Motorcykel
En motorcykel, ofta förkortat mc, är ett motorfordon med två, tre eller fyra hjul. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar, mycket lätta motorcyklar kan benämnas moped. De äldsta motorcyklarna är från slutet av 1800-talet. Det tidigast kända försöket att konstruera en motorcykel gjordes 1868, då fransmannen L.G. Perreaux utan större framgång gav sig på att försöka driva en cykel med en liten, sadelmonterad ångmaskin. 1885 monterade Gottlieb Daimler en encylindrig bensinmotor i en tvåhjuling försedd med träram och hjul med stålskoning, konstruktionen var dock inte praktisk. Den första praktiskt användbara motorcykeln var den trehjuling som fransmännen Albert de Dion och Georges Bouton byggde 1897. Nedan listas den svenska definition av motorcykel, enligt 1§ lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. I Sverige finns det tre klasser och de kräver olika typer av körkort. I Sverige finns tre behörighetsklasser av körkort för motorcykel. Vanligtvis används speciella kläder som skyddar mot väder och vind, samt inte minst viktigt, som mekaniskt skydd vid eventuell olycka. I motorcykelns barndom användes ofta stora skinnjackor som – för att minska köldeffekten av fartvinden – fodrades med dagstidningar. Kraftiga läderstövlar var också vanliga, till skillnad mot skinnbyxor som inte slog igenom förrän på 1950-talet. De så kallade skinnställen har under 1990-talet alltmer kommit att ersättas av kläder i textilmaterial, som då de oftast är kombinerade med membran, bättre står mot regn och vind. Såväl textilkläder som skinnkläder har mycket varierande kvalitet, men de bästa textilplaggen kan enligt tillverkarna vara lika tåliga mot nötning, vid till exempel omkullkörning på asfalt, som skinnkläder. Dock bör tilläggas att vid tävling i exempelvis roadracing krävs skinnställ. Skinnställ och overaller har oftast inlägg av stretch i arm- och knäveck för att göra plagget mer komfortabelt. Ett foderskikt, som oftast är frihängande men även kan vara laminerat mot yttertyget, har till uppgift att inte släppa igenom vatten i flytande form utifrån. Vattenånga inifrån, till exempel från svett, släpps dock ut. Stället kan "andas". De flesta skyddskläder har extra förstärkningar på knä, höfter, armbågar och axlar. Om ordet skydd förekommer måste detta vara CE-godkänt, andra förstärkningar måste kallas för annat än skydd, till exempel inlägg. Ett ofta förekommande förstärkningsmaterial är Kevlar. För att skydda ryggen bättre från skador vid en olycka kan ryggskydd direkt i skinnstället, eller som ett separat skydd under skinnstället användas. På senare år finns också nackskydd att spänna fast mot axlarna och runt bålen för att förhindra för snabba kast med huvudet vid en olycka. Den enda skyddsutrustning som är obligatorisk enligt lag är hjälmen. För vissa motorsporter är kraven betydligt hårdare, liksom för militära förare där utöver hjälm även ryggskydd, knäskydd, mc-handskar, mc-kängor och heltäckande mc-ställ måste användas. Fyra stora japanska företag dominerar marknaden idag. Därutöver märks bland andra. Svenska (ej nedlagda) motorcykelmärken är. De tillverkar motocross, enduro och supermotarder. För andra motorcykeltillverkare, se Alfabetisk lista över motorcykelmärken. En motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped. Tung motorcykel med obegränsad motoreffekt och vikt/effekt-förhållande. A1 – lätt motorcykel, körkortsålder 16 år.
