Bildemontering
En bildemontering (bilkyrkogård) eller bilskrot är en plats där bilar och andra motorfordon dräneras från miljöfarliga vätskor och sedan plockas isär i sina beståndsdelar. Många av dessa begagnade delar säljs direkt till kunder över disk, men även över Internet. Det som inte går att sälja (till exempel ram och liknande) pressas ihop till små kuber eller platta paket. Dessa skickas sedan vidare till en fragmentering där de tuggas sönder till metallflis. Bilskrotar kallas ofta för bildemonteringar, skrotar eller demonteringar. Verksamma demonteringar måste i Sverige vara auktoriserade av länsstyrelsen i det län där bilskrotningen skall ske. Det finns cirka 150 stycken auktoriserade bildemonteringar i landet. I Sverige finns företag som varit aktiva i branschen sedan 1920-talet.
Miina Äkkijyrkkä
Miina Maria Äkkijyrkkä (till 1979 Riitta Loiva, sedan 2004 även känd som Liina Lång), född 2 juli 1949 i Idensalmi, är en finländsk skulptör och tecknare. Äkkijyrkkä studerade 1969–1973 vid Finlands konstakademis skola och ställde ut första gången 1973. Hon blev känd som kreatursuppfödare och hästfarmare på Skata gård i Nordsjö i östra Helsingfors som hon arrenderade av staden, men måste lämna 2010 efter att blivit uppsagd. Som konstnär har hon skapat sig ett namn främst som skulptör, men hon har även framträtt med performanser med levande kor, fiktiva kompositioner, ljud- och lukteffekter. Till Äkkijyrkkäs arbeten, som bland annat ställts ut offentligt i Helsingfors, hör skulpturer föreställande kor utförda av sammansvetsat metallavfall, såsom gammalt bilskrot. Bland hennes offentliga skulpturer kan nämnas ett monument över Kvinnoarbete i Nivala (1983), jordkonstverket Lovsång till schaktningsarbete i Aittokoski, Sonkajärvi (1985), Talolehmä (Huskon), en skulptur av en ko på bostadsmässan i Varkaus (1991), en föreställande reliefskulptur av travhästen Vieteri i Itis (1994) och TeknoVasikka (Teknokalven) i Tavastehus (2002). Hon höll 2004 en galleriutställning i Helsingfors, Hallun planeetta. Hon har publicerat artiklar om sin konst i bland annat Taide-lehti.
Hassel – De giriga
Hassel – De giriga är en svensk TV-film från 1992. Under ett spaningsärende i ett trivialt bedrägerifall upptäcker Roland Hassel en förbrytare, Peter Kopacsi som polisen tidigare misstänkt vara inblandad i en narkotikahärva. Hassel skuggar mannen till en bilskrot i västra Stockholm, där Kopacsi tycks känna ägaren. En kort tid därefter hittas Kopacsi brutalt mördad i en gammal fabrikslokal i Västerort. Spaningarna efter mördaren visar sig vara svåra då Kopacsi hela tiden känns vara närvarande trots allt. Filmen är den sjunde i serien som SVT Drama producerade mellan åren 1986 och 1992. Noterbart är att filmbolaget engagerade ishockeyspelaren Börje Salming i en biroll i filmens inledningssekvens. Filmen hade premiär på Kanal 1 den 6 mars 1992.
Thomas Hedengran
Ulf Thomas Hedengran, född 11 februari 1965 i Stockholm, är en svensk skådespelare. Hedengran växte upp i Sveg och fick sitt skådespelarintresse väckt när TV-serien Katitzi spelades in på orten i slutet av 1970-talet. Han sökte till konstskola, men kom inte in, och arbetade under flera år med diverse yrken som vid långvården, på en bilskrot, fjällhotell med mera. Sin skådespelarutbildning fick han först vid Calle Flygare Teaterskola 1988–1990, vilket följdes av privata studier, bland annat vid Studio Lederman, och Kulturamas skådespelarlinje. Därefter var han verksam vid olika scener, till exempel 1989 i Blodsbröllop på Söderteatern, 1991 i Simson och Delila på Folkoperan och vid Spegelteatern. Han medverkade i musikalen Lorden från gränden på Intiman och spelade 265 föreställningar av revyn Alla ska bada med Galenskaparna och After Shave, en roll han fick sedan en av gruppens medlemmar, Peter Rangmar, oväntat avled strax före premiären. Han har även medverkat i mindre roller i ett par andra av gruppens film- och TV-produktioner så som Åke från Åstol och Den enskilde medborgaren. Han spelade även farsen Stulen kärlek på Lisebergsteatern i Göteborg, senare på Intiman i Stockholm och slutligen på turné i södra Sverige. På scen har han ofta samarbetat med Ulf Larsson bland andra i Söderkåkar på Tantolundens friluftsteater och militärfarsen Kärlek är bästa försvar på Armémuseum i Stockholm. Han gjorde sitt första filmframträdande 1988 i den för Vägverket producerade dramadokumentären Dead Line. Han blev känd för en större publik med sin medverkan i TV-serien Solo (1994), där han spelade en av de två rivaliserande bröderna. Hans roller kännetecknas inte sällan av ett slags allvarlig, dramatisk och torrolig norrländsk humor, till exempel rollen i Galenskaparna och After Shaves TV-version av föreställningen Alla ska bada och relationskomedin Mitt i livet (båda 1999). Han har även ofta gestaltat trygga pappor och myndighetspersoner, till exempel som brandsoldat i kortfilmen Victor (1998) och TV-serien Pip-Larssons (1998). I kontrast till detta kan nämnas hans medverkan i Kjell Sundvalls Jägarna (1996), där han spelade en mordisk tjuvjägare. Han har också medverkat i julkalendrarna Julens hjältar (1999) och Tjuvarnas jul (2011).
