Staket
Ett staket är en typ av stängsel. Med staket avses ofta en relativt låg form av stängsel som mer är till för att markera en gräns än att fysiskt hindra någon från att passera. Staket omgärdar vanligen en mindre privat tomt. Undantaget från detta är dock kravallstaketet. På den svenska landsbygden och i villaområden är det vanligt med röd- eller vitmålade staket av glesa träspjälor. Staket finns inom många olika områden, till exempel villastaket, gårdsstaket, staket runt inhägnader för boskap, med mera. På Gotland kan man hitta en speciell typ av staket kallad "bandtun" som består av troder, stolp och bandar.
Vagnhallen Slottsskogen
Vagnhallen Slottsskogen är en spårvagnshall vid Margretebergsmotet i stadsdelen Slottsskogen i Göteborg. Vagnhallen, inklusive spårområdet runtom, har plats för 48 stycken 15-metersvagnar eller 24 stycken 30-metersvagnar. Byggnaden användes som lokstallar för järnvägslinjen Säröbanan, som inte var elektrifierad. Den första vagnhallen var byggd av trä och stod drygt hundra meter längre österut, ungefär där Dag Hammarskjöldsleden går idag. Träbyggnaden revs och dagens vagnhall byggdes i tegel 1954, men redan 1965 lades Säröbanan ned. Efter nedläggningen av Säröbanan användes en av dess tågvagnar som kontor till den bensinstation som låg i närheten av vagnhallen. Vagnhallen har använts av Bilprovningen, varit verkstad, bussdepå och användes av Göteborgs stad Park och Natur innan Göteborgs Spårvägar AB (GS) tog över den. Park och Natur hade ett entresolplan med fikarum inne i hallen. I hallen fanns även bastu, verkstad och tvätt. När Park och Natur några år senare behövde spara pengar fick GS i april 2011 erbjudande om att ta över hallen. De tackade ja i juni samma år, och avtal skrevs den sommaren. I september beslutades att den före detta vagnhallen skulle bli vagnhall igen. 1 december 2011 tog GS officiellt över kontraktet. Vid ombyggnaden upptäcktes att delar av Säröbanans originalspår från 1901 fanns kvar och gick att använda. Detta originalspår tillvaratog man, och det används till två av spåren inne i hallen, fram till portarna där det är skarvat till nytt spår. Mot skogen vid hallen hade man fått bygglov för att ta bort lösa stenar. Det var inte specificerat hur lösa dessa stenar fick vara, vilket gjorde att man lyckades gräva bort en hel del av kullen på vagnhallens västra sida så att man där fick plats med två spår. Hallen är sedan ombyggnaden omgärdad av ett tre meter högt staket. Banverket kräver minst 2,5 meter högt staket runt vagnhallar. 28 december 2012 kördes den första spårvagnen in, men det dröjde ytterligare några månader innan vagnhallen började användas på riktigt. Från början var det mycket problem med signalsystemet runt hallen. Det tog nästan 2 år innan det fungerade som det skulle. Spårvagnar kommer in i hallen på kvällen från linje 2, 5 eller 6. På morgonen åker vagnar ut som linje 1, 7, 8, 3 och 2. Detta för att infarten till hallområdet är från stan och utfarten västerut. Linjerna 1, 7, 8 och 2 går västerut mot Frölunda, och linje tre har sin ändhållplats på Marklandsgatan, strax väster om Vagnhallen Slottsskogen. I hallen pågår mest kvällsaktiviteter, men dagtid arbetas det med krockskador och renoveringar av M28:or och M29:or. Tre av hallens spår (4, 5 och 6) är delvis placerade inomhus. Spår 4 och 5 är till för översyn. Spår 6 är till för M28:or och M29:or som krockskadats eller ska på revision. Spår 6 har tre 10 meter långa sänkbord.
