Fragmentering
Fragmentering (datateknik) – data som hör ihop finns inte samlat på disken. Fragmentering (ekologi) – en beskrivning av landskapet när det upphör att vara ett sammanhängande område.
Bildemontering
En bildemontering (bilkyrkogård) eller bilskrot är en plats där bilar och andra motorfordon dräneras från miljöfarliga vätskor och sedan plockas isär i sina beståndsdelar. Många av dessa begagnade delar säljs direkt till kunder över disk, men även över Internet. Det som inte går att sälja (till exempel ram och liknande) pressas ihop till små kuber eller platta paket. Dessa skickas sedan vidare till en fragmentering där de tuggas sönder till metallflis. Bilskrotar kallas ofta för bildemonteringar, skrotar eller demonteringar. Verksamma demonteringar måste i Sverige vara auktoriserade av länsstyrelsen i det län där bilskrotningen skall ske. Det finns cirka 150 stycken auktoriserade bildemonteringar i landet. I Sverige finns företag som varit aktiva i branschen sedan 1920-talet.
Rödlistning
Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation. Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). IUCN listar i januari 2013 10 935 växter, 3 svampar, 6 protister och 14 106 djur som nära hotade till akut hotade, varav 4 476 växter, 3 svampar, 5 protister och 5 526 djur tillhör kategorierna starkt hotad och akut hotad. Miljöförstöring och överexploatering är internationellt de helt dominerande hoten, och är särskilt allvarliga i fattiga områden med hög befolkningstäthet. I en del länder tas också nationella rödlistor fram av för detta utsedda institutioner. IUCN:s rödlistning innefattar ej arter som dött ut före år 1500. Kategorin "Utdöd i vilt tillstånd" gäller på global nivå medan kategorin "Nationellt utdöd" endast gäller för enskilda länder. I Sverige tas nationella rödlistor fram av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Listorna slås slutligen fast av Naturvårdsverket och revideras normalt vart femte år. Utifrån bedömningar av listorna utarbetar Naturvårdsverket åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Sådana planer kan också utarbetas för hotade miljöer och biotoper. En bokstavskod används för att beskriva på vilka kriterier som arten har rödlistats. I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes). Arter som hamnar under en av kategorierna CR, EN eller VU ovan kallas för hotade. För arter som förs upp som hotade anges orsakerna till klassificeringen med en andra bokstavskod. En sammanfattande översikt över rödlistningskategorier och kriterier finns att läsa här (IUCN) och här (Artdatabanken). Flera olika faktorer har betydelse vid rödlistebedömningen av arter. Fragmentering betyder att en arts utdöenderisk är förhöjd på grund av att flertalet individer lever i små och relativt isolerade delpopulationer. Generationstid definieras i allmänhet som livslängden hos en genomsnittsindivid. Generationstiden ger bland annat viktig information om hur kapabel stammen är att återhämta sig efter en försvagning. Dessutom görs en allmän sårbarhetsanalys. Andra arter kan vara utsatta för biotopförändring som minskar deras livsutrymme, eller illegal jakt. Alla dessa faktorer sammanvägs för att ge en sammantagen bedömning av artens tillstånd och status. En art listas med asterisk när den på grund av intilliggande starkare stammar tagits upp i en lägre hotkategori, trots att hotbilden lokalt kan motivera en allvarligare hotkategori. I den svenska rödlistan anges landskapstyper (biom) för arter utifrån tre kategorier. Beteckningar som Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) använder för olika landskapstyper. I Finland hanteras rödlistningsfrågor av Finlands Artdatacenter, som förvaltas av LUOMUS – Naturhistoriska centralmuseet, en forskningsinstitution vid Helsingfors universitet. År 2019 fanns 6 592 arter rödlistade, varav 311 som nationellt utdöda och 1 766 som kunskapsbrist. Utdöd i vilt tillstånd (EW, Extinct in the wild). Nationellt utdöd (RE, Regionally extinct). Akut hotad (CR, Critically endangered). Starkt hotad (EN, Endangered). Sårbar (VU, Vulnerable). Nära hotad (NT, Near threatened). Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid. Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist. Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas. A – populationsminskning A1 – har minskat (men orsaker till minskningen nu undanröjda). A3 – förväntas minska. A4 – minskar i en period både bakåt och framåt i tiden. E – Kvantitativ riskanalys.