Bart Simpson
Namnet "Bart" är ett anagram av engelskans "brat", som på svenska betyder ungefär snorunge. Bart har jämförts med USA:s grundare, Tom Sawyer och Huckleberry Finn. En av Barts värsta fiender har varit Nelson Muntz, men tillsammans med skolans övriga elever fick han honom att sluta trakassera honom.Nelson Muntz har fortsatt att ibland bråka med Bart, men Bart är ändå hans näst bästa vän. Bart är en av de största fansen till Krusty the Clown och har nästan samtliga av hans produkter i sitt rum. Tillsammans har de umgåtts en hel del även om Krusty flera gånger glömt vem Bart är. Efter att Bart satt dit Sideshow Bob förånförsök är Sideshow Bob hans värsta fiende och han har utsatt honom för flera mordförsök. De gånger han försökt sätta dit Krusty eller Bart har han alltid åkt tillbaka till fängelset med hjälp av Bart och Lisa. Tillsammans med Lisa har han återförenat Krusty med sin far. och fått honom att komma tillbaka till TV efter att han show blev nerlagd. Bart har uppgivit att hans hjältar är i ordningen Buck, Krusty, Itchy, Scratchy, Poochie, USA:s brandmän och Homer. Bart Simpson kommer att avsluta sina gymnasiestudier på Springfield High School under tiden som han är ihop med tjejen Jenda. Jenda lämnar Bart då han hellre vill gifta sig med henne istället för att ha sex med henne, men de blir senare ihop igen under en kortare period då han under en kort tid planerade att fortsätta sina studier på Yale. Han inleder sin karriär på Kwik-E-Mart, innan han börjar jobba som byggarbetare med att riva byggnader samt på en bilskrot. Han börjar också anordna styrketävlingar, och gifter sig också två gånger. Bart blir sen ihop med Jenda igen men de skiljer sig efter att de fått två barn, han startar sen musikbandet Captain Bart and the Tequila Mockingbirds tillsammans med Ralph efter att han hoppat av DeVry Institute. Han lånar pengar av Ned innan han flyttar in till Vita huset tillsammans med President Lisa, som skickar iväg honom på ett onödigt myndighetsuppdrag för att bli av med honom och fick henne att legalisera "det". Då han inser att hon lurat honom återvänder han till Vita huset och räddar Lisa från ett fiasko med andra stormakter. Bart träffar sen Genda igen, de gifter sig och han får två söner med henne innan han skiljer sig med henne. Han blir senare ordförande i Högsta domstolen, sin ålderdom tillbringar han på Springfield Retirement Castle. Han träffar sin stora kärlek vid 83 års ålder och avlider en minut senare. Hans kropp hamnar i en fattigmansgrav. Bart klär sig ofta i röd kortärmad tröja och blåa kortbyxor med fickor. Han har ett par blåa skor med vita strumpor. Då han går till kyrkan, familjen ska bort eller får gäster kammas hans hår nedåt. Annars har han spikformat hår, han har ibland en röd keps. Hans hårfärg är blekt av solen till gul, men hans naturliga hårfärg äröd. I avsnittet "No Loan Again, Naturally" (säsong 20) tvingar Homer Bart att stanna inomhus så länge att Bart återfår sin naturliga hårfärg som annars bleks till gult av solen. Han äger en skateboard och bär ibland en slangbella. Bart är vänsterhänt. Bart har tillsammans med tre killar som är ett år äldre ett brännmärke i form av ett svärd på sin vänstra hand. Hela familjen Simpson är utformade som att de skulle kännas igen i en silhuett. Familjen har grova drag då Matt Groening bara lämnade grundläggande skisser till animatörerna, då han förutsatt att de skulle förbättra dem. Barts första utformning hade spikformat hår med olika längd, idag är det nio spikar, med samma längd. Matt Groening ritade i svartvitt och tänkte inte på att det senare skulle bli i färg, därför är hans hårfärg samma som hudfärgen. Ingen annan fast karaktär har samma utseende som Barts hår, dock hade flera bakgrundskaraktärer det under de första säsongerna. Utformningen av Barts huvud beskrivs av regissören Mark Kirkland på samma sätt som Homer, en kaffeburk.