Änggårdsbergen (naturreservat)
Änggårdsbergen är ett stort skogsområde i Fässbergs socken i Mölndals kommun samt Örgryte och Västra Frölunda socknar i Göteborgs kommun i Västergötland. Till största delen är det klassat som naturreservat sedan oktober 1975. Reservatet omfattar cirka 300 hektar, varav Göteborgs och Mölndals kommun tillsammans äger 220 hektar. Av området reserverades ursprungligen 4 400 kvadratmeter för Sahlgrenska utbyggnad. Överenskommelse om intrångsersättning eller inlösen av 57 hektar träffades med flera markägare. 2016 utökades reservatet mot Högsbo industriområde så att det även kom att omfatta det tidigare självständiga naturreservatet Högsbo pegmatitbrott. Änggårdsbergen är ett populärt område för friluftslivet där många människor cyklar, springer, promenerar, fikar och grillar. Stadsdelen Änggården ligger också i anslutning till skogsområdet. Naturreservatet Änggårdsbergen utgörs av en höjdplatå, delad av dalgångar i fem delvis mycket branta bergsryggar, som på flera ställen täcks av ljunghedar. På några av de högsta punkterna finns fornrösen, sammanlagt nio stycken, samt en fornborg. Stora delar av reservatet är skogklädda, med ek, björk och tallskog på höjderna och blandskog med inslag av ädellövskog i dalarna. Området innehåller ett antal sjöar, som Axlemossen, Finnsmossen, Trinde mosse och Torbjörnsmossen, med avrinning genom bäckravinerna. I dalar och sänkor finns myrgölar och kärr. Skogen i Änggårdsbergen avverkades troligen på 1500-talet. Marken svedjades för användning som betesmark, tillhörande gårdarna Stora Änggården och Lilla Änggården. Dessa utmarker sträckte sig söderut bort mot Eklanda by i Fässbergs socken. Apotekaren Arvid Gren, som övertog Stora Änggården vid mitten av 1800-talet lät sedan plantera ny skog på de kala bergen. Vid tillkomsten av Göteborgs botaniska trädgård 1919-1923 förvärvades både inägor och utmarker från de båda gårdarna. Ett antal markägare donerade sina arealer och Göteborgs stad förvärvade ytterligare mark. I och med detta var Änggårdsbergen skyddade för exploatering och kom att utgöra trädgårdens ytterområde. Den del av reservatet som ligger inom Mölndals kommun, förvaltas av kommunen. Den del som ligger inom Göteborgs kommun förvaltas av Göteborgs botaniska trädgård, som numera sorterar under Västra Götalandsregionen. Göteborgs botaniska trädgård avgränsas genom ett staket mot Änggårdsbergen. Största delen av trädgårdens arboretum ligger utanför staketet, medan Naturparken med Vitsippsdalen ligger innanför staketet. Denna del av området har sedan 1910-talet särskild status som ett reservat av rik västsvensk lövskogsvegetation där inga andra ingrepp får göras än sådana som krävs för framkomligheten på gångvägarna. Finnsmossen, även kallad Finns mosse eller Näckrosdammen, är en liten sjö i Änggårdsbergen. Den ligger nära den inhägnade delen av Botaniska trädgården i norra delen av området och är ett omtyckt utflyktsmål för ornitologer och andra biologer. Andra större sjöar och mossar är: Nedre Torbjörnsmossen, Övre Torbjörnsmossen, Axlemossen och Trinde mossen.
Nybrogatan, Stockholm
Nybrogatan är en gata på Östermalm i Stockholms innerstad, som sträcker sig från Nybroplan till Valhallavägen. En bro byggdes över Ladugårdslandsviken omkring 1640. Nybroviken fick sitt namn av bron (Nybron). Bron var försedd med genomseglingsklaff. Vattnet nådde då ända upp till Packartorget, nuvarande Norrmalmstorg. När denna del av Nybroviken som befann sig innanför Nybron, Katthavet, började fyllas igen på 1850-talet revs bron. Delar av brons staket fungerar ännu idag som staket för Berzelii park. Bron gav gatan dess namn, Nybrogatan, 1864. Den övre delen av denna gata (norr om Östermalmstorg) hette tidigare Seved Bååthsgatan. Den ledde då bara till Tyskbagarbergen, men i och med sprängningarna för Karl XV:s port 1861–1868 kunde den knytas samman med Valhallavägen. Nybrogatan har haft flera namn, Nya Brogatan, Ladugårdslandsbrogatan och Nya Ladugårdsbrogatan. På Nybrogatan öppnade Arvid Nordquist 1884 sin första butik. Han gjorde sig snabbt känd för kvalitetsvaror, inte minst Classic kaffe. År 2008 döptes sträckningen av Smålandsgatan från Birger Jarlsgatan till sitt slut vid Nybrogatan och Dramatens baksida namn till Ingmar Bergmans gata. I korsningen har fastigheten i nordvästra hörnet ett skuret hörn, vilket skapar en liten triangulär plats som samtidigt fick namnet Ingmar Bergmans plats. Ingmar Bergman var aktiv på Dramaten både som regissör och teaterchef.