Åke Jonsson (motocrossförare)
Åke Jonsson, född 5 oktober 1942 i Hammerdal, Jämtland, är en svensk motocrossförare som tillhörde den absoluta världstoppen på 1960- och 1970-talet. Jonsson var vid tre tillfällen väldigt nära att vinna den individuella världsmästerskapstiteln, 1968, 1970 och kanske allra närmast 1971. Jonsson började sin karriär på märket Husqvarna. 1964 blev han svensk mästare i 250cc före Torsten Hallman. 1964 gjorde han även sin VM-debut i Hedemoras VM-deltävling, 250cc. Första VM-deltävlingen vann han 1966, i 250cc klassen, i Schifflange, Luxemburg. 1968 ledde Jonsson VM-serien i 500cc stort efter halva säsongen, men en hel del maskinproblem och orutin gjorde att han slutade trea denna säsong. 1969 skrev Jonsson kontrakt med den västtyska fabriken Maico. 1970 blev han åter igen trea i VM 500cc, och senare detta år blev han amerikansk Inter-am-mästare. 1971 var nog Jonssons bästa år, inför den sista VM deltävlingen ledde han VM serien före Roger De Coster. Men motorcykelns tändstift skruvade ur sig när han var i ledningen, och andraplatsen i detta års världsmästerskap var ett faktum. Några veckor senare fick han dock en liten revansch genom att vinna bägge heaten i Motocross des Nations som kördes i Vannes, Frankrike. 1972 blev Jonsson skadad i mitten av säsongen, men hade trots allt chansen att ta en silvermedalj i VM. I årets sista deltävling i Ettelbruck, Luxemburg, vann han det första heatet, men i ledningen i det andra heatet, på det sista varvet, tog bränslet slut. Detta betydde en fjärdeplats totalt i 1972 års VM. På hösten samma år blev Jonsson amerikansk Trans-ama-mästare. Av elva deltävlingar vann han nio i rad. Inför 1973 års säsong kontrakterades Jonsson på tre år av Yamaha Motor Company för att köra deras nya motorcykel med den innovativa bakfjädringen, som använde ett endämparsystem, kallat monoshock. Mycket maskinkrångel och utvecklingsarbeten på motorcykeln gjorde att toppresultaten uteblev. 1976 åkte Jonsson Maico igen, bröt nyckelbenet, men lyckades i alla fall bli åtta i VM. Efter ytterligare några år i VM var karriären över. Jonsson var också med i tre vinnande svenska Motocross des Nations lag, 1970, 1971 och 1974, samt tre vinnande Trophees des Nations lag, 1964, 1966 och 1967. Han är också sjufaldig svensk mästare. 1964 Svensk Mästare (250cc) - 6:a i VM (250cc) - Trophees des Nations Mästare (Lag-VM 250cc). 1965 4:a i SM (250cc) - 5:a i VM (250cc). 1966 4:a i SM (250cc) - 5:a i VM (250cc) - Trophees des Nations Mästare (Lag-VM 250cc) - 3:a i Motocross des Nations (Lag-VM 500cc). 1967 Svensk Mästare (500cc) - 18:de i VM (500cc) - Trophees des Nations Mästare (Lag-VM 250cc) - 2:a i Motocross des Nations (Lag-VM 500cc). 1968 Svensk Mästare (500cc) - 3:a i VM (500cc). 1969 4:a i SM (500cc) - 13:de i VM (500cc) - 2:a i Motocross des Nations (Lag-VM 500cc) - 3:a i Amerikanska Inter-AM serien. 1970 3:a i SM (500cc) - 3:a i VM (500cc) - Motocross des Nations Mästare (Lag-VM 500cc) - Amerikansk Inter-AM Mästare. 1971 2:a i SM (500cc) - 2:a i VM (500cc) - Motocross des Nations Mästare (Lag-VM 500cc). 1972 Svensk Mästare (500cc) - 4:a i VM (500cc) - 2:a i Motocross des Nations (Lag-VM 500cc) - Amerikansk Trans-AMA Mästare. 1973 Svensk Mästare (500cc) - 4:a i VM (500cc) - 2:a i Motocross des Nations (Lag-VM 500cc). 1974 2:a i SM (500cc) - 7:a i VM (500cc) - Motocross des Nations Mästare (Lag-VM 500cc). 1975 Svensk Mästare (500cc) - 4:a i VM (500cc). 1976 Svensk Mästare (500cc) - 8:a i VM (500cc) - 4:a i Trophees des Nations (Lag-VM 250cc). 1977 3:a i SM (500cc) - 23:a i VM (500cc). 1978 6:a i SM (500cc) - 25:a i VM (500cc).
