Korsord
Ett korsord, i vardagligt tal ofta kryss, är en ordgåta eller ett ordpussel utlagt i ett rutsystem. Ett korsord löses genom att man med hjälp av olika ledtrådar fyller rutsystemet med bokstäver så att ord (lösningen) bildas horisontellt och vertikalt. Svårigheten består dels i att tolka de mer eller mindre kryptiska och ofta kortfattade ledtrådarna, på fackspråk benämnda nycklar eller ledord. Dessutom är orden ihopflätade i båda riktningarna, och därför måste de ingående bokstäverna samtidigt passa i mer än ett ord. Den svenska benämningen korsord lanserades av Svenska Dagbladet 1925 och kom från engelskans motsvarighet crossword (puzzle). Ordgåtor av liknande typ har förekommit lika länge som bokstavsskriften. Man har hittat rutmönster med hieroglyfer i Ramses IV:s grav från 1000-talet f.Kr. och på lertavlor från Pompeji. Enklare korsord med ett litet antal korsande ord förekom också i barnböcker och barntidningar under 1800-talet, men det första moderna korsordet avsett som ett tidsfördriv för vuxna publicerades första gången 21 december 1913 i tidningen New York World, ägd av tidningskungen Joseph Pulitzer. Konstruktören var en Liverpool-född journalist vid namn Arthur Wynne, och hans diamantformade skapelse hade namnet Word-Cross Puzzle. Den benämningen förvandlades snart till Cross-Word Puzzle och senare endast crossword. Korsordet spreds därefter vidare till andra amerikanska tidningar och kom att få sitt stora genombrott under 1920-talet. Det skedde i ett korsordsformat (se bild på amerikanskt korsord här intill) utvecklat av amerikanerna Frank Gelett Burgess och Franklin Adams (1881–1960), vilka 1924 även publicerade den första korsordsboken. Vid samma tid introducerades även korsordet som fenomen i Europa. Det första svenska korsordet publicerades november 1924 (under benämningen ordfläta) i Göteborgs-Tidningen. Förebilden för Ferdinand Lärns (1900–1985) ordfläta var amerikansk (New York World), och vid den svenska introduktionen skrev denne. Lärns första ordfläta bestod av nio gånger nio rutor, där det längsta hade fem bokstäver. Den form av ordtävling blev populär, och året efter lanserade Svenska Dagbladet egna ordflätor, nu under den från engelskan översatta termen korsord. Svenska Dagbladet var också december 1954 först med att lansera den svenska uppfinningen bildkorsord (bildkryss), med bilder och ledord inuti själva korsordet. Detta skedde på SvD-sidan "Familjekväll med Gösta Knutsson", där denne introducerade påfundet så här. Möjligen var det Bertil Geijer (1914–1993) som konstruerade det första bildkorsordet. Han tillverkade under ett antal år "Kors och tvärs", och hans korsord har på senare år återanvänts av Dagens Nyheter. Bildkorsordet är idag den vanligaste typen av korsord i Sverige och angränsande länder. Det har spritts i via dags- och veckopress och står ofta för ryggraden i de specialiserade korsordstidningarna. I Sveriges Radio har dock Melodikrysset sänts varje lördagsförmiddag sedan 1965 – utan bilder (i samklang med mediet radio). Det finns flera olika typer av korsord. Här listas några vanliga typer. Ordflätan, flätan, är ett alltid helt symmetriskt och oftast bildlöst korsord där nycklarna står vid sidan om. Varje nyckel är numrerad och motsvarande nummer står också i den ruta i rutsystemet där lösningsordet ska börja. Detta är den vanligaste formen av korsord utanför Norden och den som slog igenom internationellt på 1920-talet. Beroende på variant kallas den ofta amerikanskt, japanskt eller brittiskt korsord. Kravet på symmetri i rutmönstret gör att en ordfläta har vissa likheter med sudoku. Akrostikon är den enklaste varianten av korsord, främst avsett för barn. Ett akrostikon består av antal vågräta ord och ett långt lodrätt ord som går genom alla de vågräta orden. Akrostikon betyder egentligen en dikt där begynnelsebokstäverna i varje rad bildar ett ord.