Gosecks solcirkel
Gosecks solcirkel är en neolitisk konstruktion i orten Goseck i Burgenlandkreis i Sachsen-Anhalt i Tyskland. I augusti 2003 kom det till allmänhetens kännedom att arkeologer i Goseck hade funnit den 7000 år gamla konstruktionen som kan ha använts till årstidsberäkning. Vad som återstår av konstruktionen idag är ett antal cirkulära diken. Då dess herrar levde på 4000-talet f.Kr. omgavs den cirkulära mittpunkten, som mäter 75 meter i diameter, även av ett högt staket av ek. I staketet, som omgivit ön i mitten, fanns det tre stycken portar som placerats parallellt mot varandra. Gosecks cirkel upptäcktes 2001, ett år innan den blev omtalad i media, av forskarna Peter Biehl (professor vid Halle-Wittenbergs universitet, och vid universitetet i Cambridge) och arkeologen Francois Bertemes. Vid upptäckten hade de dock ingen aning om att de skulle finna vad som skulle kunna vara världens äldsta astronomiska mätningsredskap. Innan dess hade man endast anat konstellationen genom att studera markmönster, som gett sig till känna i olika satellitbilder. Konstruktionen har tre portar, varav de två södra tros ha markerat sommar- och vintersolstånden. Tidigare trodde man inte att de enkla bönder som måste ha tillverkat cirkeln hade någon kunskap om hur årstiderna fungerar, men nu har man kommit på andra tankar. Runtomkring i Tyskland, Österrike, Tjeckien, och ända ner till Kroatien har man under hela 1900-talet funnit liknande konstruktioner, men då tagit för givet att staketet och cirklarna fungerat som djurfållor. Samtliga konstruktioner (runt 250 stycken) byggdes troligen under en tvåhundraårig period 4800-4500 f.Kr. Även om konstruktionerna skiljer sig från varandra rent storleksmässigt (18 - 150 meter i diameter) så är deras gemensamma karaktäristiska drag påfallande, cirkulära diken, ett omgivande staket, och 2 till 4 parallella öppningar i staketet. Monumenten har alltid placerats på en kulle en bit ifrån dåvarande bebyggelse. Varför människorna valde att överge de vitt spridda platserna under bronsåldern har forskarna ännu inte kunnat lista ut, men man har åtminstone inte hittat något som tyder på att det gått våldsamt till. I cirkelns mitt har man funnit offer av olika slag: kvinnliga lerfigurer, porslin, spjut, och djur. I vissa fall har man till och med funnit spår av människooffer, särskilt tydligt är detta vid en bayersk cirkel då dess exakta mitt markerades av ett begravt kvinnoskelett. Konstellationerna har med andra ord även fungerat som religiösa centrum, i vilka man förmodligen riktat uppmärksamheten mot olika stjärnkonstellationer och himlakroppar. Man tror även att dessa tidiga konstruktioner markerar övergången från jägar/samlar-samhälle till ett jordbrukssamhälle med territorium. Med hjälp från astrofysikern Wolfhard Schlosser från Ruhrs universitet kunde man genom användning av historisk data och GPS satellit-teknologi fastslå att den sydöstra porten vid Goseck korresponderar med den punkt på horisonten där solen gick upp i början av vintersolståndet för 7000 år sedan. Den sydvästra porten har samma uppgift, fast där vintersolstånd byts ut till sommarsolstånd. Efter dessa observationer är det mer eller mindre uppenbart att cirkelkonstruktionerna haft en väldigt stor betydelse inom jordbruket, de berättade för dåtidens bönder när det var dags att så för att få så bra skörd som möjligt. Förmodligen var den person som ansvarade och förstod sig på konstruktionen väldigt högt aktad, då han/hon styrde över skörden. I cirkeln grävde man för 7000 år sedan även stora gropar i vilka man sedan tände stora eldar. Dagens arkeologer har även funnit många benrester i dessa gropar, man har bland annat funnit ett huvudlöst skelett vars kött hade skrapats bort.
