Motorolja
Motorolja är smörjolja som är avsedd för förbränningsmotorer. Den tillverkas vanligtvis av petroleum. Motoroljan har flera uppgifter. En uppgift är att smörja, det vill säga att hålla friktionsytorna i motorn åtskilda. En annan är att kyla genom att transportera bort värme. En tredje är att skydda motordelar mot korrosion. En fjärde uppgift är att minska vibrationerna och därmed dämpa motorljudet. Motoroljan har även en rengörande funktion. Motoroljor måste arbeta under svåra förhållanden. De måste vara pumpbara vid låga temperaturer och ändå ha förmågan att bilda en smörjfilm vid höga temperaturer. Deras viskositet får alltså inte variera för mycket med temperaturen. Moderna motoroljor har idag i tre klassificeringar. SAE 10w-40 är ingen kvalitetsbeteckning utan en viskositetsklass. De multigrade-oljor som finns idag sträcker sig genom många temperaturområden och har ett mycket högt viskositetsindex, vilket gör att man slipper byta mellan sommar- och vinterolja. Detta system är framtaget för europeiska fordon och ersätter det tidigare CCMC-systemet. ACEA delar in motoroljor i tre klasser, en för bensinmotorer (beteckning A), en för lättare dieselmotorer (beteckning B) och en för tunga dieselmotorer (beteckning E). Eftersom motoroljan har en rengörande funktion, blandas den med tiden upp med främmande ämnen. Därför måste den bytas med jämna mellanrum. Då skall i regel även motorns oljefilter bytas. Oljebytesintervallen specificeras av motortillverkaren. Under vissa motorers inkörningsperiod måste oljan bytas oftare änär motorn är inkörd. Longlife-oljor är en term som kom under 1990-talet och idag har nästan alla motortillverkare ett longlife-bytesintervall. Man ska dock uppfylla alla normer för att kunna använda sig av denna och ändå uppfylla garantivillkor. Volvo säger att longlife-bytesintervall kan användas vid gynnsamma förhållanden. Ogynnsamma körförhållanden kan till exempel vara. Motorn förbrukar en viss mängd olja under körning. Oljenivån bör därför kontrolleras med jämna mellanrum. Detta har under lång tid gjorts med en oljesticka, men nivåavkännare har på senare år till stor del gjort oljestickan onödig, så att den försvunnit på nyare bilar. Tvåtaktsmotorer måste på grund av sin konstruktion smörjas enligt en annan princip. Detta sker genom att smörjoljan tillsätts bränslet eller pumpas separat till smörjytorna. grupp III som är mineralolja eller gas to liquid som är ett kemiskt sätt att framställa paraffinolja av metangas. grupp IV är en PAO (poly-alfa-olefin). grupp V som är mycket ovanlig (estrar eller diestrar ). A1 Motorolja av samma kvalitet som A2, men med lägre krav på skjuvstabilitet och avdunstning. Klassen är avsedd för så kallade lågfriktionsoljor med låg viskositet. A2 Uppgradering av CCMC G4. Kvalitetsnivån uppfyller minimikraven för majoriteten av europeiska bilar. A3 Uppgradering av CCMC G5. Oljorna uppfyller de högsta kraven för slitageskydd, oxidationsstabilitet samt ger låg avdunstning och nedskjuvning. B1 Motorolja för lätta dieselmotorer med samma kvalitetsnivå som B2, men med lägre krav på skjuvstabilitet och avdunstning. Klassen är avsedd för så kallade lågfriktionsoljor med låg viskositet. B2 Uppgradering av CCMC PD2. Kvalitetsnivån uppfyller minimikraven för majoriteten av europeiska lätta dieselmotorer. B3 Uppgradering av CCMC PD2. Oljorna uppfyller de högsta kraven för slitageskydd, oxidationsstabilitet samt ger låg avdunstning och nedskjuvning. B4 Uppfyller de högsta kraven för den nya typen av personbilsdieslar men också flera högt ställda bensinmotorkrav. C2 Samma som ACEA C3 men bara SAE 5W-30. Ger lägre slitageskydd men bättre bränsleekonomiförbättring. C1 Samma som ovan men denna norm har klarat de högsta värdena i slitageskydd, slamhantering och bränsleekonomiförbättring. E4 Som E3 men med bland annat bättre sothantering. För motorer som arbetar under hårda förhållanden och med extra förlängda bytesintervaller. till största delen långresor.