Sveriges Korsordsmakare
Sveriges Korsordsmakare, enligt logotypen Sveriges Korsordsmakare – Förbundet för svenska korsordskonstruktörer, är en branschorganisation bildad 2012. Dess ordförande är Åsa Bodell. Föreningen, den första i sitt slag, bildades den 26 maj 2012. Bildandet skedde efter att ett 70-tal konstruktörer av korsord ett par månader tidigare (17–18 mars 2012) samlats till ett konvent på Scandic Frimurarehotellet i Linköping. Vid konventet utsågs en interimsstyrelse. Korsord är en populär fritidssysselsättning vars konstruktion sysselsätter något hundratal svenskar. Inför konventet i Linköping läste initiativtagaren Ulf Hyltén-Cavallius igenom dagstidningar och tidskrifter och fann till slut 130 namn på konstruktörer av korsord. Hyltén-Cavallius lyckades få kontakt med 105 av dem, och av dessa anmälde sig 77 stycken till mötet i Linköping, där bland annat en styrelseledamot från Svenska Journalistförbundet föreläste om hur frilansande journalister organiserade sig. Vid Linköpingsmötet valdes sedan en interimsstyrelse som bland annat sattes att utarbeta stadgar. Bildandet skedde mot bakgrund av att bland andra Ulf Hyltén-Cavallius upplevde att ersättningen till korsordsmakare var på nedgång, trots korsordets ökande popularitet i Sverige. Ersättningen skulle också bero på hur populär en viss konstruktör är – ett korsord kan enligt Hyltén-Cavallius betalas med mellan 650 och 5 500 kronor. Hyltén-Cavallius hade själv arbetat som korsordsmakare på heltid i 16-17 års tid och insåg för något år sedan att yrkeskåren var helt oorganiserad, att var och en suttit på sin kammare och arbetat, utan kontakt med någon annan i branschen. Den isoleringen innebar också att konstruktörerna inte kunnat hålla priserna uppe. De stora köparna Europa Press och Bulls Press sluter ofta avtal där de säljer korsorden vidare till landsortstidningar, där ersättningen av olika anledningar (se syndikering) ofta blir låg. Enligt föreningens egen webbplats har man 93 medlemmar (april 2015). Den geografiska spridningen bland medlemmarna är i Sverige från Luleå i norr till Malmö-området i söder. Dessutom är en handfull medlemmar bosatta i utlandet. Knappt hälften av medlemmarna har bas i någon av de tre storstadsregionerna, men det finns även relativt många i Småland och södra Mellansverige. Sveriges Korsordsmakare (SK) är enligt stadgarna ett religiöst och politiskt obundet förbund vars syfte är att arbeta för att främja och försvara Sveriges yrkesverksamma korsordsmakares intressen och villkor på arbetsmarknaden. Förbundet ska sätta upp rekommendationer för ersättningsnivåer för såväl nyproducerat material som för återpubliceringar samt tillhandahålla kontraktsmallar. Därtill ska organisationen befrämja spridandet av yrkeskunskap och kvalitetstänkande inom den egna yrkeskåren, samt främja utbyte av tankar och erfarenheter till gagn för förbundets medlemmar om korsordet som sådant. Vid förbundets årsmöte i Nässjö 2015 valdes Åsa Bodell till ordförande.