Tucker
Tucker var ett amerikanskt bilmärke som skapades av Preston Tucker. Den enda modell som tillverkades var Tucker 48, i projektledet kallad "Torpedo", som tillverkades 1948 i Chicago. Bilen designades av Alex Tremulis. Totalt tillverkades 51 exemplar innan diverse juridiska omständigheter tvingade fabriken att stänga. Bilen innehöll flera avancerade konstruktionslösningar, och hade en utpräglat aerodynamisk design. Den var bland annat utrustad med laminerat säkerhetsglas i vindrutan som hoppade ut vid krock, tre strålkastare varav den mellersta var rörlig och följde rattutslaget och den hade en svansmonterad (monterad bakom bakre hjulaxeln) 6-cylindrig boxermotor - från en helikopter. Cylindervolymen var 5,5 liter och effekten 166 hk. Det fanns även planer på att använda skivbromsar och lättmetallfälgar men dessa lösningar användes dock inte i de tillverkade bilarna. Arbetet med att ta fram Tucker har skildrats i filmen Tucker – en man och hans dröm från 1988. I prototypen användes en egendesignad motor på hela 9,6 liters volym. Den var en boxermotor med 6 cylindrar och monterades tvärställd mellan bakhjulen. Motorn var mycket avancerad, framförallt genom att ventilerna styrdes med hydraultryck i stället för mekaniskt. En nackdel med denna konstruktion var att motorn blev väldigt svårstartad - oljetrycket måste byggas upp innan ventilerna öppnade sig. För att starta motorn krävdes en spänning på uppemot 60 Volt. Vid den offentliga visningen av bilen lät man motorn gå på tomgång för att inte avslöja startproblemen. Endast 6 exemplar av motorn byggdes och 2 av dem monterades i bilar. Den första bilen var också direktdriven och saknade växellåda. I stället fanns två momentomvandlare, en vid vardera bakhjulet, som tog hand om utväxlingen. Backväxel saknades, vilket var en av de saker som gav negativ press. Naturligtvis skulle denna brist ha åtgärdats innan bilen gick i produktion, men det hade märkligt nog inte prioriterats. Den motor som i stället kom att användas var konstruerad för att användas i helikoptrar, men byggdes av Tucker om från luft- till vätskekylning och modifierades för användning i bilarna. Denna motor var också en 6-cylindrig boxermotor, men fick inte plats på tvären, utan monterades som svansmotor. Det krävde också en ny kraftöverföring, och lösningen hämtades från förkrigsbilen Cord 810. Den bilen var framhjulsdriven och hade växellådan framför motorn. I Tucker användes samma lösning men med motor och drivning bak. Transmissionen från Cord var inte känd för att vara särskilt hållbar, men Tucker köpte ändå upp delar från bilskrotar och renoverade växellådorna innan de monterades i bilarna. Denna växellåda var manuell, men sedan togs en automatlåda fram som liksom den ursprungliga prototypen hade två momentomvandlare, men nu seriekopplade. Växelväljaren hade bara 3 lägen - fram, neutral och back. I den första versionen måste man stoppa motorn för att växla mellan fram och back, men det åtgärdades snabbt. Eftersom bilarna tillverkades en och en och konstruktionen förbättrades efter hand finns det inte så många Tucker 48 som har helt identiska tekniska lösningar. Många av de idéer som Tucker ville förverkliga hade att göra med säkerhet, och i det avseendet var bilen före sin tid - i synnerhet bland amerikanska tillverkare. Den vanliga inställningen i branschen var annars att man helst inte pratade om att det kunde ske olyckor i trafiken, eftersom det skrämde bort köpare. För att skydda framsätespassagerarna (det fanns plats för två bredvid föraren) fanns ett utrymme där handskfacket annars brukar sitta. Dit kunde man kasta sig innan en kollision för att ta skydd. Ytorna var stoppade och skulle dämpa smällen. Dessutom hoppade vindrutan ur sin ram vid en krasch för att man inte skulle slå huvudet i den. Handbromsen hade ett lås som extra stöldskydd.