Industrialisering och näringsliv i Skara
Industrialisering och näringsliv i Skara utvecklades sent jämfört med resten av landets tätbefolkade områden. Inga stora vattendrag fanns till hands för elproduktion och järnvägen tillkom först år 1874. När Skara väl kom igång gick det dock ganska fort, ett exempel på stadens utveckling är att Skara var först i Sverige med modernt reningsverk för kloakvatten 1896. Stadens industrialiseringsprocess har hela tiden präglats av det aktiva jordbruket i trakten men jordbruk blev bara en av flera inriktningar som stadens industriella verksamheter jobbat med genom åren. Hushållningssällskapet grundades redan 1807 och flera viktiga personer som till exempel landshövdingen, biskopen, domprosten och en hovmarskalk stod som initiativtagare. Verksamheten startades i Skara men flyttades snart öster om Billingen, men kom tillbaka till Skara 1922, antagligen tack vare att en snöstorm radikalt minskade deltagandet av "östbillingar" vid en omröstning om sällskapets placering. 1928 stod huvudbyggnaden klar, som även inhyste post, Trollhätte kraftverks lokalkontor (som var Skara elverks strömkälla från 1908, där förhandlingarna lade taxorna på en gynnsam nivå för industrin). Hushållningssällskapet arbetade med att förmedla nya metoder och ny teknik genom möten och senare även via mässor. Arbetet handlade om att gynna jordbruksnäringen och det anlades flera forsknings, kontroll, och veterinärinstitutioner. Aktörerna inom dessa är andra idag men arbetet fortsätter genom bland annat SLU. Sällskapet initierade även sparbanken Skaraborg, som är den lokala banken i området än idag. Numera (2010-tal) bedrivs hushållningssällskapets arbete främst genom rådgivning gällande det mesta inom jordbruksindustrin. Grönlunds plåt drivs idag av 4:e generationen ägare och grundades redan 1873. I början tillverkades framför allt takplåt. Andra generationen innebar utvidgad verksamhet där man även började tillverka stuprör och hängrännor. Ytterligare tillväxt under 40-talet ledde till att företaget snart klassades som Skaraborgs största plåtslageri. Företaget har försökt anpassa sig efter efterfrågan i tidens gång och nu tillverkas allt från motordelar till skåp och diskbänkar. Företaget är 2013 fortfarande verksamt i Skara. Skarabergs Smidesverkstad, eller Sme'n som den är lokalt känd som, grundades på 1880-talet av August Andersson och är ett familjeföretag med den fjärde generationen i styret vid tillfället. Företaget låg till en början på Skaraberg, men flyttades sedan längre ner mot centrum på grund av att de inte kunde bygga ut då kommunen skulle bygga villor på området. Augusts son Nils fick mer fart på affärerna när han tog fram flera nya produkter som gjorde mycket succé. Detta gällde framförallt de cykelställ som blev mycket populära och snart sågs runt om i hela landet. Andra produkter var gummivagnar, släpkärror, pakethållare och drag till bilar. Verksamheten har sedan dess utökats med entreprenadarbeten, hantering av byggavfall och uthyrning av sopcontainrar. På senare tid har företagets verksamhet mer koncentrerats på entreprenadsidan med mobilkran, grävmaskin och lastmaskiner. Företaget har 2013 runt 30 anställda. Skaras kakelbruk brukar kallas Skaras första riktiga industri då den grundades redan år 1894. Vid sidan av kakelugnar, som var företagets huvudvara, tillverkades också pottor, handfat och lerfat. Någon decennium in på 1900-talet dök det dock upp nymodigheter i form av centralvärme, vilket trängde bort kakelugnar från marknaden och tog kål på Skaras första industri. Skaras Gjuteri och Vapenfabrik grundades år 1906. Den fick ett stort uppsving under Första Världskriget då man både sålde vapen inhemskt och exporterade till utlandet med Ryssland som främsta kund. Efterfrågan var mycket stor och arbetskraft rekryterades från hela landet. Efter den ryska revolutionen minskades dock efterfrågan avsevärt och företaget med 300 anställda gick i konkurs.