Exkluderande design
Reaktioner på fenomenet myntade termen inkluderande design. Det finns idag väldigt många typer av exkluderande design. Staket eller galler är en vanlig form av exkluderande design som ofta används för förhindra åtkomsten till platser där det finns skydd för väder och vind. Exempelvis under trappor, broar eller i närheten av fläktsystem som blåser ut varm luft. Våren 2015 satte Stockholms stad upp ett staket för 200 000 kronor(Sic!) för att hindra hemlösa personer från att söka skydd under en trappa på Kungsholmen. Bo Höglund, parkingengör vid Stockholms stad kommenterade att "man vill kunna se och känna sig trygg i området". Den här typen av exkluderande design kan exempelvis bestå i att man ställer fram en enorm blomkruka där hemlösa tidigare använt trottoaren för att sova på. Andra exempel som har förekommit är en sten målad i regnbågsfärger, att ställa ut blockerande buskage på en trottoar, "roligt" formade sittplatser och så vidare. Att belägga platser med krav på konsumtion förekommer också. Det kan röra sig krav på att köpa biljetter för att vistas på platser som stationer och vänthallar. Hösten 2014 väckte fastighetsförvaltaren Jernhusen medial uppmärksamhet och erhöll mycket kritik genom att avkräva tågbiljett av dem som vistades i Linköpings centralstations stationshus. Leif Svensson, säkerhetschef hos Jernhusen, kommenterade att "Tågstationen är ingen bra plats att vistas på om man är hemlös.". Pressansvarig hos Jernhusen kommenterade fenomenet så här: "I bland ligger de på bänkarna, eller duschar på toaletterna och det är sånt som vi inte kan acceptera." Det förekom protester mot det hela, varefter Jernhusen backade. 2009 Lät konstnären Fabian Brunsing illustrera fenomenet konsumtionskrav med sitt konstverk Pay och Sit Konstverket är en luffarsäker bänk försedd med piggar och myntinkast med vilket den som önskar sitta på bänken kan betala 0,5 euro för att dra undan piggarna en stund. Något Brunsing troligen inte hade räknat med är att parkbänken senare blev verklighet och nu finns att sitta på, mot betalning alltså. Ibland handlar exkluderande design inte bara om att lägga till saker och ting, utan snarare att ta bort. Exempelvis har många offentliga toaletter börjat tas bort i Storbritannien på platser som anses stökiga. Bänkar vid vissa platser på det av Jernhusen förvaltade Stockholms centralstation har 2015 tagits bort till förmån för stolar. Fredrik Edin, som skrivit en bok angående exkluderande design, menar att borttagande är den vanligaste typen av exkluderande design, att til exempel bänkar eller tak som används av offentligheten tas bort, just för att de används av offentligheten. Exempelvis New Yorks tunnelbana meddelade via sociala medier år 2021: att de "tagit bort bänkarna på stationerna för att förhindra att hemlösa sover på dem". Bilderna här bredvid illustrerar ett förlopp där borttagande skett, från år 1970 till år 2021. I kombination med att bänkarna ersätts med stolar. Sprinklers förekommer ofta när anti-hemlösa-taggar anses vara för permanent, den här lösningen går ut på att spruta vatten på de som uppehåller sig på en viss plats vid en viss tid. Ett exempel är när bokhandeln Strand i New York önskade göra sig av med de hemlösa som sov utanför butiken på nätterna, men det finns många fler exempel på samma fenomen. Användningen av sprinkers har av vissa kallats "omänskligt". Dessa sprinklers tycks inte lika vanligt dokumenterade på bild, troligt på grund av att de är svårare för allmänheten att upptäcka, men förekommer. Budskapshinder syftar till att förhindra exempelvis affischering. Därmed regleras möjligheten att göra information tillgänglig för människor i stadsmiljö. Exempelvis metallskenor som fästs vid elskåp eller väggar för att förhindra allmänheten från att affischera. Dessa förekommer exempelvis på fasaden i lokalen inrymd av Handelsbanken på Sankt Eriksplan i Stockholm.
