Veranda
En veranda är en lång balkong som ligger i markplan. Verandan kan vara en mindre utbyggnad till ett hus i form av ett tak på pelare med ett räcke eller hela, fönsterförsedda väggar, ofta utförda i trä. Ordet kommer från det bengaliska ordet barandah. Verandan ger en skyddad entré. Begreppet punschveranda associerar till stora verandor som ofta byggdes i Sverige under 1800-talets senare del för att sommartid dricka den då populära avecen punsch. Punschverandorna är oftast smyckade med rikt utsirade trädetaljer, så kallad snickarglädje och fönstren är i regel spröjsade, och de återfanns regelmässigt på tidens grosshandlarvillor och skärgårdsvillor i schweizerstil. En typisk punschveranda är konjak- och punschhandlaren Johan Daniel Grönstedts egen veranda på Villa Berglunda som ligger i Ulriksdals slotts område. Den lär även vara upphov till namnet. Nationalencyklopedin: veranda.
Villa Gadelius, Saltsjöbaden
Villa Gadelius (ursprungligt namn Villa Sjötäppan) är en byggnad vid Sjötäppsvägen 1 i Saltsjöbaden, Nacka kommun. Villan ritades 1896 för bankdirektören Carl Jansson och förvärvades 1928 av affärsmannen Knut Gadelius som gav huset sitt alternativa namn. Med sin höga placering vid Neglingeviken har villan blivit ett välkänt landmärke för omgivningen. Enligt Nacka kommun har byggnaden "en välhållen äldre karaktär och kan därför betraktas som ett för kulturmiljövården särskilt värdefullt objekt". På en kulle vid Neglingevikens norra strand, den så kallade Kaptensbacken, uppfördes 1896 en trävilla för bankdirektören Carl Jansson, kompanjon med bland annat Ernest Thiel. Även Thiel hade en villa i Saltsjöbaden, Villa Bikupan från 1892. Tomten begränsas idag av Neglingevägen och Sjötäppsvägen och omfattar 13 282 m², men var ursprungligen dubbelt så stor. På en tomtkarta från 1916 avtecknar sig Janssons fastighet som den i särklass största på Neglingehöjden. Till arkitekt anlitade Jansson Gustaf Wickman som var välkänd i bankkretsar på grund av sina många bankhusuppdrag. Wickman ritade ett delvis spånklädd trähus i nationalromantisk stil och gav byggnaden två våningar, ett torn i nordöstra fasaden och en stor, öppen veranda i motsatta hörnet. Vid norra ytterväggen placerade arkitekten, på engelsk vis, en hög skorsten. Fasaderna avfärgades i brun kulör, listverk samt räcken fick en faluröd nyans. Husets olika byggnadskroppar, verandor, burspråk och pittoreska utbyggnader ger inte samma stramhet som exempelvis Villa Lugnet (ritad 1893 av Ferdinand Boberg). Men byggnaden får ändå ses som en typisk representant för den välbeställda borgerlighetens arkitektursmak från tiden. År 1928 flyttade familjen Gadelius från Japan tillbaka till Sverige och köpte då "den tornprydda villan på höjden av Sjötäppan" i Saltsjöbaden, som de sedan kallade Villa Gadelius. År 1930 såldes halva tomten till Saltsjöbadens köping och en ny stadsplan fastställdes för området. Då drogs Neglingevägen fram genom trädgården ner till lindallén, som var villans infart och som fortfarande finns delvis kvar vid stranden. Efter Knut Gadelius bortgång 1932 bodde änkan, Gabriella Gadelius, kvar med sina sju barn, fem söner och två döttrar. Bland sönerna fanns Taro Gadelius som 1961 lät bygga Villa Gadelius på Lidingö efter ritningar av arkitekt Ralph Erskine. År 1949 förvärvats även Villa Gadelius restfastighet av Saltsjöbadens köping som 1953 lät uppföra ålderdomshemmet Sjötäppan direkt söder om villan. Samtidigt ändrades villans användning från bostadsändamål till allmänt ändamål. Därefter hyrdes villan ut för ateljé, förskola och ungdomsgård. Ålderdomshemmet byggdes till 1964 och 1992. År 2014 fanns korttidsboende för flyktingar i villan och i slutet av 2015 stod huset obebodd. Spånbeklädnaden är numera utbytt mot panel i olika riktningar och interiören anpassad till tidigare verksamhet som förskola. I en begäran om planbesked för fastigheten Neglinge 13:5 (Villa Gadelius) från augusti 2014 önskade Nacka kommuns fastighetskontor möjliggöra avstyckning av villan från Sjötäppans pensionärshem samt ändra användning tillbaka från allmänt ändamål till bostadsändamål. Meningen är att kunna sälja villan som bostadsfastighet. Nacka kommun meddelade 2016 att Villa Gadelius skulle hyras ut till företaget Jobblotsen som ska driva hem för 14 afghanska pojkar/ungdomar. Boende i området organiserade sig och påpekade det olämpliga i detta samt hur kommunen brustit i såväl analys som kommunikation och inhämtande av grannsamtycke. De boende föreslog även att man skulle låta flyktingfamiljer bo i villan istället för ungdomar/män och det blev också det som skedde.