Kvartersnamn i Skellefteå
Kvartersnamnen går tillbaka till 1845, då det nya Skellefteå etablerades och skulle delas in i tomter. Ursprungligen hade kvarteren dock bara nummer, angivna i romerska siffror, exempelvis hade blivande kvarteret Hjorten no. XIII. Hur och när de första kvarteren fick sina namn är inte med säkerhet fastställt, men man vet att distriktslantmätare G A Snellman 1922 tog fram ett förslag på ett antal kvartersnamn strax utanför stadskärnan. Detta varv av kvartersnamn, strax utanför kärnan, uppkom med kvartersindelningen i samband att Albert Lilienbergs stadsplan hade fastställts den 5 november 1920, och det blev nödvändigt att genomföra en tomtindelning av kvarteren. Byggnadsnämnden behandlade frågan 21 mars och beslöt att föreslå stadsfullmäktige att tomtindelning initialt bara skulle göras i de kvarter som var bebyggda eller avsedda att bebyggas inom den närmaste tiden. Dessa kvarter låg utanför dagens Nordlandergatan, Kanalgatan och Kyrkgränd. De 23 kvarteren var då betecknade med "arbetsnamn". I februari 1922 hade distriktslantmätare G A Snellman (anställd i stadens tjänst som mätningman) lagt fram ett förslag på kvarters- och gatunamn som byggnadsnämnden godkände den 16 februari och sände till stadsfullmäktige för antagande. Fullmäktige ansåg dock 25 april att förslagen borde delgetts allmänheten, varför annonsering om fler förslag gemonfördes. Då inga förslag inkom fastslog fullmäktige det ursprungliga förslaget. Vid Skellefteås kommunsammanslagningar har kvartersnamn bytts ut när de krockat, det fanns exempelvis ett kvarteret Harren i såväl Skellefteå landskommun som Skellefteå stad. Kvartersnamnen i stadsdelsområdet Centrum är inte särskilt unika nationellt sett, men har en speciell egenhet, koordinatsystemet. I centrum av Skellefteå kan man tämligen lätt orientera sig i öst-västlig som syd-nordlig riktning med hjälp av kvarterens namn. Från väst till öst går kvartersnamnen från A-Ö (Abborren, Örnen) och från älven och norrut följer de olika temata (fiskar, fåglar, fyrfotadjur etc). Om kvarteret börjar på G och är en fågel är det således i andra led från älven och mellan Tjärhovsgatan och Köpmangatan (andra led från S Lasarettsvägen). Detta är tydligast inom själva Centrum, rutnätstaden, där kvarteren är kvadratiska, men systemet täcker även delar av Prästbordet och stora delar av Älvsbacka. Kvarterskoordinatsystemet: Väst-Öst (E till P) och Syd-Nord (fisk, fågel, fyrfotadjur, asagudar). Även idag ger man kvartersnamn, efter vissa kategorier. Dessa kategoribegrepp är ibland lika för gator och kvarter i samma område, som på Östra Solbacken, där både gatunamn och kvartersnamn har anknytning till affärsverksamhet: Ordergatan, Varugatan, kvarteret Fakturan med flera. Namn på gator och kvarter beslutas av kommunfullmäktige efter förslag från kommunala lantmäteriet i samråd med Samhällsbyggnads (fd bygg- och miljökontoret, fd stadsarkitektkontoret) planverksamhet och skol- och kulturkontoret. I Skellefteå anges idag i princip inga kvartersnamn på gatuskyltar. Med ledning av kvarterens namn är det möjligt att få en hum om var i Skellefteå man befinner sig. Exempel på temata är blommor på Morön, träd på Norrböle, musik på Sjungande dalen, vintersport och väder på Morö Backe, jordbruk på Anderstorp, forskning på Campus Skellefteå, gjutning och sjöfart i Skelleftehamn, instrument och dans på Sunnanå, motordelar på Hammarängen, ädelstenar och horoskop på Degerbyn och eld på Östra Solbacken. Detta gäller i stor uträckning även gatunamnen. År 2012 beslöt kommunfullmäktige att gatorna och kvarteren i det nya bostadsområdet Västra Eriksberg skulle namnges på temat Västerbottensberättare och våren 2015 antogs sålunda gatunamn som Katitzis gata, Lisbeth Salanders gata, Ormens väg och kvartersnamn som Hjortronlandet, Sänkhåven och Sekonden m fl. Olika temata på kvartersnamn i centrala Skellefteå.