Östgöta Correspondenten
Östgöta Correspondenten, allmänt kallad Corren, är en svensk oberoende borgerlig morgontidning som ges ut i Linköping sedan 1838. Sedan mars 2020 är Nils Olauson publisher och ansvarig utgivare för moderbolaget Öst Media. Chefredaktör för Corren sedan 2016 är Christer Kustvik. Tidningen grundades av Henrik Bernhard Palmær och det första numret kom ut den 24 september 1838. Den först tiden redigerade Palmær själv tidningen och till sin hjälp värvade han notarien Carl Henrik Wallberg med signaturen Qvippe. Palmær tröttnade dock snart på företaget och hösten 1840 blev Carl Fredrik Ridderstad medredaktör och delägare. År 1842 övertog denne såväl ägarskap som chefredaktörskap, vilket han behöll till 1886. Under hans ledarskap kom tidningen att bli en av Sveriges främsta och mest inflytelserika landsortstidningar. Under hela denna tid och fram till 1903 eller 1904 var Wallberg kvar vid tidningen. Efter Carl Fredrik Ridderstads död fortsatte hans familj som ägare av tidningen. Eskil Ridderstad (1881–1962) var VD för företaget under åren 1919–54 och var dessutom chefredaktör 1930–53. Ingvar Arén (1912–1988) övertog år 1954 posten som verkställande direktör (VD) för Östgöta Correspondenten. Arén var utbildad jurist och arbetade sedan tidigare på tidningen. De nästkommande 22 årens utveckling av tidningen, leddes av Ingvar Arén med kollegor. Han lämnade posten som VD år 1976 i och med sin pension. År 1990 utsågs Gunnar Ridderstad till styrelseordförande. Under perioden 1838–71 gavs tidningen ut två gånger i veckan, därefter tre gånger i veckan 1871–1886 och fyra gånger i veckan 1887-1892, för att från 1892 ges ut sex dagar i veckan. Politiskt sett var tidningen först liberal, men blev under 1880-talet konservativ, och uppträdde under tullskyddsstriderna som språkrör för de protektionistiska åsikter som var förhärskande inom länet. Den 27 augusti 1886 lanserades det protektionistiska slagordet "Sverige åt svenskarne!" och 30 april 1886 "Sverige för svenskarne" i Östergötlands veckoblad som var en veckoupplaga av Östgöta Correspondenten. Östgöta Correspondenten betecknar sig idag som oberoende borgerlig. Dock har tidningen en stående socialdemokratisk krönikör som sedan 2015 är Widar Andersson. Upplaga: 39 900 ex. (2019, källa: TS). Tidningen utsågs till Årets dagstidning 2007 och redaktionen till Årets redaktion 2006 av tidningen Medievärlden. I mars 2008 offentliggjordes att Norrköpings Tidningar köper 68% av aktierna och 69% av rösterna i Corren och därmed blir huvudägare. I maj 2008 meddelades vidare att Herenco sålt sin aktiepost till Norrköpings Tidningar vilket i praktiken innebär att Corren blir ett helägt dotterbolag i NTM-koncernen. Regnbågen var en veckoslutsbilaga som medföljde tidningen varje lördag under åren 1942-99. Den innehöll noveller, korsord/tävlingar och reportage av ett lättsammare slag. Bytingen var en barnbilaga som medföljde tidningen varje lördag under åren 1942-85. I tidningen gick under många år Rune Andréassons serie Lille Rikard och hans katt. Det var också i Bytingen som Folke A. Nettelblad debuterade, med ett antal sagor under åren 1966-69. Redan 1842–1844 hade Carl Henrik Wallberg gett ut en tidskrift med titeln Bytingen. Datorstradan (av dator och autostrada, motorväg, anspelande på E4) var namnet på en årlig affärsbilaga med en översikt över datorindustrin i Östergötland, som utkom på våren mellan 1983 och 2001 (däribland 1995-03-21, 1999-04-20, 2000-04-04). Med start den 21 oktober 1995 var det också namnet på en sida bland ekonominyheterna varje lördag. Som flitiga skribenter i Datorstradan förekom Tord Jöran Hallberg, Jan Hederén, Ann-Margret Slöjdare och Johan Sievers. Tidningen utsåg några år, genom nominering och omröstning bland läsarna, "årets Linköpingsbo". En liknande utmärkelse är "årets östgöte", som utnämns av Sveriges Radio P4 Östergötland. 2005 – Björn Eriksson, landshövding. 2007 – Birgitta Andersson, musikterapeut.