Herrgård
En herrgård eller ett herresäte var ursprungligen en stor lantgård som beboddes av ett herrskap, det vill säga en adelsman. Med benämningen herrgård avses dels egendomen inklusive marken, dels i inskränktare mening själva huvudbyggnaden (corps de logi eller mangårdsbyggnaden). Herrgårdarnas arkitektur präglades i Sverige till en början av enkelhet. På medeltiden uppfördes de i regel av trä, grupperade i slutna, lättförsvarade anläggningar. På 1500-talet började man bygga herrgårdar i sten. De skulle efterlikna samtida stenslott i Europa, men i blygsamt format. Många herrgårdars arkitektur skiljde sig inte mycket från vanliga bondgårdars utseende. På 1600-talet inspirerades arkitekturen av Frankrike och corps de logi kompletterades med en barockträdgård. Den för Sverige typiska herrgården med brutet tak gestaltades av arkitekten Carl Hårleman, exempelvis Åkerö herrgård (även kallad "Åkerö slott"). Det ursprungliga begreppet började urvattnas under 1700-talet, då även ofrälse bruksägare eller brukspatroner började kallas herrar. När dessa byggde sig bostäder som liknade de egentliga herrgårdshusen, började dessa kallas herrgårdar. Mot slutet av 1700-talet angav Jean Eric Rehn tonen. Nu skulle huvudbyggnaden placeras något avsides för sig, helst i en engelsk park. Här kan nämnas Forsmarks herrgård som exempel. Ett riktmärke vid utformningen av huvudbyggnaden var att i våningsplanet skulle det vara minst fem fönsteraxlar i rad. Mindre herrgårdshus har ofta en planlösning av salstyp – en hall med ett rum på varje sida och innanför hallen salong, bibliotek och matsal i fil. På övervåningen ofta två rum, ett på varje sida om trapphallen. Ofta finns en veranda eller glasveranda, eventuellt med en annan veranda över. Efter 1800-talet liknar herrgårdarnas huvudbyggnader mest större villor. Bonniers lexikon (1993–1998), band 8, sid. 90-91. Historiska herrgårdar och egendomar in Latinamerika. Estonian Manors Portal Engelskspråkiga versionen behandlar 438 välbevarade historiska ägor (herrgårdar, egendomar) i Estland. "Mansion" på 1911 Britannica.
