Gratisprogram
Gratisprogram eller freeware är datorprogram som är kostnadsfria att använda. Till skillnad från spridprogram (shareware) kan gratisprogram användas obegränsad tid och obegränsat antal gånger. I allmänhet avser gratisprogram kostnadsfri proprietär programvara, det vill säga program där användaren inte har tillgång till och rätt att ändra i källkoden. Vanligen innefattas således inte fri programvara i begreppet. Gratisprogram kan spridas helt enkelt för att programskaparen vill att många ska kunna använda programmet. Numera är de ofta reklamfinansierade annonsprogram, och döljer ibland även spionprogram. Gratisprogram kan också vara begränsade eller äldre versioner av ett program, som syftar till att marknadsföra fullversionen (betalversionen) av samma program. Också fulla versioner av ett program kan spridas kostnadsfritt av motsvarande orsaker, för att främja försäljningen av relaterade program eller maskinvara. Tillverkaren kan ibland kräva att användaren skickar ett vykort till programmeraren, gör en god gärning eller något liknande, eller uppmuntra till en frivillig gåva till utvecklaren. Tillverkaren kan ha satt upp regler för hur programmet får användas kostnadsfritt, såsom "endast för icke-kommersiellt bruk". Ibland finns det möjlighet att frivilligt donera pengar till utvecklaren. Begreppet freeware användes först av Andrew Fluegelman då han 1982 hade skapat programmet PC-Talk, men inte var villig att betala de kostnader som traditionell försäljning på den tiden var förknippade med. Istället gav han bort sitt program till användarna under beteckningen freeware och sa att de fick betala en summa pengar om de tyckte om det. Senare gick Fluegelman ihop med Jim Button och Bob Wallace och övergav beteckningen freeware i sin marknadsföring till förmån för Wallaces beteckning shareware. Ordet freeware kvarstår dock och är mycket spritt på internet, men har idag en något annorlunda betydelse. Gratisprogram och shareware var kring 1990 vanligt i datormiljöer där få användare hade tillgång till kompilatorer, och spreds där altruistiskt på samma sätt som fri programvara i Unix-miljöer. Kända exempel på kommersiella gratisprogram är Adobes Acrobat Reader, som spreds gratis för att sprida PDF-formatet, och Microsofts Internet Explorer, som spreds gratis för att konkurrera ut Netscape Navigator. Shareware är liksom freeware kostnadsfri, men med en stor skillnad, det är programmens "utvärderingsperiod" som är gratis, vill man nyttja programmet efter att tidsperioden löpt ut så skall man betala för detta. Fri programvara (engelska free software) är inte att förväxla med freeware då ordet "free" i de båda fallen har olika innebörd. I freeware syftar ordet "free" på att programmet är gratis, i free software på en rad "friheter" som programmet måste uppfylla, bland annat rätten att ändra i programmet och sprida ändrade versioner. Fri programvara behöver inte vara gratis. Svenska datatermgruppens definition av gratisprogram.
Programvara
Programvara, ibland kallad mjukvara, efter det engelska software (sw), är datorprogram, i betydelsen organiserade samlingar av data och maskininstruktioner, vilket utför en avsedd uppgift på ett datorsystem. Programvara skapas med hjälp av programspråk.. Svenska datatermgruppen rekommenderar användandet av termen programvara istället för mjukvara. Programvarans licens talar om för användaren vilka villkor som gäller vid användning och eventuellt om programvaran får spridas samt modifieras. Freeware (gratisprogram) programvara är programvara som får installeras och användas gratis, men användaren får inga andra rättigheter till programmet. Shareware (utvärderingsprogram) licenserad är gratis endast under en viss testperiod, eller med begränsade funktioner. Ex. bestod datorspelet Dooms shareware version i en del av banorna. För att detta ska vara möjligt måste även källkoden för programvaran finnas tillgänglig. Fri programvara kan vara copyleft, vilket innebär att också modifierade varianter faller under samma licens, eller fri att på givna villkor använda också under andra licenser. Den mesta kommersiella programvaran är proprietär i bemärkelsen att användaren har mycket begränsad rätt att studera eller göra ändringar i programkoden. Ofta förbjuds detta explicit i programvarulicensen också vad gäller till exempel rättande av fel. Det finns idag många företag världen över som tillverkar och säljer programvara, och det tycks vara en lönsam industri. Bill Gates, grundaren av Microsoft är i dagsläget (2011) världens tredje rikaste människa , vilket han blivit genom att sälja programvara ur Microsoft DOS-, Windows- och Officeserierna. Larry Ellison har genom att sälja sin databasprogramvara Oracle blivit nummer fjorton på samma lista. Plattformen – den del av programvaran som tillhandahåller den grundläggande infrastrukturen för datorns funktion, såsom BIOS, drivrutiner och operativsystem. Tillämpningsprogram, även kallade applikationsprogram eller bara applikationer, är programvara som fyller något direkt syfte för användaren, såsom ordbehandlare, e-postklienter och datorspel. Egna program – enkla program som skapats och programmerats av användaren själv, vilket till exempel kan vara skript, kalkylmallar och makroinstruktioner. Frihet 0: Friheten att använda programmet för vilket syfte som helst. Frihet 1: Friheten att studera och modifiera programmet. Frihet 2: Friheten att kopiera programmet så att du kan hjälpa din granne. Frihet 3: Friheten att förbättra programmet och sedan offentliggöra dessa förbättringar så att de kommer allmänheten till del.