Bronskronad timalia
Bronskronad timalia (Schoeniparus dubius) är en asiatisk fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar. Bronskronad timalia är en rätt liten (14-15 cm) timalia, brun ovan och beige under. Huvudteckningen är pregnant med roströd panna, vitt ögonbrynsstreck samt en kontrasterande svart linje däremellan. Halssidorna är beigestreckade. Rostkronad alkippa delas upp i fem underarter med följande utbredning. Tidigare har den behandlats som samma art som brunkronad timalia (S. brunneus), men de förekommer sympatriskt i Kina och skiljer sig åt morfologiskt. Länge placerades arterna i Schoeniparus, Lioparus, Fulvetta och Alcippe i ett och samma släkte, Alcippe, men flera genetiska studier Senare genetiska studier visar att de är långt ifrån varandras närmaste släktingar och förs nu istället vanligen till tre olika familjer: Schoeniparus i marktimaliorna, Fulvetta och Lioparus i sylviorna, och Alcippe i fnittertrastarna eller i den egna familjen Alcippeidae. Bronskronad timalia förekommer i tät undervegetation i öppen lövskog, bland bräkenväxter, björnbär och gräs. Den livnär sig huvudsakligen av insekter, bland annat skalbaggar, men intar även gräsfrön från exempelvis Polygonum och Rhus. Fågeln häckar mellan april och juni i Kina samt mellan februari och juni i Sydostasien. Arten är en stannfågel. Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sällsynt i Bhutan, lokalt vanlig i nordöstra Indien, ovanlig i Kina och generellt ganska vanlig till vanlig i Sydostasien. Schoeniparus dubius mandellii – södra Assam (söder om Brahmaputra) till västra Myanmar (Chin Hills). Schoeniparus dubius genestieri – sydvästra Kina (sydöstra Qinghai, Yunnan och västra Guizhou) till norra Indokina. Schoeniparus dubius intermedius – östra Myanmar (Kachin och Shan) till södra Kina (Yunnan). Schoeniparus dubius – tallskogar i södra Myanmar och angränsande Kina (Yunnan). Schoeniparus dubius cui – centrala Vietnam (Berget Ngoc Linh i provinsen Kon Tum).
Heap (mikroprocessor)
Heap (från engelskans substantiv för trave eller hög) är ett avgränsat minnesutrymme i RAM som återanvänds för data som lagras tillfälligt. Reservationen av minnet sker automatiskt eller genom programinstruktioner som uttryckligen bokar och avbokar minnesarea. Ett operativsystem håller reda på vilka delar som är lediga. I ett datorsystem finns många heapar, oftast en heap per process. Dessutom finns en eller flera systemheapar. När ett minnesfragment som ligger mellan två andra bokade minnesfragment avbokas, är det lediga minnesutrymmet inte längre sammanhängande. Heapen får med tiden allt fler luckor av det slaget och med tiden blir detta ett problem som kallas fragmentering. Endast block som är mindre än det största sammanhängande blocket kan bokas trots att det kanske finns gott om minne kvar om man summerar småblocken. Problemet hanteras på applikationsnivå till skillnad från diskdefragmentering där operativsystemet tar hand om att länka ihop småblocken. I vissa operativsystem och i vissa programspråk har man uppmärksammat problemet med fragmentering och minnesläckor. Lösningen kan vara att låta alla minnesaccesser gå via en dubbel pekare (s.k. handle). På så sätt kan operativsystemet kopiera ihop småblocken och peka om den andra pekaren utan att programmet märker det. Detta tar givetvis extra tid men har den fördelen att man inte behöver avsluta programmet på grund av fragmentering. Programspråk som Java håller kontroll på alla pekare i programmen och lämnar automatiskt tillbaka minnesblock som ingen aktiv process pekar på och undviker på så sätt en del minnesläckor. Samlingsnamnet på dessa tekniker är skräpsamling eller "garbage collection". Om anropen som hämtar minne inte matchas av anrop som lämnar tillbaka minnet när det inte längre behövs uppstår minnesläckor. Efter en given tid tar givetvis minnet på heapen slut. Det kan ta delar av en sekund eller flera år. Minnesläcka är den oftast förekommande orsaken till att man måste starta om en dator som "blivit trög" men som i övrigt synes fungera. Efter omstart är heaparna rena och fina igen eftersom de ligger i arbetsminnet. Om heapen tar slut på grund av fragmentering eller minnesläckor och applikationen inte kan hantera det dör programmet med ett "out of memory"-fel. Om det händer på systemnivå kan vitala delar av datorsystemet slås ut och i vissa fall hela datorsystemet.