MC Collection museum
MC Collection Tidö är ett motorcykelmuseum beläget i det gamla stenstallet vid Tidö slott söder om Västerås i Västmanland. Det innehåller en unik samling av exklusiva motorcyklar och mopeder. Utställningen omfattar ett hundratal motorcyklar. Planer finns att utöka samlingarna med cyklar. Visionen är att visa den historiska utvecklingen från cykel via motorcykel till rally och racerbilar. Motorcyklar finns från den äldsta, en Marsh från 1904 till den yngsta, en Ducati Panigale 2018. Det finns en samling svenska motorcyklar från Huskvarna. I utställningen finns även motorcyklar tillverkade i USA (Harley Davidson, Indian och Flying Merkel), Italien, Frankrike och Tyskland. Man kan se tävlingsmotorcyklar, glidare, motorcyklar för pendling till jobbet och motorcyklar för körning i sand och på is. Flera montrar visar reservdelar, tillbehör (till exempel hjälmar och klubbnålar). En historisk cykel och motorcykelverkstad finns till beskådande. Säsongen 2019 visades målningar "Women on wheels" av konstnären Catrine Näsmark. Till säsongen 2020 kommer nya specialutställningar. MC Collection öppnade 1998 i Rottneros park i Rottneros. Grundare av museet var Christer Christensson och Ove Johansson. År 2009 flyttade utställningen till Edsvik, i Sollentuna kommun. Efter tio år flyttade den vidare till Tidö slott i Västmanland, där den invigdes i juni 2019.
Roadracing
Roadracing är en hastighetstävling inom motorcykelsport där man tävlar på asfaltsbanor. Motorcyklarna varierar från specialbyggda prototypmotorcyklar till standardmotorcyklar som går att köpa i handeln. Man tävlar i olika klasser som bland annat beror på storleken på motorcyklarna och hur mycket trimning som tillåts. Roadracing är ett engelskt ord som översatt till svenska blir vägtävling. Tidigare var det just på vägar dessa tävlingar hölls, men med kraven på säkerhet körs numera dessa tävlingar med motorcyklar på permanenta, specialbyggda,asfaltsbelagda tävlingsbanor med betydligt högre säkerhet än landsvägsbanorna. Roadracing hette från början TT efter Tourist Trophy på Isle of Man som började köras 1907 och fortfarande körs. På 1920-talet började man genomföra Grand Prix-tävlingar i Europa. Från 1924 fick ett Grand Prix status som Europamästerskap. Andra världskriget avbröt abrupt all internationell tävlingsverksamhet. Internationella motorcykelförbundet (FIM) arrangerade säsongen 1949 de första världsmästerskapen i Roadracing. VM bestod då av Grand Prix-klasserna 500cc, 350cc, 250cc, 125cc och sidovagnar. Sedan 1973 ger FIM även världsmästerskapsstatus till klasser utanför Grand Prix-cirkusen. De som är aktuella 2015 är Superbike (VM-status sedan 1988), Supersport (VM-status sedan 1997) och Endurance (VM-status sedan 1980). I Grand Prix Roadracing har klasserna ändrats över åren och är sedan 2012 MotoGP, Moto2 och Moto3, där MotoGP har ersatt 500cc som den mest ansedda klassen. I Sverige var Hedemora TT en känd svensk roadracingtävling som på 1950-talet kördes på avstängd landsväg. På Scandinavian Raceway i Anderstorp kördes under många år Swedish TT och totalt har det körts 17 st VM-tävlingar i Road Racing i Anderstorp. En av världens mest kända, och kanske mest olycksdrabbade tävling, är Isle of Man som även den körs på landsväg (Real Roadracing), första Isle of Man TT kördes 1907. Förutom MotoGp klassen räknas Suzuka 8 timmars som det mest prestigefyllda tävlingen. Den ingår i Endurance-VM (VM serie för långlopp) och körs i Japan. En vanlig roadracingbana i Sverige har en längd av cirka två till fyra km och innehåller ett varierande antal kurvor, både höger och vänster. Efter ett antal träningspass startar förarna via gemensam start och kör ett bestämt antal varv. Den som först passerar mållinjen har vunnit. Tävlingar är öppna för både män och kvinnor, under förutsättning att