Staroffice
Staroffice, formellt StarSuite, var Sun Microsystems kommersiella kontorspaket, baserat på Star Divisions program med samma namn. Kontorspaketet innehåller en ordbehandlare, kalkylprogram, presentationsprogram och en databas. Staroffice har stöd för XML-formatet som inkluderar Opendocument-standarden och kan framställa dokument i PDF- och Flash-formaten. Staroffice är ett betalprogram, både för privatpersoner och företag. Staroffice är baserat på Openoffice.orgs kodbas med ytterligare funktioner. Openoffice i sin tur baserades på Staroffices Unix-version, med stora ändringar i kodstruktur och bättre samspel med Unix-konventioner. Tillagda proprietära komponenter inkluderar. Från och med augusti 2007 ingick Staroffice 8 i programpaketet Google Pack, men inte längre. Stardivision grundades 1984 i tyska Lüneburg av sextonåriga Marco Börries. Den första versionen av Starwriter skrevs för Amstrad CPC (CP/M). Programmet portades till Amstrad PC-1512 (DOS 3.2). Den integrerade kontorsprogramssviten Staroffice skrevs för DOS, OS/2 Warp och Microsoft Windows. Staroffice 3.0 stödde DOS, Windows 3.1, OS/2, Solaris på Sparc och, som beta från 1996, Power Mac. Version 3.1 stödde också Windows 95 och Solaris och Linux på x86. Version 5 stödde Windows NT 3.51. Staroffice blev ett gratisprogram 1998 och Sun Microsystems köpte Stardivision 1999 för 73,5 miljoner dollar. Sun ville konkurrera med Microsofts Microsoft Office och samtidigt spara pengar: Stardivision var billigare än licenser för 42 000 anställda. Staroffice 5.2 stödde Windows 95, Windows 98, Windows NT, Windows 2000, Linux på x86 samt Solaris på Sparc och x86. Staroffice 6.0 byggde på Openoffice 1.0, där man skalat bort en mängd komponenter, bland annat de virtuella arbetsbord som fungerat separat från motsvarande operativsystemfunktion. Ett nytt XML-baserat filformat infördes. Fontmeter kompatibel med Unicode- och Truetype-typsnitt innehållande bitmappar med kritiska anmärkningar för bättre utseende på mindre typsnittsstorlekar. StarOffice-only-mallar och -provdokument. Sorteringsfunktionalitet för Asien-versioner. Filfilter för ytterligare äldre ordbehandlingsformat (inkluderar EBCDIC). Kommersiell språkkontroll. StarOffice Configuration Manager. Macro converter för att konvertera Microsoft Office VBA-makron till StarBasic.
Napster
Napster var ett P2P-fildelningsprogram skapat 1999 av den då 18-årige Shawn Fanning, John Fanning och Sean Parker. Napster var det första fildelningsprogram som blev spritt och använt av en stor publik, till en början främst studenter som använde universitetens snabba Internetkopplingar för att ladda ner gratis musik i form av mp3-filer. Till följd av stämningsansökningar från flera stora skivbolag stängdes Napster sommaren 2001, för att sedan åter öppnas som betaltjänst. I oktober 2011 tillkännagavs att Rhapsody, som då växt till USA:s största premium-on-demand-musiktjänst, planerade att förvärva Napster. Detta innebar bland annat att Rhapsody förvärvade Napsters abonnenter och att Napsters ägare, Best Buy, fick en minoritetsandel i bolaget. År 2016 fasades namnet Rhapsody ut och ersattes av Napster. Redan i december samma år kom den första stämningsansökan, då flera skivbolag ville försvara upphovsrätten till den musik som flödade på nätverket. Uppmärksamheten ledde dock bara till att fildelandet sköt i höjden då fler användare strömmade till. Året därpå stämde Lars Ulrich från musikgruppen Metallica Napster, då de upptäckt att en av deras outgivna låtar spreds via Napster. Deras stämning gick inte igenom, men 300 000 Napster-användare blockerades för att de hade spridit Metallica-låtar. I mars 2001 tvingades Napster av domstol att stoppa och förhindra spridning av upphovsrättsskyddad musik via sitt nätverk. För att infria detta stängdes Napster ner helt och hållet i juli samma år. I september gick Napster med på att betala upphovsrättsägarna 26 miljoner US-dollar i kompensation både för musik som redan överförts via nätverket och som licensavgift för kommande överföringar. För att ha råd med detta övergick Napster till en betaltjänst. En prototyp kallad Napster 3.0 Alpha släpptes våren 2002, men hade svårt att erhålla licenser till de stora musikförlagens bibliotek. I maj 2002 tillkännagav Napster att företaget skulle köpas av den tyska mediajätten