Musse Pigg på camping
Musse Pigg på camping (engelska: Mickey's Trailer) även Musse Piggs husvagn, är en animerad kortfilm av Disney från 1938. Filmen är ett av inslagen i SVT:s julprogram Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Öppningsscenen är en idyllisk stuga med tegeltak, veranda och trädgård i ett vackert landskap med skogar och blånande berg. En nyvaken Musse Pigg i nattskjorta kommer ut på verandan och drar i en spak. Taket, verandan och trädgården börjar vikas ihop och fällas in i vad som visar sig vara en husvagn. Bilen – en T-Ford med Långben vid ratten – kopplas till och man är redo att åka. Men först viks även den vackra bakgrunden ihop och blottar en inte lika romantisk bakgrund med soptipp och industriområde. Under färden lagar Musse frukost, hämtar vatten, skördar majs och mjölkar en ko på diverse finurliga sätt. Och genom att trycka på knappar på en kontrollpanel väcker han den morgontrötte Kalle Anka och får husvagnens innandöme att förvandlas från sovrum till badrum och sedan matrum. När Musse signalerar att frukosten är serverad glömmer Långben att han kör bilen, och springer över till husvagnen utan att stanna ekipaget först. Under måltiden har Långben besvär med utfarande kökslådor som "stjäl" maten för honom, och när han tar en majskolv råkar han sticka gaffeln i ett vägguttag. Han får ström genom kroppen och majsen börjar poppa. Plötsligt frågar sig Musse och Kalle vem som egentligen kör. "Huh, det är ju JAG som kör" svarar Långben men inser i nästa sekund att han ju faktisk inte gör det! Han kastar sig i panik över till bilen, och råkar då sparka loss husvagnens koppling. Husvagnen rullar baklänges nedför den branta bergsvägen utan att Långben märker detta. Inne i den skenande husvagnen får Musse och Kalle nu en vådlig åktur där vagnen blir hängande över ett stup, håller på att frontalkrocka med en lastbil på en smal väg och två gånger är en hårsmån från att kollidera med ett långt godståg. Som genom en slump möts husvagn och bil igen, och vagnen kopplar åter fast vid bilen. Långben, som aldrig märkt att husvagnen varit borta, ropar bakåt: "Jag körde ner er sakta och säkert, va?". I den svenska julaftonsversionen av filmen är par scener bortklippta, bland annat en scen när Långben råkar stoppa en gaffel i ett vägguttag (varvid majsen blir till popcorn). Anledningen till detta är att man inte ville uppmuntra barn till att göra samma sak. Scenen visades däremot före 1982. Flera scener där husvagnen störtar ner för berget, och bland annat är nära att krocka med ett tåg, är också bortklippta. Musse Pigg – Walt Disney. Kalle Anka – Clarence Nash. Långben – Pinto Colvig. Musse Pigg - Anders Öjebo. Kalle Anka - Andreas Nilsson. Långben - Johan Lindqvist.
Lådan (bostad)
Lådan kallas arkitekten Ralph Erskines första egna bostad i Sverige 1941–1942. Lådan uppfördes ursprungligen i Hanvedens skogsområde vid Huddinges södra sockengräns till Österhaninge, men är sedan 1989 återuppbyggd på Lovön i Ekerö kommun. När paret Ralph och Ruth Erskine den kalla krigsvintern 1941–1942 fick erbjudandet att få disponera en bergstomt i Djupdalen söder om Lissma utanför Stockholm, bestämde de sig att bygga sin första egna bostad där. Stugan uppfördes med sten från platsen, tegel kom från en övergiven brännugn i närheten och armeringsjärn hämtades från en gammal järnsäng. Andra byggnadsmaterial köptes på kredit och transporterades gratis med bondens häst och släde. Kostnaden blev låg, under 10 000 kr. Det lilla huset innehöll endast ett rum på 6 × 3,6 meter, men det rymde alla viktiga funktioner. Mitt i stugan fanns den stora eldstaden, som fungerade som rumsdelare och som öppnade sig mot rummet, kokvrån och ut mot verandan. Verandan var vänd mot söder och uppglasad för att kunna släppa in ljus och värme, övriga fasader var tämligen slutna. Gavlarna målades i Falu rödfärg, resten av väggarna oljades. Den begränsade golvytan användes mycket listigt, nästan som i en båt. Makarnas dubbelsäng kunde hissas upp i taket eller omvandlas till soffa. Ralph Erskine hade även sin arbetsplats i huset och när ritbordet inte användes fälldes det upp mot väggen. Lådan saknade såväl elektricitet, vatten som WC. Vatten hämtades i en källa vid huset. Södersluttningen hade planerats av Erskine in i minsta detalj, här fanns kryddträdgård, bikupor och ett duvslag. Paret Erskine bodde under fyra år i Lådan tillsammans med döttrarna Jane och Karin samt några katter. Sedan användes huset som sommarstuga, men förföll så småningom. Lådan ansågs av intresse för arkitekturutvecklingen i Sverige, därför har med medverkan av Ralph Erskine utförts en återuppbyggnad under vintern 1989 på Lovön. Nyttjanderätten har donerats till Arkitekturmuseet, som arrangerar visningar av Lådan.