deltagarna har den typ av tävlingslicens som krävs. Det finns dessutom bestämmelser om hur förarna ska vara utrustade. Hjälm är en självklarhet, men i tävlingssammanhang är också följande obligatoriskt: skinställ, stövlar, handskar och ryggskydd. Sporten är idag mycket säker tack vare nyutvecklade skyddsmaterial för förarna. För att tillfredsställa alla smakriktningar ryms också s.k. classic och historisk racing inom roadracing-sporten. Det tävlas också med sidovagnsekipage. Vissa klassindelningar, beroende på cylindervolym och antal cylindrar, är etablerade sedan många år tillbaka. VM i 125, 250 och MotoGp har pågått ända sedan 1949. Andra klasser är föremål för förändringar, beroende på förarnas intresse. Fördelningen mellan två- och fyrtaktsmotorcyklar har tidigare varit tämligen jämnt fördelad under många år, men idag är klasserna för fyrtaktsmotorer övervägande. Oavsett vilken kategori förarna tävlar i ställs ett antal grundläggande krav på tävlingsmotorcyklarna. Det finns särskilda tekniska reglementen som beskriver vad som gäller för respektive klass. För att få börja tävla i Sverige, behöver man genomgå en kurs för att kunna lösa en licens. Ett bevis på att föraren har de teoretiska och praktiska kunskaper som är nödvändiga. I licensen ingår en försäkring som mot en kostnad kan kompletteras med ett mer omfattande försäkringsskydd. A 2 cup ersatter Junior från och med 2016. Den klassen baseras på mc med max 35 Kw. Ålder från 13 år.
MC-ambulans
MC-ambulans är en motorcykel med påhängsvagn anpassad och ombyggd till fortskaffningsmedel för ambulanstransporter. Det finns sådana både inom industriländer i storstadsmiljö och i utvecklingsländer där vägar är obefintliga eller för undermåliga för att tillåta biltransport. I storstadsträngseln är motorcykelambulansen ett bra komplement till en ordinarie ambulans. Med en motorcykel kan man snabbt få fram en sjuksköterska till patienten, många gånger är tiden avgörande, speciellt vid hjärtstopp. MC-ambulansen är utrustad med defibrillator, syrgas, brandsläckare, läkemedel och fixationsutrustning. MC-ambulansen larmas alltid ihop med en ordinarie ambulans. Personalen som kör dessa motorcyklar är sjuksköterskor inom ambulanssjukvården som fått fördjupad körutbildning av trafikpolisens mc-enheter. Kring 2008 fanns två MC-ambulanser i Göteborg, som användes vid evenemang som konserter, idrottsevenemang, tillställningar i staden när det blev mycket folk, cykellopp etc. Motorcyklarna användes ca 25-35 gånger per år. De har nu tagits ur bruk och avvecklats. Särskilt i Afrikas centrala delar är vägarna i stora områden så dåliga eller rent obefintliga, att det även med terrängfordon är svårt att ta sig fram. Det har därför utvecklats billiga ambulansfordonskombinationer med en mindre eller medelstor enkel och billig kinesisk eller indisk motorcykel med möjlighet att hänga på en tvåhjulig släpkärra med en liggstol som medger, att patienten transporteras i halvliggande, vilket är skonsammare för patienten än i sittande eller liggande ställning. En motorcykelambulans tar sig fram på stigar, i bäckraviner, kan bäras över hinder, genom vattendrag och översvämningsområden som inte är framkomliga för vanliga bilar och många gånger inte heller utan stora svårigheter med terränggående fordon. Idén till motorcykelambulanser har till en del svensk bakgrund inom projektet Eezer med initiativ taget av Lars Klingsbo under hans vistelse i Kenya. Inledningsvis tillverkades kärrorna i Sverige, men målsättningen är att successivt övergå till lokal produktion. Motorcykelambulanser används för svåra sjukdomsfall då det ofta är långt till närmaste hälsocentral eller annan sjukvård. De har visat sig särskilt väl ägnade för kvinnor med sena komplikationer under graviditet eller inför förlossning, där de annars fått bäras fram på bår.