Bertelsmann, men uppköpet stoppades av amerikansk domstol. Napsters konkursbo köptes 2002 upp av Roxio, som avsåg att starta en laglig musikdistributionstjänst utifrån Napster. Tjänsten introducerades i oktober 2003, men inte mycket av det ursprungliga Napster återstod, annat än namnet och sökningen. För 9,95 US-dollar i månaden kan abonnenter hyra låtar, och för ytterligare 99 cent per låt ladda ner dem permanent. Under andra halvan av 2004 sålde Roxio av all verksamhet utom Napster, och bytte namn till Napster Inc. En ny version av Napster släpptes i samma veva, Napster 3.0. Under våren 2005 satsade Napster Inc. 30 miljoner US-dollar på reklam, bland annat med halvtidsreklam i Super Bowl. Napster har inte nått upp i Itunes popularitet, och går ännu inte med vinst, men är med 270 000 abonnenter en av de ledande försäljarna av musik för nedladdning. Det ursprungliga Napster var inget äkta p2p-program, eftersom filsökningar gjordes mot en central server som hade kontroll över alla användares listor av utdelade filer. Napster var heller ingen generell fildelningstjänst, utan tillät bara utdelning av ljudfiler, främst mp3-filer. Roxios betaltjänst är över huvud taget inget fildelningsprogram, utan en nedladdningstjänst. Den marknad som Napster dominerade under sin tid som gratisprogram populeras nu främst av fildelningsnätverken Fasttrack (med programmet Kazaa), Overnet med eDonkey 2000 i spetsen och Bittorrent med diverse klienter såsom: BitComet, Azureus och µTorrent.
Vokabel
Vokabel är ett gratisprogram med vars hjälp man tränar glosor, utvecklat av Per-Erik Kristensson. Vokabel (substantiv), synonym glosa.
Klavikord
Klavikordet är en enklare typ av klaverinstrument, vilken troligen utvecklades ur monokordet. Strängarna löper vågrätt och vinkelrätt mot tangenterna. Varje tangent har en metalltunga, som slås mot strängen då tangenten trycks ned. Samtidigt som tungan slår an tonen, fungerar den också som stall och förkortar strängen till önskad ton, den del av strängen som inte ska klinga är omvirad med ett tygband eller liknande. Så länge tangenten hålls nedtryckt är metalltungan i kontakt med strängen. Detta kan ge upphov till flera effekter då tonen fortfarande kan påverkas efter anslaget, med förändring av trycket på den anslagna tangenten kan man åstadkomma ett vibrato (tekniken kallas bebung på tyska). Det går också att åstadkomma diminuendon och crescendon. Tungans dubbelkaraktär gör att man kan använda samma sträng till flera toner genom att placera tungorna på olika ställen längs den, så länge inte den del av strängen som är på fel sida tungan och inte omvirad blir för lång. Ett klavikord med sålunda inbesparade strängar (för toner man ändå sällan spelade samtidigt) kallas bundet och var det vanliga fram till 1700-talet ungefär, då man började uppskatta sådana uttrycksfulla dissonanser som man behöver ett obundet klavikord till. Konstruktionen gör klavikordet till ett tonsvagt instrument som lämpar sig bäst för hemmamusicerande. Där var det å andra sidan det vanliga klaverinstrumentet ända tills pianot slog igenom, cembalon var ett dyrare och svårskött instrument för stora salar. I Sverige var det vanligen klavikordet man åsyftade med ordet klaver. De flesta klavikord har formen av en avlång trälåda med uppfällbart lock och klaviaturen längs ena långsidan, avsedd att läggas på ett bord eller en lätt bock, i storlek ungefär som en vanlig modern synt. Särskilt i Sverige byggde man dock mot slutet av 1700-talet större klavikord, som till det yttre liknade den tidens cembali och fortepianon, och som var så pass tonstarka att de möjligen bidrog till att pianot slog igenom långsammare i Sverige än på kontinenten. I Sverige användes benämningen Stockholmsklaver. Klavikordet hade sin storhetstid under den så kallade "känslosamma epoken" (samtida med den mer kända "galanta stilen") under 1700-talets förra hälft, i Sverige även under den gustavianska tiden. Men det hade ett liv också långt senare: musikläraren och naiv-målaren Josabeth Sjöberg från Stockholm avbildar sitt 'Stockholmsklaver' i sju av sina interiörakvareller så sent som 1862, det var först året därpå som ett arv gjorde att hon hade råd att ersätta det med en taffel. HansErik Svenssons hemsida, med bl a gratisprogrammet Clavichord som är ett verktyg för djupgående analys av klavikord.