Ulriksdals slott
Ulriksdals första kök låg i en separat byggnad ungefär 30 meter norr om norra flygeln. Det var en enplansbyggnad av sten under ett högt, valmat sadeltak med fem skorstenar. Hur byggnaden såg ut framgår av en illustration upprättad av Axel Fredrik Cederholm år 1821. Till köket hörde även en stenbrygga i Edsviken dit anlände alla råvaror som inte producerades på slottsområdet. Frukt och grönt odlades i slottets köksträdgård som låg söder om slotten, ungefär öster om dagens Slottskapell. År 1862 uppfördes en ny köksbyggnad efter ritningar av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander (dagens Ulriksdals slottscafé). När Ulriksdal elektrifierades 1910 bygges ett nytt kök med moderna elspisar i slottets norra flygel. Smedjan placerades något avskild från övriga byggnader i södra delen av slottsparken eftersom verksamheten var eldfarlig. Byggnaden är stocktimrad och rödfärgad och flyttades till sin nuvarande plats omkring år 1860. Troligen stod den tidigare vid fogdebostaden ovanför Ulriksdals slottskapell. I Ulriksdals slotts område ligger ett tjugotal privatvillor som uppfördes huvudsakligen under 1800-talets andra hälft. De var avsedda som sommarnöjen för förmögna stockholmare eller för av hovet närstående personer. Villorna står på arrenderad mark och utmärker sig för sin tidstypiska panelarkitektur med torn, glasverandor, lövsågerier och amerikansk stick style. Några ritades av framstående arkitekter, som exempelvis Villa Skogsborg, där Magnus Isæus var upphovsman. Vid södra infarten till slottsområdet ligger Villa Berglunda. På platsen fanns ursprungligen slottets vaktstuga. Huvudbyggnaden uppfördes år 1831 på initiativ av destillatören J.D. Leufvenmark och fick sitt nuvarande utseende på 1860-talet under vinhandlaren Johan Daniel Grönstedt som hade Berglunda som sommarvilla. Under Grönstedt tillkom även två stora verandor, som gav upphov till namnet "punschveranda". Villa Beylon (även Beylonshof) ligger väster om Ulriksdals slottsteater och byggdes 1803. Villan har fått sitt namn efter den schweiziske lektören Jean Francois Beylon som var vän och rådgivare till Gustav III och Lovisa Ulrika. Beylon är en envåningsbyggnad i putsat tegel med åt norr utskjutande flyglar. Den har sadeltak, på huvudbyggnaden valmat. Statens fastighetsverk förvaltar fastigheten och ståthållarämbetet har dispositionsrätten och väljer hyresgäster. Loviseberg uppfördes som sommarvilla 1862–1864 och byggdes vid sekelskiftet 1900 om för att bli permanentbostad. Byggnaden består av en huvuddel i två våningar och därifrån utstickande två olika långa flyglar i en våning. Fasaderna gestaltades i amerikanska stick style och kännetecknas av avancerad panelarkitektur under plåttäckta sadeltak. Takens gavelspetsar är smyckade med akroterier. Verandan mot Edsviken har enastående lövsågerier. Villa Skogsborg ligger i södra delen av Ulriksdals slottsområde och uppförd 1877 som sommarnöje för Theodor Blanch efter ritningar av Magnus Isæus. Utformningen är amerikanskinfluerad lövsågeriarkitektur samt olika nystilar med en del fornnordiska inslag. Huset används som privatbostad. Skuggans huvudbyggnad består flera timrade stugor som byggts ihop till dagens vinkelhus. Den östra flygeln härrör möjligtvis från 1770-talet och var ett fiskareboställe och senare gårdsdrängboställe. Under 1800-talets första hälft började stället utarrenderas som sommarnöje. Dagens byggnad fick sitt nuvarande utseende efter 1800-talets mitt genom flera om- och tillbyggnader. I norra delen av Ulriksdals slottspark, vid Edsviken och mittemot Kaninholmen ligger Villa Sköntorp. Byggnaden uppfördes på mark som arrenderades ut under Karl XV:s tid på Ulriksdal. Sköntorps byggherre var grosshandlaren Anders C. Lundström. Huset formgavs i tidstypisk Schweizerstil med riklig lövsågerier kring fönster, dörrar och längs takfoten. Byggnaden är ett bra exempel på sommarhus som vid 1800-talets mitt uppfördes av en ny förmögen borgarklass.