Tillvaratagna effekter
Tillvaratagna effekter är Hassans femte utgivna skiva med telefonbus med kända radioröster och utgivet av Silence Records. Skivan består av material som Fredrik Lindström samlade ihop, spelade in och drev fram. Han försökte "föra busringningen till nya nivåer" och gjorde en hel del nya och innovativa busringningar, som till exempel "Det här är en pizzeria", där man kopplade ihop två olika pizzerior utan att berätta det för dem. Idén slopades emellertid efter ett tag, och banden med inspelningarna kom bort. Senare hittades banden på en hittegodsavdelning i Sandhamn, därav albumets titel. "My name is Luka" - 1:15 Henrik Schyffert. "Tåget från Gävle" - 1:05 Fredrik Lindström. "Populär kem" - 1:01 Lars Sundholm. "Angående inbrottet" - 2:34 Erik Haag. "Den maskerade härmaren" - 1:04 Kristian Luuk. "Utlåningsdisken" - 0:42 Felix Herngren. "Comme si comme ça" - 1:21 Fredrik Lindström. "Konservatorn" - 1:07 Kristian Luuk. "Bomba Strängnäs" - 2:54 Erik Haag. "Jan Gulliou" - 0:27 Henrik Schyffert. "Kungliga presscentret" - 1:38 Fredrik Lindström. "Grilla" - 1:17 Fredrik Lindström, Hasse Pihl och Pontus Djanaieff. "Man är ju inte gjord av trä" - 1:20 Erik Haag. "Frimärksmuseet" - 0:59 Kristian Luuk. "Ett meddelande" - 0:35 Fredrik Lindström. "Frodenkvists korsord" - 1:01 Pontus Djanaieff. "Claes Månsson" - 0:55 Henrik Schyffert. "Ordblind" - 0:33 Kristian Luuk. "Maskerad" - 1:14 Fredrik Lindström. "OK Mörby" - 1:43 Kristian Luuk och Fredrik Lindström. "Bärnsten" - 0:40 Pontus Djanaieff. "Det här är en pizzeria" - 0:50 Kristian Luuk. "Kanotförbundet" - 1:28 Fredrik Lindström. "Mat i mun" - 1:42 Pontus Djanaieff. "Starta taxibolag" - 0:45 Kristian Luuk. "Ett avgassystem" - 1:22 Lars Sundholm. "Idag skiner solen" - 1:38 Kristian Luuk. "Pensionssparande" - 1:28 Fredrik Lindström. "Mårten Rask, Motordelar«" - 3:25 Fredrik Lindström och Hasse Pihl. "En smoking" - 1:20 Kristian Luuk. "Landskapskändisar" - 1:05 Lars Sundholm. "Grodan Boll" - 0:55 Kristian Luuk. "Säljare på Indifferenta" - 1:05 Erik Haag. "Ett nöddop" - 1:30 Hasse Pihl. "Bit för bit" - 1:07 Fredrik Lindström. "Schamanen" - 3:34 Erik Haag. "Torbjörn Majroos, Rockvideor«" - 1:39 Fredrik Lindström och Pontus Djanaieff. "Roxy" - 1:01 Kristian Luuk. "Jonas Hallberg" - 0:24 Henrik Schyffert. "Stolpe in" - 1:12 Kristian Luuk. "Kan du lägga på nu?" - 1:17 Felix Herngren och Fredrik Lindström. "Wasta en snubbe" - 1:01 Fredrik Lindström. "Knurra" - 0:35 Pontus Djanaieff. "Översvämning" - 2:21 Fredrik Lindström. "En polisopera" - 2:49 Kristian Luuk. "Mytomanen" - 1:14 Henrik Schyffert. "Vesslan" - 0:30 Fredrik Lindström.