Hans Christian Nygårdh
Hans Christian Nygårdh, HC Nygårdh eller kort H©N som han brukar kalla sig, är en svensk korsordskonstruktör och författare, född den 11 december 1950. 2005 tilldelade Svenska Akademien honom 50 000 kronor ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse. Hans korsord anses vara svåra och publiceras regelbundet i tidningarna Vi, Svenska Dagbladet, ETC, Hemmets Veckotidning och Allas. Dessutom gör han korsord till diverse korsordstidningar. HC Nygårdh har skrivit följande böcker. Felhund och Co. (1997). En lärobok full av ordvrängningar som är tänkt att få barn med läs- och skrivsvårigheter att intressera sig för läsning. Den har även blivit översatt till engelska. Galen i korsord (2002). Undertiteln En korsordsmakares tankar, korsordshistoria, ordmagi, så gör man korsord, ordgåtor och ordflätor säger det mesta om bokens innehåll. Till ords med Nygårdh (2004). Innehåller olika sorters ordlekar.
Niklas Aurgrunn
Niklas Aurgrunn, född den 25 juni 1962 som Niklas Eriksson (senare under namnet Niklas Erixon), är en svensk författare, korsordskonstruktör, låtskrivare och musiker. Aurgrunn har skrivit flera romaner samt en barnbok, och hans korsord syns återkommande bland annat i Bonnierutgivna Krysset. Aurgrunn, då med efternamnet Eriksson, bodde under sin uppväxt i Trollhättan. Aurgrunn debuterade 1984 i antologin Grupp 84 (Wahlström och Widstrand). Han har senare (under namnet Niklas Erixon) på eget förlag bland annat givit ut diktsamlingen Ögonblick av skräckslagen nåd, där Jacques Werup i sin recension i Sydsvenskan ska ha kallat språket "direkt och avväpnande". Dessutom har han kommit med barnboken Eulalia Stjärnvind (2009 även utgiven på engelska som Eulalia Starwind) samt ett antal romaner. Om 2009 års Mörkret i utkanten av stan, en barn- och ungdomsskildring från Trollhättan, tyckte Göteborgs-Posten att berättelsen gått vilse bland alla orden men att det göms en genuin berättare i Niklas Aurgrunn. Under 2000-talet har hans korsord förekommit i bland annat Bonniers korsordstidningar, Året Runt, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Till Krysset har han i ett antal års tid löpande producerat anagramsökord samt ordflätan "Bit för bit". Aurgrunn är också aktiv som singer-songwriter, och hans material har givits ut på bolaget Blindmen. 2011 släpptes albumet Sånger från skräpkammaren med låtar skrivna under 1980- och 1990-talen, huvudsakligen hemmainspelat under år 2006. Det har distribuerats som ett mp3-album på bland annat Itunes Store och hos Amazon. 2008 – Fallens dagar (roman), Vulkan. 183 sidor. 2008 – Mörkret i utkanten av stan (roman), Vulkan. 286 sidor. 2009 – Balladen om Utan Vidare och Inte Sant (roman), Vulkan. 177 sidor. 2011 – Sånger från skräpkammaren, Blindmen.