Dissociation (psykologi)
Dissociation beskriver ett psykologiskt tillstånd där en individ i någon grad eller aspekt avskärmar sig från sina upplevelser. Det kan ske genom att individen hanterar konflikter eller påfrestningar genom mentalt undvikande som manifesterar sig i ett sammanbrott av vanligtvis integrerade funktioner som mental närvaro, medvetande, minne, perception och motorik. Svår dissociation är dels ett symtom vid akut stressreaktion, dissociativa störningar, borderline personlighetsstörning, posttraumatisk stress, komplex posttraumatisk stress. Dels ett tecken på en mer permanent psykisk störning. Dissociation i form av depersonalisation kan förutom vid tidigare nämnda fall även förekomma vid drogmissbruk, epilepsi eller schizofreni. Ordet kommer från det latinska ordet "dissociare". Dis betyder "skilt åt" och sociare betyder "att förena". Att dissociera betyder således "att upplösa det som varit sammanhållet". Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen, så kallad depersonalisation, derealisation eller förändrad minnesfunktion till exempel genom bortträngning, fragmentering av minnesbilder, eller genom att minnet prioriterar sensoriska intryck före händelser. Dissociation har ofta en somatisk komponent och med dissociation följer ofta hypestesi, mutism, automatism och andra bortfall av kroppsmedvetande. Andra vanliga dissociativa upplevelser innefattar trans, upplevelser av att känna sig besatt, identitetsförvirring och identitetsbyte. Det finns en överlappning mellan dissociativa störningar och somatoforma störningar, samt med den numera förlegade diagnosen hysteri. Allvarlig dissociation förekommer vid schizotyp störning, och är då förknippad med benägenheten att fantisera. Dissociation är ett utbrett fenomen, och inte i sig ett tecken på en särskild diagnos. Dissociativa erfarenheter kan dock vara ett tecken på att personen är sårbar för att utveckla psykoser. Dissociation kan uppträda i olika svårighetsgrader. Dagdrömmar och uppmärksamhetsproblem kan ses som ett slags mental flykt och är i så fall ett slags dissociation. Även déjà vu kan betraktas som en dissociation. Dessa exempel på former av dissociation är tämligen utbredda och är inte patologiska. Vid svår stress eller traumatiska upplevelser kan allvarligare dissociationer uppträda, där den allvarligare formen är en strukturell dissociation som yttrar sig i en uppdelning av personligheten, vilket ofta kan leda till amnesi inför traumat. Graden av permanent dissociation kan bedömas med standardiserade test, såsom The Dissociative Experiences Scale som avgör graden av multipel personlighetsstörning. Dissociation, såsom en passiv livshanteringsstrategi, hänger samman med förhöjda nivåer prolaktin och sänkta nivåer kortisol. Klyvning där också ofta det engelska ordet splitting används är en psykisk försvarsmekanism som ligger nära dissociation och det diskuteras om det handlar om samma typ av psykiskt försvar. Traumatiserade människor kan få bestående dissociativa drag, vilket både kan ses vid dissociativa störningar och vid posttraumatisk stress. Med anledning av upptäckten av vittgående dissociation hos soldater som stridit vid fronten under första världskriget, frambringade Charles Samuel Myers ordet "shell shock" (krigsneuros) hos allmänhetens medvetande. Myers menade att traumatiserade människor indelade personligheten i två delar. En emotionell del av personligheten kvarblev i traumat efter att det var över, och var ytterst känslig för påminnelser om det inträffade. En "normal del av personligheten" (apparently normal person) dissocierade sig från traumat och hade svårt att integrera händelsen, i vissa fall hade personen glömt traumat. Jaak Panksepp har framlagt en teori om att detta är en biologiskt styrd och medfödd överlevnadsmekanism, som kan leda till bland annat fobier för sådant som påminner om traumat, och förlust av kroppsmedvetande (såsom sensoriska intryck).