Elisedal
Elisedal är ett industriområde i stadsdelen Husie, Malmö. Området är beläget norr om Ystadvägen, mellan Jägersro och Yttre ringvägen, kring Elisedalsgården. Gatorna i området har genomgående hästrelaterade namn, till exempel Galoppgatan och Ridspögatan. Verksamheten i området är delvis fordonsrelaterad, exempelvis en stor bilskrot/bildemontering. Övrig verksamhet är allsidig med bland annat: handel med elektronikkomponenter, tillverkning av temperaturmätlinor för spannmålslager, handel med fotoceller och sensorik, vilthandel, tryckerier, digitalt tryckeri, bageri, charkuteri, legotillverkning av elektronik och tillverkning av plast- och gummidetaljer. Den norra delen består av träningsanläggningar knutna till Jägersro travbana. Genom Elisedal rinner Risebergabäcken.
Kramfors
Hösten 2013 påbörjades bygget av en ny och större lågstadieskola (numera parallellskola, F–3) i stadsdelen Skarpåkern för 92 miljoner kronor, stod klar inför läsåret 2014/2015 och invigdes den 5 september 2014. Den rymmer 260 elever, vilket är en nästan dubbelt så stor kapacitet än den föregående kraftigt utslitna skolan från 1972, och innehåller dessutom samtliga lokaler och avdelningar som tidigare varit i två separata byggnader utöver själva skolan som liknade en avlång barack. Den nyas arkitektur skiljer sig långt ifrån traditionella skolors, då den efterliknar dels Skulebergets naturum intill havet men också Ådalens kuperade landskap. Krambo Bostads AB valde detta utseende för att kommunen ville göra det närvarande villaområdet mer tilldragande, genom en attraktiv skola. Även Kramfors Idrottsplats (fotbollsplanen och friidrottsbanan) började hösten 2013 att helt byggas om, för 27 miljoner kronor, invigdes den 6 september 2014 och har ersatt den föregående från 1936. Den nya är även försedd med kvällsbelysning, konstgräs, ny träläktare och en asfalterad elbelyst slinga runt (utanför) löparbanan för möjlighet till spontan utomhusmotion för allmänheten. Kramfors var en ort i Gudmundrå socken där Gudmundrå landskommun inrättades vid kommunreformen 1862, och Kramfors municipalsamhälle inrättades för orten den 7 juli 1889. 1947 ombildades landskommunen med municipalsamhället till Kramfors stad. 1971 uppgick Kramfors stad i Kramfors kommun med Kramfors som centralort. I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Gudmundrå församling. Orten ingick i Gudmundrå tingslag till 1905, därefter Ångermanlands södra domsagas tingslag till 1971. Sedan 1971 ingår Kramfors i Härnösands domsaga. Kramfors tätort är belägen i dalgången vid mitten på södra/västra sidan av Ångermanälvens mynningsvik (som är Sveriges ostkusts enda motsvarighet till fjord), och vid innersta delarna av Höga kusten, drygt två mil innanför Bottenhavets kust. Staden, vars centrum är beläget vid havsnivå, är omgärdad av ett antal berg och de två högsta punkterna intill tätorten når 355 respektive 291 meter över havet. Det kuperade landskapet som satt sitt spår efter senaste istiden består till en större del av barrskog, men även ett antal öppna åkrar och ängar. Sveriges första finbladiga sågverk togs i drift i Kramfors 1744. Samma år tillkom Lo sågverk lite längre norrut, nära Loåns utlopp i Ångermanälven. Mondi Dynäs AB i Väja som tillverkar ett av världens starkaste säckpapper, och SCA:sågverk i Bollstabruk som idag har den volymmässigt största produktionen i Sverige, är två stora skogsindustrier. Även andra industrier som Nordhydraulik (tillverkning av hydraulventiler) och Elpress (tillverkning av elkomponenter) har sitt säte invid Kramfors tätort. Ådalens Bildemontering grundades som bilskrot 1954, och är idag en av Norrlands största bilåtervinnare. Kramfors är Västernorrlands företagstätaste kommun och har ett antal rikstäckande företag såsom Folksam, SCA Timber och Skogsägarna Norrskog. Kramfors har även en utvecklad besöksnäring, i huvudsak sommarturism, med anknytning till Höga kusten. 1969 byggdes Hotell Kramm, av Reso AB, som är det enda stadshotellet i Kramfors. Vid stadsdelen Flogsta, i närheten av Latberget, finns en komplett camping och utomhusbadanläggning. För kollektiv kommunikation finns bland annat Ådalsbanan (Norrtåg), bussförbindelser med det lokalt bildade storbolaget Byberg och Nordins Busstrafik samt Kramfors-Sollefteå flygplats. I centrala Kramfors finns Ådalsskolan från 1968, en kommunal gymnasieskola, som bland annat har ett av Sveriges få tennisgymnasier och sedan 2008 också ett ishockeygymnasium. Komvux, SFI (svenskundervisning för invandrare och svenska som andraspråk), fordonsutbildningar och yrkesvux (yrkesinriktad gymnasial vuxenutbildning) finns. Sedan SFI infördes på Ådalsskolan, hösten 2007, har antalet invandrare/asylsökande ökat markant i Kramfors.