Helikopterolyckan vid Kaskasapakte
Helikoptern startade klockan 10:00 från Kallax och flög till Kiruna, där man tankade och tog ombord alpina fjällräddare. Under dagen genomförde man två flygningar i insatsområdet där alpinister från fjällräddningen vinschades ner på olika platser, innan helikoptern flögs till Nikkaloukta för att tanka. Vid 23:30 landade man åter på Tarfala vetenskapliga station, och besättningen ställde sig i beredskap för att genomföra en vinschoperation så fort vädret lättat. Vid midnatt började det klarna upp och vinden mojnade, och klockan 01:00 bedömde besättningschefen att det var möjligt att genomföra räddningsinsatsen. Man beslöt att navigatören och ytbärgaren skulle stanna kvar på marken. Klockan 01:30 startade helikoptern och dess anflygning kunde observeras från de nödställdas position och från basstationen. Helikopterns sågs under stigning inflyga utmed Kaskasapaktes sydsida rakt mot de nödställdas position med tänd sökstrålkastare. Cirka 01:36 såg flera personer från den fjällräddningsgrupp som befann sig hos de två nödställda helikoptern komma nära klippväggen, och cirka 25 meter från de nödställdas position sågs huvudrotorn ta i bergsväggen, varvid ett kraftigt gnistregn uppstod. Helikoptern vred sig omedelbart åt vänster, dök kraftigt och slog i klippväggen ett tiotal meter ner, varefter den studsade ytterligare ned ett femtiotal meter och exploderade. Kraftig brand uppstod och motordelar från helikoptern nådde klippavsatsen där de nödställda befann sig. De tre ombordvarande omkom omedelbart. Larmning om haveriet skedde genom polisinsatschefen vid Tarfalastationen klockan 01:45. En civil helikopter som befann sig i Nikkaloukta anlände cirka 90 minuter efter olyckan. Man tog ombord operatören och ytbärgaren, men eftersom helikoptern saknade vinschmöjligheter kunde man efter anflygning endast observera olycksplatsen och man såg då inga livstecken. Via ARCC larmades klockan 02:22 en norsk räddningshelikopter av typen Sea King från 330 Skvadron i Bodø, som klockan 03:36 startade mot platsen. När det ljusnat något tog sig en av alpinisterna från kammen ned till olycksområdet för att söka efter överlevande, men han fann inga livstecken på platsen. De bägge nödställda och den alpina fjällräddningsgruppen vinschades upp i omgångar till den anländande norska räddningshelikoptern och hade klockan 07:40 förts ner till Tarfalastationen. Senare under fredagen den 11 augusti kunde en avlösande alpin räddningsgrupp från Östersund ta sig fram till olycksplatsen, där man konstaterade att de tre ombordvarande omkommit och att helikoptern sönderdelats kraftigt vid kollisionen med fjällsidan. Vrakdelar bärgades under hösten år 2000, men arbetet fick avbrytas på grund av snöfall i början på september. Först i juli 2001 var området så pass snöfritt att resten av vrakdelarna kunde bärgas. Statens haverikommission kunde i den efterföljande haverirapporten inte fastställa någon direkt orsak till olyckan. Något tekniskt fel har inte kunnat påvisats och inte heller något sjukdomstillstånd hos besättningen som kan ha medverkat. Det rådde svåra visuella förhållanden på platsen, och motljus från gryningshimlen i kombination med omväxlande ljusa snösträngar och mörka bergformationer bedöms ha påverkat besättningens mörkerseende och försvårat avståndsbedömningen. Utredningen fastslog också att besättningen kan ha upplevt en viss tidspress för att hinna utnyttja vädersituationen till fullo. Mot denna bakgrund var valet av flygväg, utan att ha genomfört en första rekognoserande överflygning, en indirekt orsak till den inträffade olyckan.