Svektrauma
Vanliga symtom på svektrauma är ångestattacker, flashbacks då upptäckten av sveket återupplevs, mardrömmar, sömn-, koncentrations- och ätsvårigheter, kontrollbehov, ökad eller förlorad sexlust, en besatthet av att älta svekets detaljer, utpräglad förlust av självkänsla och stark känsla av kränkning, förödmjukelse och skam. Anknytningsteorin avser primärt det lilla barnets sökande efter, och utvecklande av, en närhets- och skyddsrelation till sina föräldrar/vårdare. Den ursprungliga engelska benämningen är "attachment". Enligt John Bowlby uppstår tidigt anknytningsmönster som under uppväxten etableras som inre arbetsmodeller och som individen sedan bär med sig genom livet. Barn knyter an till sina föräldrar, men föräldrar knyter inte an till sina barn. Anknytningens funktion är att skydda barnet mot faror som riskerar att hota dess överlevnad. Det är denna avgörande definition som skiljer ut det från relationsskapande i allmänhet. Snarare avses hur barn och vuxna utvecklar och bevarar sin förmåga att använda utvalda personer för sin trygghet och sitt beskydd. Till vissa delar inverkar detta system på hur relationer skapas och vidmakthålls men bör inte likställas med sällskaplighet. Anknytning tycks dessutom vara mycket föränderligt över tid och bara var en av många delar i den komplexa utvecklingen. Enligt teorin är det i människans evolutionära ursprung som förklaringarna till anknytningens uppkomst finns. Anknytningsbeteendet hos det lilla barnet har som ändamål att sätta igång förälderns omvårdande funktioner. Det lilla barnet ger signaler, från början huvudsakligen genom att skrika, senare klänga, komma krypande, titta ängsligt etcetera. Föräldern reagerar och svarar på dessa signaler, i det optimala fallet, och tar hand om barnet på det sätt som barnet behöver. Det anknytningsmönster som det lilla barnet efterhand utvecklar kom att kategoriseras av John Bowlbys kollega Mary Ainsworth i trygg respektive otrygg anknytning. Den trygga anknytningen kännetecknas av närhetssökande till anknytningspersonen, användandet av anknytningspersonen som "säker hamn" vid stress och som "trygg bas" vid utforskning. Den otrygga uppvisar tre skilda mönster, som benämns otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-desorganiserad. Mary Ainsworth skapade också den så kallade främmande-situationen. Det var genom denna som anknytningens kvalitet kunde bedömas. Det anknytningsmönster som förvärvats i de tidiga åren sätter sin prägel på personligheten under resten av livet, framför allt i de delar som berör nära och intima relationer i vuxenlivet och speciellt i förmågan att kunna ge och ta beskydd, ett utmärkande inslag i en fungerande kärleksrelation. Begreppet kom att i vissa avseenden innebära avgörande skillnader i förhållande till de mer etablerade utvecklingsteorierna, framför allt psykoanalytisk och kognitiv teori, under sin framväxt från mitten av 1900-talet och framåt. Otrygg anknytning kan bearbetas och en förvärvad trygg anknytning kan skapas i vuxen ålder. Kopplat till svektrauma lade Main and Hesse 1990 fram teorin att svektrauma och tidiga störningar i anknytning kan leda till förändrade reaktioner vid svek och trauman i vuxen ålder. Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen, så kallad depersonalisation, derealisation eller förändrad minnesfunktion till exempel genom bortträngning, fragmentering av minnesbilder, eller genom att minnet prioriterar sensoriska intryck före händelser. Dissociation har ofta en somatisk komponent och med dissociation följer ofta hypestesi, mutism, automatism och andra bortfall av kroppsmedvetande. Andra vanliga dissociativa upplevelser innefattar trans, upplevelser av att känna sig besatt, identitetsförvirring och identitetsbyte.
