkohol bakom ratten. Eftersom testet inte fick göras i Sverige hyrde Trafikmagasinets team in sig hos den amerikanska statspolisen (Maryland Highway Patrol) som hade en speciell anläggning för den typen av tester. En milstolpe i programmets historia var när en blå Škoda 120 LS under 1979 välte i ett undanmanöverprov i 30 km/h. Modellen klassades som "livsfarlig", och debaclet fick stor uppmärksamhet. Bilen står idag på bilmuseum i Härnösand. Under Trafikmagasinets sista år lämnade programmet konceptet med programledare i studio och reportagen hölls istället samman av grafik. I samband med att SVT 2003 drabbades av omfattande nedskärningar meddelades den 26 september samma år att programmet skulle läggas ner, vilket också skedde i december samma år. Carl-Ingemar Perstad, idégivare, producent, projektledare, programledare och reporter (1978-2002). Christer Glenning, biltestare. Björn Svallner, biltestare under de första årgången. Staffan Borglund, biltestare. Sofia Lindahl, programledare. Bodil Karlsson, programledare. Veronika Marklund, programledare.