Kommissarie Morse
Kommissarie Morse (engelska: Inspector Morse), är en brittisk deckarserie producerad av ITV, som ursprungligen sändes i Storbritannien 1987–2000. John Thaw spelade titelrollen och Kevin Whately hans närmsta kollega, inspektör Lewis. TV-serien blev mycket populär – speciellt i USA – och producerades i totalt 33 avsnitt under en tolvårsperiod. Tretton av de trettiotre avsnitten bygger på Colin Dexters böcker och noveller, men de flesta var specialskrivna för tv. De flesta avsnitten utspelade sig i universitetsstaden Oxford med omnejd (ett avsnitt i Australien och ett i Italien). Morses olika kommentarer i serien blev kända, och hans drickande i serien uppfattades som en naturlig del av rollfiguren Morse. Totalt mördades det över 80 personer i serien. I tv-serien är Morse intresserad av opera, klassisk musik och avancerade korsord. Hans förakt för språkliga fel, särskilt felaktig grammatik, är tydlig. Chefskommissarie Morse är känd för sin kärlek till klassisk musik och whisky och brittiskt ale, vilket han betraktar som mat. Lageröl på burk är dock inte ens drickbart för Morse. Han gillar att lösa korsord och chiffer. Han är mycket noggrann med stavning och klagar ofta på sina medarbetares grammatik och ibland gör han sig nedsättande lustig över sin assistent Robert Lewis Newcastledialekt. Morse var hård i arbetet och sarkastisk mot sin assistent Lewis. Han grep ofta fel person – Driven to distruction är ett utmärkt exempel på just detta. Först sent får han den snilleblixt som leder till att finna rätt person. Han är mycket artig mot det motsatta könet, men får nästan alltid nobben, bortsett från de sista tre avsnitten i serien. I tidigare avsnitt antyds det endast i "Dead on time" att han faktiskt lyckats förföra en kvinna. Desto vanligare är att kvinnor utnyttjar Morses artighet och att han underskattar dem, tydligast framgår detta i The day of the devil och Decieved by flight. Skådespelare som Michael Kitchen, Tom Wilkinson, Elizabeth Hurley, Nathaniel Parker, Ian McDiarmid, Christopher Eccleston, Sean Bean, Jim Broadbent, Jason Isaacs, Brian Cox, Phyllis Logan och Rachel Weisz har medverkat i gästroller i serien. Författaren Colin Dexter medverkar som statist i över 30 avsnitt (till exempel sittande på en pub, eller passerande på cykel). Att Morse skulle dö var ingen hemlighet: författaren Colin Dexter hade gjort det klart i olika uttalanden. Morse led av typ 2-diabetes och att han drack mycket öl och whisky i böckerna gjorde inte saken bättre. I det sista avsnittet av Kommissarie Morse, Räkenskapens dag (som bygger på Dexters roman med samma namn), avled kommissarie Morse. Två år senare, 2002, avled skådespelaren John Thaw själv. I juli 2005 inleddes inspelningarna av en fristående fortsättning på tv-serien, Kommissarie Lewis, fast nu med Morse förre assistent Lewis i centrum. Rollen spelades fortfarande av Kevin Whately och pilotavsnittet sändes första gången i England den 15 januari 2006 och sänds i svensk TV 2009-2010. I augusti 2011 meddelades det att ITV skulle filma en uppföljare, Unge kommissarie Morse (Endeavour). Shaun Evans porträtterar den unge Morse i hans tidiga karriär. Pilotavsnittet sändes den 2 januari 2012 på ITV 1. John Thaw – Kommissarie Morse. Kevin Whately – Inspektör Robbie Lewis. James Grout – Polisöverintendent Strange. Peter Woodthorpe – Max, patolog (säsong 1–2). Amanda Hillwood – Dr Grayling Russell, patolog (säsong 3). Clare Holman – Dr Laura Hobson, patolog (i specialavsnitt). Kommissarie Morse körde en Jaguar Mark 2 i tv-serien. Den bil som användes i serien såldes för cirka 1,5 miljoner kronor i november 2005. I första avsnittet, "Döden i Jericho", är Morse avstängd från arbetet på grund av sitt drickande. Signaturmelodin till serien (som är skriven av Barrington Pheloung) är baserad på morsesignalerna för "Morse". Ibland innehåller även avsnittens musik mördarens namn. Då och då lade Pheloung även in villospår ifall någon skulle ha knäckt koden.
